Fyra skildringar, en Frälsare

Om du någon gång har försökt att läsa berättelsen om Jesu födelse från ett av evangelierna i Nya Testamentet har du nog redan upptäckt två saker: För det första att inget evangelium säger allt om Jesu födelse. För det andra att en del evangelier inte säger någonting alls om Jesu födelse.

Vad ska vi göra av detta?

En sak vi kan lära oss av detta är att Jesu födelse bäst förstås utifrån helheten: hans liv, undervisning, död och uppståndelse. Oavsett om du just börjat fundera över Jesus eller redan tror på honom, vill jag uppmuntra dig att läsa igenom de fyra evangelierna i advent för att bättre uppskatta vad hans födelse innebär.

Här följer en kort beskrivning av vad varje evangelium har att bidra med till vår helhetsuppfattning om Jesus, följd av en kalender för att läsa igenom dem nu i december.

Matteus: Julberättelsen har sina rötter i historien

Matteus’ redogörelse börjar med en släkttavla, som visar att Jesu födelse har sin grund i historien och inte är en fristående händelse. Berättelsen börjar faktiskt inte med Jesu födelse, så för att få en rätt uppfattning om Jesu födelse måste man först förstå historien bakom.

Om vi bara skulle titta på Jesu födelse som en lösryckt händelse, kan vi åtminstone dra slutsatsen att Jesus är mäktig. Helt klart måste det ligga gudomlig makt bakom jungfrufödelsen. Men när vi i Matteus ser att jungfrufödelsen även hade sina rötter i historien, och var förutsedd genom profetior, inser vi att Jesus inte bara är mäktig, utan även trofast och håller vad han lovat tidigare i historien.

Markus: Julberättelsen fordrar att vi omvänder oss

När vi går till Markus ser vi att han börjar med att skriva om Johannes Döparens gärning och inte om Jesu födelse. Johannes’ tjänst gick ut på att vädja till Israel att omvända sig. I Mark 1:14-15 får vi veta att Johannes blir gripen och att Jesus börjar predika samma budskap: ”Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här; omvänd er och tro evangelium.” Omvänd er är Markus’ nyckelord. Johannes predikade det, Jesus predikade det, och Markus vill att vi alla ska minnas detta. Men varför?

Jo, vi kan inte fira vår Frälsares födelse på rätt sätt förrän vi erkänner att vi har syndat. Så länge vi inte vill omvända oss blir alla detaljer kring Jesu födelse och liv obetydliga—för vem bryr sig om det var tre vise män eller ett annat antal vise män som kom med tre gåvor? Eller om han faktiskt var Gud inkarnerad eller en ängel i mänsklig form? Markus för vidare de nyheter som han tror kan förändra våra liv. Så är vi villiga att förändras? Är vi villiga att erkänna att vi inte är vad vi borde vara? Enligt Markus kan vi aldrig riktigt fira vår Frälsares födelse förrän vi erkänner vårt behov av frälsning.

Lukas: Julberättelsen inbjuder till tillbedjan

Går man till Lukas märker man att han är den som ger mest detaljer kring Jesu födelse jämfört med de andra evangelieförfattarna. När man säger att man ska läsa julevangeliet är det ofta Lukas’ andra kapitel man syftar på. Det är slående hur detaljerad Lukas är, särskilt i hur ofta han beskriver den tillbedjan som kretsade kring Jesu födelse.

Till exempel i Lukas 1:46, där han bara kunde ha sagt att Maria tillbad Gud. Men istället skriver han ner alla detaljer i hur hon uttryckte denna tillbedjan i den text som senare har kommit att kallas Magnificat. Liknande detaljer återkommer i verserna 67-79 när Sakarias tillber Gud. Sedan berättar Lukas om den himmelska hären som tillber Gud i 2:13-14 och herdarna som tillber Gud i 2:20. När Jesus bärs fram i templet berättar Lukas även om Simeons tillbedjan. Innan, under och efter Jesu födelse ser vi att det förekommer tillbedjan!

Precis som Gamla Testamentets psalmer finns inte dessa uttryck av tillbedjan bara nedtecknade för att informera oss om förflutna händelser, utan för att bjuda in oss att delta i samma tillbedjan. Om vi ser på alla de fakta som Lukas säger att han sammanställt, upptäcker vi snart att julberättelsen inte bara är sann utan också ärorik.

Johannes: Julberättelsen återupprättar vår relation

Johannes börjar varken med Jesu födelse, Johannes Döparens gärning eller Israels historia. Johannes skriver: ”I begynnelsen.” Begynnelsen för vad? Jo, begynnelsen för allting! Enligt Johannes var Jesus hos Gud och var Gud redan före tidernas begynnelse. Dessa verser är viktiga för kyrkans uppfattning om Treenigheten.

I anslutning till julberättelsen får vi bekräftat att Jesus var sänd från Gud. Skaparen är Återlösaren; Domaren är Frälsaren. Johannes’ redogörelse är lik Markus’ då han gör berättelsen direkt personlig. Jesus är Guds unike Son som kom till världen, så att du och jag också kan bli Guds barn (Joh 1:12-13).

En slutsats

Fyra olika skildringar i lika många evangelier och en slutsats: Jesus är tillräcklig. Intellektuellt är julberättelsen rotad i historien, enligt Matteus. Moraliskt fordrar julberättelsen att vi omvänder oss, enligt Markus. Känslomässigt inbjuder julberättelsen oss till tillbedjan, enligt Lukas. Och när det gäller relationer upprättar julberättelsen vår relation med Gud, enligt Johannes.

Läs berättelsen själv:

*****************************************************************

Söndag Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag
30/11 1/12 2/12 3/12 4/12 5/12 6/12
Matteus 1-4 5-10 11-16 17-20 21-25 26-28
Söndag Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag
7/12 8/12 9/12 10/12 11/12 12/12 13/12
Markus 1-3 4-6 7-9 10-12 13-15 16
Söndag Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag
14/12 15/12 16/12 17/12 18/12 19/12 20/12
Lukas 1-4 5-8 9-12 13-16 17-20 21-24
Söndag Måndag Tisdag Onsdag Torsdag Fredag Lördag
21/12 22/12 23/12 24/12 25/12 26/12 27/12
Johannes 1-4 5-8 9-12 13-16 17-19 20-21

Petar Nenadov är pastor i Lakeside Christian Church i Akron, Ohio.

 

DelaShare on Facebook19Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page