Reformert teologi lär att Gud har förordnat allt som sker. Kritiker mot den reformerta teologin hävdar att detta leder till en fatalistisk världsbild där det enbart är Guds vilja som egentligen finns. De hävdar att, om Gud förordnat våra viljors handlingar, så har vi ingen verklig vilja. I denna föreläsning förklarar Dr. John MacArthur varför Bibelns lära om gudomliga skickelser inte eliminerar människans vilja och inte leder till en fatalistisk världsbild.
Tack.
Som sagt är det en glädje att ha gemenskap med er. Jag har gått runt-
-och hälsat på både gamla som nya vänner. Det är underbart. Tack igen!
Detta är en mycket, mycket viktig fråga.
Jag tror inte att någon kommer bestrida detta faktum, att de som är nya-
-för “nådens läror” och reformert teologi-
-så är detta det stora hindret man måste komma över.
Om Gud är suverän, har kontroll över absolut allting…
…vad finns det då för plats för människans ansvar?
Genom alla år då jag undervisat är detta den oundvikliga frågan-
-man ställer när man söker förstå Guds suveränitet. Nådig utkorelse.
Det är också den mest gnagande frågan hos de som redan är reformerta.
Som fortfarande brottas med hur man löser frågan om Guds suveränitet-
-och människans ansvar, hur de samverkar.
Det är tveklöst en paradox, åtminstone skenbart.
Säkerligen är det inte en motsägelse för Gud, inte heller är det det.
Men den tycks vara en motsägelse för oss.
Jag vet att ni alla brottats med denna fråga. Även jag har det.
Det är inte en fråga som försvinner. Man får inte ett kort svar.
När jag förberedde mig för detta tillfälle-
-grävde jag i de böcker jag hade i ämnet, och hemsidor. Jag började läsa-
-allt jag hittade om hur människans ansvar och Guds suveränitet går ihop.
Jag fick mycket filosofi, mycket rationellt tänkande, resonerande-
-massor av adjektiv, som försökte modifiera precis allt.
Men jag kunde inte riktigt bli nöjd. Så när jag tänkte igenom detta-
-bestämde jag mig för att inte hålla en predikan här.
Jag vill ha ett bibelstudie med er. Tänk er att vi hänger här-
-ta fram er bibel, lägg undan resten, ni behöver inte anteckna…
…såvida inte Gud griper in och ger er en uppenbarelse så att ni måste-
-ta fram pennan. Jag vill bara ha ett bibelstudie med er.
Jag vill att ni ska se hur Skriften tar itu med denna fråga.
Det finns en förklaring till att ni inte fått ett tillfredsställande svar.
Och jag vet att ingen har gett er det.
Du kanske undervisar i reformert teologi, men har aldrig hört eller läst-
-något verkligt bra svar på detta svåra dilemma, mänskligt sett.
Men sätt bara allt åt sidan och titta på vad Skriften säger.
Jag vill leda er i ett bibelstudie.
Det kommer gå lite hastigt, vi ska inte gräva ner oss i en passage-
-utan täcka en stor yta. Vi ska läsa Bibeln mycket tillsammans.
Plocka upp bibeln, och glasögonen, så börjar vi i Jesaja 10.
Det här är spännande, för jag vet inte riktigt vad jag kommer säga heller.
Vi sitter i samma båt. Det här är ett äventyr!
Men jag testade det på Patricia nyligen och hon gillade idén.
Fast hon är väl inte helt opartisk…
I Jesajas tionde kapitel, vill jag att ni går ner till vers 5.
Jag vill att ni tittar på öppningsfrasen i versen. Är den inte lite märklig?
Ve över Assur, min vredes ris!
Är detta inte märkligt, så säg?
Om Assyrien fungerar som ett Guds instrument, varför fördöms Assyrien?
“Ve” är en interjektion. Det hebreiska ordet är “hoy”!
Det talar om olycka, massiv fördömelse.
Hur kan ett folk bli dömt av Gud samtidigt som det fungerar-
-som Guds vredes ris!? Ett Guds instrument!?
Resten av versen säger att det är en stav i handen som är “min förbittring”.
Assyrien, detta hedniska, gudlösa, avgudadyrkande folk-
-är ett verktyg för Guds dom.
Över vem? Över det gudlösa Israel.
Vers 6 säger: Jag sände honom mot ett gudlöst folk… – alltså Israel.
Egentligen Juda, Sydriket: …jag befallde honom mot min vredes folk.
Judarna benämns här som Guds vredes folk. Gud är vred på Israel.
Han är rosenrasande på deras otro och håller dem helt ansvariga för otron.
Helt ansvariga för deras avgudadyrkan, uppror och förkastande av Honom-
-av Hans ord och Hans tillbedjan. Och Han sänder ut Assyrierna-
-för att komma mot dem, plundra och trampa ner dem som smuts på gatan.
