Helgelse tillsammans (Mark Dever, svensk text)

Den lokala församlingen är inte bara fokuset för den kristnes liv av helgelse, utan även det främsta medlet för att uppnå den. Mark Dever utvecklar hur pastorer kan leda sina församlingar att bibehålla och främja gudsfruktan tillsammans. Den gemensamma jakten på helgelse måste pågå i ödmjukt beroende av Gud och säkert hopp om att han kommer att göra vad han lovat.

 

 

Vänligen slå upp era biblar till Andra Petrusbrevet 3.
Medan ni vänder blad ska jag berätta vad jag ska tala om nu.
“Helgelse tillsammans”.
“Att leda den lokala församlingen att bibehålla och främja helgelse.”
Andra Petrusbrevet, kapitel tre, med början i vers åtta.
“Men en sak får ni inte glömma, mina älskade: för Herren är en dag som”-
-“tusen år och tusen år som en dag.”
“Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar.”
“Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå”-
-“förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.”
“Men Herrens dag kommer som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med”-
-“våldsamt dån och himlakropparna upplösas av hetta och jorden och dess”-
-“verk inte mer finnas till.”
“När nu allt detta går mot sin upplösning, hur heligt och gudfruktigt”-
-“bör ni då inte leva medan ni ser fram emot Guds dag och påskyndar dess”-
-“ankomst – den dag som får himlar att upplösas i eld och himlakroppar”-
-“att smälta av hetta! Men efter hans löfte ser vi fram emot nya”-
-“himlar och en ny jord där rättfärdighet bor.”
Låt oss be tillsammans.
Vår Gud, vi ber Dig hjälpa oss att tänka rätt tillsammans, om Din karaktär-
-vad Du kallar oss till och ger oss i Kristus.
Ge oss vishet i att tjäna de som Kristus har dött för-
-och som du, tillfälligt, har anförtrott oss.
I Jesu namn, amen.
Gud är helig. Där börjar vår konferens. Vi började där i sången-
-och vi behöver börja där i våra tankar.
Han kallar oss oss att vara heliga – det ska vi ägna våra tankar åt-
-i varje predikan som vi lyssar på tillsammans under dessa dagar.
Med tanke på hur vi upplever det som beskrivs i Romarbrevet 7 och-
-samtidigt som vi lever i en fallen värld, är det svårt att vara helig.
Ohelighetens faror finns överallt. Världen omkring oss gillar oss inte.
De tycker inte om att höra att de behöver Kristus för att få sina-
-synder förlåtna.
Kyrkan har alltför ofta försvarat synd som dygd.
Exempelvis apartheid och slaveri. Ligon Duncan gav oss denna morgon en-
-ruskig skildring av hur ortodox lära, som vi alla skulle bekänna oss till-
-missbrukades under flera århundraden för att försvara slaveriet.
Slaveriet av människor.
Kristna pastorer verkar finnas på rubrikerna nästan varje vecka eller dag-
-för att de begått sexuella synder, eller annat. Det bekänns i-
-förmildrande ordalag, som “olyckligt” eller “olämpligt”.
Många kristna verkar vara som världen, sexuellt och ekonomiskt.
Många av oss använder våra pengar och vår intimitet på sätt som inte kan-
-ses som annorlunda mot våra icke-kristna medmänniskor.
Vi frestas att begå samma typ av hyckleri som Garrett talade om.
Hyckleri som låter oss slippa leva efter vår religion dagligen-
-och låter oss bara bära den på oss som vår söndagskostym.
Och ta av den när vi kommer hem.
Hyckleri och syndig självbevarelsedrift växer som mögel.
Det ligger gömt i våra egna liv och församlingar.
Våra förhoppningar och farhågor liknar de som våra icke-kristna-
-grannars, eftersom de trots allt är samma.
Klyftan mellan vad vi säger oss tro och hur vi lever är stor.
Alltför många av oss verkar inte alls intresserade av Gud.
Inte bara av hur Han handlar, utan Honom själv.
Kevin DeYoung ska predika för oss om Gud. Han talar ofta om Gud.
Kevin får ofta frågor om varför han pratar om detta.
Som om det vore förvånande att kristna skulle vara intresserade av Gud.
Istället är vi intresserade av vad Gud kan göra för oss-
-och vår evangeliepresentations toner går från de mörka skuggorna av-
-Guds dom över oss och vår synd i Kristus, till de ljusare sidorna av-
-korset, som visar Guds kärlek till oss.
Vittnesbördet som ska skilja oss från omvärlden har-
-tonat bort och blivit fördunklat.
Att våra liv anpassas till världen är det sista tecknet på att vårt-
-vittnesbörd har tystnat.
Vi har blivit så lika världen att vi varken väcker frågor eller ger svar.
Vi som kommer att predika och undervisa under dessa dagar, om Herren vill-
-gör det just med tanke på denna utmaning för Evangeliet.
Min bön är att dessa predikningar blir inspirerande och uppmuntrande-
-lärorika och utmanande för oss alla. Vi pastorer har en mycket viktig-
-uppgift att tala om dessa saker vi har framför oss och hjälpa våra-
-medlemmar, som vi läser i Rom 6:19: “ställa era kroppar i”-
-“rättfärdighetens tjänst till helgelse”.
Vilket underbart och härligt privilegium det nya livet är som vi fått-
-i Kristus! Om ämnet helgelse gör dig nedstämd – läs Romarbrevet 6-
-senare ikväll. Rom 6:7 säger att vi är förklarade fria från synden.
Inte bara fria från den kommande domen, utan även dess makt i våra liv.
Bröder och systrar, vi måste inse att helgelse är frihet!
Frihet från den hemska slavdrivaren som synden är.
I denna inledande predikan vill jag hjälpa er pastorer leda-
-era församlingar till mer helgelse.
Kristna förstår alltför ofta inte att den lokala församlingen är avsedd-
-att inte bara vara fokus i vårt alternativa liv, utan även det främsta-
-medlet Gud har gett oss för att odla detta alternativa liv.
Det här måste vi pastorer hjälpa dem att förstå, med vårt eget exempel-
-med undervisning och bön. Låt mig nu ge några råd till pastorer.
För att hjälpa era medlemmar inse hur Guds avsikt med livet i den lokala-
-församlingen är att hjälpa oss leva heliga liv.
En del är mer uppenbara, andra mindre.
Nummer 1: Åta dig att predika igenom hela Bibeln.
Åta dig att predika igenom hela Bibeln.
Det här kan verka alltför självklart för att behöva sägas, men så sent-
-som förra veckan hörde jag om en pastor som bestämde sig för att sluta-
-predika bibelutläggande. Och hur påverkade det församlingen?
Det har inte gått bra. I en utläggande predikan är poängen i bibelstället-
-poängen i ditt budskap. Ofta kan det vara en kortare passage som du-
-går igenom och förklarar för folket.
