Guds hjärta i missionsbefallningen (John Piper, svensk text)

Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen. Så länge vi bor i detta tält, suckar vi därför och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning, ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna. Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet. Och den som har berett oss för detta är Gud, som har gett oss Anden som en handpenning. Vi är därför alltid vid gott mod, fastän vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. Ty vi lever här i tro, utan att se. Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre vilja flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren. Därför sätter vi en ära i att vara honom till behag, vare sig vi är hemma eller borta. Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en skall få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.
(2 Kor 5:1-10)

John Piper predikar om Guds hjärta för världen utifrån 2 Korintierbrevet 5. Predikan hölls på The Gospel Coalitions konferens om mission år 2013 på Rosen Shingle Creek i Orlando, Florida.

 

 

Sjung för HERREN en ny sång, sjung för HERREN, hela jorden!
Sjung för HERREN, lova hans namn, kungör hans frälsning dag efter dag!
Förkunna hans ära bland hednafolken…
Folkens alla gudar är avgudar, men HERREN har gjort himlen.
Majestät och ära är inför hans ansikte, makt och glans i hans helgedom.
Ge åt HERREN, ni folkens släkter, ge åt HERREN ära och makt!
Ge åt HERREN hans namns ära, bär fram gåvor och kom till hans gårdar!
Fader, få detta att ske under denna generation.
Låt alla onådda folk som finns kvar bli nådda av denna generation.
Gå framför din armé av kärlek och fredsmäklare.
Gör folken trötta på sina avgudar. Låt de gudar som inte är Jesus-
-bli till intet i deras tankar, så att de blir som Kornelius, Lydia-
-och den etiopiske hovmannen, vart din fredsmäklande armé än går.
Skördens Herre, res upp många till att bli radikala sändande och resande.
Herre, upphöj Din Son och sänd med Evangeliet Din Ande över hela världen.
Ära Jesus Kristus som kungarnas Kung och herrarnas Herre, Han som blev-
-korsfäst för att friköpa många från alla jordens folk, språk och stammar.
Verka i vår tid, bryt barriärer och öppna oväntade dörrar!
Samla folken hos Dig. Vi ber genom Kristus, amen.
Vi tar oss igenom 2 Kor 4-5 och ser vad det betyder för missionen.
Mission är inte samma sak som lokal evangelisation.
Pionjärmission är församlingens kallelse att plantera församlingar-
-och göra lärjungar bland folk där kyrkan inte tidigare slagit rot.
Internationella missionsbyrån beräknar att det finns 3 100 okontaktade folk-
-som ingen ännu tagit i beaktande för evangelisk mission.
Jag vill ge er intrycket att detta är en väldigt liten siffra.
Det finns 305 miljoner evangeliska kristna i världen.
Detta är 98 000 evangeliska kristna för varje okontaktad folkgrupp.
Det finns 4,6 miljoner kristna församlingar i världen.
Det blir 1 483 församlingar för varje okontaktad folkgrupp.
Det finns 44 000 kristna samfund i världen – 14 samfund för varje.
Det finns 4 900 missionsbyråer i världen – det kan ni räkna på själva.
Två missionsbyråer!
Om 10 % av deltagarna på den här vinterns olika konferenser kände sig kallade-
-till världens onådda folk, skulle vi ha – hur många?
Tre missionärer för var och en av dessa okontaktade folkgrupper.
Jag nämner detta för att de studentkonferenserna utgör en minimal del-
-av kristna studenter i Indien, Kina och Sydkorea.
Dessa tre länder sänder nämligen ut mest missionärer efter USA.
3 100 okontaktade folkgrupper är en liten siffra. Vi kan OM vi vill!
Världen, köttet och Djävulen strider mot församlingens vilja till detta.
Det är inte en slump att vi lägger ut Bibeln på en konferens om mission-
-eftersom denna vilja att nå 3 100 okontaktade folkgrupper, måste vara-
-en vilja som uppehålls av tron. Och tro kommer av att höra Kristi Ord.
