David Platt om typexemplet på hat

David Platt om typexemplet på hat

Med tanke på Kristi härlighet och helvetets verklighet, är det “typexemplet på hat” att undanhålla evangeliet från de som inte känner till det. Detta menar David Platt. Som kristna vill vi att “Guds nåd ska nå till fler och fler folk till Guds ära bland alla folk.”

Tidigare i år* satt Platt och Mark Mellinger ner för att prata om hur alla kristna praktiskt fullbordar missionsbefallningen i enlighet med våra olika kallelser. Efter sin kraftfulla predikan på TGC13 Missions Conference, “Why the Great Commission Is Great: Reaching More and More People,” (Varför den stora missionsbefallningen är stor: om att nå fler och fler folk) diskuterade Platt hur global mission “infiltrerar allt” i församlingen The Church at Brook Hills. Det är inte bara en kommitté och en helg om året där man tar upp mission. Medlemmarna blir regelbundet uppmuntrade att fråga sig tre saker: Hur kan jag be? Hur kan jag ge? Hur kan jag gå?

Se hela 12-minutersvideon där Platt talar om självrannsakan, sätes- vs. sändningskapacitet, den gången då en ordförande för en missionskommitté pratade honom ut ur att resa utomlands, och mer.

Varför den stora missionsbefallningen är stor.
Detta handlade David Platts predikan om på Gospel Coalitions konferens 2013.
Jag är Mark Mellinger och här är David Platt, pastor i Birmingham, Alabama.
Han är även bästsäljande författare…
Så, missionsbefallningen är stor eftersom den leder till att Gud blir ärad–
–så småningom, av alla folkgrupper på jorden.
Det är slutmålet. 2 Korintierbrevet 4:15 sammanfattar det hela.
Allt sker för att fler och fler folk ska komma till Kristus.
Nåden ska nå till dem, så att de tackar och ärar Gud.
Det är detta som driver allt vi gör…
Att nåden ska nå alltfler, till Guds ära bland alla folk.
Några saker från predikan utifrån 2 Kor 4:13-18 som jag fastnade för:
Paulus säger att tron automatiskt leder till att man talar.
Tron på evangeliet leder automatiskt till att man delar evangeliet.
De två kan inte skiljas åt. Du sa: “Att sitta still, tyst och bekvämt–”
“–är höjden av arrogans, typexemplet på hat.”
Så vad kan en kristen säga om sitt andliga liv om man inte delar med sig?
2 Kor 13:5 säger att vi ska pröva oss själva för att se om vi är i tron.
Har du verkligen denna tro på Kristus? Tror du att Han dog på korset–
–och uppstod från graven? Tror du verkligen på detta?
Titta sedan på varför du inte har denna koppling mellan tro och förkunnelse.
Vi ser ju detta i hela Bibeln. Att vara lärjunge är att göra lärjungar.
Följ mig så ska jag göra er till människofiskare.
Gå och gör lärjungar… är en befallning till oss alla.
Men om vi inte lyder detta, vad finns i våra liv: synd, rädsla…
Vad hindrar oss från att göra det som tydligt följer av att tro på Kristus?
Jag påstår inte att det är lätt. När jag skrev “Radikal”–
–hade jag brottats mycket med frågan: “Om jag verkligen tror på Bibeln–”
“–då har det stora konsekvenser för min omvärld.”
Miljarder människor tror inte på Kristus och är på väg till Helvetet.
Om det är sant, så kan man inte som kristen ha ett bekvämt svenssonliv.
Vi måste ge våra liv och församlingar för att gå och sprida nyheten.
Varje dag! Tror jag att de icke-troende jag möter är på väg till Helvetet?
Tror jag att det har eviga konsekvenser, att de inte tror på evangeliet?
Om detta är sant, då måste jag berätta detta evangelium!
