En missionärsfrus vittnesbörd: Liana Danilov

En missionärsfrus vittnesbörd: Liana Danilov

Följande vittnesbörd kommer från HeartCry-missionären Andrey Danilovs fru Liana. Andrey är utexaminerad från Samara Center for Biblical Training. Han är pastor i en ung församling i Omsk, Sibirien, som han hjälpte till att grunda 2008.

Jag heter Liana Danilov. Jag föddes 1981 i staden Labinsk i Krasnodarregionen i Ryssland. Vår familj hade många barn. Mina föräldrar berättade om Kristus för mig när jag var liten, men deras liv var inga goda exempel på den kristna tron. Vi grälade ofta i familjen och vi var mycket fattiga, vilket gjorde saken ännu värre. Jag kom inför Gud i en omvändelsebön för första gången när jag var 11 år. Jag trodde att jag gjorde allt jag behövde göra från min sida för att kunna kalla mig ett Guds barn och komma till himlen. Jag trodde att jag var tvungen att läsa Bibeln eftersom jag var medlem i en församling. En kväll när jag läste Bibeln (för att jag kände mig tvungen), rörde Gud vid mitt hjärta, och jag blev förkrossad inför Honom. Jag bad och önskade uppoffra hela mitt liv för att tjäna Honom.

Strax därefter skildes mina föräldrar och min mor tog mig till Sibirien. Vi hade inte någon permanent bostad; så min mor, min lillebror och jag flyttade från släkting till släkting. Jag saknade min hemstad mycket. Jag blev mobbad i skolan på grund av min tro. Att leva i fattigdom och inte ha några vänner förde mig bara närmare Gud. Jag fann min ende och mest pålitlige vän i Honom. Men ibland var det mycket svårt för mig. Det fanns stunder då jag förtvivlat bönföll Gud att ändra min livssituation eller då jag brottades med bitterhet gentemot mina föräldrar, som fört mig in i denna värld för att sedan bara vara upptagna med sina egna bekymmer.

Medan tiden gick bestämde jag att om jag inte hade något behov av mitt liv, så borde jag ägna det åt att tjäna Gud genom att tjäna andra. Jag ville tillbringa mitt liv i sjukhus, vårdhem och barnhem, bland de behövande. Jag sa till min mamma att om jag skulle gifta mig med någon får det bara vara en som arbetar i församlingen, så att vårt hem alltid fick vara öppet för de som upplever själslig smärta, de behövande och de fattiga. Tiden gick; jag fortsatte besöka en baptistförsamling. Jag var glad att få tjäna Gud och visste att jag en dag skulle få se Honom ansikte mot ansikte. Jag ville verkligen göra så mycket jag kunde för Honom. År 2002 gifte jag mig med Andrey. Vid den tiden tjänade han i ett rehabiliteringscenter för missbrukare. Gud välsignade oss med två barn.

Jag tror att den viktigaste vändningen i mitt liv som troende kom när min man åkte för att studera vid Samara Center for Biblical Training. Varje gång när han kom hem från perioderna där i Samara, berättade han saker om Gud för mig som jag aldrig hört talas om förut. Jag började förstå Guds heliga karaktär bättre, att Han både var mäktig i att döma och i att frälsa syndare; att Han var stor i Sin försorg; och att Han är den Ende som är värd pris och tillbedjan. Jag såg alla religiösa slöjor som hängt över mig och som hindrat mig från att se sanningen. Gud fortsätter omforma mitt hjärta och detta är sann glädje! Jag är tacksam till Gud för Hans goda försyn i mitt liv och det enda jag längtar efter är att förbli Honom trofast ända till slutet.

DelaShare on Facebook12Tweet about this on TwitterShare on Google+1Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page