Att tänka på inför assisterad befruktning

Att tänka på inför assisterad befruktning

Att inte kunna få barn är en sann börda. Par som hade kunnat vara föräldrar frågar ofta både Gud och sig själva varför deras naturliga önskan att få barn inte kan uppfyllas. Den här sortens självrannsakan reflekterar hur djupt känslig och traumatisk ofruktsamhet kan vara. Ibland kan ett par även hålla tyst om saken för att undvika att skämma ut sig inför familj och vänner.

Tyvärr ökar detta bara smärtan hos många par som lider av ofruktsamhet. I USA är det 15 % av alla par som inte kan få barn efter att ha haft könsumgänge under ett års tid. Följden har blivit att kliniker som specialiserat sig på att hjälpa reproduktionsprocessen har dykt upp över hela landet. Par lägger tusentals dollar på att öka sina chanser att få ett barn.

Det finns flera typer av befruktningstekniker och assisterad befruktning i bruk idag, inklusive fertilitetsläkemedel, konstbefruktning, in vitro-fertilisering (IVF), surrogatmoderskap, intrafallopisk gametöverföring (GIFT), intrafallopisk zygotöverföring (ZIFT) och intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI). Dessa tekniker skiljer sig åt, men de väcker ju vissa etiska frågor som alla som överväger att använda dem bör fundera över.

Hantering av flera embryon

En avgörande fråga när det gäller assisterad befruktning är embryonas säkerhet, oavsett om de är inuti moderns kropp eller i ett laboratorium. Eftersom mänskligt liv börjar vid befruktningen bör alla embryon behandlas med yttersta omsorg. Till exempel:

  1. Ett par som använder sig av IVF bör bestämma sig i förväg hur många embryon de ska inplantera, och endast försöka skapa detta antal embryon. Om fler embryon bildas än man tänkt sig, kan de överblivna bli inplanterade med de andra eller nedfrysta (för att inplanteras senare) – vilket val som än är mindre riskfyllt för modern och embryonas liv. Inga embryon får någonsin kastas bort.
  2. Endast ett begränsat antal embryon bör inplanteras efter provrörsbefruktningen. En sådan approach minskar risken för att för många embryon blir inplanterade och att embryona och/eller moderns liv utsätts för fara.
  3. Ett par som överväger att använda fertilitetsläkemedel bör göra noggranna efterforskningar. En del läkemedel får bara fler ägg att mogna men återställer inte kroppen till ett normalt, hälsosamt, fertilt tillstånd. Detta kan resultera i potentiellt skadlig flerbarnsbörd. Ett läkemedel, klomifencitrat, medför inte risken med flerbarnsbörd som en del andra tillgängliga läkemedel gör. Risken för flerbarnsbörd kan minimeras med hjälp av ultraljud för att hålla uppsikt över de mognande äggen. Om man har uppsikt kan flerbarnsbörd undvikas.
  4. Selektiv reduktion (när man aborterar vissa inplanterade, utvecklande embryon så att de andra har bättre chans att överleva) är inte ett etiskt val. Men selektiv reduktion bör inte vara nödvändig om endast ett lämpligt antal embryon blir inplanterade från första början.
  5. Ett par bör endast överväga befruktningstekniker vars chans att lyckas är lika med eller större än med naturlig befruktning. Annars blir embryon utsatta för större risk än vanligt vid mänsklig reproduktion.

Donerade ägg/spermier

Det är oklokt att använda donerade ägg eller spermier av flera orsaker:

  1. Vilka är föräldrarna? Är det de vars genetiska material (spermie och ägg) kombineras för att forma barnet eller de som uppfostrar barnet? Denna fråga kanske är enkel för de föräldrar som tar hand om barnet, men hur enkel är frågan ur barnets synvinkel? Ibland kan även rättstvister uppkomma mellan de olika föräldrar som är inblandade i barnets liv.
  2. Bör barn veta om att en eller båda (fostrande) föräldrar inte stod för ägget eller spermien som skapade dem? Bör barn ha tillgång till donatorerna (de biologiska föräldrarna)? Bör biologiska föräldrar ha rätt att besöka dem?
  3. En klar obalans kan komma in i ett äktenskap där donerade ägg eller spermier använts i ena förälderns ställe. Personen vars ägg eller spermier inte användes kan komma att bli föraktfull. (”Ta du hand om henne! Hon är ditt barn.”) Anklagelser om otrohet kan uppkomma eftersom en av makarna faktiskt har fått barn med en annan person. Personen som fått barn med donatorn kan också utveckla känslor för denna ”mystiska person”.
  4. Dessa och andra svårigheter kommer därför att man brutit ”ett kött”-mönstret för äktenskap i Skriften, där barn är resultatet av de två gifta föräldrarna (och deras ägg och spermier) som blir ”ett kött”.

