9 saker du bör känna till om folkmordet i Rwanda

9 saker du bör känna till om folkmordet i Rwanda

Det är nu tjugotvå år sedan folkmordet i Rwanda ägde rum. Här är nio saker du bör känna till om en av de mest fasansfulla perioderna av mord i modern tid, som talar sitt tydliga språk om människans syndfullhet.

1. Folkmordet i Rwanda var ett massmord på tutsier och moderata hutuer i Rwanda, som utfördes av medlemmar från de ledande hutuerna. Under de ca 100 dagarna från 7 april 1994 till mitten av juli har man uppskattat att 800 000 rwandier blev dödade. Detta var så mycket som 20 procent av landets invånare och 70 procent av de tutsier som då bodde i Rwanda.

2. Hutuerna är en centralafrikansk etnisk grupp medan tutsierna är en östafrikansk etnisk grupp. De två grupperna hade ingått blandäktenskap under årtionden innan folkmordet ägde rum vilket gör det omtvistat om de verkligen kan ses som två olika folkgrupper.

3. Det hela lär ha startat 6 april 1994 då ett flygplan med Rwandas president Juvénal Habyarimana och Burundis president Cyprien Ntaryamira sköts ner när det skulle landa i Rwandas huvudstad. Folkmorden satte igång nästa dag då soldater, polis och milis avrättade nyckelpersoner bland tutsiernas och hutuernas ledare, satte upp kontrollstationer och barrikader för att kontrollera rwandiers ID-kort och systematiskt verifiera etnicitet och döda tutsier.

4. Ute på landet fick den lokala maktstrukturen bli befälsordningen för hur folkmordet skulle genomföras. Guvernören i varje provins spred instruktionerna till distriktens ledare, som i sin tur gav order till ledare inom sina distrikt. Majoriteten av själva dödandet på landsbygden utfördes av civilbefolkningen, på ledarnas befallning. Tutsier och hutuer levde sida vid sida i sina byar, och alla familjer kände varandra, vilket gjorde det enkelt för hutuerna att identifiera och angripa sina grannar som var tutsier. Historikern Gerard Prunier menar att befolkningen deltog i folkmordet i så stor utsträckning på grund av en kombination av flera faktorer. Dels ideologin om “demokratisk majoritet”, där hutuer lärt sig att se tutsier som farliga fiender. Dels på grund av kulturen, där man lyder auktoriteter utan att ifrågasätta. Och dels på grund av tvång—bybor som vägrade lyda order om att döda stämplades ofta som tutsisympatisörer och blev själva dödade.

5. Mellan 250 000 och 500 000 kvinnor blev våldtagna under de hundra folkmordsdagarna. Som resultat av dessa våldtäkter blev upp till 20 000 barn födda av dessa kvinnor. Mer än 67% av de kvinnor som våldtogs under folkmordet blev smittade med HIV. I många fall just eftersom man systematiskt använde HIV-positiva våldtäktsmän som vapen i folkmordet.

6. Ca 200,000 människor deltog i folkmordet. Deltagarna fick incitament i form av pengar, mat eller mark mot att de skulle döda sina grannar. Hutuer fick ta över mark från de tutsier de dödade.

7. Lokala radiokanaler i Rwanda använde propaganda för att hetsa hutuer till våld. På sändningarna kunde man bl.a. säga: “Ni måste döda tutsierna, de är kackerlackor. Vi måste alla kämpa mot tutsierna. Vi måste göra slut på dem, utrota dem, rensa ut dem från hela landet. De ska inte ha någon fristad.”

8. De flesta morden utfördes med machetes (1993 hade Rwanda importerat machetes till ett värde av fem miljoner kronor från Kina) men även automatvapen och handgranater användes.

9. USA ville inte gärna blanda sig in i denna “lokala konflikt” i Rwanda och vägrade först att se det som “folkmord”. Dåvarande presidenten Bill Clinton gjorde senare avbön i en TV-intervju. Fem år senare sa Clinton att han tror att om han sänt 5 000 amerikanska fredsbevarare hade över 500 000 liv kunnat räddas.

Joe Carter är redaktör för The Gospel Coalition och medförfattare till How to Argue Like Jesus: Learning Persuasion from History’s Greatest Communicator. Du kan följa honom på Twitter.

DelaShare on Facebook7Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page