Fascinerad av Melkisedek (Don Carson, svensk text)

Fascinerad av Melkisedek (Don Carson, svensk text)

Don Carson predikar Jesus och evangeliet utifrån Psalm 110 på The Gospel Coalitions nationella konferens 2011 i Chicago.

 

 

Hör Guds Ord, Psalm 110, kapitlet som citeras mest i Nya testamentet.
HERREN sade till min Herre: ”Sitt på min högra sida, tills jag lagt”-
-”dina fiender som en fotapall under dina fötter.”
Din makt ska HERREN sträcka ut från Sion, du ska härska bland dina fiender.
Villigt kommer ditt folk när du samlar din här, i helig skrud kommer din-
-unga skara inför dig, som daggen kommer ur morgonrodnadens sköte.
HERREN har svurit och skall inte ångra sig:
”Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek.”
Herren är på din högra sida, han krossar kungar på sin vredes dag.
Han skall hålla dom bland hednafolken, överallt skall döda ligga.
Han krossar huvuden över hela jorden.
Han skall dricka ur bäcken vid vägen, därför skall han lyfta huvudet högt.
Detta är Herrens Ord.
Låt oss be.
Låt vart ord från min mun och alla våra hjärtans tankar-
-behaga Dig, O Herre vår styrka och Återlösare. För Jesu skull, amen.
De flesta röda trådar i Bibeln finner inte så stor genklang-
-i Västvärldens sekulära kultur, eller andra kulturer för den delen.
Röda trådar som: Förbund, präst, offer, blodsoffer, påsk, Messias, kung-
-Försoningsdagen, jubelår. Det är inte många ute på Chicagos gator-
-som funderar över när nästa jubelår ska komma.
Kung: Vi talar om Kung Jesus! Jesus började inte Sin gärning genom att-
-utropa Guds republik!
Den siste kungen vi hade i Amerika var kung Georg III, som inte blev så bra.
Och även om vi har respekt för drottning Elizabeth II vet vi att hon-
-ändå bara är en konstitutionell monark, med mycket begränsad makt.
Men Bibelns kung är ingen konstitutionell monark.
Så även ett känt begrepp som kung är annorlunda i vår kultur.
Inte många av oss står på Chicagos gator och tänker:
”Hoppas min överstepräst uppdaterat sin omvändelse när han offrar i år.”
”Jag behöver försoning och hoppas han sköter sig i det allraheligaste…”
Såhär tänker vi ju inte alls!
”Präster” finns ju inom olika kristna samfund, men detta skiljer sig helt-
-från det levitiska prästerskapet, eller Melkisedekiska prästerskapet.
Men Melkisedek visar sig vara en av Bibelns karaktärer som hjälper oss-
-att få ihop hela Bibeln och tydligt se vem Jesus är.
Här krävs hårt tankearbete, men Gud har faktiskt satt ihop detta i Bibeln-
-på detta sätt, för vår undervisning och vårt goda.
Melkisedek dyker endast upp två gånger i Gamla testamentet.
Först i 1 Mos 14, och sedan här. Han dyker upp en gång i Nya testamentet.
Men han öppnar våra ögon för Frälsarens ära på ett helt nytt sätt!
Vi börjar med Ps 110, och här ställer vi oss två frågor.
Ps 110 – vem skrev den? Denna fråga kanske ni anser hör hemma i klassrummen.
Detta kallas ”introduktion”. Sådant plågar vi våra elever med!
I många fall spelar det inte så stor roll vem som skrev vad.
Men just här har det enorm betydelse, därför måste vi ställa oss frågan.
I de flesta av våra biblar finns en överskrift i fetstil.
Sedan kanske kursivt, i mindre textstorlek: Av David. En psalm.
Många idag tror däremot att David inte skrev psalmen.
De menar att överskrifterna lades till senare.
Om David nu inte skrev den, hur skulle du läsa och förstå den?
HERREN sade till min Herre: ”Sitt på min högra sida, tills jag lagt”-
-”dina fiender som en fotapall under dina fötter.”
Då låter det som att HERREN är Jahve, som säger till min Herre, kungen.
Personen som skriver är då alls inte kungen utan någon i hovet.
Många psalmer är ju skrivna av en hovman.
I så fall skrev någon i hovet ”HERREN sa till min Herre, kungen”.
Sitt på min högra sida tills jag lagt fienderna under dina fötter.
Då låter det likadant som övriga kungapsalmer om David.
Men överskriften försvinner inte. Alla manuskript som finns har med den.
I tryckta biblar är det mindre text Av David, och större för psalmen.
Men på den tiden hade man inte olika textstorlekar.
Alla handskrifter har med författarens namn som en del av psalmen.
Det är inte ett tillägg som kom senare, utan en del av psalmen.
Som om inte detta räckte som argument har vi även Jesu egna ord…
Giltigheten i Jesu argument hänger nämligen på att David skrev psalmen.
Ni finner det i både Matteus och Markus.
I Markus 12:35 läser vi: Då Jesus undervisade i templet frågade han:
Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids son?
David har själv sagt genom den helige Ande: Herren sade till min Herre:
Sätt dig på min högra sida, tills jag har lagt dina fiender under dina-
-fötter. David kallar honom Herre. Hur kan Messias då vara Davids son?
