Hon är inte perfekt, men hon är perfekt för mig

Hon är inte perfekt, men hon är perfekt för mig

Min svärfar har ett intressant talesätt som sammanfattar vilken attityd äkta par bör ha gentemot varandra. Hon är inte perfekt, men hon är perfekt för mig.

Låt oss undersöka de två delarna.

Hon är inte perfekt. Genom att göra detta påstående påminner sig maken om att han är gift med en annan syndare. Alltför många par biter och sliter i varandra för att de kräver perfektion. Mången hustru har sagt: ”Jag hade haft det perfekta äktenskapet om bara min man var mer andlig.” Och många män säger: ”Varför kan inte min fru vara som den här andra kvinnan?” I dessa outtalade tankar ser vi en ovilja att godta den andra. Vi kan inte se bjälken i vårt eget öga, men ser tydligt flisan i vår äkta hälfts öga. Vi säger till oss själva: ”Gud har satt mig i dennes liv för att ändra på honom/henne.” Så vi dömer, tjatar, gnatar och klagar.

Men mitt upp i allt detta ser vi inte våra egna fel. Och så missar vi Guds önskan att framarbeta vissa goda egenskaper hos oss, i form av fördragsamhet, uthållighet, ödmjukhet och acceptans. Fördragsamhet är den goda egenskap i vilken man står ut med en annans synd även om ingen förändring sker. Det är en Andens frukt som ofta översätts till tålamod. Vi blir befallda att ha fördrag med varandra.

Vi missar även hur gott det är att acceptera varandra. Vi accepterar varandra som Kristus accepterar oss i barmhärtighet och har överseende med vår synd.

Hon är perfekt för mig. Den andra frasen är ännu mer bibliskt grundläggande. En man måste i tro bekänna att hans fru är perfekt för honom. Och en fru måste tro att hennes man är perfekt för henne, trots alla hans brister. Innan synden kom in i skapelseberättelsen förklarar Gud att allting är gott – förutom en sak. Det är inte gott för mannen att vara ensam. Så Gud formar en skapad varelse lik honom men ändå olik – en kvinna. Hans plan? Att göra en hjälpare som passar honom. En hjälpare som kompletterar honom. Om Adam redan före synden behöver en hjälpare, hur mycket mer behöver då inte jag en? Men synden har förblindat oss. Vi ser inte vårt behov av hjälp.

Likt Adam måste en man kunna se på sin fru och säga: ”Gud har, enligt sin hemlighetsfulla plan, försett mig med denna person för att hjälpa mig på sätt som jag själv inte kan förstå. Så Herre, jag tar i tron emot denna goda gåva, även om jag ibland inte tror att jag behöver den.” En fru måste kunna se på sin man och säga: ”Gud har, enligt sin hemlighetsfulla plan, försett mig med denna person för att hjälpa mig på sätt jag själv inte kan förstå. Herre, jag tar i tro emot honom som en gåva.”

Läran om Guds försyn hjälper mig även i det lidande som oundvikligt infinner sig i äktenskapet. Är min fru bråkig och svår kan jag ta emot detta lidande som om det kom från Gud själv. Om min man är högdragen eller passiv, tar jag till mig denna omständighet som en del av Guds plan att forma mig. I slutändan handlar äktenskapet om vår helgelse.

Han är inte perfekt, men han är perfekt för mig. Hon är inte perfekt, men hon är perfekt för mig. Tror du detta?

Chap Bettis är verksamhetschef för The Apollos Project, en tjänst som helt är till för att hjälpa familjer ge evangeliet vidare till sina barn. Tidigare var han huvudpastor i en församlingsplantering i New England. Han och hans fru Sharon har fyra barn och bor i Rhode Island. Chap har skrivit boken Evangelism for the Tongue-Tied och flera småhäften om familjelivet. Du kan finna honom på Twitter eller bloggandes på TheApollosProject.com.

DelaShare on Facebook9Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page