”Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig.”
Johannes 17:24
Du död! Varför rör du vid trädet under vars grenar de trötta får vila? Varför rycker du undan de härliga som finns på jorden, dem som vi har all vår glädje i? Om du nu måste använda din yxa, hugg ner träden som inte bär någon frukt; så kommer man kanske tacka dig. Men varför vill du fälla Guds cedrar från Libanon? Hejda nu din yxa och skona de rättfärdiga.
Men nej, så sker inte; döden slår de behagligaste av våra vänner; de mest generösa, de mest bedjande, de mest heliga, de mest överlåtna måste dö. Och varför? Det är svaret på Jesu verkningsfulla bön – ”Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig.” Det här är vad som bär dem på örnens vingar till himlen. Varje gång en troende stiger upp från jorden till paradiset, är det ett svar på Kristi bön.
En god gammal teolog anmärker: ”Många gånger förs en dragkamp mellan Jesus och hans folk i bönen. Du böjer knä i bön och säger: ’Fader, jag vill att dina heliga är med mig där jag är’, Kristus säger: ’Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig.’” Lärjungen befinner sig här på kollisionskurs med sin Herre. Själen kan inte vara på båda ställen: den du håller kär kan inte vara med Kristus och med dig på en och samma gång. Så, vilken bedjare kommer att segra? Om du fick välja; om Kungen klev ner från sin tron och sa: ”Här är två bedjare som ber i motsats till varandra, vilken ska bli bönhörd?” Jag är säker på att, även om det skulle ske med vånda, så skulle du ända från fotsulorna och uppåt säga ”Jesus, ske din vilja och inte min.” Du skulle ge upp din bön för din älskades liv, om du kunde inse att Kristus ber åt motsatta hållet: ”Fader, jag vill att där jag är, där skall också de som du har gett mig vara med mig.” Herre, du får dem. Genom tron låter vi dem gå.