Vi läser i Guds Ord, i 5 Mos 8 att “människan lever inte bara av bröd”-
-“utan av varje ord som utgår från Herrens mun”.
Du som pastor ser till att du predikar Evangeliet genom att åta dig-
-att predika Bibeln. För att se till att du predikar Evangeliet-
-måste du åta dig att predika Bibeln.
Vårt grundbudskap är att Gud sände Sin Son som blidkning för våra synder.
För att stilla Sin rättfärdiga vrede. Det här är inte ett budskap man-
-får av att titta på stjärnhimlen en natt.
Du får inte detta från en solsemester. Det finns inte inom dig-
-i ditt gudagivna samvete. Detta budskap kan endast fås utifrån oss-
-själva, för att Gud har uppenbarat Sig för oss.
I Guds Ord säger alltså Paulus att människan inte endast lever av bröd-
-“…men vi predikar Kristus som korsfäst – för judarna en stötesten”-
-“och för hedningarna en dårskap”. Ingen skulle kunna komma på detta.
Alla delar av Guds Ord är givna till oss för att vi behöver dem.
Alla delar.
Predikar vi genom hela Bibeln hindras vårt Evangelium att förvanskas.
Hur många gånger har du tydligt predikat om skilsmässa för församlingen?
Eller om Helvetet?
Om du inte åtagit dig att predika igenom Bibeln – predika igenom Bibelns-
-böcker, en efter en. Predika från Gamla testamentet och Nya.
Predika från profeterna och Moseböckerna. Predika från Evangelierna-
-och breven. “Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till”-
-“undervisning, tillrättavisning och fostran i rättfärdighet.”
Hela Skriften. Åta dig att predika hela Bibeln.
Vi har uppdraget att undervisa omfattande.
I Missionsbefallningen säger Jesus åt lärjungarna att göra lärjungar:
“Döp dem och lär dem att hålla allt jag befallt er.”
När Paulus i Efesus talar om sin predikoverksamhet, i Apg 20-
-säger han: “jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds”-
-“vilja och plan.” Vi måste undervisa folket allt vad Bibeln uppenbarat.
Vi måste undervisa lära och liv.
Åta er därför att predika igenom Bibeln, så att ni och era församlingars-
-medlemmar fortsätter omformas av Guds Ord.
Nummer 2: Betona vad Bibeln lär om Gud.
Betona vad Bibeln lär om Gud. Jag tror det var Don Carson som sa att-
-man inte minns allt vad en professor har lärt en, men man kan minnas-
-allt som han var riktigt entusiastisk över.
Och visst är det sant? Om någon är eld och lågor-
-gör det intryck på oss. Om vi alltså vill undervisa församlingen om-
-helgelse, behöver vi särskilt undervisa om den Helige.
Han som allt hämtar sin helighet från. Gud själv!
Helgelse är alltså gudaktighet. Att vara lik Gud i vår karaktär.
Därför behöver vi vara särskilt noga med att lära Bibelns lära om Gud.
Vi får lära oss om Gud själv i Romarbrevet 3:25 – gå dit, det är en-
-klassisk evangeliepassage. Rom 3:25 berättar att Gud ställt fram-
-Sin Son “som försoningsoffer i Hans blod, att tas emot genom tron.”
Men frågar vi oss varför Gud har gjort detta, ser vi att Gud först och-
-främst har gjort detta för att visa Sin rättfärdighet!
Varför frälser Gud människor? Det vanligaste svaret är att Han älskar oss.
Han har handlat för att frälsa oss, som vi läser i Joh 3:16 “Gud älskade”-
-“världen på detta sätt, att Han gav Sin egen Son, för att ingen som”-
-“tror på Honom ska gå förlorad, utan ha evigt liv.”
Det här tänker vi vanligtvis på när vi funderar över varför Gud bestämde-
-Sig att handla på ett så makalöst sätt för att frälsa oss.
Och prisa Gud, det är sant! Men titta även i Romarbrevet 3:25-26.
Vi läser att Gud frälser oss, inte bara för att Han älskar oss-
-utan för att Han älskar Sig själv. Han vill att sanningen om Honom-
-och Hans rättfärdighet ska bli känd.
I vers 25: Genom att sända Sin Son som försoningsoffer: “ville han visa”-
-“sin rättfärdighet, eftersom han i sitt tålamod hade lämnat de tidigare”-
-“begångna synderna ostraffade”. Alltså, Han sände Sonen som offer-
-för att, upprepar han igen: “I den tid som nu är ville han visa sin”-
-“rättfärdighet: att han både är rättfärdig och förklarar den rättfärdig”-
-“som tror på Jesus.”
Om du är här och inte vet vad det innebär att känna Gud och bli förlåten-
-för dina synder, är detta ord du behöver förstå.
De goda nyheterna är att du faktiskt kan bli förlåten för detta.
Du kan bli förlåten tack vare vad Gud har gjort i Jesus Kristus.
Kristus dog som ett offer som tillfredsställde Guds rättvisa, goda vrede-
-över allt som är fel, inklusive oss!
Omvänd dig från dina synder och förtrösta på Honom. Gud uppväckte Honom-
-från de döda och Han sitter i Himlen där Han framburit Sig för-
-Fadern och blivit godtagen, vilket Hebréerbrevet talar om.
Godtagen för oss alla som vänder om från synden och förtröstar på Honom.
Detta kan vara du, idag! Min vän, tänk noga vad det innebär att känna Gud.
Och att ha syndernas förlåtelse genom Kristus.
Vill du veta mer om detta finns det inget bättre rum att befinna sig i.
Du behöver inte komma fram i slutet, tala bara med personen bredvid dig.
Alla är predikanter. Prata bara med dem och ta reda på vad det kan betyda-
-för ditt eget liv att vara kristen.
Genom att frälsa oss visar Gud Sin rättfärdighet.
Denna rättfärdighet i Romarbrevet 3 och liknande passager är inte bara-
-en del av listan på Guds egenskaper, som allestädes närvarande-
-som en av många superkrafter en superhjälte kan ha.
Guds rättfärdighet är den moraliska kärnan i Hans karaktär.
Hans heliga kärlek, Hans totala godhet.
Detta är vem Gud är och Han förmedlar detta till oss genom det faktum-
-att Han inte bara frälser oss, utan även på sättet Han frälser oss!
Han lär oss om Sin helighet och kärlek. Han vill visa Sin rättfärdighet.
Han vill att Han själv ska bli känd.
Vi lär församlingen dess identitet i Bibelns historielinje, om hur Gud-
-ärar Sig själv genom Sitt folk. Sedan får vi alla möjliga lärdomar-
-om hur vi bör vara, när vi ser Gud uppenbara Sig själv.
Vi behöver arbeta hårt för att Guds uppenbarelse av Sig själv ska bli-
-tydligare för våra sinnen och hjärtan.
Som pastorer har vi uppgiften att hålla Gud framför medlemmarnas ögon.