Det är ett kraftigt språk. Här är ett gudomligt påbud.
Det är Guds suveränitet i aktion. Gud tar Assyrien i kragen-
-och säger: “Du ska vara ett verktyg för Min vrede mot det gudlösa Israel.”
I vers 7 säger han sedan: Men så menade inte han – alltså Assyrien.
I sitt hjärta tänkte han inte så. Assyrien är ett verktyg för Guds dom-
-men är själv helt aningslös!
Det är inte Assyriens syfte, motiv eller avsikt.
De har inget intresse för Israels Gud och tror inte heller på Honom.
De ser inte hur de har någon koppling till Israels Gud och menar inte-
-att handla som Jehovas agent.
Vad är deras avsikt? Hans hjärta stod efter att förgöra många folk.
Det här är bara ett av många tillfällen för den assyriska stormakten-
-att få bort ett annat grannland.
De har redan gjort det med Kalno, Karkemis, Harmat och Arpad.
Samaria och Damaskus.
Vers 10: min hand har drabbat andra gudars riken, som hade fler gudabilder-
-än Jerusalem och Samaria. Det enda Assyrien vet är att de störtat alla-
-andra riken, som enligt dem hade större gudars skydd än Israel.
De måste ha större gudar än Israel eftersom de redan tagit Nordriket.
De hade inte alls någon avsikt att handla å Jehovas vägnar.
De skulle bara göra med de som fanns kvar, som de gjort med de andra.
Det var deras enda motiv. De trodde att de handlade helt oberoende.
De var verkligen gudlösa och ondskefulla i sitt handlande. Mordiska…
Men om de faktiskt var verktyg för Guds vrede, borde inte detta-
-frikänna dem från vad de gjort?
Om de finns med i Guds plan, om detta är Guds oemotståndliga kraft-
-som tagit dem och fört dem mot Jerusalem och Juda för att förgöra…
Om detta är från Gud, hur kan de beskyllas för det?
Kan de stå emot det? Ändå ser vi i vers 12 en fantastisk vändning:
Men när Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg…
När Han är färdig med att bruka Assyrien som ett vredens verktyg…
…skall jag ställa Assurs kung till svars för frukten av hans hjärtas-
-övermod och hans stolta ögons högmod.
När Jag är färdig med att utnyttja dem, ska Jag vända Mig mot dem-
-för deras synder.
Själva den handling de utförde, enligt Guds plan, var en så ond handling-
-att Gud vände Sig mot dem och bringade förödelse över dem.
På ett märkligt sätt, som du kanske inte tänkt på-
-bär de helt och hållet på skulden och ansvaret för allt ont uppsåt-
-och handling. Varje mordisk handling, slakt och förödelse, står de-
-skyldiga inför Gud för. Fastän de är en del av Guds plan.
Gud inte bara dömde dem för handlingarna, utan de bakomliggande motiven.
Se i vers 12: Jag ska ställa till svars för frukten av hjärtats högmod.
För handlingen, som är frukten, men också för hans hjärtas övermod.
Han säger: Med min hands kraft har jag utfört detta och genom min vishet.
Är det inte fantastiskt!?
Han ska straffa dem för deras handlingar och deras motiv.
Och Han ska dubbelstraffa dem för att de inte ger ära åt Gud.
De tar själva på sig äran för vad de gjort.
De tror att de gjort allt genom sina händers kraft och visa klyftighet.
Jag tog bort folkens gränser, jag plundrade deras skatter-
-som den mäktige störtade jag härskarna.
Min hand har funnit folkens skatter. Liksom i ett fågelbo, där alla-
-övergivna ägg är samlade, har jag samlat hela jorden.
Det fanns ingen som rörde en vinge eller öppnade näbben och pep.
Jag gick bara in och plundrade fågelbona utan något motstånd.
Gud säger: “Jag ska sätta dit dem för detta motiv och övermod.”
Vers 15: Ska yxan upphöja sig över honom som hugger med den?
Det är Gud som svingar Assyrien som en yxa för att hugga ner Juda-
-ändå håller Gud yxhuvudet ansvarigt.
…sågen förhäva sig över honom som sätter den i rörelse?
Som om käppen kunde svinga den som lyfter den, eller staven lyfta den-
-som inte är av trä!
Därför skall Herren, Herren Sebaot, sända en tärande sjukdom-
-bland hans feta män, och under hans härlighet skall en låga brinna-
-lik en lågande eld.
Och Israels ljus skall vara som en eld, hans Helige som en låga-
-och den skall bränna upp och förtära hans törnen och tistlar-
-allt på en dag. På hans skogs och fruktträdgårds härlighet skall han-
-fullständigt göra slut. Det skall bli som när en sjuk tynar bort.