Den stora folkskaran lyssnade gärna på honom.
Om David skrivit detta är det inte en hovman som skriver till kungen.
Utan David, kungen, skriver HERREN sa till min Herre. Vem är Herren då?
David talar ju inte om sig själv. Han talar alltså om någon ännu större.
Vem säger kung David ”min Herre” till, förutom HERREN, Jahve?
HERREN sade till min Herre… Det måste handla om den kommande Messias.
Så förstår Jesus det själv.
Jesus säger: ”Ni tänker er att Messias är Davids son, och visst är han det.”
”Men om Han bara är Davids son är Han ju underlägsen David…”
Vi tänker inte riktigt så i Väst då vi ser ungdomarna som viktiga.
I många kulturer ser man de äldre som viktigare.
Jag har alltså lägre heder än min far, som var lägre än sin far, o.s.v.
Davids sonsonsson kan alltså inte vara större utan måste vara lägre.
Tänker man sig Jesus enbart som Davids son så är Jesus för liten.
Men om David ser fram emot denna person och kallar honom ”Min Herre…”-
-då har man en Messias som inte bara är Davids son.
Vilket ju ändå var stort då det uppfyllde löftet om Davids släktled.
Den här psalmen talar alltså om Messias, Jesus, som skulle komma.
Den skrevs 1 000 år f. Kr. på Davids tid. Det här är ett viktigt datum!
Andra frågan vi ställer är: Vad säger psalmen?
Tittar man noga är den indelad i två gudomliga yttranden.
Efter varje yttrande kommer en kommentar och förklaring.
Det första yttrandet är i vers 1: Sätt dig på min högra sida-
-till dess att jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina fötter.
Andra yttrandet, v. 4: Du är präst för evigt på samma sätt som Melki-Sedek.
Låt oss ta yttrandena i ordning. HERREN sade till min Herre…
Den bokstavliga ordalydelsen anspelar på ett uttryck som finns i profeterna.
Jahves yttrande till min Herre.
Ett mycket vanligt profetiskt yttrande.
David fungerar alltså här som profet.
David utropar vad Gud säger till den David kallar för Herre.
Gud säger: Sätt dig på min högra sida till dess att jag har lagt dina-
-fiender som en fotapall under dina fötter.
Vet ni hur ofta NT citerar ”Sätt dig på min högra sida”?
Det dyker upp ständigt. NT:s författare drar många slutsatser av uttrycket.
Jahve, den suveräne Skaparen, förbundsguden, säger till Messias:
Sätt dig på min högra sida. Vad drar vi för slutsats av detta?
1: Han är större än David. Apg 2:34: David har inte farit upp till himlen.
Messias far upp och sätter Sig vid Guds högra sida.
2: Han är större än änglar. Hebr 1:13: Till vilken av änglarna har han-
-någonsin sagt: Sätt dig på min högra sida.
Ingen annan medlare sitter vid Guds högra sida.
3: Han är upphöjd till Guds sida. Någon skrev: Gud upphöjde Honom-
-lika kraftigt som människan förkastade Honom.
Apg 5:30-31: Jesus, som ni dödade, har Gud upphöjt till Sin högra sida.
4: Att Han sitter på Guds högra sida försäkrar att Han vädjar för vår sak.
Rom 8:34; Apg 5:31. Kristus, som sitter på Guds högra sida och ber för oss.
5: Att Han sitter på Guds högra sida visar att Hans offer är fullbordat.
Hebr 10: Alla andra präster står dag efter dag och offrar gång på gång.
Men Jesus har satt sig på Guds högra sida.
Hans verk på korset var fullbordat. Offret behöver inte upprepas.
6: Han inväntar Sina fienders nederlag. Hebr 10: Han väntar nu på att-
-hans fiender skall läggas som en fotpall under hans fötter.
Här talas det om fotapallen också, eller hur?
Det dras slutsatser om Messias från denna lilla fras i Ps 110.
Sätt dig på min högra sida, till dess att jag har lagt dina fiender-
-som en fotapall under dina fötter.
Detta handlar om erövring.
Han kommer aktivt strida och erövra fienden.
Gud kommer att göra det nu när offret är betalt.
Hela Guds folk kommer att genomgå en sådan förvandling, att de-
-kommer tjäna villigt i Messias’ armé.
Din makts spira skall HERREN sträcka ut från Sion.
Du skall härska mitt ibland dina fiender.
Enastående! Gud kommer inte att gå emot fienderna helt själv.
Han sammankallar Messias’ armé och gör dem villiga att lyda Hans bud.
Vi ser den förvandling som Evangeliet skulle åstadkomma.
Guds folk blir villigt på Hans domedag. Han vill använda och förvandlar dem!
Det är detta vi menar med pånyttfödelse och omvändelse.
Våra hjärtan vill nu följa Hans bud fast vi innan bara följde oss själva.
Trupperna blir villiga på Hans makts dag.
Det visar även hur underlig denna tjänstgöring är.
Man finner samma typ av överton i ett militärt sammanhang, i Dom 5:2.
Israels furstar leder och folket offrar sig villigt. Prisa Herren!
Vi ser hur Israels furstar handlar med rätt och leder mot fienden-
-och folket följer dem villigt. Så har vi Messias vid Guds högra sida-
-som visar upp Sin makt och förvandlar Sitt folk så att de villigt följer-
-och utgör Herrens armé, och fienden trycks tillbaka.