Världen arbetar ständigt på att radera vad vi lärt oss om Guds sanningar-
-och vad Han har gjort för oss.
Därför är det så viktigt att aktivt minnas vad Gud har uppenbarat.
Upprepade gånger i Gamla testamentet bjuds folket till att minnas-
-minnas, minnas. Hur kommer det sig?
För att vi till vår natur glömmer, glömmer och glömmer.
Som predikanter måste vi arbeta för att alltid hålla fram Gud, Hans Ord-
-och löften till vårt folk – ständigt. Att känna Honom och Hans närvaro-
-och Ande genom Ordet.
Att känna Honom är det enda som gör våra liv begripliga.
När vi växer i kunskapen om Gud växer vi i kärleken till Gud-
-och därmed i hatet till synden.
David Wells sammanfattar Bibelns budskap på denna punkt:
“Utan Guds helighet betyder synd ingenting och nåd saknar mening.”
Vi måste betona vad Bibeln lär om Gud.
En tredje sak: Betona hur man blir kristen och vad det innebär vara det.
När vi undervisar igenom Bibeln måste vi vara särskilt tydliga med-
-vad det betyder att vara en sann kristen och hur man blir en.
Vittnesbörd är ett bra hjälpmedel. Särskilt då vi beskriver kostnaden-
-av att följa Kristus och glädjen som följer.
Att regelbundet sammanfatta de goda nyheterna blir som en katekes-
-som församlingen memorerar. De förstår ordens innebörd som de sjunger-
-och förbereder dem att dela Evangeliet med familj och vänner.
Vi behöver lära församlingarna att inte tro på all falsk lära där ute-
-och hjälpa dem att inte förledas till en falsk religion, köttslig-
-själviskhet. Bibeln kallar oss till verklig omvändelse.
Evangelisationen ska inte handla om att sälja godsaker till icke-frälsta-
-som de redan vill ha.
“Vill du ha mål och mening i ditt liv?”
Det är inget bra sätt att dela Evangeliet. Människor som hatar Gud-
-vill ha mål och mening. De vill känna sig viktiga.
Vi behöver dela Evangeliet som det delas i Bibeln om vi vill se samma-
-omvändelser som vi läser om i Bibeln.
Vi behöver tänka noga i våra församlingar om hur exklusiva vi bör verka.
Jag upprepar: Hur exklusiva vi bör verka.
Borde församlingarna kalibrera mötet, längden på våra predikningar-
-och musikstil efter de icke-troende vi vill nå?
Hur stor del av vår samling är till för de som inte är kristna?
Förstår vi våra möten främst som evangelistiska möten för icke-kristna-
-eller är de till för att uppbygga församlingen? Kristi lemmar?
Här är ett annat sätt att ställa frågan istället för det vanliga-
-“hur inkluderande” vi bör vara.
Alla vill förstås vara inkluderande, det är ju påtagligt kärleksfullt.
Frågan om hur “exklusiva” vi bör verka, tar oss snabbare till den punkt-
-där hur vi tror att våra transparenta skillnader i liv och lära-
-återspeglar en djupare, fullständig förändring.
Den icke-kristne måste självmedvetet inse att de är under Guds vrede-
-innan denne kan förstå och uppskatta Guds kärlek i Kristus-
-och vända om från sin synd, till Kristus.
Det här är en sak som sagts i en predikan i vår församling:
“Min icke-kristne vän, det finns en oundviklig skillnad mellan våra liv.”
“Och vi tjänar dig bäst om vi är tydliga med denna skillnad.”
“Uppskattar du vår församlings hjälpsamhet och vänlighet är det underbart!”
“Jag hoppas det fortsätter, och de goda nyheter jag har för dig”-
-“är ännu mer än det du har upplevt!”
Det här väcker några allvarliga frågor kring tanken att “höra till”-
-före att “tro”.
Vi måste akta oss för att ge icke-kristna den teologiska lögnen om-
-att de hör hemma hos oss. De hör inte alls hemma här, och vi gör dem-
-en god tjänst om vi talar om detta för dem.
Församlingen kan förstås vara inkluderande på alla möjliga sätt.
Men vi måste visa att det finns mer än den “horisontella” gemenskapen-
-den vaga känslan av Guds närvaro eller vår vänlighet.
Undervisa därför i era församlingar att endast döpta troende får ta-
-nattvarden.
En sak vi försöker visa när vi firar nattvard i församlingen.
Vi ber besökarna sitta kvar medan medlemmarna står upp och bekräftar-
-församlingsförbundet tillsammans. Vi vill visa skiljelinjen som finns.
Vi vill bjuda människor att komma till Kristus.
Vår evangelisation får drivkraft, inte bara av vår personliga helgelse-
-utan genom gemenskapens levande vittnesbörd, där vi visar icke-kristna-
-vad det innebär att vara kristen.
Gång på gång ser jag icke-kristna bli påverkade av kärleken som visas-
-i den lokala församlingen. Alla har ni sådana berättelser.
Det här behöver ni samtala med varandra om den här veckan.
Jag tänker på den äldre psykiatriprofessorn, den unge ateisten-
-från Georgetown. Jag har sett Gud använda församlingens vittnesbörd-
-för att få Evangeliet att ge genklang i deras öron när de hör det.
De ser människor omkring sig som blivit förvandlade av det.
Bill, professorn, har varit medlem i församlingen i 14 år nu.
När vi först träffades, innan han var kristen, berättade han om hur han-
-slagits av hur människor på våra församlingsmöten, av olika härkomst-
-och olika åldrar är tillsammans. Ofta hela familjer.
Hur unga talar med de äldre. Han var professor i psykiatri med särskild-
-inriktning på gruppdynamik och var inte van vid att se det fungera.
Och några år dessförinnan, ateisten från Georgetown som blev omvänd.
Nu är han VD för 9Marks. Fråga Ryan Townsend, så kommer han berätta-
-att den lokala församlingens helgelse, alla omtänksamma och vänliga-
-människor, användes av Gud, både för att göra honom fascinerad-
-och slutligen överbevisad. Helgelse hjälper vår evangelisation!
Det är inte så att du sysslar med helgelse för att du inte är evangelist.
Nej, om du vill dela de goda nyheterna visar du hur det ser ut när någon-
-har blivit omvänd. Och ber att Gud ska göra detta med hela församlingen.
Så i undervisningen och i praktiken måste du betona hur man blir kristen-
-och vad det betyder att verkligen vara det.
Nummer fyra: Lär kristna att åta sig att älska.
Lär kristna att åta sig att älska.
Det här är svårare än vad pastorer ofta först uppskattar.
Lyssna noga. Broder och pastor, vi måste inte bara lära kristna att älska.
Det är den lätta delen. Det är mycket populärt att undervisa om kärlek.
Vi måste lära kristna att åta sig att älska varandra.
