Hur Gud får oss att växa genom föräldraskapet

“Vad har föräldraskapet gjort för er helgelse?”

Danny Akin, Ryan Kelly och Colin Smith diskuterar frågan.

 

 

Ni har varit föräldrar länge och är nu t. o. m. farföräldrar…
Vad har föräldraskapet gjort för er helgelse?
Jag säger ofta att äktenskapet får ens helgelse att åldras, men barn-
-tar den till en helt annan nivå som inte kan beskrivas! Det måste upplevas!
Jag har två pojkar som i sin tur har två döttrar var, men du har fler.
Jag har fyra pojkar och elva barnbarn – 6 pojkar och 5 flickor.
Vi har fyra, från 17 ner till 12 år: tre pojkar och en flicka.
Att ha barn hjälper en få perspektiv på livet. För det första börjar man se-
-vilken stor kärlek Fadern har till oss, i hur vi själva älskar våra barn-
-villkorslöst, hur man vill fostra, se dem komma till Kristus och växa.
Man lär sig så mycket om Honom, men man ser också att en del saker i livet-
-som man trodde var viktiga, egentligen inte alls är det!
Andra saker är livsviktiga, när det gäller att lägga ner sin själ i barnen.
En dag kommer man ju att släppa ut dem på egen hand och kan inte längre-
-titta till dem. Här ser man igen hur Gud verkat i ens eget liv för att-
-påverka deras liv på ett sådant sätt. För min del växte jag en hel del-
-då jag gifte mig, och jag växte ännu mer när Gud gav oss barn.
Jag växer fortfarande i det – och barn är ett otroligt hjälpmedel-
-i helgelsen, eftersom man får nya utmaningar, dag efter dag!
Ja, det är ödmjukande, och det är det även att lära sig förtrösta på-
-Herren för deras själar. Oavsett hur hårt vi arbetar, eller när vi som-
-bäst ber för, uppfostrar eller t. o. m. disciplinerar dem, är det inte nog.
Han måste frälsa dem. Och det är en känsla av hjälplöshet, men det är gott.
Visst är väl allt ansvar gott för helgelsen? Äktenskapet har ju-
-också en helgande inverkan, eftersom man tar ansvar. Det är inte bra-
-för oss att vara utan ansvar. Vi försämras. Men ansvaret får oss att-
-fokusera våra tankar och lyfter blicken till det vi behöver uppnå.
Detta sker verkligen när man får barn!
Det andra som är påtagligt för mig är att man blir “känd”.
Vi är alla inblandade i olika verksamheter, vi blir “kända” på olika sätt.
Men det finns ändå en distans. Ens barn, däremot, känner en verkligen.
Du blir känd på ett annat sätt inom familjen. Det här gör det till något-
-verkligt som i sig självt också har en helgande verkan.
Vi måste inse att vi ibland kan lura församlingen.
Men vi kan inte lura vår maka eller våra barn.
De ser oss i all vår synd och de ser oss när vi begår misstag.
Jag brukar säga till föräldrar, och särskilt fäder: När du tabbar dig inför-
-dina barn, berätta det för dem. Du förlorar inte deras respekt bara för-
-att du säger de “sju magiska orden”: “Jag hade fel, kan du förlåta mig?”
Jag har gjort några riktiga dundertabbar själv – jag har syndat…
Jag sa till mina pojkar att jag syndat emot dem och bad dem om förlåtelse.
De fick inte lägre tankar om mig – tvärt om. De visste ju redan att jag-
-tabbat mig. De tänkte: “Kommer han låtsas som ingenting, eller erkänna”-
-“att han gjort fel och be om förlåtelse?”
Det verkade inte alls som att jag blev mindre i deras ögon, de såg att-
-jag försökte leva ut Bibelns etik, och förhoppningsvis blev jag en god-
-förebild för dem, som de i sin tur för vidare till sina egna barn.
Ja, och visst är det väl så att en del av våra innersta känslor får utlopp-
-som föräldrar, som vi inte alls visste om fanns där!
Vissa omständigheter avslöjar de allra mörkaste delarna av vårt inre.
Jag visste ju att jag var otålig – men jag förstod inte hur otålig jag-
-verkligen var förrän Gud väl gav mig barn!
Han bearbetar mig fortfarande på detta område, men Han avslöjade verkligen-
-en hel del tillkortakommanden då jag tappade humöret och sade saker jag-
-inte borde ha sagt eller gjort. Och jag såg hur jag hade sårat dem.
Vad tänkte jag på? Jag tänkte inte alls – jag syndade!
Så visst använder Gud våra barn och vår maka för att avslöja sådant-
-som behöver avslöjas och föras in under Hans herravälde.
Tänk också bara på vilken glädje detta ger. Helgelsen innebär att glädjas-
-i överflöd, ständigt be och tacka i alla livets omständigheter.
Barnens gåva hjälper verkligen till här. Och du har en underbar historia-
-om ett par studenter – berätta den innan vi avslutar!
Vid Southern Seminary kom ett par singelkillar för att samtala med mig.
De var rumskamrater och hade hamnat i fysiskt slagsmål!
De kom till rektorns kontor, jag var vicerektor och dekanus.
Vi satt ner och jag sa: “Killar, det är ingenting fel på er två”-
-“som inte ett äktenskap och 3-4 barn inte kan råda bot på!”
De bara stirrade på mig, och jag sa: “En dag kommer ni att förstå.”
Senare kom en av dem tillbaka och frågade om jag kom ihåg honom.
“Du hade rätt. Äktenskap och barn har gjort mycket gott för min helgelse!”
Det är en härlig berättelse. Jag har en 17-åring. Vad har jag att vänta mig?
Hur är det när barnen flyttar hemifrån och själva gifter sig en dag?
En del gnäller över att boet är tomt, men för mig var det tvärt om!
Det var som att vara nygifta, fast den här gången hade vi pengar!
Jag var inte alls rädd för att låta dem flytta hemifrån snabbt.
Visst blir det jobbigt, men glädjen i att se dem, om de vandrar med Herren-
-och flyger ut till Hans ära, gör gott för Hans rikes skull. Det är en-
-välsignelse som saknar motstycke på den här sidan av Himlen.
Du har en härlig tid framför dig, men du upphör aldrig att vara pappa.
Det var några goda ord att avsluta med. Tack!

DelaShare on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page