Sista delen av vers 3 har översatts på många olika sätt…
Men för mig tycks den skildra en enastående armé av unga som reser sig-
-tyst och i helig skrud för att utföra Mästarens befallning.
I helig skrud kommer din unga skara inför dig, som daggen kommer-
-ur morgonrodnadens sköte.
Det är det första gudomliga yttrandet.
Det andra uttalas också till Messias, annars blir tankeföljden orimlig.
Du är präst för evigt. Detta sägs fortfarande till Messias.
Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek.
Vi fortsätter strax till den här versen, men vid första anblicken-
-verkar det väldigt felplacerat.
Enligt Mose Lag som givits några århundraden tidigare-
-kunde en präst inte vara kung eller vice versa.
Den förste kungen, Saul, blev förgjord av Gud just för att-
-han försökte blanda ihop de två rollerna!
David förstod ju detta.
Men varför förutser David nu en Messias, som uppenbarligen är kung.
Jerusalems kung, av Davids hus, är nu plötsligt en präst?
Och vad gör Melkisedek här? Vad pågår i Davids hjärna?
Först tittar vi på kommentaren som följer och får ännu en överraskning.
Man ser de två yttrandena och kommentarerna. Efter första yttrandet-
-kommer en kommentar om kungen, Hans välde och strid mot fienderna.
Efter andra yttrandet förväntar man sig då en kommentar om prästämbetet.
Istället kommer mer kommentarer om kungaväldet!
Herren är på din högra sida, han krossar kungar på sin vredes dag.
Han skall hålla dom bland hednafolken, överallt skall döda ligga.
Han krossar huvuden över hela jorden.
Han skall dricka ur bäcken vid vägen, därför skall han lyfta huvudet högt.
Det talas ännu om kungavälde, myndighet, krig.
Att prästen sitter på tronen bredvid Gud är alltså inte det allra sista.
Det är förspelet innan Han erövrar hela världen. Titta noga nu.
Jahve och Hans Messias agerar som en.
Vers 5: Herren är på din högra sida, han krossar kungar på sin vredes dag.
Han skall hålla dom bland hednafolken.
Han är även en mänsklig figur som dricker och lyfter upp Sitt huvud.
Här ger Gud seger genom denna människa som dricker längs vägen.
Vet ni vad som ligger närmast detta i Nya testamentet?
Uppenbarelseboken, särskilt kapitel 19.
Nu har vi lämnat Hebréerbrevet och Melkisedek och kommit till apokalypsen.
Upp 19:11: Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst. Han som satt-
-på den heter Trofast och Sann, och dömer och strider rättfärdigt.
Hans ögon var som eldslågor, och på sitt huvud bar han många kronor.
Han hade ett namn skrivet som ingen känner utom han själv.
Han var klädd i en mantel som hade doppats i blod, och det namn-
-han har fått är ”Guds Ord”. De himmelska härarna följde honom på vita-
-hästar, och de var klädda i vitt, rent linnetyg.
Och ut ur hans mun kom ett skarpt svärd, som han skall slå folken med-
-och han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds, den-
-Allsmäktiges, stränga vredes vinpress.
Och på sin mantel och på sin höft har han ett namn skrivet:
”Konungarnas Konung och herrarnas Herre.”
Vi har rört oss från den melkisedekianska synen av en präst i Hebréerbrevet-
-till slutgiltig fullbordan och erövring, och dom.
Det här gör bara vers 4, det andra yttrandet, än mer märkligt…
Inte bara blandas ”präst” in med ”kung” – ”präst” avhandlas inte!
Hur tänker då David, egentligen?
Jag funderade länge över detta, och jag hade nog fel länge!
Faktum är att Bibelns inspiration går till på många olika sätt.
Ibland dikteras det ordagrant, som när Jeremia dikterar och Baruk skriver.
När fienderna kommer och river sönder bokrullarna ska läsaren skratta.
Gud glömmer inte vad Han skriver. Baruk och Jeremia kan glömma av det-
-men det dikterades av Gud. Du får ett gott skratt. Guds minne raderas inte!
Han ger det till Jeremia igen, som dikterar, och Baruk skriver igen.
Förloraren här är Baruk som måste skriva om allt. Guds Ord försvinner inte.
Här var alltså en form av inspiration, genom direkt diktamen.
Ibland kommer det genom syner och ord som människan själv inte förstår!
Daniel frågar vad en av synerna betyder, men Gud svarar att det inte är-
-hans ensak, bara försegla bokrullen tillsvidare.
Han skriver och vittnar, men han förstår inte. Så står det!
Men man ska inte tänka sig David efter en hård dag med rådgivarna och-
-lägga sig på sängen när Gud säger åt honom att skriva en ny psalm.
Han tar fram fjäderpennan och sätter igång…
Herren – Herren, är min herde – är min herde…
Ps 23 skrevs ju inte på det sättet! Han skriver av sig från hjärtat!
Hans kreativitet flödar över i kunskap om Gud och från hans liv-
-som herde i Betlehem.
Men buren av Guds Ande, under Guds suveränitet, är orden både Davids ord-
-och Guds Ord! Det är en annan form av inspiration. Fler kan nämnas.