Jag ska ta verserna 1-10 i kapitel 5 och stärka er tro och vilja…
…och kanske förtydliga er kallelse att vara del i detta uppdrag.
Kapitel 4 och 5 börjar med att Paulus har fått denna tjänst av nåd…
…då vi genom Guds barmhärtighet har denna tjänst…
…och slutar med kallelsen att vara ambassadörer och kalla världen-
-att försona sig med Gud.
Versen i kapitel 4, vers 1, var enorm när jag var 28.
Jag var nygift, hade fått barn, hade tagit examen och ville tjäna Jesus-
-men inget jobb att göra det på.
En av mina främsta lärare citerade denna vers för mig.
”John, din tjänst kommer av lika stor barmhärtighet som när du blev frälst.”
Versen säger bokstavligen att vi fått tjänsten såsom vi fått barmhärtighet.
På samma sätt vi fick barmhärtighet vid frälsningen har vi denna tjänst.
”Min omvändelse och tjänst sammanfaller”, säger Paulus.
Du får din tjänst lika mycket av barmhärtighet som du blev frälst.
Tjänsten har vi fått genom barmhärtighet.
Ni har hört Don och David lägga ut kapitel 4.
Evangeliet tar sig fram i svaghet, och vi tappar inte modet, i vers 16.
Verserna 1-10 är avsedda av Paulus att ge mer skäl att inte tappa modet-
-i Ordets förkunnelse och världsmissionen.
Jag ska ge er fyra skäl till att ha ett glädjefullt, allvarligt mod-
-för världsmissionen. Detta är budskapet.
Jesu efterföljare ska ha ett glädjefullt, allvarligt mod-
-för världsmissionen.
Den här texten jag ska lägga ut är fyra skäl till detta.
Jag behövde inga homiletiska krumbukter för att finna 4 punkter:
Realism… skriv gärna ner denna sammanfattning.
Realism, återuppståndelse, återförening och belöning.
1. Realism. Dessa är fyra grunder för glatt, allvarligt mod.
Han argumenterar fortfarande för att inte tappa modet från 4:16.
Få saker i liv och mission gör en så besviken än krossade förväntningar-
-grundade på orealistiska förväntningar.
Därför är det bästa botemedlet Paulus kan ge mot besvikelse-
-att ge oss riktigt realistiska förväntningar. Det gör dessa kapitel.
Lerkärlsförväntningar kan vi kalla dem.
Detta handlar verserna 1-5 om.
Vårt jordiska tält rivs ner, men vi har en byggnad från Gud-
-som inte är gjord med händer, en evig boning i himlen.
Så länge vi bor i detta tält, suckar vi och längtar att få ikläda oss vår-
-himmelska boning, ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna.
Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli avklädda utan-
-överklädda, för att det som är dödligt skall bli uppslukat av livet.
Den som berett oss för detta är Gud, som gett oss Anden som handpenning.
Han spräcker fyra bubblor av orealistiska förväntningar.
Här finns 4 tecken på realism som bevarar oss från besvikelse.
1: Vi bor i ett tält, inte en byggnad.
Han kallar det tält. Inte fort, slott eller byggnad, utan ett tält.
Vers 1: ”Vi vet att om vårt jordiska tält…”
Vers 2: ”vi bor i detta tält”, vers 4: ”vi som bor i detta tält”.
Poängen är att tält inte är så bra mot svårt väder.
Tält förväntas inte klara sig länge mot svårt, hett, kallt, blåsigt-
-regnigt, snöigt väder.
Bor du så i detta liv förväntar du dig att det är bräckligt.
Lerkärl är lika med ”bo i tält”.
Vers 18 i kapitel 4: ”Det synliga” – som tält – ”är förgängligt”.
Vi åker på mission i våra kroppar. Jag önskar att det vore annorlunda.
Men så är det, vi missionerar och tjänar i våra bräckliga kroppar.
Det var första biten av realism. Nummer två:
Detta tält kan rivas ner. Vers 1: ”om vårt jordiska tält rivs ner”.
Inte bara lite trasigt, sjaskigt eller på väg att slitas ut-
-utan nerrivet!
