Abort i Jesu namn

Det är en av de mest obehagliga artiklar jag någonsin läst. Det senaste numret av tidningen Esquire porträtterar Willie Parkers “abortkallelse”. Han är en läkare som flyger in och ut ur min hemstat Mississippi för att utföra aborter i delstatens enda abortklinik. Ordet “kallelse” är ingen slump. Dr. Parker säger att han aborterar ofödda barn för att Jesus vill att han ska det.

Enligt artikeln predikade Parker som ung i baptistförsamlingar innan han började sin medicinska bana. Han hade, som han säger, en stund då han “kom till Jesus” och blev övertygad om att han bör utföra aborter. “Demonstranterna säger att de är emot abort för att de är kristna”, säger han. “Det är svårt för dem att acceptera att jag gör aborter just därför att jag är kristen.”

Dr. Parker porträtteras medan han förbereder kvinnor för de aborter han säljer till dem. Han säger till dem att ignorera allting förutom deras egna samveten, och sedan intalar han förstås deras samveten att abort är moraliskt acceptabelt. “Om du är bekväm med ditt beslut, ignorera allting från alla andra.”

Uppenbarligen vet han hur man ska göra för att ignorera allting, inklusive samvetet. I artikeln pratar han med en kvinna under pågående abort och säger att hennes ofödda barn är “väldigt litet.”

493_3346283-1728x800_c[1]Det ruskigaste stycket i artikeln är när Parker just aborterat trillingar och sorterar kvarlevorna. Han identifierar kroppsdelarna hos ett nio veckor gammalt ofött barn som han just aborterat. “Där är kraniet, vad som ska bli fostrets kranium,” säger han. “Och där är ögonhålorna.” Han påpekar: “Det där är ett öga.”

Artikeln rubricerar: “Två små armar med två små händer ligger och flyter i skålen.”

Parker säger att han inte störs av dessa kroppsdelar därför att han “inte har några vanföreställningar om vad den här processen egentligen är.” De stör honom inte, säger han, de visar honom bara att kvinnans livmoder är tom och att hon inte längre är gravid. Han ser inte “fostret” som en person därför att barnet är helt “beroende” av modern, och “detta beroende gör att det är hon som bestämmer över det.”

Parker säger att den stund då han “kom till Jesus” och blev övertygad om sin “kallelse” att utföra aborter, ägde rum när han hörde en predikan av Martin Luther King Jr. om Jesu liknelse om den barmhärtige samariten. Genom att utföra aborter ser Parker sig själv som samariten, som tar hand om den slagna nästan vid vägkanten.

Det hade givetvis stämt om samariten i Jesu berättelse hade avlivat sin nästa för att göra slut på hans lidande. Men det gjorde han ju inte. Istället tog han sig an sin nästa som om han var en av hans eget folk och skötte om och vårdade honom tills han blev frisk. Detta är en bild som liknar vad många av de församlingar och organisationer som är för livet gör för kvinnor i nöd och deras barn. Men dessa avfärdar Parker.

Ironiskt nog var ju mannen som lämnades åt sitt öde vid sidan av vägen till Jeriko också helt beroende. Om ingen av de som gick förbi hade förbarmat sig och visat honom godhet skulle han vara helt utlämnad åt sitt öde. Han var knappast livsduglig på egen hand. Prästen och leviten gick bara förbi, för de var nog rädda, som Dr. King predikade. Rädsla paralyserade dem från att se den andres människovärde. Vägen till Jeriko var fylld av “val”. En efter en, vände de bort blicken från den sårade människan som låg framför dem. Mannen på vägkanten var beroende, helt beroende, av någon som skulle se livet som ett bättre val än döden.

Dr. Parker hade kunnat vara denne barmhärtiga samarit, men istället tittar han på ultraljudskärmen och frågar: “Vem är då min nästa?” (Luk 10:29).

Låt oss be och arbeta för ett slut på denna orättvisa som kallas “abort”. Låt oss be och arbeta för bättre lösningar för kvinnor i kris. Men låt oss även be för sådana här läkare.

Det finns ingen nu levande som gått för långt bort för att få bli kallad till frälsning, och det finns ingen synd som inte kan övervinnas genom Kristi försonande blod. Jesus konfronterade Saulus från Tarsus när han var på sin våldsväg, och omvände honom för att använda honom till att bära evangeliet till oss alla. Och Herren kan göra samma sak nu idag. Evangeliet kan till och med frälsa den som gått så långt att han tror att han aborterar i Jesu namn. Detta är goda nyheter för alla sorters syndare. Vi kan be att denne abortläkare hör och tar emot denna nåd som kan ändra på hela hans livs inriktning och mål. Vi kan be för en stund då han “kommer till Jesus” och hamnar på rätt sida av vägen till Jeriko.

russell_moore1-2_100_67[1]Russell D. Moore är ordförande för Ethics and Religious Liberty Commission inom Southern Baptist Convention. Han bloggar på Moore to the Point och du kan följa honom på Twitter.

DelaShare on Facebook6Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page