Jesus Kristus frälste mig från 27 år av homosexualitet

David vittnar om att han blivit frälst från en homosexuell livsstil som tog upp hans liv i 27 år. David var djupt inblandad i livsstilen och endast genom Guds nåd blev han befriad och gjord till en ny skapelse i Kristus.

JESUS KRISTUS FRÄLSTE MIG FRÅN 27 ÅR AV HOMOSEXUALITET
Jag heter David och är 44 år.
Detta är vittnesbördet om hur Jesus frälste mig från 27 års homosexualitet.
Jag säger detta av kärlek, inte av hat. Jag har själv varit där.
Jag vet hur det är att leva i detta.
Jag vet hur hopplöst det är. Visst, du kanske gillar ditt liv.
Du kanske gillar vissa aspekter av ditt liv, det sexuella, alkoholen…
Men det finns ingen varaktig glädje i det.
Till slut försvinner det och du måste göra mer, söka efter mer.
Sök den sanna kärleken, glädjen och friden som man endast får-
-i en rätt ställning hos Gud, genom Kristi verk på korset.
Så jag säger detta av kärlek, inte hat. Jag dömer ingen-
-jag säger bara vad Guds Ord säger. Guds Ord kommer att döma oss.
Det är faktiskt Guds Ord som säger att alla de här sakerna är fel.
Jag säger bara vad Guds Ord säger, som någon även borde ha sagt till mig.
En vän försökte säga det till mig så vänligt han kunde, på ett kristet sätt-
-att min livsstil var motsatsen mot Guds vilja, inte bara min läggning-
-utan alla andra aspekter. Han visste att jag inte var en sann kristen.
Så jag säger detta i kärlek och ber för din själ, att du tar emot detta-
-och ropar ut till Herren för att bli frälst och en ny skapelse-
-för Han har makten att frälsa och Han kommer att frälsa dig.
När jag blev tonåring gick vi inte till kyrkan lika mycket.
Min föräldrar fick problem och skilde sig till slut.
Senare gifte mamma om sig och efter detta började vi gå till kyrkan igen.
Jag minns att jag blev rätt glad att gå till kyrkan, men det var ytligt.
Jag lyssnade på psalmerna och kände stämningen.
Många vänner gick fram och bad ”frälsningsbönen”.
En söndag blev jag berörd av känslorna, musiken och vad mina vänner gjort.
Så jag gick fram och ”tog emot Jesus”.
Jag förstod egentligen inte vad som pågick.
Jag visste bara att någonting var fel och kände pressen från vännerna.
Jag gick och satte mig längst fram och diakonen kom fram och sa-
-att jag måste ta emot Jesus i mitt hjärta och bad mig säga efter i bönen.
Jag upprepade bönen och minns att jag tänkte:
”Är detta verkligen allt?” Genast klappade han mig på ryggen-
-och sa inför hela församlingen att jag blivit frälst.
Alla gratulerade mig på vägen ut och vi gick och åt lunch.
Men jag var fortfarande lika förlorad som när jag hade kommit in.
Två veckor senare var jag lika förlorad när jag blev döpt-
-för jag förstod egentligen aldrig vad jag gjorde.
Jag förstod aldrig lärorna om Guds nåd och barmhärtighet.
Jag levde ett fejkat kristet liv ett tag, jag hade en låtsasfasad.
Jag var ungefär 16 vid det här laget och syndiga begär växte inom mig.
Jag minns att jag faktiskt var i kyrkan och hade syndiga tankar om de andra.
Och andra unga killar i min ålder. Jag intalade mig att det skulle gå bort.
Men det blev värre och värre, och samma år låg jag med en man.
Först skämdes jag och var äcklad, men min syndiga natur njöt av synden.
Med tiden blev jag mer bekväm; jag trodde det var naturligt och normalt.
Jag trodde jag bara känt skulden för att jag var för ung då-
-men egentligen var det ju för att jag gjorde någonting mot Gud.
Inom kort fick jag ett jobb och trotsade mina föräldrar i så gott som allt.
Jag började med droger och alkohol som jag kom i kontakt med på jobbet.
Jag ville försöka göra så mycket jag kunde som tonåring-
-och leva så mycket jag kunde och trotsa mina föräldrar.
Till sist sparkade mina föräldrar ut mig när det blivit storbråk.
Då gick jag iväg, men jag försökte bättra mig lite efter detta.