Adoniram Judson var den förste missionären att lämna Amerika-
-och han begravde tre fruar!
Han begravde alla barn från sin första fru Anne!
Det första föddes dött, det andra dog 17 månader gammalt-
-det tredje överlevde sin mor 6 månader och dog sedan.
Så har det varit sedan Adam, och så kommer missionen gå framåt.
Tältet rivs ner. Förvänta dig inte att leva länge-
-eller vara gift med någon som lever länge, eller att barnen får leva länge.
Förvänta dig inte det!
Han kom inte hem på flera år. Han begravde dem alla där.
3: Han slår hål på orealistiska förväntningar – inte bara genom att tala om-
-tältets objektiva nedrivande, utan tältets subjektiva suckan.
Vers 2 ”i detta tält suckar vi”, 4 ”vi som bor i detta tält suckar tungt”.
Inte då och då, utan medan du bor i detta tält suckar du – hela tiden!
Att vara kristen minskar inte det mänskliga suckandet.
Att vara missionär minskar inte det kristna suckandet.
Nej, att vara kristen och dessutom missionär förvärrar suckandet.
Inbilla er alltså inte att ni inte kommer att sucka!
Så länge ni bor i detta tält, suckar ni. Tältet har nervändar.
Det har fysiska och känslomässiga begränsningar och kan gå sönder.
Jag känner en gammal missionär vars äkta hälft brottats med svår depression-
-hela livet. Men de har aldrig gett upp!
Fjärde punkten under ”realism”. Han slår hål på orealistiska förväntningar-
-genom att kalla den helige Ande för ”handpenning”. Vers 5b:
Han har gett oss Anden som en handpenning.
Det kan även översättas som ”garanti” men det ger inte hela betydelsen.
”Arrabon” betyder ‘delbetalning av ett köp i förväg’.
Det är verkligen en handpenning på vad som komma skall.
Men det är bara en handpenning. Det här missar ordet ”garanti”.
En dag ska vi få resten av handpenningen. En dag – inte nu!
Det är realism – Han är handpenningen, inte hela priset.
Den helige Ande bor i er och gör inte alltid att ni mår bra.
Han tar er inte undan allt lidande.
Han är en dyrbar, dyrbar handpenning.
Detta var punkt nr. 1. En stor hjälp att härda ut i missionen är realism.
Vi får en stor dos av detta fyra gånger i verserna 1-5.
För det andra: han ger oss glädje och mod i missionen genom att-
-utlova en uppståndelsekropp. Återuppståndelsen.
”Realism, återuppståndelse”. Samma 5 verser, en ny tagning:
En uppståndelsekropp är en vacker, hållbar byggnad – inte ett tält-
-som ersätter det förtvinande tältet, samt ett uppslukande i livet. Vers 1:
Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner, så har vi en byggnad.
Här åsyftas inte tillståndet mellan döden och uppståndelsen-
-dit kommer han i verserna 6-8.
Han menar att det finns en kropp. Han vill inte dö förrän kroppen är redo-
-att ges åt honom.
Han tänker på möjligheten att dö före uppståndelsen och det vill han inte.
Han vill inte bli naken – avklädd. Detta säger han två gånger, först v. 2:
I detta tält suckar vi och längtar att få ikläda oss vår himmelska boning-
-ty när vi är klädda i den skall vi inte stå där nakna. Själar utan kropp.
Vers 4: Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill inte bli-
-avklädda utan överklädda, för att det dödliga ska uppslukas av livet.
Detta vill han, och vi. Kom, Herre Jesus!
Att stå där naken i v. 2 och avklädd i v. 4 är samma sak.
Båda talar om att dö före uppståndelsen.
Det högsta hoppet för en kristen är inte att befrias från detta tält…
…då blir man bara ”naken”, utan kropp. Detta är inte slutmålet.
Vi skapades inte för en okroppslig tillvaro.
Vår kropp kommer att uppslukas av livet, i en ny kropp!
Han försäkrar oss i vers 5 då Gud som berett oss för detta-
-har gett oss Anden som en handpenning. Det här är samma logik som Rom 8:11.
