De svåra sanningarna förbereder barn för lidande

De svåra sanningarna förbereder barn för lidande

Som ungdomspastor och kristen förälder är det en sak jag ständigt funderar på: fostrar jag mina studenter och barn till en hållbar tro på Kristus? Den tid då jag på ett särskilt sätt har inflytande genom dessa relationer är begränsad, och jag vill göra allt som står i min makt för att odla en bestående kristen tro.

Rooted Conference år 2013 inledde Jared Wilson med en vass, djupgående fråga: kommer mina barn att vara beredda på lidande? Jesus försäkrar alla kristna om att de kommer möta bekymmer (Joh 16:33). Därför borde förberedelse för de tragedier som väntar vara en avgörande viktig del av barnens och studenternas lärjungaskap. De måste ju kunna lita på Gud och hans godhet samtidigt som de genomgår lidanden.

Den värsta mardrömmen

Mina teoretiska grubblerier om att förbereda barn för lidande blev mycket mer personlig mot slutet av 2013. Jag oroade mig ofta kring huruvida jag var beredd på att lida. Som vit amerikansk man från en överklassfamilj hade jag haft ett relativt lätt liv och jag var rädd att någonting hemskt en dag skulle hända som skulle krossa min tro fullständigt. Vad skulle hända om jag, en människa som lett hundratals studenter under 10 år som ungdomspastor, övergav Kristus? Vad skulle kunna vara hemskt nog för att rasera min tro?

Min fantasi tog mig till de djupaste avgrunderna då jag funderade över vad som var det värsta som kunde hända. Resan tog mig alltid till samma scenario: att min son kunde dö.

Och i november 2013 blev min värsta mardröm en verklighet. Min fru fann vår treårige son död i sängen en morgon. Han gick och lade sig för att sova och vaknade inte mer. Hans död klassades som SUDC (Sudden Unexplained Death in Childhood, ingår i begreppet plötslig spädbarnsdöd på svenska, övers. anm.), en medicinsk term för ”vi har ingen aning om varför detta fullkomligt friska barn plötsligt dog i sömnen”.

Jag hade förväntat mig att en sådan sak helt skulle tillintetgöra min tro på Kristus, men istället fann jag det motsatta resultatet. Herren höll min själ vid liv under de intensivt mörka sorgemånaderna efter hans bortgång. Guds sanning, som utgår från Skriften, har försäkrat mig om hans godhet. Hans Ande har hållit mig uppe genom sin nåd. Jag är en vanligtvis ledsen men ofta hoppfull, glädjefull människa som älskar Jesus.

Detta tar jag till hjärtat

Mina funderingar över hur jag ska förbereda ungdomar för lidande har nu blivit både teoretiska och praktiska. I ett årtionde har jag studerat för mina studenters skull, vad Skriften säger om att överleva lidande. Under det senaste året har jag nu analyserat hur Herren förberedde mig för att kunna överleva och frodas medan jag levde i den olidliga sorgen efter mitt barns död. Men det studenter behöver mest av allt är en sak som ofta inte betonas tillräckligt i ungdomsverksamheten.

Att undervisa i teologiska doktriner är inte direkt den mest moderna trenden inom ungdomsverksamheter. Nyss läste jag en artikel av en ungdomspastor som tonade ner vikten av att undervisa barn i doktriner och tog parti för att erfarenheter är mer värdefulla än kunskaper. Och de senaste studierna visar på en alarmerande brist på grundläggande doktrinär kunskap bland studenter i ungdomsverksamheterna. Ett av Fuller Youth Institutes forskningsteam lett av Kara Powell och Chap Clark fann i sitt College Transition Project, att 35 procent av studenterna inte nämnde Jesus en enda gång när de skulle definiera evangeliet. Jen Bradburys studie i tonårskristologi, som hon publicerat i sin nyutgivna bok The Jesus Gap, upptäckte att endast 44 procent av studenterna som deltog i undersökningen trodde att Jesus är Gud. I samma studie var det bara 9 procent av deltagarna som fick alla rätt i en quiz om sju grundläggande frågor om Jesus, såsom hans gudomlighet, mänsklighet, syndfrihet, uppståndelse och så vidare.