Det var svårt att klara sig själv. Jag tänkte gå med i flottan.
Jag hade alltid velat ligga i flottan och vara sjöman.
Jag åkte på träningsläger, och så snart jag kommit från föräldrarna-
-tog min synd verkligen fart. Jag hade inkomst, ingen att svara inför-
-ingen annan än ”Onkel Sam”.
I Kalifornien kom jag i kontakt med alla möjliga synder.
Inom kort fick jag svåra problem p.g.a. min synd.
Drickandet, drogerna, allt sex, gjorde att jag till slut hamnade på sjukhus.
Där tog de flera prover på mig, och ett av dem var ett drogtest.
De upptäckte allt drogmissbruk jag hållit på med. Även mina sexuella synder-
-kom fram och det var förbjudet att vara homosexuell i flottan.
På bara några månader hade min dröm om en karriär i flottan gått upp i rök.
Jag kunde inget annat än att följa mina homosexuella vänner vid den tiden.
De var kanadensare och bodde i USA men skulle tillbaka till Kanada.
Jag följde med dem och sa inte till mina föräldrar när jag lämnade.
I två år bodde jag i Kanada utan att berätta för mina föräldrar var jag var.
Jag kontaktade dem inte ens, jag kunde lika gärna varit död.
Jag blev ibland mycket deprimerad och tänkte:
”Går livet bara ut på att dricka, knarka och synda?”
Jag var på en fest, alla var inomhus och drack och allt möjligt.
Jag stod ute på balkongen och var bara så trött på detta kämpiga liv.
Jag var så äcklad av mig själv att jag ville ta livet av mig.
Jag tänkte ”Jag kan hoppa ner från balkongen.”
Och 23 våningar senare hade jag varit död och allt varit slut.
Jag bestämde mig för att hoppa, jag var bara så trött på alltihop.
Jag gick fram till räcket för att hoppa. Men innan jag slängde fram benet-
-fick jag plötsligt dessa tankar från ingenstans.
”Det finns alltid hopp i Gud.” Jag behövde finna Gud för att finna hoppet.
Nästa tanke som slog mig var att jag inte skulle göra det.
För det är en synd att ta liv, även mitt eget liv.
Den sista tanken jag minns var att jag inte fick vanhedra mina föräldrar.
Jag grät lite till och backade från kanten.
Jag lämnade festen och såg de flesta av dem aldrig mer.
Men jag fortsatte dricka, jag städade aldrig upp mitt liv.
Jag försökte, men det gick inte.
Till sist åkte jag hem igen från Kanada.
Jag hade arbetat olagligt i Kanada och blev skickad till Texas.
När jag var tillbaka i Texas började allting bra.
Jag var glad att vara med familjen men skämdes snart för mitt liv för dem.
Mitt drickande och allt jag gjorde. Jag ville verkligen bort från dem igen.
Min partner behövde flytta och sa ”Vi drar till Kalifornien!”
Jag tog chansen att rymma och tänkte att jag skulle må bättre.
Vi drog till Kalifornien, men där blev saker och ting inte alls bättre.
Jag var precis likadan som jag alltid varit.
Jag hade bara lite mer pengar och ett hyfsat jobb.
Jag gjorde allt möjligt som jag inte gjort innan.
Jag fortsatte sjunka ner i synden och gjorde allt värre saker.
Jag tänkte att om jag fick testa nya saker skulle jag bli glad och nöjd.
Jag var aldrig tillfreds med vem jag var. Innerst inne visste jag-
-att det inte var rätt, men jag ville ändå fortsätta i det.
Jag fortsatte med drogerna och supandet, till sist blev jag mycket sjuk.
Jag fick svår vätskebrist och tillbringade nyårsafton på sjukhus.
Vid den tiden hade jag även lunginflammation utan att veta om det.
Jag lämnade sjukhuset mycket sjuk. Jag återfick mina vätskenivåer-
-men lunginflammationen blev värre, jag lades in på sjukhus igen.
Nästa dag kom doktorn och sa att jag hade den värsta lunginflammationen-
-hon någonsin sett.
Jag hade svår vätskebrist och hade jag inte lagts in hade jag dött.
Jag var tacksam till Gud men jag tänkte även att jag var så ung-
-och det var fortfarande mycket jag inte hunnit göra, synder jag inte-
-hunnit njuta av.
