Den helige Ande, bön och predikan

Jag har en växande övertygelse: Kristenhetens stora behov idag är att den helige Ande ska göra ett nytt och varaktigt verk. För egen del gäller denna övertygelse inte bara att församlingen behöver att den helige Ande ska komma ner och väcka och ge oss kraft. Snarare har denna övertygelse att göra med vårt behov av att han ska uppenbara Jesu Kristi rike, både för andra, och för oss.

Om denna övertygelse växer fram också i ditt hjärta och sinne med förnyad energi och styrka, kan det vara bra att fråga: ”Hur vet vi när denna övertygelse verkligen tagit sin boning i oss?” Med andra ord: ”Vad visar att vi verkligen har omfamnat den?”

ÖVERLÅTELSE ÅT BÖNEN

På sistone har jag funderat över dessa olika frågor, och jag tror att det finns åtminstone två tecken man kan observera.

Övertygelsen är inte äkta om vi inte är överlåtna åt bönen. Den som ber ”har fattat”. Jag frestas rent av att säga att endast de som regelbundet kommer inför Gud i bönen är de som verkligen har omfamnat denna övertygelse. Genom sina böner visar de ju att de har en tro på att det bara är Gud som, i och genom den helige Andes tjänst, har makt att ge pånyttfödelse. Om vi är ett folk som inte ber, tyder det på att vi fortfarande tror att vi själva kan få jobbet gjort.

Om jag nu har rätt, alltså, om bönen är ett tydligt bevis på vår övertygelse, så kommer de som längtar efter att Gud ska göra ett nytt verk genom evangeliet i vår tid, vara bedjande människor.

Intressant nog görs faktiskt denna koppling i avgörande punkter i Lukasevangeliet. Minst fyra gånger inser människor vem Jesus är i nära samband med att någon ber:

  • Precis innan Petrus erkänner att Jesus är Messias, ber Jesus ensam. (9:18–20)
  • Petrus, Johannes och Jakob går upp på ett berg för att be, och då kommer Guds röst ner från himlen för att uppenbara, inte bara vem Jesus är, utan vad hans efterföljare ska göra i ljuset av denna kunskap. (9:28–36)
  • Jesus ber vid sitt dop, när himlen öppnas, den helige Ande sänker sig ner och en röst från himlen bekräftar Jesus som hans Son. (3:21–22)
  • Äldre helgon, Simeon och Anna, inser vem Jesus är genom den helige Andes verk – och i sammanhanget ber de som vanligt.

Dessa fyra vinjetter är viktiga. Och jag tror att det inte är en slump att vi får dem. De lär oss att, när människor kommer till Kristus och börjar följa honom, gör de detta genom den helige Andes ständigt nya verk – och detta, genom bön.

När vår övertygelse om att vi behöver Anden är sann, ger vi oss själva hän till bönens arbete.

EN ÖVERLÅTELSE ÅT ATT LÄGGA UT BIBELN

När vi verkligen fått en övertygelse om behovet av att den helige Ande på nytt gör ett beständigt verk, är bönen dock inte det enda som finns där. Det andra som kommer att växa fram är en överlåtelse åt att lägga ut Bibeln.

När församlingen åter får upp ögonen för vårt stora behov, kommer både folket och predikanterna att hungra efter en enkel och okonstlad förkunnelse av Guds Ord. Med andra ord är den som ber också en som kommer ge sig hän åt Bibelns text, och detta av nöd.

DEN HELIGE ANDE OCH FÖRKUNNELSEN GÅR HAND I HAND

Jag vet allt att många som läser detta inte alls ser kopplingen mellan vår övertygelse om den helige Ande och förkunnelsen så värst tydligt. Många av oss har ju, trots allt – tyvärr – letts till att tro att vi måste välja mellan en överlåtelse åt den helige Ande eller en överlåtelse åt Guds Ord. Antingen är du ”cool på stan”, eller ”andligt mogen” – men du kan inte vara både och.

Samma typ av människor vill få oss att tro att man är med i en ”församling som leds av Anden” eller en ”församling som ägnar sig åt Bibeln”, och att man inte kan vara med i en som sysslar med bådadera. Ja, denna allmänt rådande uppfattning har nog tutats i oss alla. Men det är en felaktig uppfattning att man skulle behöva välja mellan att vara relevant i grannskapet eller att vara relevant för de som redan tror.

Jag är rent ut sagt less på detta. Jag är trött på de som framställer diskussionen på det här sättet. Som om Anden och Ordet var varandras motsatser. Det är ett falskt dilemma – och det är på tiden att vi lär oss slå hål på denna myt.

Istället skulle jag vilja hävda, att den som ser församlingens behov av att Anden gör ett nytt och varaktigt verk, också är densamme som viger sig själv, inte bara åt bönen, utan åt bibelutläggningen. Detta för att den helige Andes verk alltid skett i ett dynamiskt samband med Ordets tjänst.

SE EFTER FÖREDÖMEN I SKRIFTEN

Många texter finns att välja på, men en räcker gott nog för att illustrera poängen. Se i Hebréerbrevet 3, särskilt vers 7, som börjar såhär: ”Därför säger den helige Ande…”

Dessa fem ord bär på två underbara överraskningar. Lägg först märke till hur författaren hänvisar till den helige Ande som upphovsman när han citerar psalm 95. Detta är slående, och meningen är just att vi ska lägga märke till det. Han sa inte ”Därför säger Bibeln”, eller ”Därför säger psalmisten”, inte ens ”Därför säger Skrifterna”. Istället skriver han ”Därför säger den helige Ande”.

Det här har stor betydelse: om du vill höra den helige Andes röst, kommer du finna den i ett dynamiskt samband med Bibelns texter. Med andra ord, den helige Ande finns redan där som upphovsmannen, i de ord som sedan länge satts på pränt i Skriften. Jag tror att John Piper ska ha skrivit på Twitter: ”Om du vill höra Gud tala till dig idag: gå in på ditt rum, stäng dörren och läs Bibeln högt.” Det kan jag skriva under på. Guds Ord är Andens röst. Därför är vi lika hängivna till bibelutläggningen som vi är övertygade om att församlingens stora behov är att Anden på nytt ska göra ett varaktigt verk.

Den andra överraskningen i Hebréerbrevet 3:7 gäller grammatiken. Ordet står i presens! Det står alltså: ”Därför säger den helige Ande…” Det här är viktigt, och det får man inte missa. Psalm 95, som från början gavs åt ett forntida folk som levde på en helt annan tid, sägs vara Guds nutida och levande Ord för de som levde flera generationer senare – och samma sak gäller för oss än idag. Hebréerbrevet 3:7 stadfäster ett pågående och dynamisk förhållande mellan den helige Andes verk idag och utläggandet av Guds Ord.

SLUTSATS

Där har ni det. En övertygelse om att den helige Ande ska verka på nytt behövs, och vi vet att den övertygelsen har satt sig i märgen på oss när den medföljande överlåtelsen åt bönen och förkunnelsen också finns där.

På sistone har denna övertygelse sipprat in i min egen själ, med ny kraft och vitalitet. Jag vet att det här är en sann övertygelse eftersom jag fått mer och mer bön och förkunnelse som praktiska följder i mitt liv. Detsamma vill jag också ska bli en verklighet i er.

David Helm är en av pastorerna i Holy Trinity Church i Chicago och ordförande för Charles Simeon Trust.

DelaShare on Facebook33Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page