Men du sa även att du inte vill skuldbelägga folk till att dela evangeliet.
Och du vill inte få det att verka som att det beror på oss.
Gud är suverän över det. Men du menar, att är man sant frälst–
–så kommer detta naturligt.
Man kan brottas och ha det svårt, men…
…det kommer att läcka ur dig, eller hur?
Ja, frågan är: I mitt hjärta, är Kristus Herre? Vill jag ha Hans ära–
–mer än att ha gott anseende, bekvämlighet, undvika besvärligheter?
Vill jag ha Hans ära mer än mina egna drömmar, planer och ägodelar?
Vi får undersöka våra hjärtan:
Är Kristus överlägsen i mina känslor, i vad jag tror?
Och hur kan jag i så fall leva ut det?
Inte tvingad av skuld. Det försökte jag betona i predikan.
Vi ska ju bli överbevisade om vi är olydiga mot missionsbefallningen.
Samtidigt är det inte det som håller lydnaden vid liv.
Det krävs en passion för att se evangeliet spridas till fler och fler–
–så att Gud får äran från fler och fler människor.
Och för den globala spridningen behövs bedjare, givare och de som går.
Hur avgör man vilket? Vad ska man fråga sig om man undrar–
–om Gud kallar en till att gå till dessa farliga ställen?
Vi uppmuntrar folket att fråga sig: Hur kan jag be, ge och gå?
Kan jag gå kortsiktigt, medel-, eller långsiktigt?
Kort är 1-2 veckor. Medel: 2 månader-2 år. Långsiktigt: hela livet.
Inte bara på traditionella missionsresor utan på olika sätt.
Jag säger alltid två saker: Ge upp allt och vänta in.
Ge upp: Ge Gud fria händer: liv, familj, tillgångar, drömmar…
“Herre, inga förbehåll, jag gör vad Du vill, går vart Du vill.”
Om du ger Gud fria händer, och väntar in Honom…
Vandrar i Hans Ord, i bön, ber för folken, ger till folken…
…och går och gör lärjungar precis där du bor.
Om vi har gett upp och väntar in Honom kan vi ha fullt förtroende för–
–att universums suveräne Gud inte låter oss vara på fel plats i missionen.
Det blir tydligt, Han förvandlar våra sinnen och önskningar–
–tillsammans i församlingsgemenskapen.
Och då blir det tydligt om vi ska göra någonting annorlunda.
Kan det räcka att bara vara en bedjare när det gäller mission?
En typisk amerikan som arbetar 50-60 timmar i veckan, tjänar församlingen–
–har en stor familj att ta hand om, andra problem, men vill vara trogen…
Är det möjligt att vara kristen och endast be för global mission?
Jag skulle vilja nyansera det lite. Men jag älskar den bilden!
Personen du just beskrev. Be för folken: Ja! Be skördens Herre…
Ge—särskilt här, vi är otroligt rika jämfört med resten av världen.
Vi behöver fundera på var vår skatt är, där är vårt hjärta också.
Det jag älskar med missionsbefallningen är att alla gör lärjungar…
—…där vi bor.|—Amen!
Jesus tillbringade största delen av Sitt liv på en liten plats på jorden.
Men Han engagerade Sig i 12 killar. Nu firar vi evangeliet efter 2 000 år!
Så det sker en multiplicering när vi gör lärjungar.
Gör lärjungar precis där du är, så är du del av den stora planen–
–att lärjungaskaran ska ökas bland alla folk. Gör lärjungar där du är!
Var alltid öppen för att Herren leder dig någon annanstans.
Eller så får du vara där du är hela livet.
Jag är ju själv pastor i Birmingham, Alabama. Snacka om nådda!
—Du är i bibelbältet.|—Ja, mitt i smeten.
Jag vill ta kål på idén om att de som har passion för folken–
–går till folken, de som har passion för närområdet stannar här.
Nej, vi är alla passionerade för Guds ära bland alla folk.
Vi ber, ger, går, gör lärjungar där vi är. Sedan kallar Gud oss till olika.