Vi behöver hjälpa medlemmarna odla de nya känslor som den helige-
-Ande har gett dem, om de blivit sant omvända.
Gud ger oss en längtan efter att älska Hans folk. Han älskar Sitt folk.
Hans folk är inte älskvärda i sig själva! Så är det både med de-
-församlingar vi tjänar, och med oss!
Ändå älskar Gud oss. När vi är frälsta, har vi blivit omorienterade.
Han ger oss ett nytt hjärta, ny glädje, ny kärlek.
Jag minns mitt första år på universitetet. De första veckorna kände jag-
-mig väldigt ensam. Jag var på första våningen i studentboendet-
-och festerna varje lördagskväll hölls just i den korridoren.
Precis utanför min dörr, med all utspilld öl och annan vätska som inte-
-hör hemma på golvet. Det torkade över natten och på morgonen gick jag-
-ut för att gå på toaletten, barfota på det klibbiga golvet.
Jag minns att jag tog ett tomt skrivmaskinsark och skrev, i frustration-
-och glädje, Psalm 4:8. Jag satte det på dörren, ut mot korridoren:
“Du har gett mig glädje i hjärtat, mer än när andra får säd och vin”-
-“i mängd.”
Jag ville bara göra reklam för alla, om de är trötta på att kräkas-
-på lördagskvällarna, har jag någonting bättre! Gud ger ny kärlek.
En del av den kärlek Han ger, denna nya känsla och glädje-
-är kärleken till Hans folk.
Det här betyder att vi börjar älska så som Kristus älskade – 1 Joh 4:19.
“Vi älskar därför att han först har älskat oss.”
“Om någon säger att han älskar Gud men hatar sin broder, så är han en”-
-“lögnare. Den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte”-
-“älska Gud som han inte har sett. Och detta bud har vi från honom:”
“att den som älskar Gud också ska älska sin broder.”
Man förstår att Johannes hörde vad Jesus hade sagt:
“Om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar.”
Som pastor behöver man särskilt inse att “älska” är mindre jobbigt-
-än att “åta sig att älska”. Om jag får höra att jag ska “älska”-
-så kan jag själv bestämma mig vem jag ska älska: min fru, mina barn-
-mina vänner. Men åtagandet att älska kristna, ja till och med en-
-särskild grupp kristna – vår lokala församlings medlemmar – dessa är man-
-inte helt benägen att älska helt. Men beviset på vår kärlek är att-
-vi älskar dem vi inte hade älskat om det inte vore för Kristus.
Därför är medlemskap i en lokal församling viktig, och därför är även-
-församlingens förbund till hjälp att odla en kärlek som är distinkt.
Med detta förbund lovar vi varandra att älska och ta hand om varandra.
Jag har alltså ingått förbund med dessa människor. Inte med er.
Jag har ingått förbund med medlemmarna i Capitol Hill Baptist Church.
Jag ber för två sidor i medlemsboken varje morgon. Jag bad två sidor-
-i morse och även några av volontärerna här.
Jag ber igenom hela varje månad och uppmuntrar våra medlemmar att göra-
-samma sak. Vi har slutit förbund att vandra tillsammans i broderlig-
-kärlek, som det passar medlemmarna i en kristen församling och öva-
-i kärleksfull omsorg, vaka över varandra, troget förmana och vädja till-
-varandra när det behövs. Den lokala församlingen är inte bara en-
-samling av dina personliga vänner.
Det är mycket mer som en familj eller släkt, fast vi firar jul-
-varje vecka. Ibland har vi ungdomar som tycker om att läsa tjocka-
-teologiböcker av John Piper eller John MacArthur, men ändå vill de inte-
-gärna gå upp en timme tidigare för att kunna skjutsa en äldre-
-till församlingen. När jag hör sådant, när de sagt det rakt till mig-
-har jag svarat: “Då vet jag ärligt talat inte om du är omvänd.”
“Jag vet inte om du är kristen.” Demonerna i Helvetet kan all teologi.
Men det påverkar inte hur de beter sig mot människor.
Om du kan all teologi men inte vet hur du ska bete dig mot andra-
-så är du inte frälst. Du är inte kristen.
De goda nyheterna är att Gud förvandlar oss och Han har lagt upp det så-
-att det påtagliga beviset på det är vår gemenskap i församlingen.
Därför behöver vi lära kristna att åta sig att älska.
Nummer fem: Be att vi bryr oss mer om medlemmarna än medlemmarnas antal.
Pastor, jag ska säga det igen: Be att vi bryr oss mer om medlemmarna-
-än om medlemmarnas antal.
Kommer ni ihåg liknelsen om det förlorade fåret i Matteus 18?
99 kommer in, ett kommer bort och herden går ut för att leta efter det.
Jag oroar mig för att många av oss egentligen aldrig skulle bry sig om-
-att en medlem irrar bort från flocken, så länge tio nya dyker upp nästa-
-söndag. Så länge det var 100 förra veckan och 109 nästa vecka är det bra.
Det är okej att en gick iväg, vi når ändå fler människor!
Vi når fler människor!
En del pastorer ser inte människorna, utan endast siffrorna.
De har bara ögon för siffrorna.
Förstår ni hur tokigt det är? Det är som att räkna alla runt matbordet-
-utan att bry sig om vilka de är. Eller hur?
“Vi är fem, nu äter vi!” Men om Tommy inte är här?
Bryr du dig inte om vilka som är där?
Församlingen är ju inte människor vars antal växer, utan ett antal-
-människor som växer.
Bry er om varenda medlem, inte mängden medlemmar.
Vårt arbete är inte färdigt när någon går med i församlingen.
Snarare är det då vårt arbete börjar!
Vi måste lära hur man älskar andra och hjälpa dem växa andligen.
Vi måste vara goda förebilder i detta. Jag älskar citatet av J. C. Ryle-
-från hans bok Holiness – det finns exemplar här. Om du inte har läst-
-J. C. Ryles Holiness… om du har läst den, ställ dig upp.
Alla som sitter ner, ni borde bokstavligen se upp till de som står upp.
Ni måste läsa den boken. Varsågod och sätt er.
Vi har många exemplar av boken J. C. Ryle Holiness.
I boken säger Ryle: “En helgad man kommer söka göra gott i världen”-
-“och minska lidandet och öka välbefinnandet hos alla omkring honom.”
Ser ni hur praktisk vår tro är!? Vi vill se människor välsignade.
Så när ni pastorer talar med människorna i er församling, frågar ni detta?
“Hur är det med ditt andliga liv?” – “På vilka sätt har du vuxit i”-
-“förståelsen av ditt kristna liv? I att praktisera ditt kristna liv?”
“På vilka sätt är du besviken med din egen strävan efter helgelse?”
“Hur tjänar du just nu i församlingen?”