Man ser hur Guds suveränitet och människans ansvar löper parallellt.
Det är viktigt att vi förstår att även om Gud styr genom gudomliga påbud-
-och enväldig makt, över allt som sker i världen, till Hans egna syften-
-tar detta inte bort ett dugg av ogärningsmännens skuld.
De kommer att dömas av Gud både för handlingen, motivet och att de inte-
-tillber Honom.
Förresten står det inget mer i Jesaja om hur vi får ihop detta…
Det står bara inget mer.
Gå till Johannes 3.
Välbekant ställe. Jag älskar det.
En fariseisk man vid namn Nikodemus, en av judarnas rådsherrar.
Kanske en framstående lärare bland fariséerna inom detta område.
Han kommer om kvällen, vill inte bli sedd, och säger till Jesus:
Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare-
-ty ingen kan göra sådana tecken som du gör, om inte Gud är med honom.
Han ser det uppenbara, att Jesu under är gudomliga.
Jesus ignorerar vad han säger och ser frågan han bär inom sig.
Det fick vi ju just veta, i slutet av kapitel 2, sista versen:
Han behövde inte höra någon vittna om människan-
-ty av sig själv visste han vad som var i människan.
Jesus visste vad människor tänkte och vad Nikodemus tänkte.
Och det han sa hade att göra med under och att Jesus var sänd från Gud.
Men det han tänkte var hur man skulle komma in i Guds rike.
Jesus svarar på hans tankar: Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir-
-född på nytt kan inte se Guds rike.
Det är ganska rakt: Om du inte blir född på nytt kan du inte se Guds rike.
Nikodemus sade: “Hur kan en människa födas när hon är gammal?”
Men Nikodemus vet allt om analogier, metaforer, liknelser.
Så gjorde de hela tiden, normalt.
Han är inte dum, han undrar inte hur han kan bli fysiskt född igen.
Han vet att det är ett andligt samtal!
Men han vet också att detta inte är någonting man kan göra mänskligt.
Hur kan en man bli född när han är gammal? Hur blir man född på nytt?
Hur kan man få ett sant, nytt liv? Man kan väl inte gå in i moderlivet igen?
Analogin med födelse utesluter ju faktiskt handlingar från den som föds.
Man tar inte sig själv till världen första gången och inte heller andra.
Han förstår denna analogi!
Jag vill alltså se Guds rike och bli född på nytt, jag vill börja om.
Men jag kan inte ge mig själv nytt liv!
Hur går det till?
Jesus svarade: Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född av vatten-
-och Ande kan inte komma in i Guds rike.
Här tar Han honom tillbaka till Hesekiels profetia om det Nya förbundet-
-där man tvättas och helgas med vatten, stenhjärtat avlägsnas-
-och man får ett nytt hjärta. Detta handlar om pånyttfödelsen.
Du måste tvättas ren och få ett nytt hjärta. Så talar Hesekiel om Anden-
-som sätts in i en. Så först talar Jesus med analogier och sedan Skriften.
Du talar om det nya förbundet, när Gud själv byter ut ditt stenhjärta.
När Han genom Sin kraft tvättar dig ren och ger dig Anden.
Det är förstås detta Han talar om. Utan detta kommer ingen in i Guds rike.
Om inte Gud själv griper in! – Precis detta är vad Hesekiel säger!
Han tar ut ditt gamla hjärta och ger dig ett nytt. Han ger dig Sin Ande-
-och tvättar dig från ovan. Annars kommer du inte in i riket.
V. 6: Det som är fött av köttet är kött, det som är fött av Anden är ande.
Köttet åstadkommer endast – ja, vadå? Jo, kött!
Du är alltså beroende av ett Guds Andes verk. Du kommer inte in i Riket-
-om du inte är född på nytt, man kan inte föda sig själv.
Du kommer inte in i Guds rike såvida inte Gud i Sin enväldiga makt-
-kommer och förvandlar ditt liv. Du åstadkommer ingenting annat än kött.
Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.
Födas ovanifrån står det egentligen på grekiska: “Anothen”.
Ovanifrån, född ovanifrån.
Tänk dig nu att någon kom och frågade dig hur man gör detta…
Du är där och hör Nikodemus fråga. Du svarar att man måste bli född på nytt.
Hur då? Ska man be tre saker?
“Det enda du behöver göra är att säga detta, efter mig: Bla bla bla.”
Fungerar det så?
Ge honom tre principer, fyra, sex principer.
Eller som en bok jag läste en gång: 40 steg till frälsning…
Men se vad Jesus säger till honom. Hur gör man? Vers 8:
Vinden – eller Anden, pneuma – blåser vart den vill.
Vad är det för något svar när någon vill komma in i Guds rike?
Du måste bli född på nytt, ovanifrån, för det enda du kan är kött!