Så vad pågår just här? Skriver David vers 4 utan att förstå innebörden?
Det är möjligt. Jag hade svårt att se hur David själv förstod vers 4.
Jag tänkte att det nog inte var som Psalm 23, utan mer som Daniel.
Länge trodde jag att det var ett av få ställen där författaren själv-
-inte riktigt förstod vad som pågick.
Men jag har ändrat mig.
Jag tror att David fick detta till stor del av sina andaktsstunder.
Trots allt säger 5 Mos 17 att kungarna ska göra en ny kopia av Lagen.
Det fanns inga kopieringsmaskiner på den tiden.
Han skulle göra en ny kopia och läsa själv varje dag, hela livet-
-så att de inte vek av till vänster eller höger.
De skulle känna Gud, behaga Honom och inte ha för höga tankar om sig själva.
Det var detta som kungarna skulle göra!
Många kungar gjorde ju inte detta, men David var en av dem som gjorde det.
En del var halv-analfabeter, men David var den sköne psalmisten.
Han var bildad. Så han hade andakter utifrån Guds Ord.
Kom ihåg Davids liv. Han börjar regera i Hebron i syd.
Efter sju år tar han Jerusalem och blir kung över de tolv stammarna.
2 Sam 6 säger att, när han är i Jerusalem, flyttas tabernaklet dit.
2 Sam 7 stadfäster Davids kungasläkt. Ser ni?
Tabernaklet och prästerna är för första gången på samma plats som kungen.
Och kungen är i Jeru-Salem. David har sin andakt och kommer till 1 Mos 14.
Tänk på vad David läste i 1 Mos 14…
Det här är första gången Melkisedek dyker upp.
Låt mig påminna er om sammanhanget. Där var fyra kungar.
Med kungar ska vi inte tänka oss Karl III eller Elizabeth II.
Snarare en borgmästare i en småstad. Många antika ”städer” hade runt-
-5 000 invånare. De riktigt stora kunde bli 200 000.
Så dessa kungar var mer som borgmästare i småstäder.
Deras arméer var mer som plundringståg.
Fyra av dessa ansluter sig till Kedorlaomer och går ut på plundringståg.
Så går de längre och längre söderut till de kommer till Abrahams område.
Till slut anfaller han Sodoms och Gomorras kungar, som är allierade-
-med tre till, så det är fyra kungar mot fem, en smutsig strid.
De fyra under Kedorlaomer vinner, stjäl kvinnor, barn och boskap, dödar-
-så många män de kan och återvänder norrut.
En som lyckats fly kom och berättade detta för Abram, hebreen.
Han bodde vid den terebintlund som tillhörde amoreen Mamre.
Denne var troligen också en liten ”borgmästare”.
Abram går samman med dessa, och så går de tre efter plundringståget.
Abram hörde att hans släkting hade tagits tillfånga och kallade-
-trehundraarton män som var födda i hans hus.
Tränade män… Inte tränade i militärövningar eller i senaste kampsporten.
Min son är marinsoldat. Jag slog honom på axeln för några år sedan.
Han är tränad i kampsport och lade armen om mig och sa: ”Pappa…”
”Vet du, hur många sätt jag kan döda dig på, med mina bara händer?”
Sedan den gången har jag inte vågat slå honom på axeln igen!
De var alltså inte tränade på det sättet. De kanske hade slagits med pinnar.
Men de ger sig ut med de andra mannarna.
…och de förföljde fienderna ända till Dan.
Detta är ungefär 200 km norrut.
De är verkligen i ständig rörelse och tränade nog att skynda sig dit.
Han fördelade sitt folk och överföll dem med sina tjänare om natten-
-slog dem och förföljde dem ända till Hoba norr om Damaskus…
Inte bara till Damaskus utan längre norrut.
Så gick många sådana strider till.
Man drog inga stridslinjer eller låg i skyttegravar och sköt med kanoner…
Var det en sammandrabbning började snart den förlorande sidan att fly-
-och så fortsatte man att jaga dem ytterligare 100 km.
På vägen plockar de upp saker som stulits ifrån dem, fruarna, o.s.v.
När de inte längre är ett hot och de tagit tillbaka allt återvänder de hem.
V. 17: När Abram var tillbaka efter att ha slagit Kedorlaomer och de andra-
-gick kungen i Sodom ut för att möta honom i Savedalen – Kungadalen.
Hoppa över 18, 19 och 20.
Kungen i Sodom sade till Abram: ”Ge mig folket, behåll bytet.”
Detta var inte generositet utan belöningen för legosoldaterna.
Han fick tillbaka folket och Abram fick behålla bytet.
Han är alltså inte generös utan följer allmän sed på den tiden.
Men Abram svarade kungen i Sodom: Jag lyfter min hand upp till HERREN-
-till Gud den Högste, skapare av himmel och jord: Jag vill inte ta-
-ens en tråd eller en sandalrem, än mindre något annat som tillhör dig.
Du skall inte kunna säga: Jag har gjort Abram rik. Jag vill inte ha nåt.
Det räcker med vad mina män har ätit och mina följeslagares andel-
-Aner, Eskol och Mamre. Låt dem få sin del.
Även om man hoppat över 18, 19 och 20 är skildringen helt begriplig.
