Don Carson, Tim Keller och John Piper om hur sorger och lidande gör predikanten redo. De tre ledarna diskuterar hur pastorstjänsten formar förkunnelsen, varför oskadliggörandet av synd är en form av lidande, hur förlusten av känslan att vara berättigad är en bra sak, m.m.

 

 

“Tusen sorger lär en man att predika.”
Det här är inte från Ordspråksboken utan vad John Piper sagt.
Jag vill höra vad John menar, men du och jag, Don, ska kommentera.
Det är en mycket viktig princip. Hur förstår du uttrycket-
-“Tusen sorger lär en man att predika”?
Jag ger gärna mitt bifall, men först en liten brasklapp.
Förkunnare, oavsett mognad eller hur mycket de lidit-
-måste formas av Ordet.
De måste studera Ordet. Det som lär dem förkunna är Bibeln själv.
Det måste jag säga först, och jag vet att du också skulle säga så.
Jag vill inte förringa vad du säger, men förtydliga denna grund först.
Efter detta… Lidande och även glädje är delar av livet-
-som gör att vi kan interagera mer insiktsfullt gentemot människor.
Särskilt lidandet tar oss till slutet av oss själva.
Det får oss att förtrösta mer på Gud och ha medkänsla för de som vi tjänar.
Det ska också vara en del av hur vi lever under korset.
Att lida för Kristi skull, men att lida i denna fallna värld innan slutet-
-och på så sätt i viss mån få delaktighet i Kristi sorger.
Allt detta fördjupar vår syn på saker, människor, Kristus-
-och vårt behov av nåd. Allt detta bör ge oss mer djup och skärpa-
-i förkunnelsen.
Don har förstås rätt, inget enstaka påstående kan innefatta allt.
Det är givetvis inte enbart sorger som lär en att förkunna, utan Ordet.
Men jag minns för flera år sedan då jag mötte en ung man-
-som var röntgentekniker.
Han brukade instruera patienter genom en viss smärtsam procedur.
De behövde fyllas med någon vätska och han sa åt dem vad de skulle göra.
Efter 5 år blev han själv tvungen att genomgå proceduren och avskydde det.
Det ändrade hans liv och efter det behandlade han aldrig sina patienter-
-på samma sätt. Han brukade vara så otålig mot dem.
Detta gäller även vid förkunnelse. Innan vi själva gått igenom smältugnen-
-finns det en tendens att vi tillämpar Guds Ord med en sådan ton-
-och på ett sådant sätt som denna röntgentekniker var först.
Dessutom tror jag att pastorsrollen formar förkunnelsen.
Jag hade varit pastor i 3-4 månader då en ung man i församlingen dog.
Jag såg det med egna ögon och hans fru sa: “Jag kan inte säga detta till”-
-“mina barn. Kan inte du göra det? Gör det nu. Jag kan inte.”
Jag körde dit och satte mig och pratade med dem. Detta ändrade hur-
-jag predikar. Jag hade aldrig upplevt någonting sådant.
Vad gjorde det?
Det var lite som att lida i deras ställe. Jag kände deras lidande-
-på ett sätt jag aldrig känt någon lida förr.
Jag fick komma med budet och försökte trösta dem utifrån Skriften.
Ordet blev inte bara en uppsättning påståenden, utan mer som ett balsam-
-eller en kraft för mig.
Det finns en annan form av lidande i det att man dödar synden.
Den smärtsamma självrannsakan, att ta itu med sin egen synd.
Att se hur man själv inte lyssnar på sina egna förmaningar…
Att predika för sig själv och tillämpa Lag och nåd på sitt eget hjärta-
-är en typ av lidande som gör en till en bättre förkunnare.
Man måste inte vänta på någon olycka utan tänka på vad ens fru-
-man eller föräldrar sagt i åratal utan att man tagit dem på allvar.
Du måste inte vänta på att få cancer innan du kan bli en bra förkunnare.
Ingen får tro att man måste vänta på det, men det är en hjälp.
