Bibelverserna som framgångspredikanter önskar inte fanns

Bibelverserna som framgångspredikanter önskar inte fanns

Allt som oftast i diskussioner om framgångsteologi hör jag dess förespråkare säga: ”Men Gud vill ju inte att vi ska vara fattiga, eller hur?” Detta ses som ett trumfkort, som om det inte fanns något mellanting mellan snuskig rikedom och svår fattigdom.

De som säger detta bortser från de många bibelställen som tar upp rikedom. De väljer att glömma orden från den vise mannen som ber:

Två ting ber jag dig om, neka mig dem inte intill min död: Håll falskhet och lögn fjärran ifrån mig. Ge mig varken fattigdom eller rikedom, men låt mig få den mat jag behöver. Annars kan jag bli så mätt att jag förnekar dig och säger: “Vem är HERREN?” eller så fattig att jag stjäl och vanhelgar min Guds namn. (Ords 30:7-9)

De väljer även att ignorera de många bibelställen som varnar för rikedomens förödande konsekvenser – och särskilt kärleken till rikedom. Man hör sällan framgångspredikanter nämna sådana verser. Det är som om de inte fanns i deras biblar.

Jesus om rikedom

Jesus har massor att säga om rikedomens faror. I bergspredikan lär han:

Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Ögat är kroppens ljus. Om ditt öga är friskt, får hela din kropp ljus. Men är ditt öga sjukt, ligger hela din kropp i mörker. Om nu ljuset i dig är mörker, hur djupt är då inte mörkret! Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den ene och se ner på den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon. (Matt 6:19-24)

I Mark 10:17-25 talar Jesus med en ung rik man som vill ha evigt liv – så länge han inte behöver offra sin stora rikedom. När Jesus säger åt honom att sälja allt han äger och ge det till de fattiga blir han illa till mods. Bedrövad går han sin väg, eftersom han har mycket ägodelar.

Jesus fortsätter med detta otvetydiga utlåtande: ”hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett synålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Dessa ord får man aldrig höra från de som predikar framgångsteologi. Istället får man intrycket att materiell rikedom är ett säkert tecken på att allt är bra mellan din själ och Gud.

Vid ett annat tillfälle säger någon i folkhopen: ”Mästare, säg till min bror att han delar arvet med mig.” Jesus vägrar. Det här borde förvåna, inte bara de som predikar framgångsteologi, utan även de som förespråkar socialism i kristendomens namn. Jesus varnar den som ber om denna tjänst: ”Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar” (Luk 12:13-15). Materiell rikedom är inte detsamma som att vara välsignad.

Sedan cementerar Jesus denna varning med en liknelse:

En rik man hade åkrar som gav goda skördar. Och han frågade sig själv: Vad skall jag göra? Jag har inte plats för mina skördar. Så här vill jag göra, tänkte han. Jag river mina logar och bygger större, och där samlar jag in all min säd och allt mitt goda. Sedan vill jag säga till mig själv: Kära själ, du har samlat mycket gott för många år. Ta det nu lugnt, ät, drick och var glad. Men Gud sade till honom: Din dåre, i natt skall din själ utkrävas av dig, och vem skall då få vad du har samlat ihop? Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud. (Luk 12:16-21)

Enligt Jesus kan man samla rikedomar genom att strunta i tillfällen att investera i Guds rike. Sådan rikedom är i själva verket fattigdom.

Paulus om rikedom

Aposteln Paulus säger också saker som framgångspredikanter gärna ignorerar. Han varnar Timoteus för människor som ”är fördärvade i sitt sinne och har vänt sig bort från sanningen, och som menar att gudsfruktan är en god affär” (1 Tim 6:5). Jag kan inte tänka mig en bättre beskrivning på framgångsteologins predikanter. De är fördärvade i sitt sinne och menar att gudsfruktan är – just det – en god affär. Eftersom de inte främst är intresserade av själars frälsning har de tappat bort vad det sanna evangeliet betyder. Allt de verkar vilja ha är pengar.

Tvärtemot detta förespråkar Paulus en måttfull ekonomi: ”Ja, gudsfruktan i förening med ett förnöjt sinne är verkligen en stor vinning. Vi har ju inte fört något med oss in i världen, inte heller kan vi ta med oss något härifrån. Har vi mat och kläder skall vi vara nöjda med det” (1 Tim 6:6-8). Det här säger jag till de som tror att jag förespråkar fattigdom, bara för att jag motsätter mig de som förkunnar framgångsteologi. Varför gå från det ena diket till det andra när det finns en helt bibliskt medelväg?

Paulus varnar också för en osläckbar törst efter rikedom:

Men de som vill bli rika, de råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär, som störtar människor i fördärv och undergång. Ty kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har somliga kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande. Men du gudsman, håll dig borta från sådant! Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. (1 Tim 6:9-11)

Hebréerbrevets författare summerar detta råd: ”Lev inte för pengar, utan nöj er med vad ni har. Gud har själv sagt: Jag skall aldrig lämna dig eller överge dig.” (Hebr 13:5). Ingenting kan bli tydligare än detta, men det är raka motsatsen till vad framgångspredikanter säger. Även om rikedom inte i sig själv är något ont, insisterar Skriften på att vi skadar våra själar när vi jagar efter den. Som Jesus enkelt uttryckte det: ”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon [pengar].” (Matt 6:24).

Be för ingetdera 

Att döma av deras tystnad, råder det för mig inget tvivel om att framgångspredikanterna önskade att dessa texter inte fanns. De går rakt emot vad de lär. Framgångspredikanter föredrar verser som talar om holistisk framgång – och vrider och vänder på dem tills de betyder materiell framgång. Det här är inte att handskas med Guds Ord på ett hederligt, troget sätt.

Missförstå mig nu inte. Vi borde prisa Gud för kristna som har bra jobb som gett dem mycket på kontot. Vi bör be Gud ge dem vishet att använda sin rikedom till hans ära. Men vi borde inte avundas dem, för med rikedomar kommer många sorger. Låt oss be att Gud ger oss varken fattigdom eller rikedomar. Det är en mindre farlig last att bära på i denna fallna värld.

En version av denna artikel har publicerats i Letter from Kabwata.

Conrad Mbewe har tjänat som pastor i Kabwata Baptist Church i Lusaka, Zambia, sedan 1987. KBC tillser just nu grundandet av omkring 20 nya reformerta baptistförsamlingar i Zambia och andra länder i Afrika. Mbewe bedriver också en kringresande predikoverksamhet i olika länder världen runt och är redaktör för tidningen Reformation Zambia. Han har skrivit ca 40 häften i Afrika och fyra böcker som getts ut internationellt, bl. a. Foundations for the Flock och Pastoral Preaching: Building a People for God.

DelaShare on Facebook1Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page