Verserna 18, 19 och 20 behövs inte…
Precis som orden om Melkisedek i Ps 110 verkar malplacerade.
Att Melkisedek är med i 18, 19 och 20 är redan tillräckligt malplacerat.
Vad gör det där?
Dessutom bryter det upp skildringen om Abram och kungen i Sodom.
Vers 17: Abraham återvänder, Sodom möter honom i Savedalen.
Man väntar sig att Sodom ska börja tala. Men så bryter detta in:
Och Melkisedek, kungen i Salem, lät bära ut bröd och vin.
Han var präst åt Gud den Högste, och han välsignade Abram och sade:
”Välsignad vare Abram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord!”
”Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand!”
Och Abram gav honom tionde av allt.
Vad ska vi lära oss av detta?
Utifrån sammanhanget tycks Melkisedek stå i kontrast till Sodom.
Abram vill inte ha med Sodom att göra, varken få eller ge någonting.
Sodom står för dalarnas ondska. Men Melkisedek är något annat.
Namnet betyder Rättfärdighetens Konung. Melk betyder ‘kung’.
Sedek ‘rättfärdig’. Han är Rättfärdighetens Konung.
”Ers majestät, Rättfärdighetens Konung…”
Han är kungen som heter Rättfärdighetens Konung.
Samtidigt står det att han är kungen i Salem.
I hebreiska tittar vi på konsonanterna. S-L-M är samma som i ordet ‘shalom’.
Det kan betyda både ‘Hej’ och ‘välstånd’, välstånd med Gud och människor.
Tveklöst var Salem en stad. Det fanns många städer som hette Salem då.
Det finns goda chanser, eftersom det är här Abram bor just då-
-att detta är Jeru-Salem. Det fanns många Salem och detta var Jeru-Salem.
Han kan alltså ha varit kungen i Jeru-Salem. Men i alla fall är han-
-fredens kung – det är det ordet betyder.
Han kommer ut med bröd och vin. Detta är det enda som inte plockas upp i NT.
Det omtalas inte som någon nattvards-symbol eller någonting.
Det var inte heller någon sådan symbolik. Bröd var basfödan på den tiden.
Vin, på den tiden, späddes ut och var den typiska bordsdrycken.
De var helt enkelt jättehungriga och törstiga efter färden.
Han möter dem med alla förnödenheter han kan tillhandahålla till trupperna.
Han var präst åt Gud den högste.
Så talar Abram om Gud i vers 22: Jag lyfter min hand upp till HERREN-
-Jahve, förbundsnamnet – Gud den Högste, skapare av himmel och jord.
Melkisedek nämner dock inte något förbund.
Han var präst åt Gud den Högste, och han välsignade Abram och sade:
Välsignad vare Abram av Gud den Högste, skapare av himmel och jord!
Det är exakt detta som Abram säger sedan, när han talar om Gud.
Och välsignad vare Gud den Högste, som har givit dina fiender i din hand!
Det är inte en förtjänst av militär styrka och 318 starka män.
Det är Guds verk. Och Abram gav honom tionde av allt.
Det är allt som står.
Men en vaken läsare kliar sig i huvudet och frågar sig vad som pågår…
Det bryter upp sammanhanget, vad tillför det berättelsen?
Alla som är någon i Första Mosebok kopplas via släkttavlor till andra.
Den och den födde denne, levde så många år och födde den och den och dog…
Eller: Han var son till den här som var son till denne…
Sefanja i morse stod att han var son till två eller tre bakåt.
Men den här typen dyker upp och försvinner. Ingen mamma, pappa, släkttavla.
Det finns ju fler i Första Mosebok som saknar släkttavla-
-men de har åtminstone vett att vara oviktiga, så man bryr sig inte.
Men denne är så viktig att Abram ger honom tionde och blir välsignad.
Abram, denne rike landägare, får välsignelse och ser honom som överlägsen.
Vad är det som pågår, då?
I kyrkohistorien har det förekommit två förklaringar till Melkisedek.
Den första är att detta är ett besök av Jesus innan inkarnationen.
Alltså, före Gudamänniskan Jesus från Nasaret, kommer den evige Sonen-
-i kroppslig gestalt, som en inkarnation före inkarnationen, i Melkisedek.
Enligt denna uppfattning är Jesus verkligen här i Gamla testamentet.
Säkert många kristna här inne tror detta.
Vill man hålla sig till detta så har jag ingen kritik.
Inget i resten av predikan betyder att ni har fel! (Fast det har ni!)
Ingenting direkt i sammanhanget tyder på att detta är en gudomlig figur.
Intressant nog använder han inte namnet Jahve.
Var Abram den ende på den tiden som trodde på att Gud var en?
Vi är ju inte så långt efter syndafloden och Babels torn.
Det fanns hednakungar som gjorde allt möjligt, så varför inte en som trodde-
-på Gud den högste, skaparen av himmel och jord?
Då borde Abram ha funnit denne ganska sympatisk!
Han kan ha blivit mer fäst vid honom än vid Mamre, Aner och Eskol-
-och när han får förnödenheter av honom visar han honom heder.
Det är ändå märkligt att inget mer sägs om Melkisedek.
Men det är ingen slump, Gud sätter ihop detta för vår undervisning.