Du måste få kraft från höjden, Gud måste komma och ge dig ett nytt hjärta-
-och tvätta dig och ge dig Sin Ande. Du undrar: “Hur gör jag det?”
Anden blåser vart den vill. Du hör dess sus, men du vet inte varifrån den-
-kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.
Va? Vad gör jag? Ingenting, för tillfället. Om du önskar riket, svarar Gud.
Men det är ett Guds under. Dessa är Jesu ord. Han gav dem inte tre steg.
Han sa att det är ett gudomligt under.
Nikodemus frågade: “Hur kan det ske?” Jesus svarade: “Du är Israels”-
-“lärare och vet inte det!?”
Det finns många idag som inte förstår det. Det är Guds suveränitet.
Gå ner till vers 27.
Johannes svarade: “Ingen människa kan ta emot något”-
-om hon inte ber dessa tre saker?
Ingen människa kan ta emot något utan att det ges henne från himlen.
Det enda du kan göra är att vädja till Gud om liv.
Jag gick in i en sjukhussal där en man var döende i aids.
Han hade en kristen uppfostran och hade gått i kristna skolor.
Han blev ledare i Los Angeles’ gay pride-rörelse.
Han var med i prideparaden där en miljon människor marscherade.
Och nu är han döende i aids…
Någon ringde mig och sa att han ville träffa mig, han vet lite om mig.
Jag gick till sjukhuset och kom fram till hans bädd.
När jag kom in var rummet fullt av homosexuella, som satt där.
Även en del av de homosexuella som arbetade på sjukhuset var där.
När jag kom in gick alla ut självmant.
Jag gick fram till hans bädd och tog honom vid handen. “Jag vill inte dö.”
“Om jag dör kommer jag till Helvetet. Jag kommer hamna i Helvetet.”
“Vad kan jag göra?” Jag sa: “Du kan inte göra någonting…”
Men du kan slå dig över bröstet som publikanen i Luk 18:
Gud, var nådig mot mig, en syndare! Det är det enda en syndare kan göra.
Man kan inte be en magisk bön eller formel. Man kan inte ta 3 steg.
Bara vädja om Himlens gudomliga nåd.
Jag stod där och höll honom i handen. Omvändelsens tårar forsade-
-efter åratal av denna synd som faktiskt tog livet av honom.
Sedan bad jag som alltid vid sådana tillfällen: “Fräls honom, Herre.”
“Visa honom Din nåd, visa upp Din ära i den frälsande nåden. Det ber jag.”
Samma sak ber jag när någon dör i cancer eller har en dödlig sjukdom.
Allt jag kan är att be Gud vara nådig om det behagar Honom.
Han bekände alla sina synder och vädjade till Gud om nåd.
Han bekräftade sin fulla förtröstan på Kristus som Frälsare-
-som dött för syndare och återuppstått. Tårarna rann ner för kinderna.
Han avslutade sin bön och jag bad en lång, vädjande bön till Gud-
-om att vara nådig mot honom, trots att han förkastat sanningen.
Man vet aldrig om detta är en avfälling, som gått för långt.
Och det blev riktigt stilla och tyst.
Han bara stirrade på väggen. Jag frågade vad han tittade på.
“Jag tittar på klockan.” Varför det? “Jag vill minnas stunden”-
-“då jag föddes på nytt.”
Jag frågade: “Robert, har du blivit född på nytt?”
Han sa: “Jag tror faktiskt det!”
Tiden fick avgöra, jag ville inte ge honom falsk frälsningsvisshet.
Han levde i två veckor till-
-och berättade Evangeliet för alla som kom in. De slutade komma.
Jag fick komma förbi ibland och ge honom andlig föda.
Det är Guds suveränitet, det kommer ner från himlen enligt Joh 3.
Men gå och titta på vers 15…
För att var och en som tror på honom skall ha evigt liv.
Vad nu? Han sa ju att det var Guds suveränitet. Vad menar du?
Det står ju så. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son-
-för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.
V. 18: Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror-
-är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.
Den som tror, blir frälst. Den som tror undgår domen.
Och människor blir dömda för att de älskar mörkret mer än ljuset.
Människan har alltså ansvaret att tro och skyldig om hon förkastar!
De löper jämsides…
V. 36: Den som tror på Sonen har evigt liv.
Han hade väl åtminstone kunnat ha dem separat i olika kapitel…?
Och vi hittar ingen vers här som förklarar det.
Gå till Johannes 6. Det här är bara en introduktion, förresten…
Jag visste att jag skulle få problem… Johannes 6:37.
Vilka blir frälsta, enligt Guds plan?
Alla som Fadern ger mig kommer till mig. Ser man på…
Vilka kommer till Kristus? Alla som Fadern ger Honom.
Vers 44: Ingen kan komma till mig, om inte Fadern-
-som har sänt mig drar honom.