Du hade en brasklapp om att inte förbise att Ordet lär oss predika…
Jag tänkte på hur det kommer sig att en del kan se på det här Ordet-
-och förstå det likadant, men vissa kan tillämpa det med enorm kraft.
Psalm 119:71 säger Det var mig gott att jag vart tuktad-
-så att jag fick lära mig dina stadgar.
Det är en hermeneutisk metod. Luther kallade det “tentatio”.
Oratio, meditatio, tentatio…
“Bön, meditation och lidande” – tre sätt att förstå Bibeln.
Det var detta jag tänkte på. Blir du berörd av Ordet?
Kan du se någonting hemskt och härligt här?
Troligen inte, om du aldrig smakat härlighet eller hemskhet.
Som Lewis sa – du som älskar Lewis, Tim: “Ordet ‘härlighet’ hade inte”-
-“varit någonting om jag aldrig sett klipporna och bergen.”
Här syftade han nog på Alperna. Så är det med Bibeln. Den är full av-
-tunga, smärtsamma möjligheter. Om du bara är en muntergök-
-vad ska du göra? Herren vet hur du ska bli omunter. Han kommer med något.
Jag tänkte inte främst på cancer utan mer relationer.
-Svek…|-Det är relationer som förstör dig.
Alla klarar cancer. Men ett trasigt äktenskap, barn, eller svek-
-är helt förkrossande!
Har man gått igenom detta och återkommer till Bibeln ser man en skillnad.
Man läser Petrus’ förnekelse annorlunda och så mycket annat.
Och när jag säger “läser annorlunda” – till din “brasklapp” igen…
Exegetiken visar hur vi ska få rätt innebörd. Men att verkligen känna det…
Detta är förkunnelse. Predikan är att ta ut smärtan och glädjen-
-och trycka den på åhörarna.
Känner du det inte, kommer du nog inte att klara av det.
Jag håller med, men, jag har ett tillägg…
En gång letade jag igenom hela Nya testamentet där det tydligt talade om-
-kristnas lidande. En hög procentandel gällde förföljelse, eller…
…inte nödvändigtvis våld, utan som i Matt 5:11 när människor hånar-
-och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull…
Detta är nyttigt i din förkunnelse också.
Apg 5:41 glada över att de hade ansetts värdiga att lida smälek för Namnet.
Mycket av den amerikanska kulturen har ju haft ett kristet drag.
Vi har därför felaktigt trott att vi bör få ära och beröm av kulturen.
Inte bara är detta ett undantag, historiskt sett, utan också en fälla.
Nu måste kristna vänja sig vid en typ av lidande som…
…bryter ut i en kultur där man blir föraktad, ses som okunnig-
-och inte kan få ett jobb eller befordran. Inom en snar framtid blir vi-
-kanske satta i fängelse också.
Det här kommer förstärka mycket i vår förkunnelse och se till evigheten.
Vi lär oss att dö på rätt sätt, bära skam med glädje, fröjdas för att-
-vi ansetts värdiga att lida för Namnet.
Detta kommer att förändra mycket i vår förkunnelse.
Sådant lärde jag mig redan då jag växte upp i Quebec.
Min far tillbringade totalt 8 år i fängelse för att ha predikat Evangeliet.
Jag har inte vuxit upp med en känsla av rättighet.
Nu ser jag denna känsla av rättighet försvinna i USA, och det är bra.
Ditt kroppsspråk visar att vi måste sluta, men jag vill kommentera en sak…
Apg 5:41 glada över att lida smälek… Detta samtal om att tusen sorger-
-formar en predikant får inte uppfattas på ett sådant sätt att-
-man ska bli ledsen och att ledsna predikanter är bättre.
Det är verkligen inte så jag menar!
Den här kulturen saknar ju inte glädje, eller skoj.
“Nu ska vi ha skoj, skoj, skoj!” Jag är så trött på detta ord!
Nej, inför cancern, sveket och faderns 8-åriga fängelse, kan vi stråla-
-av glädje och få världen att förundras.
Det var en viktig observation att avsluta med.