Och om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er-
-då skall han som uppväckte Kristus från de döda göra också era dödliga-
-kroppar levande genom sin Ande som bor i er.
Så tänker Paulus kring handpenningen – den gäller den fysiska uppståndelsen.
Anden är i mig och håller fast vid mig så att jag får en ny kropp en dag.
Så går resonemanget både här och i Rom 8:11.
Gud skapade er till en evig, hållbar byggnad, inte ett tält.
En förhärligad, hållfast, skinande som solen-kropp, uppväckt från de döda.
Om du undrar hur den kommer vara ger han tre svar i denna text.
1: Den är en byggnad, inte ett tält, v. 1 ”en byggnad från Gud”.
Byggnaden är byggd av Gud, kallad uppståndelsekroppen. Den är hållbar.
2: Den är som ett hus som inte byggts med händer, v. 1.
En byggnad från Gud, en boning som inte är gjord med händer.
Vad märkligt. Varför säger han detta?
Vem tror att den var gjord med händer? Var fick han det ifrån?
Tänker ni vad jag tänker?
Jag tror det kommer från Jesus.
Ordet ”rivs ner” och ”inte gjord med händer” finns i Mark 14:58:
Jag skall bryta ner detta tempel som är byggt med händer-
-och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort med händer.
Paulus säger att Jesus byggde ett tempel när Han uppstod från de döda-
-och vi ska få en kropp lik Hans kropp, Fil 3:21.
Vårt medborgarskap är i himlen, och därifrån väntar vi Frälsaren.
Han ska förvandla vår dödliga kropp, så att den blir lik Hans härliga kropp-
-ty Han har makt att lägga allt under sig.
Det andra han säger om kroppen är, indirekt, att den är lik Jesu kropp.
3: Den är evig i himlen, vers 1: så har vi en byggnad från Gud-
-en boning som inte är gjord med händer, en evig…
Det är en evig kropp, du kommer aldrig bli av med uppståndelsekroppen.
”I Himlen” tror jag betyder att den är där i förvar hos Gud åt oss.
Det är riskabelt att vara missionär, i ett tält.
Jag kan inte låta bli att tänka att denna betoning på en uppståndelsekropp-
-finns i Bibeln för att vi alla älskar våra kroppar.
Ingen slår sig avsiktligen på tummen med hammaren. Vi älskar våra kroppar.
Vi ser dem åldras och bli sjuka, och vi önskar att de inte blir sådana.
Men Bibeln upprepar: ”Du ska få en ny!”
Du blir inte utan din trotjänare. Den ska göras hel bortom din fantasi.
Skälet till detta löfte tror jag är, att om du blir matad till lejonen-
-och ser vad som händer med de andra kropparna framför dig…
Eller om du blir som John och Betty Stam 1934 i Kina: avklädda-
-drivna upp på en kulle utanför en stad i Kina och tvingade att böja sig.
Sedan svingade de svärdet och högg huvudet av honom inför hans fru.
De hade gömt ett 10 månader gammalt barn. Hur kände hon sig?
Jag hoppas hon tänkte: ”Det huvudet kommer tillbaka!”
”Mitt också! Och vårt barn klarar sig! Vi tjänar en uppstånden Frälsare”-
-”som lovar tillbaka våra kroppar. Låt lejonen kalasa, svärdet svingas!”
”Vi har ett hopp om uppståndelse.” Så fungerar detta löfte för missionen.
Jag älskar berättelsen om John Paton, som åkte till Nya Hebriderna-
-dagens Vanuatu. Hans skotske pastor var inte så förtjust i hans resa.
”Du kommer bli uppäten av kannibaler!” Och han svarade: ”Mr. Dickinson…”
”Du är kommen till hög ålder och du blir snart uppäten av mask!”
”Om jag bara får tjäna Herren spelar det ingen roll om jag blir uppäten”-
-”av kannibaler eller mask. Min kropp kommer uppstå lika vacker som din”-
-”i likhet med vår uppståndne Frälsare.”
Och han reste iväg och tjänade hela sitt liv. Punkt nummer två-
-för ett glädjefyllt, allvarligt mod i missionen är uppståndelsen.