Vem kommer till Kristus? De som Fadern bestämt att ge till Kristus.
Och det är dessa som Han drar till Kristus. Detta förstår vi.
Titta sedan på vers 40: Ty detta är min Faders vilja, att var och en som-
-ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv. Har man sett!
Skriften sticker aldrig under stol med att ha dessa parallella sanningar-
-på precis samma ställen!
Var och en som ser Sonen och tror på honom skall ha evigt liv-
-och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.
Ska Han uppväcka alla som Fadern ger, eller alla som kommer!?
Hur kan båda stämma?
V. 36: Men jag har sagt er: Ni har sett mig och tror inte.
Problemet är: Ni tror inte. Problemet är inte Guds suveränitet.
Ni tror inte! Det är problemet!
Både människans ansvar att tro och skuld om hon inte tror är solklara.
Och de läggs i passager där Guds suveränitet starkt betonas.
Vers 47: Amen, amen säger jag er. Han lägger stor tyngd bakom påståendet.
Den som tror har evigt liv.
Den som tror!
Ni känner alla till Apg 2:22, Petrus’ predikan på pingstdagen.
Israeliter, lyssna: Jesus från Nasaret som Gud bekände sig till inför er-
-genom kraftgärningar, under och tecken, som Gud genom honom utförde-
-mitt ibland er, så som ni själva vet.
Sedan kommer anklagelsen mot Israel för korsfästelsen.
Denne man korsfäste ni med de gudlösas händer och dödade Honom.
Är det sant? Absolut. Var de skyldiga? Ja. Och domen kom-
-några årtionden senare då Jerusalem förstördes år 70.
Hundratusentals judar massakrerades, både kvinnor och barn.
Templet krossades i småbitar och byggdes aldrig upp igen.
Men det står även: Enligt Guds fastställda plan blev han utlämnad.
Bibeln ger oss inte ena sidan i en bok och smyger in den andra längre bort.
De står med på samma ställen, om och om igen.
Vad jag försöker säga är att vi inte kan lösa detta.
Vi får bara njuta av smärtan. Vi kommer inte längre än vad Bibeln ger oss.
Man kan inte gå en mellanväg som förnekar verkligheten med båda.
De är vad de är. Och om du inbillar dig att du kan räkna ut det-
-behöver du nog söka hjälp.
I det fjärde kapitlet i Apostlagärningarna, vers 27…
…kommer en ytterligare anklagelse.
Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din helige tjänare-
-Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med-
-hedningarna och Israels stammar, för att utföra vad du i din makt-
-och genom ditt beslut hade förutbestämt.
Vilka ord! “Ni gjorde det, och ni är helt skyldiga, och det uppfyllde”-
-“Guds bestämmelse in i minsta detalj.”
Vi kan även se vad som hände med Judas från Apg 1:15.
Han blev profeterad att göra vad han gjorde enligt Guds bestämmelse.
Samtidigt står det att han hängde sig, repet brast, magen sprack-
-och alla hans inälvor rann ut.
Sedan gick han …till den plats som var hans.
Det här var inledningen. Huvudstycket ligger i Romarbrevet 9.
Jag har svårt att se visarna på mitt armbandsur. Hur mycket tid har vi kvar?
Har vi bråttom?
Njuter ni nu av dilemmat lite mer? Börjar ni förlika er med det faktum-
-att vi är där vi är, var Gud förväntar oss att vara?
Höjdpunkten ligger i Romarbrevet 9. Jag predikade Rom 9-11 under ett år.
Mitt folk bönade om nåd: “Vi fattar, vi fattar!”
Kapitel 12 blev rena euforin när vi äntligen kom dit.
När jag läste ut orden: Frambär era kroppar som ett levande offer…
“Halleluja!” Det är slut på 9-11.
Jag ska försöka mig på någonting omöjligt här nu.
Titta på hur Paulus var som evangelist. Han hade en passion för syndare-
-och deras frälsning. Detta är särskilt starkt bland judarna.
Naturligtvis, eftersom de var hans landsmän. Kapitel 9 börjar:
Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar det-
-ty jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. Varför så sorgsen?
Ska du inte glädjas, som du alltid säger? Vad är sorgen?
Samtidigt som han var fullkomligt glad hade han fullkomlig sorg.
Jag skulle önska att jag själv vore fördömd…
Här har vi en glöd som iallafall inte jag vet någonting om.
Jag måste erkänna att jag är så rädd om min frälsning att jag inte-
-skulle kunna säga någonting sådant.
Jag skulle önska att jag själv vore fördömd och skild från Kristus-
-i mina bröders ställe – mina landsmän efter härstamning.
Så säger man väl inte, om man är reformert?
Ingen reformert människa med självaktning skulle låta sig bli så uppspelt.