Sedan finns det två saker som tyder på att detta osannolikt är-
-en för-inkarnerad presentation av Jesus. Men han pekar på Jesus!
Det första finns i Ps 110 och det andra i Hebr 7.
Om detta är en inkarnation av den andre Personen i gudomen-
-då är versen i Ps 110:4 väldigt underlig.
HERREN har svurit och skall inte ångra sig: ”Du är präst för evigt”-
-”PÅ SAMMA SÄTT SOM Melki-Sedek.”
Varför står det inte att Han ÄR Melkisedek? Det hade avgjort saken.
Istället är han präst på samma sätt som Melkisedek.
Melkisedek är som en förebild här. Vad pågår nu i Davids tankar?
Jo, han har efterträtt Saul bara några år tidigare. Saul blev förkastad-
-för att han försökte bli präst-kung.
Detta misstag ska inte David upprepa. Och nu har han sin andakt.
Han läser då 1 Mos 14 och upptäcker att det finns en präst-kung.
Vad nu? Det kan inte finnas någonting ont i sig själv att vara präst-kung.
Abram erkänner honom som präst-konung och betalar till honom.
David vet att han inte får vara prästkung, men det är inget ont i det.
David vet att Abram levde ca 2000 år f. Kr. man sa förstås inte ”f. Kr.”-
-men iallafall…
Abram levde ca 2000 år f. Kr. och sedan kom Lagen 500 år före David.
Lagen fastslog att man inte får vara präst och kung samtidigt.
Det var inte så på Abrams tid, David förstår detta.
Men nu tänker han att kanske vi en dag får en prästkung igen.
Här kommer denne hemlighetsfulle Melkisedek.
Han är större än Abraham och startar en förbundslig kapplöpning.
Prästkung åt Gud, den högste, skaparen av himmel och jord.
Så leder den helige Ande David, han tar upp pennan och skriver:
HERREN har svurit och skall inte ångra sig…
Denne kung vid Guds högra sida är också präst-kung.
Du är präst för evigt – inte efter den levitiska följden, Saul blev ju-
-förkastad för det. Du är präst för evigt på samma sätt som Melki-Sedek.
Så hänger denna text där i tusen år till.
Det fanns många spekulationer i judiska källor innan Kristus kom-
-men inga kommer i närheten av Hebréerbrevets klarsynthet.
Hebréerbrevet kapitel 7. Melkisedek finns i andra kapitel men vi tittar här.
Hebréerbrevet sägs förvränga Gamla testamentet i sina citat.
Men lyssna på texten, detta är seriös exegetik! Att läsa vad som står.
Denne Melkisedek var konung i Salem – ja, så står det ju…
…och präst åt Gud, den Högste. Så står det också i 1 Mos 14.
Han som mötte Abraham efter segern över kungarna, och välsignade honom.
Och Abraham gav honom tionde av allt.
Detta var sammanfattningen. Nu till exegesen:
Melkisedek betyder för det första ”rättfärdighetens konung”.
Detta fungerar på hebreiska. Författaren, vem det nu är, skrev på grekiska.
Men han anser att det hebreiska namnet har teologisk betydelse.
På hebreiska betyder Melkisedek ”rättfärdighetens konung”.
Han är även ”Salems konung”, d.v.s. ”fridens konung”.
Han står där utan far, utan mor och utan släktregister.
Hans dagar har ingen början och hans liv har inget slut.
Han är LIK Guds Son… och förblir präst för evigt.
Om han ÄR Guds Son förblir han präst för att han är Guds evige Son.
Men författaren visar att det finns betydelse i vad som utelämnas.
Tystnadens argument kan ju vara väldigt svaga.
Men om man förväntar sig oljud kan tystnadens argument vara väldigt starka.
Ta Sherlock Holmes om hunden som skällde på natten. Hunden skällde inte!
Hunden skäller alltid när en främling kommer. Någon kom och gjorde något-
-i huset och hunden skällde inte. Tystnaden har betydelse för att hunden-
-ska skälla när det kommer främlingar! Hunden måste alltså ha känt personen.
Det finns ingen släkttavla, far eller mor, här. Någon betydelsefull-
-måste ju ha en släkttavla, men här saknas den.
Och han är ännu viktigare än Abram. Man måste dra några slutsatser.
Författaren menar alltså att Gud har gett denna berättelse och det har stor-
-betydelse att det inte nämns någon mor, far eller släkttavla.
Ingen början, inget slut. Läser man vidare är det ju många som föds och dör.
De föds, föder söner och döttrar och dör, o.s.v.
Men den här typen bara dyker upp och försvinner!
Så är han alltså lik en evig präst som lever för evigt.
Vill man tro att detta är den evige Sonen före inkarnationen-
-kommer jag inte starta en diskussion, men det är inte nödvändigt.
Det är som vi ser i övriga Gamla testamentet, mönster, inrättningar-
-människor, med alla sorters symboliska strukturer som pekar framåt…
…tills man kommer till verkligheten själv. Lyssna vidare på exegesen:
Se, hur stor han är.
Abraham, vår stamfader, gav honom tionde av sitt bästa byte.
Enligt Mose Lag, som kommer över ett halvt millennium efter Abraham…
Levis söner som blir präster skall uppbära tionde av folket-
-alltså av sina bröder, fastän de härstammar från Abraham.
