Jag heter dr. Andrew. Jag föddes i ett muslimskt land och växte upp i en stad som befolkades av radikala muslimer. Jag levde som alla andra namnkristna i ett land fullt av muslimer—tyst och försiktigt. Jag aktade mig för att tala om den kristna tron. Jag växte upp i ett kärleksfullt hem där man respekterade Gud, men inte tillbad honom. Jag har alltid vetat att Gud är vår Skapare, som bor högt uppe i himlen och vakar över oss för att se vem som är god och vem som är ond.
När jag fortfarande var en pojke, ca 12 år, blev jag inbjuden av en vän att följa med till en evangelisk församling i närheten av vår bostad. Jag gick av nyfikenhet för att undersöka denna kyrka som var så modig mitt i en stad full av radikala muslimer.
När jag kom in i kyrkan kände jag mig mycket välkommen. Jag såg hur människorna pratade och bemötte varandra med en sådan genuin kärlek, även om de alla kom från olika bakgrunder och familjer. Deras lära och livsstil gjorde mig så fascinerad att jag fortsatte besöka församlingen varje vecka. Jag ville höra mer av deras undervisning och umgås med dem.
Under 1995 bjöd de med mig till en konferens i de norra delarna av landet. Jag var mycket entusiastisk över att få åka dit, och på denna konferens blev mitt liv förvandlat. Under konferensen visade de “Jesusfilmen” på arabiska. När jag såg filmen kändes det som om jag levde på Jesu tid och alla berättelser jag hört tidigare om Jesus blev så levande på skärmen. De började förvandlas till någonting mer än bara berättelser; de började bli verklighet för mig. Den scen som grep mig mest i filmen var när Jesus dog på korset och förlåten i templet revs i två delar. Jag fortsatte tänka på denna scen och undrade vad detta egentligen betydde. När filmen var slut började pastorn berätta varför Jesus var tvungen att dö och bli korsfäst. Han förklarade Guds helighet och djupet av vår synd. Just då kände jag tyngden av min egen synd, jag såg hur smutsig och ovärdig jag var att stå inför en så helig Gud. Syndanöden väcktes till liv i mitt hjärta. Sedan sa pastorn detta: “Även om du ser att det inte finns något hopp i dig själv, säger Herren till dig, att genom Hans Sons blod på korset, har Han rivit isär förlåten som skilde dig från Honom. Genom att bekänna Jesus som Herre kommer du få rätten att stå inför Gud.” Exakt då kände jag en obeskrivlig glädje och frid fylla mitt hjärta. Det var verkligen övernaturligt! Den dagen gav jag efter för den helige Andes överbevisning, bekände Jesus som Herre och vigde mitt liv åt Honom.
Efter detta började jag verkligen törsta efter Guds Ord och jag började studera Bibeln i flera timmar, för att få förstå och lära känna min Frälsare. Herren fortsatte att arbeta trofast i mitt liv och helga mig genom Hans Ord och Hans Ande. Varje dag växte jag till i kunskapen om Hans nåd och insåg mer och mer djupet av min synd. Jag blev mer och mer ödmjukad av det faktum att jag blivit förlåten och får kallas Guds barn.
År 1997, i lydnad till Bibeln, följde jag vår Herres exempel genom att låta döpa mig. Under samma år kände jag även att Herren bekräftade Sin kallelse över mitt liv: Att dela Evangeliet med muslimer och grunda lokala församlingar, som kunde lärjungaträna nyomvända muslimer och träna dem att föra vidare Evangeliet. Mitt hjärta fortsatte att växa i kärlek till alla muslimer runt omkring mig, när jag såg hur de, dag in och dag ut, ägnade sina liv åt en falsk religion.
Allteftersom min börda och önskan att dela Evangeliet med muslimer blev starkare, började jag studera Bibeln ännu djupare. Jag började även studera islam för att bättre kunna förstå denna religion och dess anhängare. Genom Guds nåd lyckades jag förstå det komplicerade skriftspråket i Koranen och korankommentarerna.
Under alla mina år på high school och universitetet sökte jag tillfällen att dela sanningen om Kristus och ta mig an muslimer. Jag startade bibelstudiegrupper som innehöll en blandning av mogna kristna, muslimer som varit detta länge och nyomvända muslimer. Många av dem hade frågor och ville verkligen veta mer om Jesus Kristus.
Efter att jag gått ur college, började jag arbeta och jag använde mitt arbete som plattform för att få berätta Evangeliet. Snart blev landets regering varse om mina evangelistiska aktiviteter och jag fick ett telefonsamtal från ett hemligt nummer där personen som ringde presenterade sig som hemliga polisen. De ville träffa mig. Jag fick panik och ringde min pastor. Han försäkrade mig: “Var inte rädd, du tjänar den starkaste Chefen på jorden.”