Oroa dig inte, slappna av!
Visst kände du igen dig?
Men Paulus slappnade inte av. Hans hjärta sattes i brand!
De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen-
-tempelgudstjänsten och löftena.
De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa-
-han som är över allting, Gud, prisad i evighet, amen.
Han har en liten lovprisning, för att lätta på trycket lite.
Kapitel 10 låter nästan som ett eko:
Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön… Han bönfaller.
Vi hörde tidigare om att bönfalla syndare, men här bönfaller han till Gud-
-för syndare. Min bön till Gud är att de skall bli frälsta.
Det här är en man som är helt upptagen med syndares frälsning.
Det är en passion som driver honom till att en dag lägga huvudet mot-
-en kloss i Rom, och en yxa skiljer det från den överlåtna, slagna kroppen.
Detta är en passion för syndares frälsning.
Paulus visste vad som var absolut nödvändigt för syndares frälsning.
För det första förstod han att Gud är suverän. Detta är ett övernaturligt-
-himmelskt, gudomligt verk. Detta är hans tema i kapitel 9.
Vi hinner inte gå igenom alltet. Bara själva höjdpunkterna.
I vers 6 frågar han “Tror ni att Guds plan gick om intet?”
Nej! Israel tror inte! Mitt hjärta är krossat för deras otro.
Men Guds Ord har inte svikit, och detta är skälet:
Israel är inte alla som kommer från Israel.
Gud hade inte för avsikt att frälsa alla judar.
Gud har alltid varit den som utväljer. Välsignelsen kom genom Isak.
Sedan kom välsignelsen genom Jakob.
Vers 13: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.
Wow! Är Gud så särskiljande?
Vers 14: Vad skall vi då säga? Att Gud är orättfärdig? Naturligtvis inte!
Den starkaste negationen på grekiska. Nej, nej, nej.
Det är inte olikt Gud att vara utväljande. Gud hade aldrig avsett-
-att varje jude skulle vara i riket för evigt.
Sedan går han hela vägen tillbaka till Mose:
Vers 15: Han säger till Mose: Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är-
-barmhärtig mot, och jag vill förbarma mig över den jag förbarmar mig över.
Alltså beror det inte på någon människas vilja eller strävan-
-utan på Guds barmhärtighet.
Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig träda fram-
-att jag på dig skulle visa min makt och att mitt namn skulle förkunnas-
-över hela jorden.
Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och vem han vill förhärdar han.
Oj!
Varför förebrår han oss då?
Hur kan Gud klandra oss om det är Han som tar beslutet?
Vem kan stå emot Hans vilja? Nästa vers säger: “Knip näbb!”
Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud?
Inte kan väl det som formas säga till den som formar det:
Varför gjorde du mig sådan? Krukor gafflar inte!
Krukmakaren har rätt över leret.
Vers 22: Men om nu Gud, fastän han ville visa sin vrede och göra sin makt-
-känd, ändå med stort tålamod hade haft fördrag med vredens kärl-
-som var färdiga att förstöras…?
Ser ni att Gud har rätt att visa upp Sin vrede, dom, rättvisa, raseri-
-till Sin egen ära lika mycket som Han visar Sin nåd till Sin ära?
Ser ni att Gud får lika mycket ära av Sin vrede som av nåd?
Detta är de starkaste orden om Guds suveränitet i Nya testamentet.
Mycket starka.
Det här förstår Paulus. Det är ett suveränt verk och Gud är inte orättvis.
Ps 119 säger: Din rättfärdighet är evig.
Ps 7:9 *Du … är en rättfärdig Gud.
Gud gör vad Han gör. Paulus förstår att frälsningen är ett suveränt verk-
-utfört av Gud.
Kom sedan till vers 30: Vad skall vi då säga? Jo, att hedningarna-
-som inte strävade efter rättfärdighet, vann rättfärdigheten.
Nämen! Han talar om församlingen, med hednafolken.
De strävade inte efter den, men vann den rättfärdighet som kommer av tro.
Israel däremot, som strävade efter att uppfylla den lag som ger-
-rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen.
Varför? Därför att de inte sökte rättfärdigheten av tro…
De sökte den inte av tro för att Han, som de måste lägga sin tro på, var-
-för dem en stötesten och en klippa till fall.
Allt beror på den enväldige Guden. Han förhärdar och benådar vem Han vill.
Han älskar dem Han älskar, hatar dem Han hatar.
Men Israel fick inte Guds rättfärdighet tillräknad sig. De sökte ju den-
-genom Lagen och inte genom tro på Kristus. De är helt ansvariga-
-för att de sökt rättfärdigheten på felaktigt vis, och förnekar-
-rättfärdigheten genom tro på Kristus.
Det kan inte tolkas på annat sätt. Hedningarna fick rättfärdighet av tro.