Surrogatmoderskap

Den vanligaste typen av surrogatmoderskap innebär att mannens spermier används för att befrukta surrogatmodern – i allmänhet för att hustrun inte kan bli med barn. Ett sådant arrangemang bör undvikas eftersom ett donerat ägg är involverat (se förklaringen ovan). Men också när ett donerat ägg inte är involverat – t.ex. när mannens sperma och hustruns ägg förenas i ett provrör – är ett sådant avtal i allmänhet ovist eftersom det kan uppstå problem med relationsband, vilket tas upp längre ner. Särskilt problematiska är affärsmässiga avtal där surrogatmödrarna får mer betalt än det egentligen är värt att föda barnet. Det är som med organförsäljning: Sådana arrangemang är fel eftersom de gör kroppen till en handelsvara. Köpekontrakt gör ju faktiskt att man köper ett barn, vilket utgör en oacceptabel form av människohandel. Mindre problematiskt är det dock med altruistiska surrogatmoderskap, som t.ex. när en kvinna gör det för att rädda ett embryo som annars hade förstörts.

Relationsband

När donerade ägg/spermier eller en surrogatmamma används kan frågan om relationerna påverka alla inblandade parter. Band kan utvecklas mellan barn och genetiska föräldrar, mellan surrogatmamman och barnet, och mellan de biologiska föräldrarna. Risken för att olämpliga band uppstår genom denna förökningsprocess är mycket påtaglig och kan orsaka många problem. Det har många gånger uppstått vårdnadstvister mellan surrogatmödrar och biologiska föräldrar efter att barnet fötts eller så har surrogatmamman krävt rätt att abortera ett missbildat foster även om de biologiska föräldrarna velat att barnet ska leva.

Ekonomiska följder

Befruktningstekniker är väldigt dyra. Provrörsbefruktning kostar mellan en 75 000 och 150 000 kr. Surrogatmoderskap kan kosta mellan 150 000 och 300 000 kr. Och dessa behandlingar garanterar inte att det blir något barn. Faktum är att klinikerna endast snittar på 20-40 % levande födslar. Men dessa siffror är nog bara så höga för att man inplanterar flera embryon och utför selektiva aborter. Om man skulle följa etiska riktlinjer som skyddar människolivet ända från befruktningen skulle procentsatserna sannolikt bli mycket lägre.

Klokt?

En viktig fråga är om det verkligen är klokt att försöka få barn med hjälp av assisterad befruktning när kostnaderna och riskerna är så höga. Det finns två huvudproblem:

  1. Pengarna kan gå till att möta ett annat stort behov. Det kan vara svårt att tänka sig någonting viktigare än skapandet av liv. Men vi har även ansvar att ta hand om de som redan finns i världen idag. Det finns människor i delar av världen som inte får tillräcklig medicinsk vård. Till exempel kostar det inte många ören per person att vaccinera dem mot många av världens dödligaste sjukdomar.
  2. Adoption är ofta ett val att tänka över. Det är svårt att adoptera i en del länder, men internationell adoption ökar i popularitet på grund av antalet föräldralösa barn och hur fort adoptionsprocessen ofta kan genomföras. Det finns många barn i världen som behöver ett hem. I Kambodja har många barn blivit föräldralösa efter många års krig. I Kina, där regeringen bara tillåter föräldrar att ha ett barn, blir små flickor satta på barnhem av föräldrar som vill ha en pojke. I Bulgarien rapporteras det att 90 % av de många barn som finns på barnhem kommer att bli brottslingar om de inte adopteras. De som kan bör undersöka möjligheten med internationell adoption innan de utesluter den.

Många upplever en mycket naturlig önskan att bli föräldrar. En del försöker tillfredsställa denna önskan genom att använda sig av assisterad befruktning utan att helt förstå alla implikationer. Innan man använder teknologiska befruktningsmetoder är det vist att studera de olika valmöjligheterna på djupet, förstå de etiska frågorna som de berör och framför allt söka Guds vilja innan man går vidare.

Daniel S. McConchie är vice ordförande i Americans United for Life.

DelaShare on Facebook6Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page