Leviterna, Abrahams ättlingar, fick myndighet av Lagen att ta tionde.
Men denne som inte var av deras släkt, uppbar tionde av Abraham och-
-välsignade honom som ägde löftena.
Det är den som är ringare som välsignas av den som är förmer.
Allt detta används som bevis för hur viktig Melkisedek är.
Detta är uppriktig exeges. Så görs ett enormt skutt.
När man ska predika Kristus från Gamla testamentet kan man börja undersöka-
-hur Nya testamentet gör. Då upptäcker man att det görs på många sätt.
Ibland via analogi, förutsägelser, ordlekar eller teologiska teman.
Ibland via typologi, med mönster och bilder som upprepas och krattas ihop.
Det byggs upp en förväntan om ett större klimax.
Så uppfylls all denna typologi av Kristus på det ena eller andra sättet.
Men detta sätt att citera Gamla testamentet är väldigt insiktsfullt.
Jag vill angripa detta från sidan…
Om du är en konservativ jude under första århundradet-
-och får frågan: ”Hur behagar man Gud?” Hur skulle du svara?
”Genom att lyda Lagen.”
Hur behagade Daniel Gud? Han lydde Lagen. David och Jesaja lydde Lagen.
Hur behagade Abraham Gud? Han lydde Lagen.
Men vänta lite, Abraham hade inte Lagen. Han var före Lagen…
Jo men 1 Mos säger att han följde alla Guds stadgar, han måste ha-
-fått uppenbarelsen själv.
Hur behagade Enok Gud? Han lydde Lagen. Men han var ju nr 7 från Adam?
Han hade inte Lagen. Det är anakronistiskt? Jo, men han vandrade med Gud.
Efter att Lagen kom var detta vanligt språk för att lyda Lagen.
För att behaga Gud måste alltså Enok ha lytt Lagen. Förstår ni?
Vad gör man när man läser Gamla testamentet på det här sättet?
Man håller Lagen som hermeneutisk nyckel till hela texten.
Du har tagit bort historieförloppet och Lagen blir tolkningsnyckel för allt.
Sedan har vi Nya testamentets författare. Paulus hade gjort så som jag-
-just beskrev, före det att han blev kristen.
Men när Paulus blir kristen inser han att ordningsföljden är viktig.
I Gal 3 står det att löftet kom före Lagen. Lagen annullerar inte löftet.
Abram blev rättfärdig genom tro, innan Lagen kom.
Så läser man det Gamla testamentet i historisk ordningsföljd.
Men de palestinska judarna under första århundradet läste inte så.
Ordningsföljden var viktig för aposteln att visa att Evangeliet-
-frälser människor genom tro! Man ser samma sak här, titta på argumentet:
Vers 11: Om fullkomlighet kunde vinnas genom den levitiska prästtjänsten…
Om nu fullkomlighet kunde vinnas genom den levitiska prästtjänsten-
-varför måste då en annan präst träda fram, en som Melkisedek-
-en som inte sägs vara lik Aron?
Vad säger författaren? Om det levitiska prästerskapet var slutgiltigt-
-varför säger då David det han säger århundraden efter Lagen?
Säger man att det ska komma en präst efter Melkisedeks ordning-
-då säger man även att den levitiska ordningen är ofullkomlig.
Tusen år före Jesus säger Davids psalm att leviterna inte räcker!
Det behövs någonting som överträffar detta prästerskap.
Följ argumentet vidare…
Ty om prästtjänsten ändras måste också lagen ändras.
Vers 11 igen: Om fullkomlighet kunde vinnas genom levitiska prästtjänsten…
Och Lagen och prästtjänsten är så sammankopplade att om det ena försvinner-
-så försvinner också det andra.
Vi delar in Lagen i moralisk, civil och ceremoniell.
Vi brukar då säga att civila och ceremoniella inte är så viktiga-
-men att morallagen är det viktiga. Vi läser nog med 2 Mos 20, tio Guds bud-
-och skummar igenom 3 Mos.
Men denna text säger att utan prästtjänsten ändras hela Lag-förbundet.
Det blir inaktuellt om man tar bort det levitiska prästerskapet.
Detta argument fortsätter sedan i Hebr 8.
Här har vi på Davids tid en tankeprocess, från Abram och Melkisedek-
-och till Lagen som säger att man inte kan ha en präst-kung.
Sedan David, efter detta, som säger att vi kommer att få en präst-kung.
Man kan inte ha en präst-kung, men ni ska få en prästkung som Melkisedek.
Då blir detta i princip inaktuellt.
Författaren säger nu att vi har en prästkung, inte från Levi stam-
-utan från Juda. Och hela det Gamla förbundet, med Lagen, blir förlegat.
Det Nya förbundet utropades i princip tusen år före Kristus.
Vers 13: Den som detta sägs om hörde till en annan stam-
-och från den har ingen gjort tjänst vid altaret.
Detta är Jesus, från Juda stam, som vers 14 förklarar:
Det är uppenbart att vår Herre har trätt fram ur Juda-
-men Mose har ingenting sagt om präster från denna stam.
Ännu tydligare är det, när en annan präst lik Melkisedek uppstår.
Han har inte blivit präst genom en lag som föreskriver jordisk härstamning.
Leviterna behövde rätt mamma och pappa, ända tillbaka till Aron.