Enkla, direkta frågor kan visa kärlek. Vi tjänar våra församlingar på-
-så många olika sätt. Arbetar för att få upp nya äldste, lär nya ledare-
-håller bibelstudier, delar ut kristna böcker, arbetar för en kultur-
-av lärjungaskap, uppmuntrar folk att berätta om hur Gud använt dem.
Allt detta hjälper människor att växa. Den lokala församlingen är den-
-mest naturliga platsen för att uppmuntra lärjungaskap och tillväxt.
Hur många omogna kristna har jag inte sett komma till församlingen-
-om ens det! – och få sina liv vända upp och ner!
Vad härligt att dra sig till minnes den ena efter den andra… kan du det?
Det här är en del av vad det innebär att kallas till pastor.
Be att vi bryr oss mer om våra medlemmar än våra medlemmars antal.
Nummer 6: Lär församlingen att den måste välja mellan hyckleri och-
-församlingsdisciplin.
Församlingen måste välja mellan hyckleri och församlingsdisciplin.
Du har antingen det ena eller det andra – du kan inte ha ingendera.
Antingen har du hyckleri, eller så har du församlingsdisciplin.
Det går att ha bådadera, men dit sträcker sig inte detta föredrag.
Mike McKinley sa en gång till mig att det är lättare att se helig ut-
-än att vara helig.
Det är lättare att se helig ut än att vara helig.
Det stämmer in både på oss själva och våra församlingar.
Hyckleri behöver inte innebära självmedvetet bedrägeri. Vi kan bedra oss-
-själva. Vi kan ärligt påstå att vi följer Kristus och ha fel.
Om vi säger att vi tjänar Kristus när vi i själva verket tjänar synden.
Församlingsdisciplinen är alla sätt vi undervisar varandra på.
Fostrande disciplin, det som pågår här och nu, och korrigerande disciplin-
-när du ser och konfronterar någons idéer eller beteenden.
Korrigerande disciplin kan gå hela vägen till det vi ser i Matteus 18-
-eller Första Korinthierbrevet 5, med uteslutning ur församlingen.
Man fördömer dem därmed inte till Helvetet, utan det är en vädjan från-
-hela församlingen om att de ska omvända sig och följa Kristus-
-och leva efter det de bekänner med sin mun.
Första Korinthierbrevet 11 har några utmanande ord inför nattvarden-
-som regelbundet påtvingar oss denna fråga.
Församlingsdisciplin är att säga att bara döpta troende ska ta nattvarden.
Församlingsdisciplin är motgiftet Gud gett oss mot hyckleri.
Om du vill börja leda församlingen att visa sin distinktion i världen-
-måste du använda dig av församlingsdisciplin – denna bibliska praxis.
Du kommer definitivt finna en del svårigheter i det.
Du behöver se till att ha en genomtänkt praxis i fråga om medlemskapet.
En kultur av engagerad kärlek. Bara i det sammanhanget kan man förstå-
-församlingsdisciplinen. Ingen kan ju uteslutas ur någonting man inte-
-kan inkluderas i. Vi behöver undervisa om församlingsmedlemskapet.
Kära medkristna, det handlar i slutändan om Guds namn!
Vi bör akta oss noga för detta. Om oomvänd synd tillåts i församlingen-
-skadar vi inte bara personen som syndar och församlingen som helhet-
-utan visar också en felaktig bild av Gud. Vi sjöng nyss att Han är helig!
Vi kommer inte att leva ut detta fullkomligt i våra liv – men gör vi det-
-i realiteten? Är våra liv upprepade exempel på självuppoffrande?
Rör vi oss på rätt väg? Älskar vi på detta sätt, för att lyda Herren-
-och välsigna andra? I Romarbrevet 2:24 läser vi: “För er skull hånas”-
-“Guds namn bland hedningarna.” Vi vill inte se Guds namn smädat-
-på grund av oss! Men det är just det som kristet hyckleri gör.
Hur många gånger har du inte stött på en icke-kristen – som Uber-föraren-
-som körde hit – man delar Evangeliet och de förkastar det p. g. a. alla-
-hycklare i kyrkan. Jag har hört denna invändning så många gånger.
Saken är den att den invändningen i viss mån har rätt.
Den stämmer observationsmässigt, den stämmer teologisk-
-men den är helt enkelt inte en berättigad ursäkt.
Hyckleriet hör hemma i världen – inte i församlingen.
Jag minns första gången då jag flyttade tillbaka från England.
Min mamma ville att jag skulle träffa en äldre, avlägsen släkting.
Hon tog med mig för att träffa personen och vi drack kaffe.
Hon var väldigt glad att jag fått en fil. dr, var artig och allt det.
Sedan frågade hon vad jag kommit tillbaka till staterna för.
Jag står alltid i valet och kvalet när någon frågar vad jag gör.
Jag kan säga att jag undervisar, att jag är pastor – eller så kan jag-
-gå in på offensiven och säga att jag är baptistpastor.
Den dagen kände jag mig provokativ så jag sa: “Jag har kommit tillbaka”-
-“för att bli pastor i en baptistförsamling.”
Hennes blick bara sjönk ner, hon rörde i kaffet och sa:
“Jag har inte mycket till övers för organiserad religion.”
“Varför inte det?” sa jag. “Kyrkan är full av hycklare.”
“Full av huggormar.” Precis så sa hon.
“Gör det någonting om jag ställer dig ett par frågor angående det?”
“Nej, fråga på bara.”
Jag sa: “Tycker du att världen utanför är så mycket bättre?”
Hon tänkte efter, fnös och sa: “Antagligen inte.”
“Men åtminstone vet världen att de är ormar.”
Jag sa: “Du kanske blir förvånad, men jag håller med dig.”
“Jag tycker att världen är full av ormar. Det stämmer klart.”
“Jag håller även med om att församlingen är full av ormar.”
“Den är en grop full med ormar. Men det är också därför vi är där.”
“Världen vet faktiskt inte om att de är ormar, medan de i församlingen”-
-“vet att de är ormar, det är därför vi är där.”
“Varje församling jag går till vet med sig om att de är ormar.”
“Men vet du vad, vi har alltid plats för en till att slingra sig in.”
Jag vet inte om hon någonsin gjorde det. Men jag vet att vi som-
-församling måste sträva efter denna helgelse.
Vi måste vara som Jesus, den där herden som gick från hjorden för att-
-leta upp det förlorade fåret, och när han finner det gläder han sig mer-
-än över de 99 som inte gått vilse.
Jag tänker på människor som uteslutits från vår egen församling.
De har genomgått församlingsdisciplin, men omvänt sig och kommit tillbaka!
Jag tänker på Patrick, Woody, Mano… listan kan göras lång.
De står som underbara exempel på hur Gud verkar genom det kärleksfulla-
-hårda arbetet i församlingen. Att älska. Lär din församling.
De måste kunna välja mellan hyckleri, att du tolererar hyckleri-
-hos församlingens medlemmar som en del av vad du visar för bild av Gud-
-eller inte. Du måste välja mellan hyckleri eller församlingsdisciplin.