Att lära studenter bibliska doktriner kan visserligen tyckas akademiskt, det förstår jag. En del ungdomspastorer (som jag) frestas att söka bekräftelse i vårt arbete genom att undervisa barn som kan ge alla rätta svar, oavsett om de verkligen omvänder sig eller förtröstar på Jesus.

Men jag är en sådan som ständigt måste vada genom de mörka, grumliga vattnen, som känns som ett helvete på jorden, och Gud förnyar ständigt mitt hopp genom sin sanning. Som Jeremia sa när han mindes fasorna och hemskheterna då Jerusalem intogs av Babylonien:

Detta tar jag till hjärtat,
därför har jag hopp:

Det är Herrens nåd
att det inte är ute med oss,
att det inte är slut
med hans barmhärtighet. (Klag 3:21-22)

Gång på gång har Gud talat sin sanning till mig genom sitt Ord på ett sådant sätt att det har förnyat min förtröstan på Jesus och gett mig hopp att orka med.

Det som hjälper allra mest

Jag har varit i den allra mörkaste, djupaste avgrunden, men jag kan säga att det oftast är de riktigt impopulära och frånstötande sanningarna i Bibeln som varit bland de som bevarat mig som mest.

Det sista man tror att ungdomar i detta individualistiska samhälle vill höra är att Gud skapat dig till sin ära; att din glädje och bekvämlighet är underordnade de saker som bäst kommer upphöja Kristus och hans rike. Men vetskapen om att mitt barns död och min period av lidande har en djupare innebörd – att dessa saker har att göra med Guds frälsning av världen – har faktiskt gjort att jag kunnat stiga upp ur sängen på morgonen, när det är det sista jag velat göra.

Ingen tycker om att tala om vad syndens fulla lön är utanför Guds nåd. Att undervisa om den vrede som alla syndare förtjänar är inte sockervadd. Men att komma ihåg vreden och domen, som jag förtjänar och som Jesus har räddat mig från, har bevarat mig hela vägen från bitterhet och från känslan av att ha vissa rättigheter.

Att förkunna Guds suveränitet i alla omständigheter tenderar att väcka svåra frågor hos studenter. Vetskapen om att mitt barns död inte var en slumpmässig olycka som överraskade Gud försäkrar mig om att Herren fortfarande råder över min frälsning och lindrar min sorg.

Bästa sättet att lära

Min erfarenhet som ungdomspastor har visat mig att det bästa sättet att ta sig an de svåra sanningarna helt enkelt är att undervisa exegetiskt genom hela bibelböcker. Om vi själva fick välja, skulle de flesta av oss helst bara studsa runt mellan Romarbrevet 8, Johannes 10, över till Galaterbrevet 2 och Uppenbarelseboken 21. Det vore frestande att bara hoppa över Romarbrevet 9, 2 Thessalonikerbrevet 2 och Lukas 16 i hemgruppen. Men duckar man för de svåra texterna missar man möjligheten att förbereda studenter för det lidande som med all säkerhet väntar dem.

Må Gud hjälpa oss lära ut Skriften helt och precist i hopp om att sanningskornen som planteras får växa till en stark grund för hopp och trosvisshet när lidandets dag väl kommer.

Cameron Cole är föreståndare för barn-, ungdom- och familjeverksamheterna i Cathedral Church of the Advent i Birmingham, Alabama, samt ordförande för Rooted: Advancing Grace-Driven Youth Ministry. Han är författare till Therefore I Have Hope: 12 Truths That Comfort, Sustain, and Redeem in Tragedy (Crossway) och en av redaktörerna till Gospel-Centered Youth Ministry: A Practical Guide (Crossway).