Judarna fick ingen rättfärdighet för de sökte vinna den genom gärningar.
Här ligger de jämsides: Guds suveränitet och människans ansvar.
Joh 8:44, där Jesus säger till de religiösa ledarna:
Om ni inte tror på mig ska ni dö i era synder.
Det andra vi måste förstå för att evangelisera bibliskt…
Det första var att Gud är suverän och frälsningen är Guds verk.
För det andra: Frälsning kräver också tro.
Den andra punkten är alltså människans ansvar. Vi går snabbt till kap. 10…
Vad är fel med Israel? Tja, exempelvis förkastade de Jesus.
Detta var deras problem, säger Paulus: att de hängivet tjänar Gud-
-men de saknar den rätta insikten.
De är hängivna för Jehova, men de saknar den rätta insikten.
De hade faktiskt gjort sig en gud som inte var den sanne Guden.
De hade fabricerat en gud efter deras egen likhet, precis som man i öknen-
-gjort en guldkalv för att representera Jahvé.
De hade en hängiven tjänst för Gud men saknade rätt insikt.
Sedan fortsätter han med att säga följande, där han bryter ner deras fel:
De känner inte rättfärdigheten från Gud.
Med andra ord, enklare uttryckt, visste de inte hur rättfärdig Gud är.
Hade de läst 3 Moseboken borde de ha varit det, eller hur?
Var heliga, för Jag är helig.
Men de trodde att Gud var mindre helig än Han är och att de var mer heliga-
-än de är och att de därför kunde behaga Gud.
De trodde att de hade högre standard än de hade och att Guds standard-
-var lägre än den var och att de därför kunde uppnå sina bragder.
Det var deras första problem, de visste inte hur rättfärdig Gud verkligen-
-är.
De visste inte heller riktigt hur orättfärdiga de verkligen var.
Avgrunden är oändlig, oöverstiglig.
De var också okunniga i vers 3 om att de måste sluta sträva efter att-
-upprätta sin egen rättfärdighet och underordna sig Guds rättfärdighet.
De visste inte att de behövde en rättfärdighet utifrån.
Precis som när Paulus var farisé och försökte få sin egen rättfärdighet.
Sedan mötte han Kristus och fick en rättfärdighet, inte sin egen (Fil 3)-
-utan Guds rättfärdighet tillräknad.
De kände inte Gud, sig själva, hur helig Gud var och oheliga de var.
De förstod det bara inte.
Därför underordnade de sig inte det enda sättet att få rättfärdighet.
Det var alltså som en nådens gåva, dem tillräknad.
De förstod inte heller att Kristus var lagens slut, till rättfärdighet-
-för de som tror. De förstod inte att Kristus befriar den botfärdige-
-från Lagens fördömelse. De saknar kunskap om Gud, om synden, Kristus.
Och de vet ingenting om frälsningen genom tron.
De praktiserade fortfarande rättfärdighet baserad på Lagen.
Ska man göra det så är man fast i det, som Gal 3 säger.
Om du försöker komma dit genom Lagen slutar det med fördömelse!
Men de förstod inte rättfärdigheten i vers 6 som kommer av tron. Tron!
Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen?
Eller: Vem skall fara ner i avgrunden?
Vad avses här? Andligt transcendenta gärningar. Lagiska försök till-
-överlägsen andlighet. Att gå upp till himlen eller ner i avgrunden.
De dödas hemvist. Så här talar en självrättfärdig. Mystisk lagiskhet.
De fattade inte. Men hela tiden var Ordet nära.
Vers 8: I din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar.
De kände inte Gud, sig själva, underordnade sig inte Guds rättfärdighet.
De förstod inte att Kristus befriade från Lagens slaveri.
De hade hört det predikas, enligt vers 8.
De hade hört: Om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt-
-hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.
Ty med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och-
-blir frälst. Vill du bli frälst och få rättfärdighet – så tro!
Är det inte slående hur detta kapitel om trons nödvändighet-
-sitter ihop med kapitel 9?
Jag vill vara barmhärtig mot den som jag är barmhärtig mot-
-och jag vill förbarma mig över den som jag förbarmar mig över.
Jag älskar den jag vill älska och hatar den jag vill hata.
Fantastiskt. Läs sedan v. 11: Ingen som tror på honom ska stå där med skam.
Det är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har en och samme Herre-
-och han ger sina rikedomar åt alla som åkallar honom.
Ty var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.
Häftigt! Så min käre vän, kan jag få uppmuntra dig som brottats med detta.
Det är självklart att du har brottats med detta!
Du har fattat! Du har förstått det så fullkomligt det bara går-
-så mycket som Skriften bara har uppenbarat.
De två sakerna finns, sida vid sida, och det finns ingen förklaring.
Du fattar! Du behöver inte köpa någon mer bok, CD eller nedladdning.