Nummer 7: Lär församlingen att finna rätt pastorer.
Pastorer är avgörande i hur vi ska leda våra lokala församlingar.
Att vara de förebilder av den helighet som vi är ämnade att en dag ha.
Men hur kan församlingarna få rätt pastorer? De upptäcks inte bäst genom-
-CV:n, personlighetstest, affärspraxis eller lära-känna-helger.
Jag vet att jag nu kritiserar alla, men hör vad jag har att säga.
Pastorer upptäcks inte bäst genom CV:n, personlighetstest, affärspraxis-
-eller lära-känna-helger. De upptäcks bäst av andra pastorer som känner-
-dem och pastorer som är kända och betrodda av församlingen.
Begåvning kan synas direkt, helgelse syns bäst över en längre tid.
Det förutsätter att man känner dem, och de rätta ledarna är avgörande-
-för församlingen och dess uppdrag att vara heliga.
Det är vår roll som pastorer att undervisa församlingen – inte bara vad-
-en församling är – det måste vi lära dem – men även att lära dem vad-
-en pastor är. Det kanske kan kännas olustigt att undervisa om sin-
-egen arbetsbeskrivning. Men du är den ende som kan göra det!
Och om du inte gör det finns det de som betalar för konsulter.
Dagens predikningar förbereder medlemmarna att välja morgondagens-
-pastorer.
Dagens predikningar förbereder medlemmarna att välja morgondagens-
-pastorer.
Vi läser i Titus 1:8 att pastorer måste vara hederliga och gudfruktiga.
Vi behöver arbeta på vår personliga helgelse och uppmuntra till helgelse-
-hos andra pastorer.
I praktiken betyder detta att du, när du finner en god pastorskandidat-
-som känner sig kallad, så hjälper du honom.
Er lokala församling bör hjälpa honom betala för en utbildning.
Er lokala församling bör göra allt ni kan. Bry er inte endast om er egen-
-församling. Vi gör detta för alla församlingar som predikar Evangeliet.
Vi vill bidra till att Evangeliet om Jesus sprids ut, och därför vill vi-
-se till att fostra fler pastorer och äldste.
Inte bara för tjänst i vår egen församling utan även i andras.
Det här är också ett väldigt praktiskt sätt att älska andra församlingar.
Jag älskar Paulus logik i 2 Kor 4:15: “för att nåden ska nå allt fler”-
-“och få tacksägelsen att flöda över till Guds ära.”
Vill du se Gud få mer tacksägelse? Då bör vi sträva efter att Hans nåd-
-ska nå allt fler människor, nya kristna bli andligt födda och äldre-
-kristna fostras och bli äldste är sättet detta sker på.
Tack Gud för hur vi alla som är äldste och pastorer har fostrats av Gud-
-genom att Han använt andra och lokala församlingar.
Ingen av oss här har själv arbetat sig upp.
Inte bara är Gud den helige Ande en avgörande viktig aktör.
Även andra lokala församlingar har varit det. Själv står jag i-
-tacksamhetsskuld till First Baptist Church i Madisonville, Kentucky.
Jag står i tacksamhetsskuld till Blacknall Memorial Presbyterian Church-
-i Durham, North Carolina. Jag står i tacksamhetsskuld till Eden Baptist-
-Church i Cambridge, England. Detta utan att nämna Bethlehem Baptist-
-Church och Grace Community Church som bidragit enormt-
-till att jag vuxit i förståelse som äldste och pastor.
Hur en ledare är till välsignelse för andra finns inte mycket i världens-
-tänkande. Världen tänker på ledarskap på mycket själviska sätt.
Det vi lär oss i församlingen är det vi sett prov på hos ledare före oss.
Hebréerbrevet 13:7: “Tänk på era ledare som förkunnat Guds ord för er.”
“Se vad deras liv har lett fram till och ta efter deras tro.”
Paulus kunde skriva till tessalonikerna: “Bröder, ni minns ju hur vi”-
-“arbetade och slet. Natt och dag arbetade vi för att inte ligga någon”-
-“av er till last medan vi predikade Guds evangelium för er.”
“Ni är vittnen, ja, Gud själv är vittne till hur heligt, rätt och rent”-
-“vi uppträdde bland er troende.”
Måtte pastorer än en gång bli föredömen i rättfärdighet i samhället-
-för hur vi behandlar våra medlemmar.
Att kvinnor vet att om det finns platser där de blir väl behandlade-
-så är det av pastorerna i församlingen.
Be att våra församlingar blir sådana – blir kända som sådana.
Var får kristna ledare denna särprägel ifrån?
Jesus sa: “Ni vet att folkens ledare beter sig som herrar över dem och”-
-“att stormännen härskar över dem. Men så ska det inte vara bland er.”
Jag älskar hur Guds Ande talar genom David i Davids sista ord i 2 Sam 23.
Verserna 1-4: “Dessa är Davids sista ord. Så säger David, Ishais son”-
-“så säger mannen som upphöjdes högt, Jakobs Guds smorde”-
-“Israels ljuvlige sångare: Herrens Ande har talat genom mig”-
-“hans ord är på min tunga. Israels Gud har talat, Israels klippa har”-
-“sagt till mig:” Här kommer det:
“Den som regerar över människor i rättfärdighet, den som regerar”-
-“i vördnad för Gud, han är som morgonens ljus när solen går upp”-
-“en morgon utan moln då jorden grönskar av solsken efter regn.”
Vi lever i en kultur där ordet “auktoritet” betyder “auktoritär”.
De har endast upplevt maktmissbruk. Detta är Satans strategi ända sedan-
-Edens lustgård. Han vill inte att vi ska tro att Gud kan säga nej till-
-oss samtidigt som Gud fortfarande älskar oss.
Han vill att vi alltid ska ta ett nej som: “Jag älskar dig inte.”
Det vi får från Gud i Kristus är ett nej och ett ja.
Vi får se Hans underbara kärlek, och detta är också vi kallade till.
I våra relationer, familjer och församlingar.
Vi behöver inte ledare som är högmodiga, utan ödmjuka.
Vi behöver äldste som vill tjäna andra, inte bli tjänade.
Hur vet våra församlingar hur de ska hitta dessa förebilder i helgelse?
Paulus skrev det till Timoteus: “Det du har hört av mig inför många”-
-“vittnen ska du anförtro åt pålitliga personer som i sin tur”-
-“ska kunna undervisa andra.” Vi måste lära församlingen hur de ska finna-
-de rätta pastorerna. Vill du veta mer, föreläste jag om det här-
-vid Southeastern Baptist Theological Seminary, ni kan finna den på-
-9Marks hemsida “Finding Pastors”.
Nummer 8: Be offentligt och specifikt om förhoppningar och bekymmer.
Be offentligt och specifikt om förhoppningar och bekymmer.