Vi får inte jämföra oss med andra om vilka som är mer eller mindre andliga.
Ta Paulus och Timoteus till exempel. Timoteus var pastor, Paulus reste runt.
Paulus gick på mission till nya ställen, Timoteus stannade i Efesos.
Båda har en plats i Guds rike.
Jag älskar hur kreativ Gud är i att leda oss olika i den stora planen.
Våra liv är olika, men vi gör lärjungar, ber, ger, går, efter hur Gud leder.
Tills Han kommer tillbaka.
Jag tror att du själv har sagt att du är öppen för att åka ut långsiktigt?
Absolut, jag trodde inte jag skulle hamna i Birmingham.
Jag är gärna pastor i den församlingen 30 år till eller vad Herren vill.
Men samtidigt, om Han omdirigerar mig imorgon…
En vändpunkt var när jag mötte ordföranden i missionskommittén.
Min fru och jag hade bett över att resa på mission och var redo.
Vi satt och pratade och jag sa att vi var redo att åka.
Han svarade: “Det låter jättebra. Men samtidigt har vi behov av pastorer–”
“–som kan leda församlingarna här i mission.” Vi talade om detta i en timme!
Jag gick hem till min fru. Vi hade bett och var redo…
…men missionsordföranden hade pratat mig ur det!
Men det är sånt som Herren gör.
Men vem vet hur det blir senare.
Några frågor till… Jag vet att du inte vill framhäva dig själv.
Jag menar inte så, men frågan kommer verka så…
Det är mer om vad Gud gör genom dig och vad som pågår mellan er.
Vad händer när du står i predikstolen? Du är som en annan person!
Inte för att ge dig uppmärksamhet, men det finns en smörjelse…
Det är kraften i Guds Ord som jag inte har i mig själv.
Frimodigheten och förtroendet är inte i mig själv utan i Ordet.
Känner du Guds närvaro på ett särskilt starkt sätt?
Jag ber ju för det. Jag ber om smörjelse över Ordet och Guds närvaro.
Jag ber och längtar efter det. Iallafall…
Till sist: Vad kan andra lära sig av er församling och andra som verkligen–
–vill ge sitt folk en riktig passion för global mission?
Och inte bara att ge ekonomiskt utan även gå.
Det finns mycket mer man kan lära sig att inte göra av oss…
Gud har nåd mot oss. Det är viktigt att vi inte nöjer oss med att ha–
–missionen som en sidogrej. Vi ska drivas av detta.
Inte en missionshelg om året eller en kommitté som sköter det.
Det ska vara församlingens hjärta. Vi vill att Kristus äras bland alla folk.
Det ska infiltrera allt. Predikan varje vecka knyter an till mission.
Vi berättar om de som går ut—i Birmingham och hela världen.
Vi ber och fastar för att evangeliet ska nå ut över världen. Vi skänker…
Vi har mycket kvar. Församlingens budget visar inte en passion för detta–
–så vi försöker ändra på budgeten. Mindre på oss och mer till missionen.
Vi uppmuntrar människor till det. Och att vara en kultur som sänder ut.
Vi vill ännu mer bli kända för att vi kan sända ut.
Till Birmingham, Nordamerika och alla folk.
David Platt, tack för att du tittade förbi.

David Platt har utnämnts till ordförande för International Missions Board, Southern Baptist Conventions missionsenhet som tjänar ca. 40 000 församlingar och över 4 800 missionärer utomlands. David har också under många år tjänat som pastor i Brook Hills-kyrkan i Birmingham, Alabama. Han har en doktorsexamen från New Orleans Baptist theological Seminary. Hans bok Radikal finns på svenska och kan köpas här.

Matt Smethurst tjänar som biträdande redaktör för The Gospel Coalition och bor i Louisville, Kentucky. Du kan följa honom på Twitter

*Artikeln skrevs 2013