Adopterad av den levande Guden

I den klassiska boken Lär känna Gud* skriver J. I. Packer:

Om du vill ha reda på hur väl någon förstår den kristna tron, ta då reda på vilken vikt han lägger vid att vara Guds barn och ha Gud till sin far. Om detta inte är tanken som inspirerar och kontrollerar hans tillbedjan, hans böner och hela hans syn på tillvaron, då har han inte förstått mycket av den kristna trons väsen. . . . “Fader” är det kristna namnet på Gud.

Ja, läran om adoption är verkligen en integrerad del av evangeliet. Men under de senaste åren har de teologiska diskussionerna kanske mer riktat in sig på rättfärdiggörelsen än adoptionen. Och många kristna har aldrig tänkt på den rika innebörden av att de är adopterade. För att gå djupare in i läran om adoptionen, och särskilt dess praktiska innebörd, korresponderade jag med Robert Peterson, professor i systematisk teologi vid Covenant Theological Seminary och författare till bl. a. Adopted By God: From Wayward Sinners to Cherished Children.

Tile-Peterson-Color_320_213_90[1]Vad betyder läran om adoption och var lärs den starkast ut i Bibeln?

Den betyder att den sanne och levande Guden, himlens och jordens Skapare, av nåd har gjort troende till medlemmar i sin familj med alla de rättigheter och skyldigheter som kommer med denna ställning. Paulus undervisar om detta på många ställen, men särskilt i Rom 8:14-17, 23, 29 och Gal 3:25-4:7. Jag instämmer med John Murray och Sinclair Ferguson att Johannes också lär detta i Joh 1:12 och 1 Joh 3:1.

Spelar de olika personerna i Treenigheten olika roller i adoptionen?

Ja, det gör de verkligen. Fadern är den gudomlige älskaren som förutbestämt oss till adoption och sände sin Son för att rädda oss (1 Joh 3:1; Ef 1:5; Gal 4:4). Guds Son är vår återlösare som älskat oss och friköpt oss från lagens hot om straff genom att bli en förbannelse i vårt ställe (Gal 4:5; 3:13). ”[Faderns] Sons Ande” (Gal 4:6), ”barnaskapets Ande” (Rom 8:15) har gjort så att vi kan ropa ut till Gud som Fadern och bli frälsta (Rom 8:15) och försäkrar oss inombords om att vi är Guds barn (Rom 8:16).

Treenigheten älskar oss mycket högt och planerade vår adoption, fullbordade återlösningsverket som möjliggjorde adoptionen och gav oss adoptionen som Guds söner och döttrar. Detta är en viktig aspekt av den treenige Gudens frälsningsverk och bör inta en större plats i all vår tillbedjan, både offentligt, i familjen och i det fördolda.

Vilken typ av människor tror du kan finna särskild tröst, förvissning eller glädje i läran om adoptionen? Och hur kommer det sig?

Män och kvinnor som inte haft bra relationer med sina fäder. När jag talade på en konferens för män blev jag förvånad över hur enkla predikningar om adoptionen påverkade män i många olika åldrar. I smågrupper efter predikningarna delade männen öppet hur avlägsna deras fäder varit under deras uppväxt. Män grät medan Anden applicerade adoptionens helande balsam på deras huvuden och hjärtan. Jag blev starkt berörd över hur jag fått vara Guds instrument när hans Ande började fylla i hålen i de vuxna männens hjärtan med Bibelns ömma budskap om adoption. Jag såg liknande resultat på parkonferenser med både kvinnor och män som fann hjälp i läran om adoption som den läggs fram i Guds Ord.

När kan läran om adoptionen vara av särskilt värde vid själavård?

Det finns många svar på denna fråga. En är för de som saknar hopp. Adoption föder hopp eftersom den inte bara handlar om evigheten (Ef 1:5), det förflutna (Rom 8:15) och nutiden (1 Joh 3:2, 3), utan även framtiden (1 Joh 3:2). I Bibeln ligger tanken på arvet i nära förhållande till läran om adoption: vi är Guds barn och därför hans arvingar (Gal 3:29; 4:7). Guds sanna barn lider med honom nu och kommer bli förhärligade med honom när han återvänder (Rom 8:17).

Exakt vad är vårt arv? Utifrån Bibelns helhetsberättelse är mitt svar att vi kommer att ärva Treenigheten och den nya himlen och nya jorden (Rom 8:17; 1 Kor 3:21-23).

Om du ser på ditt eget liv eller på andra närstående, var har läran om adoptionen varit av praktiskt värde?

Jag talade på en konferens en gång där temat var adoption. När vi tre talare pratade med varandra informellt upptäckte vi till vår stora förvåning att var och en av oss ovetandes hade dragits till adoption på grund av en brist i våra egna relationer med våra fäder. Gud använde den bibliska undervisningen om barnaskapet för att betjäna oss, och sedan – genom oss – betjäna andra. Förenad med Kristus, Guds unike Son, finner jag att jag har Faderns godkännande, en ny familj i himlen och på jorden, incitament för att leva för Gud och ett ljust hopp för morgondagen. Läran om adoptionen är så varm Bibeln bara kan bli. Jag kan knappt tänka mig någonting mer tröstande, mer matnyttigt och mer upplyftande än den härliga sanningen att vi, när vi förtröstar på Kristus, blir gjorda till Skapargudens söner och döttrar.

Hur skulle du dela evangeliet med någon med hjälp av läran om adoptionen?

Bibeln gör faktiskt detta själv. För det första skildras vårt behov av frälsning i Bibeln med vår ställning som slavar under Satan och synden (1 Joh 3:10; Gal 4:3, 7). Kristus, återlösaren, gav sig själv för oss slavar och lagbrytare för att han älskade oss. Han tog lagens förbannelse (straff) som med rätta borde ha fallit över oss, inte honom (Gal 3:13). Genom Kristi verk har vi gått från att ha varit slavar, till söner (Gal 4:7).

Precis som rättfärdiggörelsen är adoptionen av nåd allena genom tron allena på Kristus allena (Joh 1:12; Gal 3:26). Vi förtröstar på Kristus som återlösare för att inkluderas i Guds familj. Av detta får vi bl. a. visshet (Rom 8:16) och faderlig tuktan (Hebr 12:5-11). Helt otroligt! Genom Guds nåd gör läran om adoption så att vi kan göra det som är svårt för en del av oss – att tro att Gud verkligen älskar oss (1 Joh 4:16).

Kan du rekommendera något material för att lära sig mer om adoptionen?

Den bästa akademiska resursen för TGC-läsare är Trevor Burkes Adopted into God’s Family: Exploring a Pauline Metaphor. Mer pastorala texter är bl. a. Sinclair Fergusons Children of the Living God och min egen Adopted by God.

*Den svenska översättningen av boken bearbetas för att ges ut på nytt.

gavin_ortlund_headshot_1_100_82[1]Gavin Ortlund (fil. dr., Fuller Theological Seminary) är make, far, pastor och skribent, arbetar för närvarande som forskardocentCarl F. H. Henry Center for Theological Understanding vid Trinity Evangelical Divinity School i Deerfield, Illinois. Han är författare till Ascending Toward the Beatific Vision: Heaven as the Climax of Anselm’s Proslogion (Brill). Gavin bloggar regelbundet på Soliloquium. Du kan följa honom på Twitter..

DelaShare on Facebook17Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page