Självförtroende är en fiende till helgelsen.
Helighet kan vi inte få av oss själva, utan endast från Guds Ande.
Bönlöshet är självförtroende. Genom våra offentliga böner vädjar vi till-
-Gud för Hans mål. Vi bekänner öppet våra tillkortakommanden och behov.
Vi lär våra församlingar genom att be om områden där vi vill se tillväxt.
Därför älskar jag boken Reformation Worship som vi gav bort 8 exemplar av.
Om och om i gudstjänsterna som reformatorerna arbetade fram-
-tänker man på Gud, synden, Kristus och ber om alla dessa frågor.
I tillbedjan, tacksägelse och bekännelse.
Vi undervisar våra församlingar genom sakerna vi ber om varje söndag.
Vi ber angående de specifika utmaningar vi står inför.
Jag älskar det i Apostlagärningarna 6 där en etnisk konflikt hotar-
-församlingen… det här är alltså ingenting nytt för församlingen.
Det här är inte den första generationen som upplevt etniska strider.
Se på Apostlagärningarna 6. Vad gjorde de?
Apostlarna sa att de skulle ägna sig åt ordets tjänst och vad mer?
Åt bönen!
Och i Apostlagärningarna 6 i vers 6 förberedde apostlarna de som särskilt-
-skulle arbeta med församlingens enhet, bekämpa oenighet, främja enhet.
Hur då? Jo, de bad.
Hur görs detta i er församling?
Ändra folkets färdriktning genom att prisa Gud i bön.
Bekänn era synder i bönen. Be för att satsningar ni gjort ska bära frukt.
Vi kan be för den regelbundna förkunnelsen av Guds Ord.
Jag ledde ett möte en söndag kväll och Terry Johnson var med.
Pastor i Savannah, i en presbyteriansk församling.
Terry är en gudfruktig man med starka övertygelser. Han var på besök.
Han kom fram efteråt, väldigt uppmuntrande, men så sa han: “Mark”-
-“jag märkte att du bad för den och den missionären och många specifika”-
-“saker, men du bad inte för den regelbundna predikan av Ordet.”
“Är du inte den typen som ser vikten av de ordinära medlen?”
“Jo, Terry, det är jag.” – “Men då borde du be för den regelbundna”-
-“predikan av Guds Ord. För Guds Ande använder de medlen.”
Varje söndag ända sedan dess har vi på Capitol Hill Baptist Church-
-hörsammat vår presbyterianske broder och hans bibliska insikt. Vi har-
-bett för den regelbundna predikan av Guds Ord.
Det är sådant vi behöver be för. Vill ni se en större etnisk mångfald-
-i er församling? Vill ni se missionärer blomstra? Vill ni se era vardags-
-liv på arbetet och hemma leda till beröm för Evangeliet, där ni gör gott-
-och hedrar Gud? Be i så fall för dessa saker!
Vilken image vill ni ge er församling? En av styrka och succé?
Eller vill ni visa hur ni ständigt är beroende av Gud?
Bönen handlar helt om att vara beroende av Gud och inte oss själva.
Tiden vi ägnar åt bön på våra möten annonserar att vi är beroende av Gud.
Ägna så mycket tid åt bön på era samlingar att de personer som bara-
-låtsas tro på Gud blir uttråkade av det. Be! Ägna tid åt bönen!
Visa, gör reklam för, att Han är fullständigt pålitlig!
Be offentligt och specifikt om förhoppningar och bekymmer.
En till: Förklara hur helgelse inte konkurrerar med missionen-
-utan är helt väsentlig för den.
Helgelse konkurrerar inte med missionen utan är helt väsentlig för den.
Jag påbörjade detta lite innan när vi talade om sanna omvändelser, men-
-en del personer har missuppfattningen att helgelse på något sätt är mer-
-inåtriktad och självbetjänande, och att den inte bidrar till Evangeliets-
-utbredande över världen. Men sanningen är att vårt exempel på helgelse-
-lär församlingen vägen till att lyda Missionsbefallningen.
Både helgelsen och missionen är som två fötter som går mot samma mål.
Man kommer inte särskilt långt utan dem båda.
Självförnekelsen som ingår i helgelsen bör kultiveras i våra församlingar.
Samma självförnekelse och helgelse hjälper oss evangelisera grannskapet-
-och en värld som inte är intresserad av att höra. De ber oss inte-
-berätta sanningen – vi vänjer oss vid att älska som vi borde.
Att hjälpa andra som vi borde – inte bara göra det som känns bekvämt.
Som pastorer måste vi dessutom förklara för församlingarna hur vår-
-distinktion från folken är en del av Guds plan att hjälpa oss nå folken.
I slutändan för Guds ära, för Hans anseende bland folken.
Därför lär, planerar, betalar, sänder vi, för Guds ära och helighet.
Att bry sig om helgelse är inte självupptagen, inåtriktad eller självisk.
Det viktigaste du har att ge till andra är din relation till Gud som-
-gör dig annorlunda.
Det hör till själva det du har att ge dem. Så förs människor in.
Med en övertygande helighet. “Du gillar annorlunda saker…”
“Du älskar människor jag finner svåra att älska. Du fortsätter att älska”-
-“fastän du inte vinner någonting på det.”
Det är inte för att jag är en så god människa, jag är bara överväldigad-
-av hur Gud har älskat mig i Kristus. Vad kan jag göra annat än att-
-ge mitt liv, som Kristus har gett Sitt liv för mig.
Ser ni hur nära den kristnes arbete att vara Kristi sändebud, 2 Kor 5-
-är till att vi kallas den helige Andes tempel i 2 Kor 6.
Vi ska vara sändebud och evangelisera och även vara heliga.
Helgelse och evangelisation förstärker varandra. En församling som-
-tolererar ohelgad, oomvänd synd idag kommer inte sända några missionärer-
-imorgon.
Vi måste hjälpa församlingarna att förstå att de måste hållas heliga-
-och att det är en väsentlig del av att fullborda missionen som Gud har-
-gett oss, att förkunna och uppvisa Hans ära bland folken.
De kommer inte att förstå detta om ni inte kombinerar dessa!
Om ni inte ser det och visar dem det utifrån Guds Ord.
Det är därför ni är kallade till predikanter.
Vi måste förklara att vår helgelse inte konkurrerar med missionen.
Den är väsentlig för den.
Jag hoppas vikten av “Helgelse tillsammans” är tydlig för er.
John Piper, jag minns på en konferens där du sa det väldigt slagkraftigt.
Du sa: “Om du inte ligger i strid med synden är du inte hemma med Jesus.”
Det är så sant! Om du inte ligger i strid med synden är du inte hemma-
-med Jesus.
Gud har ämnat våra lokala församlingar att vara fulla med människor som-
-är hemma med Jesus. Hur kan vi hjälpa dem som herdar till Guds hjord-
-som Han tillfälligt har anförtrott oss?