Du har fattat!
En tredje sak Paulus förstod… 1. Guds suveränitet. 2. Människans ansvar…
För det tredje förstod han den evangeliska plikten.
Han förstod rollen Gud, i Sin suveränitet hade, och syndarens roll att tro.
Han förstod även de heligas roll! Vers 14:
Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på?
Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört?
Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?
Här har vi den evangeliska plikten.
Vill du förstå frälsningens makalösa verk, måste du förstå Guds suveränitet-
-människans ansvar och evangeliets plikt, de heligas plikt.
Hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?
Hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända?
Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet.
Vers 17: …tron kommer av hörsel – hörseln genom Kristi ord.
Budskapet om Kristus.
Paulus fattade…
Han hade förstått det här, att frälsningen är Guds suveräna verk.
Att frälsningen kräver tro, och att syndaren är skyldig om han förkastar-
-och är ansvarig att tro. Han förstod även att ett väsentligt medel-
-varigenom Guds suveränitet och människans ansvar möts, är Evangeliets-
-plikt: När vi förkunnar sanningen.
Vår tid är slut så vi hoppar fram till slutet av kapitel 11.
Gå till slutet av kapitel 11. Du säger att du har svårt med detta? Bra!
Det betyder att du är en vanlig människa!
Jag älskar detta: O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!
Är det konstigt att du har svårt att förstå detta?
Kom igen! Vem tror du att du är?
98 % vatten…
Skämtar du eller? Varför skulle du kunna förstå detta?
O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud!
Det är där vi alla hamnar, gott folk! Det går långt över våra huvuden!
Men vi älskar ju dessa sanningar, eller hur?
Vi älskar sanningarna att Gud är suverän, och att människan är ansvarig-
-och vi värdesätter Evangeliets plikt!
Ps 39 säger att Guds vägar är för höga. Ps 92 att de är för låga.
Dessa mysterier är obegripliga för oss, outgrundliga, vi får ingen mer info!
Vers 34 älskar jag: Vem har lärt känna Herrens sinne?
Detta bör göra slut på all vidare oro.
Vad är svaret på “Vem har lärt känna Herrens sinne?” – Ingen!
Det kommer från Jesaja 40:13 i Septuaginta.
Inte ert individuella eller vårt kollektiva intellekt kommer någonsin att-
-kunna begripa Guds obegripliga, outrannsakliga sinne! Och det är ju bra!
Om Bibeln inte hade saker jag inte begrep mig på, skulle jag veta-
-att detta var en mänsklig bok, skriven av en kommitté…
Ni säger: “Det här låter inte riktigt, jag får prata med Gud om det.”
Jaså? Vem har varit hans rådgivare? Avtalade du tid att ge Honom råd?
Har du några bättre förslag? Förstår du inte att Gud är oberoende?
Han har klarat sig länge och väl utan dig och dina förslag!
Så citerar han Jobs bok i vers 35: Eller vem har först givit honom något-
-som han måste betala igen? Tror du att Gud är skyldig dig något?
“Gud, det här vill jag ha svar på. Vet du vad jag gjorde för Dig?”
Verkligen? Tror du att Gud står i skuld till dig?
Är Gud skyldig att förklara allt för dig?
Förklaringen skulle ändå inte hjälpa för du skulle inte förstå den!
Kan inte vissa saker få bli förklarade först när du kommer till Himlen?
Gör inte det Himlen mer attraktiv? För mig är inte Himlen att sitta-
-på ett moln och spela harpa.
Och om golf fanns i himlen skulle alla bara slå hole-in-one.
Det är klart att den gyllene staden är fin. Men det mest fascinerande är-
-att också få upptäcka saker!
Gud är inte skyldig dig någon förklaring och behöver inga förslag från dig.
Och du kan inte begripa hans sinne. Här kan Paulus inte behärska sig.
Av honom, genom honom och till honom är allting.
Säg den sista raden tillsammans: Honom tillhör äran i evigheter, amen.
Låt oss be.
Vilken härlig färd genom dessa djupa skriftstycken. Vi älskar Dig.
Vi beundrar Dig, vi är nöjda med att förstå Dig så långt vi får!
Vi ber inte om någonting mer. Vi har nog. Tillräckligt för att tillbe Dig.
Älska Dig med hela vårt hjärta, själ, förstånd och kraft.
Att tappa bort oss i förundran, kärlek och lovprisning.
Rädda oss från att dåraktigt tro att vi förtjänar och behöver mer.
Eller att ens tänka tanken att ge Dig förslag!
Vi ger Dig all ära, och kommer göra det i evigheters evighet.
Vi tackar Dig djupt för att Du friköpt oss med Din suveräna kärlek.
Vi älskar Dig, O Gud, Kristus, Du helige Ande. Amen.