3: Återförening.
Om vi måste dö innan uppståndelsen, kommer vi bli återförenade med Kristus.
Han var här i köttet och vi kommer vara där med Honom i köttet.
Även om vi är nakna, avklädda och ännu inte framme vid slutmålet.
Det här, säger Paulus, är bättre än att bo i tält.
Låt oss läsa verserna 6-8:
Vi är därför alltid vid gott mod, fast vi vet att vi är borta från Herren-
-så länge vi är hemma i kroppen. Ty vi lever här i tro, utan att se.
Ändå är vi vid gott mod och vill hellre flytta bort från kroppen-
-och vara hemma hos Herren.
Vers 8 är viktig, för utan vers 8 kommer vi missförstå vers 4.
Där säger Paulus: ”Vi vill inte bli avklädda”.
Vers 4 kan uppfattas som att Paulus bara ser två bra alternativ.
Att stanna i tältet och överklädas med en uppståndelsekropp, och att-
-allt annat är dåligt. Men det är inte vad han menar.
Han hindrar oss från denna slutsats av vers 4 genom att ge oss vers 8.
Han förnekar att det är dåligt. Han föredrar inte okroppslig existens…
…men bara om han får vara hos Jesus, bortsett från längtan att få-
-en uppståndelsekropp. Låt mig läsa vers 8 igen:
Vi skulle hellre vilja flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.
Precis samma sak säger han i Fil 1:23.
Jag dras åt båda hållen. Jag skulle vilja bryta upp och vara hos Kristus-
-det vore ”mycket mer bättre”. Han lägger tårta på tårta.
Till missionären som förlorat en närstående…
Vi sände ut en ung familj för några år sedan och de begravde sin far-
-en vecka innan de åkte.
Eller så begraver du tre fruar på missionsfältet.
Du behöver inte arbeta under sorgen att de har det något sämre.
Du får inte tänka så, för det är motsatsen till vad vers 8 säger!
Paulus står inför tre alternativ, inte två.
Han väljer B när han inte får C.
Leva i tältet; eller utan kropp, närmare Jesus; ha en uppståndelsekropp.
Han väljer C – B – A. Det ser vi i texten.
Så mycket borde vi också älska Jesus även om vi älskar våra kroppar.
Därför ber vi ”Maranata – kom fort, Herre Jesus”.
Till sist: belöning.
Vi har sett Paulus försöka hjälpa oss till glädjefullt, allvarligt mod-
-för missionen med: realism, återuppståndelse, återförening-
-och nu, till sist, belöning.
Anledningen till att jag lagt in ordet ”allvarligt” i frasen jag upprepar-
-är dessa verser. Jag vill få med alla bitarna här.
Vi läser verserna 9 och 10:
Vare sig vi är hemma (i kroppen) eller borta, vill vi ära Honom.
Ty vi måste alla träda fram inför Kristi domstol-
-för att alla ska få igen vad de har gjort i kroppen, gott eller ont.
Detta gör en människa allvarlig i glädjen. Mycket allvarlig.
Paulus talar nämligen vidare i vers 11 om fruktan.
Jag säger allvar – han säger fruktan – detta är också vad jag menar.
Vers 11 ”alltså” – då alla kristna vid Kristi domstol ska få igen för både-
-gott och ont: Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren-
-försöker vi vinna människor.
Vi missionerar och predikar, fulla av glädje och mod.
Denna rädsla i vers 11, på grund av domen i vers 10 är helt förenlig-
-med det goda modet i vers 8 och 6, Anden som handpenning i vers 5-
-vi har en evig boning i vers 1, vi tappar inte modet i 4:16.
Fruktan för Herren hindrar inte Paulus från att vilja lämna kroppen-
-och vara hos Herren.
Herren Jesu dom av de troende – ”vi måste träda fram”…
De troendes dom väcker en rädsla som inte stöter bort Paulus från Jesus-
-utan drar honom till Jesus. Han omfamnar denna skrämmande händelse-
-för den är en väg till Jesus. Jag ska lägga till en sak…
Om det här känns obegripligt för dig. Om det känns som en motsägelse.