Åta dig att predika igenom Bibeln. Betona vad Bibeln lär om Gud…
Betona hur man blir kristen och vad det betyder att vara det…
Lär kristna åta sig att älska. Be att vi är mer angelägna om medlemmarna-
-än antalet medlemmar. Lär att församlingen måste välja mellan hyckleri-
-och församlingsdisciplin.
Lär församlingen att finna rätt pastorer.
Be offentligt och specifikt om våra förhoppningar och bekymmer.
Och: Förklara att helgelsen inte konkurrerar med missionen-
-utan är väsentlig för den.
För att eftersträva Guds helighet och leda våra församlingar till den-
-måste vi alltså vara ödmjuka och hoppfulla.
Annars blir helgelsen ett hot, eller en medalj för lagisk stolthet.
Helgelse måste ses med ödmjukhet och med hopp.
För det första måste vi vara ödmjuka. Ödmjukhet är så viktigt i detta.
John Owen sa: “Två saker behövs för att ödmjuka oss. Låt oss först se”-
-“Gud i all Hans storhet, ära, helighet, makt, majestät och myndighet.”
“Låt oss sedan se oss själva i vårt låga, usla, syndiga tillstånd.
Som vi såg i första punkten bör vår förkunnelse ge prov på ödmjukhet.
Förmoda inte att du vet bättre vad du ska säga än Gud.
Förutsätt att Guds Ord är vad ditt folk behöver.
Hämta dina insikter från Bibelns klara texter.
Som sagt behöver vi ödmjukhet i vår teologi, vår kunskap om Gud.
Och även när vi betonar hur man blir kristen och vad det innebär.
Vi måste be Gud ödmjuka oss och våra åhörare, och hjälpa oss se-
-bekänna och omvända oss från våra synder.
Tänk på hur ödmjukheten kommer hjälpa dig älska och tjäna andra.
Vi behöver ödmjukhet och kärlek – både i fråga om vilka vi ska älska…
“Måste jag älska den personen?” Ja, det måste du. Eller på vilket sätt-
-du ska älska: “Måste jag göra det?” Ja, du har glädjen att göra det!
Du ser även vilket behov av ödmjukhet vi har i att ge oss själva till-
-att hjälpa andra växa andligt.
Våra medlemmar är oss kära, för att de är Jesus kära.
Jesus dog för dem, så dyrbara är de för Honom.
Därför måste de vara dyrbara för oss.
Vi har inte dött för dem. De är Hans tjänare – inte våra.
Vi måste alltid komma ihåg att medlemmarna inte finns för att tjäna oss-
-utan att vi finns för att tjäna dem. Vilken förmån det är för oss!
Finns det någon pastor här inne som inte vet att, förutom frälsningen-
-är detta den största förmån Gud har kallat er till?
Kristus har anförtrott män och kvinnor i vår tillfälliga vård-
-som är så dyrbara för Honom.
I fråga om församlingsdisciplin behöver vi ödmjukhet. Vi bör leda våra-
-församlingar att kännetecknas av ärlig syndabekännelse och inte att-
-tolerera den.
Det må vara lättare att se riktig ut, men det är bättre att vara riktig-
-än att se riktig ut.
Vill vi återuppta församlingsdisciplinen i församlingarna kommer vi-
-behöva större ödmjukhet. Hur kan vi annars erkänna våra synder och-
-omvända oss?
Och bönen? Har ni tänkt vilken ödmjukhet det behövs för ett böneliv?
Och att leda församlingarna i bön? Bönen går emot vårt högmod.
Bönen hjälper oss vara ärligt och precist ödmjuka och beroende av Honom.
Pastor och vän, jag vill fråga dig lite diskret – är du en av de där-
-som blir irriterad så fort någon säger: “Låt oss ta och be om detta!”
Det är inte den oförlåtliga synden, men det är en synd.
Den skvallrar om ett visst högmod – att du inte ser ditt beroende av Gud-
-och hur ivrigt Han vill bli erkänd, och hjälpa dig.
Vi behöver ödmjukhet för att tas upp i Guds högre syften till Hans ära.
Om vi ska flytta långt från våra familjer och vänner, oavsett om Han-
-kallar oss till Mongoliet, Pakistan eller någon annan avlägsen plats.
Vi måste vara ödmjuka.
För det andra måste vi vara hoppfulla. Vi måste vara hoppfulla.
Helgelse, sedd utifrån Bibeln, måste sätta ett leende på dina läppar.
Jag vet att jag välsignat er med många verb i imperativ, käre pastor.
Vilken början på en konferens och vecka för uppmuntran.
Det är bäst att påminna om att helgelse är Kristi eget projekt.
Det är detta verk Han själv åtagit Sig.
Vi brukar läsa Efesierbrevet 5 vid vigslar, och det borde vi.
Men kom ihåg att Paulus säger dessa saker om Kristus.
“Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den.”
“Han gjorde det för att helga den, sedan han renat den med vattnets bad”-
-“i kraft av ordet, och föra fram församlingen inför sig i härlighet”-
-“utan fläck eller skrynkla eller annat sådant.”
“Helig och fläckfri skulle den vara.”
Broder pastor, hämta inte din identitet från någon synd du bekämpar.
Hämta din identitet från den kommande heligheten.
Den här synen av församlingen utan fläck. Kalla människor fram emot detta.
Så har vi också Första Thessalonikerbrevet 5. En broder predikade utifrån-
-detta i vår församling för ett par veckor sedan, så starkt!
Det bara slog mig när jag hörde honom läsa upp Guds Ord… 1 Thess 5:23.
“Må fridens Gud själv helga er helt och fullt…”
Han ber Gud att helga oss, för Gud gör detta verk helt och fullt.
“Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och”-
-“kropp bevaras hela så att ni är utan fläck när vår Herre Jesus Kristus”-
-“kommer.” Och så den avgörande biten:
“Trofast är han som kallar er, han ska också utföra sitt verk.”
Prisa Gud! Låt oss be.
Herre, Du som själv är så helig och upphöjd…
…skulle vi då, som är skapade i Din bild, representera Dig så illa!?
Och skulle Du gå efter oss som du har gjort i Kristus, och älska oss!?
Skulle Du sedan visa, inte bara Din rättfärdighet genom-
-att både vara rättfärdig och rättfärdiga den som tror på Jesus, utan-
-också verka för att få oss helgade och med all säkerhet-
-utföra det!?
Herre, våra sinnen och hjärtan är lamslagna av Din underbara kärlek-
-och nåd mot oss, Ditt löfte om att själv göra oss lika Dig-
-utan fläck, skrynkla eller något annat fel.
Vi har förtroende för att detta är Ditt verk och vi återgår till att-
-arbeta med de församlingar du anförtrott åt oss.
Lägg denna kärlek, ödmjukhet och förtroende djupt i våra hjärtan.
Vi ber i Kristi namn, amen.

DelaShare on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page