Så, när jag låg på sjukhuset följande dagar och återhämtade mig-
-var jag tacksam till Gud, men inte på ett uppriktigt sätt.
Jag var glad att få en ny chans att fortsätta synda mot Gud, mot Kristus.
När jag låg där på sjukhuset tänkte jag ut vad jag skulle göra först-
-och uppfylla mina lustfyllda begär.
Och mycket riktigt, så fort jag kunde så gick jag ut och levde för lust.
Jag levde för supandet och drogerna. Inom kort var jag deprimerad igen.
Vid den här tiden gick jag till en politisk aktionsgrej och där-
-var det en kristen vän som frågade om jag var kristen.
Jag svarade ”Visst, jag har varit kristen sedan jag var 16 år.”
Han frågade mig om mitt vittnesbörd, mitt svar blev ”Vad är det?”
Jag visste inte vad det var. Han sa ”Berättelsen om hur Gud frälste dig.”
Så jag berättade om att jag gick fram i kyrkan.
Han verkade inte så imponerad eller övertygad.
Han frågade mig lite mer, men när han märkte att jag blev irriterad-
-backade han av, men han sa att han inte trodde att jag var en sann kristen.
Han visste hur jag levde och att jag var homosexuell.
Han försökte vänligt visa mig att jag inte kunde leva så och vara Guds barn.
Jag förstod det inte, jag var förblindad av Djävulen.
Jag levde i orättfärdighet och tryckte ner sanningen, som det står.
Jag började lyssna på ett radioprogram där Todd Friel var programledare.
Jag minns att han sa någonting om att de som inte håller med Bibeln ofta-
-hade låga tankar om Skriften.
Det fick mig att tänka. Jag hade inte särskilt höga tankar om Skriften.
Jag plockade russinen ur kakan, jag tog det jag ville tro på.
Jag ville tro att jag var ett Guds barn men levde i trots mot Honom.
Jag begick i stort sett alla synder som fanns. Jag hade stulit, ljugit-
-säkert 50 gånger om dagen utan att bry mig. Jag tog droger, lustade-
-bedrev otukt – allt detta som var emot vad en sant kristen ska göra.
Jag började lyssna mer noga på programmet och vad han undervisade om-
-och jämföra min tro med Bibeln. Jag började läsa Bibeln.
Då upptäckte jag att inget av det jag trodde stämde med Bibeln-
-annat än att Jesus hade dött på ett kors.
Det var det enda som stämde överens med vad jag trodde.
Jag insåg att jag levde för en påhittad gud som godkände mina synder.
I 1 Kor 6:9-10 finns det mängder av synder.
Jag försöker inte bara mala på om homosexualitet.
All synd skiljer oss från Gud och dömer oss till en evighet i Helvetet.
Detta visar oss hur helig Gud är. Ibland är detta svårt att förstå.
Men titta bara på vad Guds Ord säger, och titta på det från andra hållet.
En evighet i Helvetet, betalar för alltid.
Straff och plåga ska betala Guds vrede, böterna mot en helig Gud.
Så helig är Gud, Han är oändligt helig, mer än vi kan förstå.
Det är bara Kristi rättfärdighet som kan rädda oss från denna fördömelse.
Min partner då visste att jag kallade mig kristen och det var ok för honom.
Men nu började jag verkligen läsa Bibeln och jämföra mig med vad den sa.
Då började han känna sig hotad av detta och gick emot att jag studerade-
-och läste Bibeln. En gång blev han faktiskt riktigt otrevlig.
Han började kalla mig en massa saker och talade om kristna och även Kristus.
Jag minns hur han talade om Kristus, hur allt inom mig kände smärtan-
-av hur fel det här var.
Jag visste att han hädade mot Herren som gett livet åt oss alla.
Jag skrev ner hans ord. Jag visste inte att Herren använde detta för att-
-verkligen öppna mina ögon för att Hans Ord var sant.
Så jag fortsatte studera Hans Ord och lyssna på radioprogrammet.
Jag insåg att jag bara levde för mig själv, inte för Gud.
Jag hade i själva verket inte varit kristen, egentligen.
Jag tänkte att jag kanske behövde bli mer bestämd i mitt liv igen.
Så jag började be till Herren att förbarma Sig och visa sanningen-
-och visa hur jag skulle leva för Honom. Allt rasade ihop.
Det enda positiva var: Herren hade tagit bort mitt begär efter spriten.
Jag söp inte längre som jag brukade.
