Äktenskap och föräldraskap (Bob Jennings, svensk text)

Bob Jennings talar om äktenskapet och ger råd för föräldraskapet.

 

 

Amasja ”gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, dock inte med odelat hjärta”.
Herre, låt inte detta bli texten på min gravsten.
Låt inte detta bli min biografi.
Att jag gjorde ”rätt i HERRENS ögon men inte med odelat hjärta”!?
Hjälp oss!
Du är far till fem barn, och bara ett bor kvar hemma.
När du tittar tillbaka, vad skulle du säga till alla unga föräldrar…
Eller de som är nygifta, inte har barn än, eller funderar på äktenskap-
-försöker hitta den rätta, eller inte alls tänkt så långt än-
-eller de som har de små liven springandes omkring.
Om du, som pastor och far har några ord, särskilt till unga småbarnsfäder-
-vilka är de mest uppmuntrande eller uppfordrande orden du kan ge dessa män?
Tja, det är ju svårt att sammanfatta sådana här saker.
Äktenskapet är både normalt och vackert, men det förändrar hela ditt liv.
Som Paulus säger i 1 Kor 7: ”Den ogifte är angelägen om att tjäna Herren”.
Du har större möjlighet att tjäna Herren utan distraktion.
En del säger att Gud inte delar upp andligt och sekulärt, allt är heligt.
Det finns ju viss sanning i det, men det finns också viss osanning i det.
I 1 Kor 7 säger Paulus: ”Den gifte är angelägen om det som tillhör världen”-
-”hur han ska vara sin hustru till lags”.
När du gifter dig är det alltså något som ändrar på hela ditt liv.
Man behöver lägga det i Guds händer: ”Herre, ske Din vilja. Du får styra.”
När prövningarna kommer står du fast: ”Herre, det var Din plan, inte min.”
Men själv är jag tacksam för den hustru Han gav mig och äktenskapet.
När Herren förde Terri in i mitt liv var det som jag fick svar på tusen frågor.
Jag hade funnit min andra hälft. Jag var 31 och Terri 27 när vi gifte oss.
Direkt efter smekmånaden började vi prata om barn.
Terri sa: ”Barn kommer leda till vår helgelse, så vi kan lika gärna börja!”
Hon hade rätt. Det har en mycket helgande effekt att ha barn.
När man har barn är det så många frågor som måste besvaras.
Jag minns när vi kom ut från BB med vår förste, Jared, och barnmorskan ropade.
Kanske profetiskt, jag vet inte om hon var kristen: ”Gläd er åt honom!”
Det glömde jag aldrig. Det var ett gott råd. Ett mycket gott råd.
Vi måste glädja oss åt våra barn, verkligen njuta av tiden med dem.
Den är snabbt över, och så flyttar de ut.
Jag tog Jared och alla barnen med mig överallt så mycket jag kunde.
Det är jag glad för. Jared tyckte om att arbeta med mig.
Föräldrar gör nog ibland misstaget att inte lära barnen glädja sig åt arbete.
De låter inte barnen känna att de duger till något.
Det är givetvis lätt som förälder att göra jobbet själv.
Det är lättare att göra det själv än att försöka lära eller lita på att barnen-
-kan göra det, men det ger avkastning till slut. Alla vill känna att de duger.
Vi är skapta sådana. Vi bör verkligen låta våra barn känna att de duger.
Det ger en känsla av uppfyllelse och talar om för dem att de är viktiga.
En annan stor sak i föräldraskapet är att vara ett föredöme.
Det är allra viktigast. Var ett föredöme. Ord måste ju finnas…
Men vårt föredöme, liv och val säger mer än våra ord.
När de ser hur du konsekvent alltid har Gud i beräkningen-
-hur du tänker på att frukta Gud, Guds kärlek, Kristi anspråk…
När du sitter, stiger upp, är vid bordet – allt handlar om Kristus!
Då förstår de att det här är viktigt.
Om de istället ser en förälder gå på fotbollsmatch hellre än på bönemöte-
-så säger det en hel del till dem.
När det kommer till kritan och man måste välja, och du väljer att se matchen-
-då ser de att du tycker det är vad som egentligen är viktigt.
Föräldrar kan verkligen skada sitt vittnesbörd genom dåliga, sämre val.

DelaShare on Facebook14Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page