Översteprästen skulle ha rätt föräldrar, det var reglerat efter härstamning.
Men Melkisedek har ingen härstamning, och Jesu härstamning enligt köttet-
-var Josef och Maria, men Hans yttersta härstamning är den evige Guden.
Utan far och mor.
Ty det förklaras: Du är präst för evigt på samma sätt som Melkisedek.
Psalm 110.
Så upphävs ett tidigare bud, eftersom det var svagt och till ingen nytta.
Lagen åstadkom ju inte något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit-
-och genom det träder vi fram inför Gud.
Detta skedde inte utan ed. De andra blev präster utan någon ed…
När man blev präst i det levitiska systemet svor man ingen ed…
Men Han blev det genom en ed när Gud sa till honom: Herren har svurit och-
-skall inte ångra sig: Du är präst för evigt.
Så är också det förbund som Jesus har gått i borgen för mycket bättre.
Sedan kommer några pastorala implikationer. Vers 25:
Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till-
-Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.
Låt mig avsluta. Jag har sagt mycket om hur dessa texter fungerar-
-för att visa att Nya testamentets författare läste Gamla testamentet noga.
De observerade den historiska följden och drog svårmotsägliga slutsatser.
David talar om en prästkung efter att Gud sagt att prästkungar är förbjudna-
-utifrån att en sådan dyker upp före detta förbund.
Och det förbund som förbjuder det är förlegat, tillfälligt.
Den vi söker är alltså inte bara Davids Messias, kungen, utan även prästen.
Vi måste lära oss beundra, se, förstå och följa spåren av Guds vishet-
-i att sätta ihop hela kanon, i dessa långa, röda trådar-
-som vart och ett leder till Jesus. Detta var bara ett av dem-
-utifrån tre passager, och det har tagit mig en timme.
Man kan följa röda trådar i fråga om templet, påsken och försoningsdagen.
I fråga om vila och sabbat; om jubeldagen.
Man kan följa röda trådar i de tolv stammarna och staden Jerusalem!
Alla dessa trådar följer man hela vägen, se hur NT behandlar GT-
-och så upptäcker man hur man ska predika Gamla testamentet!
Dessa ställen i NT visar att Gud själv har lagt in dessa röda trådar!
Och de pekar framåt och leder dig till Jesus.
Detta säger jag inte av min egen klyftighet – allt finns där i texten!
Ha förtroende att läsa Guds Ord och ge noga akt på det, gräv djupt…
Upptäck själva hur NT-författarna läser Gamla testamentet och gör likadant.
Jag vill avsluta med en observation till, bortom allt detta.
Jag har ägnat en viss tid åt hur det tekniskt fungerar, men ni måste se-
-hur det lönar sig, teologiskt. Vi har en Frälsare som inte bara är-
-den utlovade Kungen som härskar över våra liv, går emot Guds fiender-
-och fullbordar allt, som Mike Bullmore talade om tidigare.
Han är Kungen, Segraren, och vi ska böja knä för Hans välde.
Men Han är också Prästen. Om Han bara är Kungen kan vi enbart frukta.
Men Han är Prästen, den fullkomlige medlaren mellan Gud och människor.
Han är Gud och människa!
Han gör precis allt prästerna gör, och överträffar dem.
Han har nämligen aldrig syndat. Författaren talar vidare om detta här.
Därför är Han en bättre präst, för de andra måste offra för sina synder.
Och deras offer – har en tjurs eller bocks blod något värde i sig självt?
Tjuren erbjuder inte sin egen hals att bli uppskuren för att dö för dig.
Det har inget moraliskt värde. Hur kan en bocks blod ersätta en människa?
Det pekar framåt mot någonting annat – nämligen Guds Lamm.
Vår underbare Frälsare, dyrbare Återlösare och Vän.
Vem hade tänkt sig att ett Lamm skulle friköpa människornas själar?
Vilket Lamm detta är… Han är prästen; Han är offret. Och templet!
Han är platsen där människor möter den helige Guden. Han är templet!
Han är prästen, lammet, Hans kropp är skynket.
Alla dessa trådar leder till Honom själv. I Nya testamentet får vi se-
-hur allt i Gamla testamentet har sett fram emot allt detta.
Så ser vi uppfyllelsen och böjer oss ned i tillbedjan.
Gud vet att jag behöver en Kung att kuva mig och föra mig till fullbordan.
Jag behöver en Präst att offra Sig som det överlägsna offret-
-annars är jag förlorad!
En fullkomlig präst, en av vårt släkte, en människa. Som är ett med Gud.
I slutändan utan någon mor eller far. Den evige av dagar.
Detta är Jesus i det Evangelium som vi förkunnar.
Låt oss böja oss i bön.
Inför Guds tron har jag ett starkt, perfekt försvar.
En stor Överstepräst som heter Kärlek, som vädjar för min sak.
O, Herre Gud, vi vill inte läsa Gamla testamentet endast med våra hjärnor.
Men vi vill förstå vad Ditt Ord säger och frimodigt nalkas Kristus Jesus-
-vår älskade Konung, vår Präst. Han gjorde allt vi behöver-
-och vi har förtroende för Honom.
Öppna våra ögon så att vi får se och tro, och lyda, för Jesu skull, amen.

 

DelaShare on Facebook20Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page