Iaktta föräldrar och se Gud

Iaktta föräldrar och se Gud

Om du vill ha en bild av Guds villkorslösa, uppoffrande kärlek, se på hur föräldrar tar hand om ett nyfött barn de första veckorna. Ett gossebarn kan inte göra någonting för sina föräldrar. Han kan inte ens ge dem ett leende. Ett flickebarn är ett knippe behov, krav och avbrott som utplånar allt normalt liv. Men, då vi observerar föräldrarnas ögon, kan vi se den villkorslösa kärlekens blick. De matar, byter, håller och tröstar ett barn som inte gjort någonting och inte kommer att göra någonting för dem. Men hur de älskar det! Det finns ingen bättre bild av Guds oförtjänta och fria nåd. Johannes säger: “Se vilken kärlek Fadern gett oss, så att vi får kallas, och är, Guds barn.”(1 Joh 3:1).

Om ett spädbarn gråter eller blir sjukt, blir bra föräldrar arga på det? Nej, de blir bedrövade över sitt barns tårar och vill bara hjälpa det. Genom detta liknar vi vår Fader i himlen. Men han visar ständigt den kärlek, som vi endast visar vid enstaka tillfällen. Psalm 103 säger: “Som en fars förbarmande över söner, har HERREN förbarmande över de som fruktar Honom.” (Ps 103:13). Gud har på detta sätt skrivit in ledtrådar om sitt evangelium och sin nåd i våra hjärtan.

Men det finns mer. Första Moseboken 1:27-28 säger: “Och så skapade Gud människan i Sin bild. … Gud sa till dem: ‘Var fruktsamma och förökas, ja uppfyll jorden och lägg den under er!’”

Många teologer tror att det är en sida av vårt liv som Guds avbild att uppfylla och lägga jorden under oss. Han härskar över allt och vi återspeglar detta — vi lever som bilder av honom — när vi härskar över världen som han skulle. I 1 Mos 1 började Herren fylla jorden med växter och djur, och sedan överlät han detta uppdrag åt oss. Djur fyller jorden genom en blind instinkt att förökas. Men Gud gjorde oss i sin avbild, och vårt uppfyllande av världen är rationellt, moraliskt och kreativt. Vi kan (delvis) imitera Guds heliga, ordnade fruktsamhet. Herren valde att ge liv åt mänskligheten, och på ett begränsat sätt kan också vi detta. Visst, Gud talar och det sker, medan vi handlar och får vänta på att se vad som händer. Men ett äkta par kan säga “Nu skaffar vi barn” och så handlar de i enlighet med detta beslut. Och i de flesta fall har det unga paret mycket riktigt fått ett barn efter ett par år.

Vi vet att Gud hade kunnat skapa människor att förökas opersonligt, som amöbor, fiskar eller ormbunkar. Han valde att ge oss förmågan att säga: “Låt oss göra”, alltså: “Låt oss sätta ett liv till världen, tillsammans.” Så han gav oss en gudalik förmåga. I bästa fall ber vi och planerar att påbörja ett liv som varar för evigt. Likt Fadern har vi för avsikt att överösa detta liv med kärlek, vägledning och nåd. I vårt bästa skick skulle vi, likt Jesus, utge oss själva, tömma ut oss själva och se våra barn växa till mognad. I allt detta återspeglar vi Guds karaktär. Ibland misstänker jag att detta är det mest gudalika ett äkta par kan göra: Att avsiktligt skaffa ett barn och med nöje ta hand om detta barn, när det (särskilt i början) inte kan ge någonting tillbaka.

Sefanja 3:17 säger “HERREN, din Gud, bor i dig, en hjälte som frälsar. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.” Vi kan tillämpa denna undervisning på föräldrar också. Likt Gud, gläds vi över barnen “mitt ibland oss” även när de bekymrar och bedrövar oss. Som vår Fader gläds över oss, gläds vi när vårt lilla barn börjar le. Vi tackar Gud när vårt barn upptäcker världen, när han ser sin första hundvalp, när den första snöflingan eller julgranen dansar för hennes ögon. Minsta framsteget gläder oss — deras ivriga, men stapplande, akrobatik, när de otydligt uttalar namn på släktingar. På liknande sätt gläder sig Gud över oss, i vår relation med honom och för varje litet steg vi tar mot mognad.

Dan Doriani tjänar som viceordförande för strategiska akademiska projekt och teologiprofessor vid Covenant Seminary. Han undervisar i två kärnämnen i div.mag.-programmet — etik och reformation och modern kyrkohistoria — samt ett par tillvalskurser i exegetik och församlingsliv. Han har tidigare tjänat som förstepastor i Central Presbyterian Church i Clayton, Missouri.

DelaShare on Facebook49Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page