Nästa dag kom jag till hemliga polisens kontor. De tog mig in till ett rum och förhörde mig i fyra timmar. De ställde en serie frågor om mina tankar om islam och de ville veta varför jag gick till en evangelisk församling. Jag talade om för dem att jag gick till en evangelisk församling eftersom jag inte tror att islam är en religion från Gud och att jag trodde att Jesus var den enda vägen till himlen. Jag blev chockerad att Herren gav mig en sådan frimodighet! Trots förhörsledarens avsky och ilska över mina svar, slutade förhöret med att de bara hotade mig och sa att jag inte får evangelisera eller säga någonting mot islam. Detta var mitt första besök hos hemliga polisen, och fler skulle det bli.
Jag fortsatte med verksamheten och vann fler syskon som fick villiga hjärtan att sprida Evangeliet över landet. Ännu en gång kom hemliga polisen på besök, förde mig till sin bil och körde iväg. De började söka igenom min laptop och fråga om specifika fall där jag delat Evangeliet med människor. De ville också veta vem som finansierade mitt arbete. De körde mig till ett kontor för att förhöra mig igen. De bad mig skriva på ett papper fullt med ord om att vara en laglydig medborgare, att vara lojal mot mitt land och att stödja mitt land. Pappret innehöll också en rad om att jag inte skulle evangelisera för muslimer med min kristna tro. Jag sa att jag höll med pappret helt och hållet och att jag skulle skriva under så snart de raderat denna rad. Då blev de alldeles rosenrasande. De ringde min bror och far, och hotade döda mig, om jag inte slutade evangelisera för muslimer. Jag fortsatte vägra skriva under pappret, och de skickade mig till den ene polismannen efter den andre. Till sist fick jag komma till deras högsta chef. Jag vägrade fortfarande att skriva på pappret och då blev också han helt rasande. Han skrek: “Vet du inte om att jag kan sätta dig i fängelse för resten av livet!” Jag svarade: “Jag vet det, men jag kan inte skriva på pappret förrän du tagit bort den raden.” Sedan förde de mig till en cell tre våningar under marken och låste dörren. Jag satt i denna kalla, mörka och tysta cell, och väntade på deras nästa drag.
Efter bara en kvart kom en man som öppnade dörren och tog mig tillbaka till chefens kontor, under det att han svor åt mig. Chefen sa: “Ser du nu att jag kan sätta dig i fängelse? Skriv på pappret nu!” Jag svarade: “Jag har aldrig tvivlat på att du kan slänga mig i finkan, det sa jag ju förut, men du kan glömma pappret. Jag tänker inte skriva på det, och om du vill sätta mig i fängelse, kan du göra det. Men när jag blir frisläppt kommer jag att nå långt utanför vårt land genom sociala och mediala nätverk, och berätta att jag blivit förföljd för min tro. Då kommer många att lära känna Kristus!” Efter att jag sagt detta förbannade de mig upprepade gånger, och sedan sparkade de ut mig ur byggnaden.
Detta besök ägde rum 2005. Varje månad efter detta fortsatte de att angripa mig genom diverse besök, telefonsamtal och hot. Sedan kom den arabiska våren 2010 och de månatliga besöken upphörde. Hemliga polisen lade sig sällan i min verksamhet längre, eftersom de hade alldeles för mycket annat att tänka på vid den tiden. Sista förhöret ägde rum för två månader sedan (2013) och varade i fyra timmar. Jag är förundrad över hur Herren alltid har gett mig fullständig frid under dessa förhör och visat mig precis vad jag ska säga i de mest prövande stunderna. Han är verkligen trogen Sitt Ord!
Jag prisar Herren för att Han räddat mig och gett mig äran att få tjäna Honom i Mellanöstern. Just nu har jag en verksamhet som har vuxit och är framgångsrik över hela arabvärlden, genom Guds nåd. Kristus är värd att vi riskerar våra liv för att dela Hans Evangelium! Kristus lovade att Han skulle bygga Sin församling, och jag kan lova dig att trots den arabiska våren och allt annat kaos i Mellanöstern, bygger Kristus Sin församling! Vi ser Honom verka på mirakulösa sätt. Han är värdig och god! Be gärna för mig och de andra med mig, när vi fortsätter att röra oss i arabvärlden och dela Hans Sanning. Be att Hans vilja sker och att Hans Namn får fortsätta spridas och bli känt bland arabländerna!
Hemligt land – evangelist/församlingsplanterare
Dr. Andrew är en begåvad apologet med inriktning på muslimer. Han påbörjade sitt evangelisationsarbete bland arabiska nomader för flera år sedan i Mellanöstern. Efter att ha avslutat sina universitetsstudier öppnade Dr. Andrew en veterinärklinik i en liten by för att behandla får och kameler. Dr. Andrew leder nu ett evangelistteam som arbetar bland svårnådda muslimer.