Glädje, förtroende, inte tappa modet, fruktan för att bli dömd av Jesus…
…då måste du ändra dig. Jag är 67 och tänker ofta på detta.
När jag läser Bibeln känner jag mig känslomässigt omogen för att jag inte-
-har samma känslor som Bibeln. Var inte som så många människor är…
När något känns olustigt i Bibeln och de inte gillar känslorna-
-så släpper de det. Gör motsatsen! Inse att du är problemet, inte Bibeln!
Om jag ser att mina känslor inte stämmer med Bibeln-
-säger den att jag ska ändra mig, och jag ber om hjälp att ändra mig.
En liten parentes om hur man kan läsa Bibeln rent känslomässigt.
Om fruktan att möta Herren och få igen för gott eller ont-
-och dessa vackra ord om att vara vid gott mod och att vara hos Herren-
-ha en ny byggnad i himlen och ha Anden som handpenning, inte går ihop-
-måste du ändra dig. Det är Bibeln till för.
Jag kommer som en trasig syndare, ett känslomässigt vrak.
Jag kommer för att bli lagad, inte för att Bibeln ska få mig att känna-
-som jag vill. Slutparentes.
Nu ska vi se om jag hittar tillbaka…
Petrus beskriver denna fruktan i samma anknytning, som perfekt kompatibel-
-med en kärleksfull Fader. 1 Petr 1:17:
Om ni ropar ”Fader” till honom, som opartiskt dömer var och en efter-
-hans gärning, så vandra här i gudsfruktan under er tid som främlingar.
Inse detta. Jag har en Fader som ska döma mitt liv.
Jag ska vandra i fruktan och bävan detta liv, med förvissning!
Lukas berättar om den tidiga kyrkan i Apg 9:31:
Den blev uppbyggd och levde i Herrens fruktan och växte till genom den-
-helige Andes tröst och förmaning.
Kanske är vårt problem att vi endast vill ha Andens tröst?
Vi kanske saknar Herrens fruktan i våra församlingar?
Kanske har du inte predikat dessa texter eller försökt bortförklara fruktan.
I Ef 5:21 talar Paulus om ”Kristi fruktan”.
Det är alltså en allvarlig, nyttig väntan på domen.
Den tas emot som någonting gott, sunt, förstärkande och motiverande!
Missionärer med råg i ryggen vet att skälva inför den levande Guden.
De är inga mjukisar med en krake i luften som, så fort olyckan kommer-
-inte längre har någon gud.
Missionärer som gör sitt jobb har rötterna djupt i en suverän, helig Gud.
En Gud som tröstar, ger mod och håller oss bävande inför Sin helighet!
I kapitel 7:1 ger Paulus gudsfruktan som motiv för helgelse.
Eftersom Gud lovar att vara er Fader – kapitel 6 vers 18 – låt oss…
…i gudsfruktan fullborda vår helgelse.
Vad är det som gör domen så allvarlig – eller skapar denna fruktan i v. 11?
Vad gör att den så motiverar helgelse, på ett riktigt, gudfruktigt-
-evangeliskt, inte lagiskt, sätt?
Låt inte er teologi bestämma detta, att det på något sätt är lagiskt.
Bibeln är Bibeln – du bestämmer inte vad den ska säga – du ska säga samma!
Slit för att få ihop det – begränsa det inte med ett ”evangelie”-paradigm!
Ta med hela Bibeln! Du förlorar inte Evangeliet-
-utan du kommer få ett bibliskt Evangelium.
Vad är det då som gör det så allvarligt? Vers 10:
För att alla ska få igen vad de har gjort i kroppen, gott eller ont.
Det är värt sin egen predikan, och det får tre minuter, sedan avslutar vi.
Bästa kommentaren till denna vers är 1 Kor 3.
Paulus talar om sig själv och Apollos i vers 6.
Han som planterar och han som vattnar är en-
-men var och en ska få sin egen lön efter sitt eget slit.
Sedan förklarar han. En del slit har en dålig utgångspunkt-
-annat slit har en god utgångspunkt.
Dessa ord används i 2 Kor 5:10: ”gott” eller ”faulon” – dåligt, ont.
Här förklarar han vers 12-15 i 1 Kor 3.
Men om någon bygger på med guld, silver, ädelstenar, trä, gräs, halm…
– alltså vilken sorts undervisning man ger…
…ska vars och ens verk bli uppenbart, dagen ska ju tydliggöra-
-eftersom elden kommer värdera hurdant vars och ens verk är.
Om någons verk förblir, ska han få lön… Om någons verk brinner upp…
– bygger med trä eller halm, lär sådant som inte stämmer, med dålig attityd-
-kanske som de i Fil 1-2.
Om någons verk brinner upp, kommer han lida förlust-
-men själv kommer han bli räddad, men så som genom eld.
Lön för att man bygger gott på en grund, och förlust för dåligt bygge-
-vilket motsvarar 2 Kor 5:10:
Var och en skall få igen vad han har gjort här i livet…
”…gott” – belöning – ”eller ont” – förlust!
Du förlorar någonting, men inte frälsningen enligt 1 Kor 3:15.
Utifrån denna bild av belöning och förlust drar Paulus slutsatsen:
Därför behagar vi honom gärna, vare sig vi är hemma eller borta.
Vi söker göra vad som behagar Honom, eftersom Han är domaren.
Den glade, allvarlige kristne fruktar att lida förlust inför Herren-
-och fröjdas åt att få belöning inför Herren.
Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, vilket är hans mål här.
Vad som därför belönas är trons lydnad, trons gärningar.
Det man förlorar är gärningar som inte är i enlighet med Evangeliet, tron.
De görs i självtillit.
Allt det sveps bort och det finns ingen belöning för det.
Slutsats: I denna text vill Paulus stötta oss så att vi inte tappar modet-
-i detta lerkärls-tältboende kall som vi har. Vi tappar inte modet.
Vi är vid gott mod, säger han två gånger i vv. 6-8.
Han ger fyra skäl till att vara glädjefullt allvarliga i missionen:
Realism – vi är fria från krossade förväntningar som är orealistiska.
Uppståndelse – blir vi uppätna av maskar, lejon eller kannibaler, får vi ändå-
-en byggnad. Vi blir överklädda med liv och får Jesu uppståndelsekropp-
-och får skina som solen i Faderns rike.
3: Om ni dör före uppståndelsen är ni hemma hos Jesus. En återförening-
-med Herren som är mycket bättre än att bo i tältet.
Jo, det är det, även om det inte är lika bra som att bli överklädd.
Slutligen ska vi vara allvarliga i fruktan inför vår store Kung-
-för vi ska stå inför Honom och stå till svars för varje onyttigt ord.
Hans nåd frälser oss, rättfärdiggörelsen genom tron allena gäller där.
Du klarar det och blir belönad för allt gott du gör.
De skrivs i boken. Du har glömt många av dem, men inte Gud.
Allt som är trä, hö och halm kommer gå förlorat.
Men sorgen över detta kommer tjäna till din glädje för evigt.
Må Gud göra sådana missionärer även i detta rum. Låt oss be:
Fader i Himlen, tack för realismen i Bibeln.
Tack för löftet om uppståndelse en dag. Jag är lycklig att min bräckliga-
-kropp ska bli så härlig att den skiner som solen i Ditt rike.
Det är en underbar tanke!
Tack för att, om jag dör innan Du kommer, så kommer jag hem.
Jag är då inte i ett främmande land, utan hemma med min Vän och Frälsare-
-och Domare. Det är jag nöjd med.
Tack för att Du kommer att belöna det goda vi gjort, trons gärningar-
-som inte förtjänar något, men belönas av nåd. Du har äran för dem.
Du kommer avklä oss det onda och vi ska se tillbaka med sorg…
…och till sist vänder Du vår ånger till kärlek till korset-
-och genom detta förstärker Du vår högre glädje i Dig.
I Jesu namn, amen.

DelaShare on Facebook16Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page