Han tog bort mitt begär efter drogerna, så jag slutade knarka helt.
Jag slutade även att röka på och det var härligt, detta var Guds nåd.
Han gjorde mitt sinne nyktert så att jag kunde ta in och tro Hans sanning.
När Han öppnat mina ögon började jag dyka djupare i Skriften-
-och jag insåg att jag behövde komma bort därifrån.
Jag kunde inte få några framsteg i min begynnande tro på Kristus om jag-
-stannade kvar i den där miljön, så jag flyttade tillbaka till Texas.
Till min syster och mamma. Jag försökte omvända mig till Gud-
-ropa ut efter förbarmande, och jag insåg att jag inte var frälst.
Jag bad Honom att rädda mig, men jag ville behålla en synd…
Jag ville ha kvar min homosexualitet.
Jag tänkte inombords att jag kunde rättfärdiga den på något sätt.
Jag skulle kunna fortsätta med det i hemlighet.
Så Herren frälste mig uppenbarligen inte.
Jag ägnade september till december 2008 åt att ropa till Gud om frälsning.
Men Han frälste mig inte. Jag har ett skriftställe här…
Han frälste mig inte förrän jag verkligen ångrat alla mina synder.
Jag gick på min kusins begravning i Amarillo där jag kommer ifrån.
Hon ville att Evangeliet skulle predikas på hennes begravning.
Kvällen innan hade jag sett Paul Washers predikan för unga-
-där han säger att vi inte bara syndat, utan allt vi gör är att synda.
Jag insåg att detta stämde med mitt liv. Jag hade bara syndat.
Jag hade aldrig blivit omvänd, jag hade aldrig gjort någonting gott.
Jag kanske hade varit trevlig ibland, men egentligen syndade jag alltid.
Jag minns att han sa att Jesus dog för mina synder och bar mina synder-
-på korset, och det sjönk in att mina synder satte Kristus på korset.
Jag låg bakom Hans död. Han bar mina synder, Davids synder.
Vid den här tiden började jag få en klar bild av vem Kristus var-
-om vad korset betydde och vad Han gjorde på korset.
Hittills hade jag inte riktigt förstått vad sann ånger var:
Att man vände om från sin synd och mer än att bara vara ledsen.
Så dittills hade jag hade jag bara sagt att jag varit ledsen-
-och försökt finna något sätt att leva i min livsstil.
Men nu insåg jag att jag var helt hopplös, utan Kristus.
Jag var dömd att förbli i denna livsstil, att leva i synd-
-och sedan få mitt rättvisa straff i Helvetet.
Så jag ropade till Gud om frälsning och gick på min kusins begravning.
En av hennes sista önskningar var att Evangeliet skulle predikas.
Jag satt och hörde Evangeliet, om korsets härligheter och vad Kristus gjort.
Då sjönk det in: Det hade kunnat vara jag i den där kistan.
Och om så var fallet hade jag då varit på väg till Helvetet.
Jag skulle få vad jag förtjänade för att allt jag gjort varit att synda.
Så jag ropade ut till Herren om förlåtelse, ge mig tid att komma hem-
-och omvända mig i säck och aska, på ett sätt värdigt Honom.
Senare den kvällen, när alla gått och jag var själv på mitt rum-
-gick jag ner på golvet och bekände all synd jag kom på.
Jag bekände min homosexualitet och alla mina synder mot Gud-
-och bad om Hans förlåtelse och hjälp.
Jag bad Honom förlåta mina dolda synder som jag inte kunde komma på.
Synder mot Honom som jag inte ens kände till.
Jag bad Honom förlåta mig för hur jag levt och gjort uppror mot Honom.
För jag hade alltid vetat att Gud och Kristus fanns-
-men jag förstod inte vad det innebar att vara i Honom.
Vad det innebär att älska Honom, tjäna Honom, vara förlåten, född på nytt.
Den kvällen bad jag och bönade Honom att förbarma sig, förlåta, hjälpa mig.
Jag visste inte hur Han skulle hjälpa mig, jag trodde det var omöjligt.
Jag trodde egentligen inte att Han kunde hjälpa mig. Jag hade aldrig hört-
-om någon som blivit frälst från homosexualitet. Aldrig hört om något hopp.
Jag bara bad: ”Herre, jag kastar mig in i detta med tro på Dig.”
”På något sätt kommer Du frälsa mig och hålla mig från att synda.”
”Du kommer göra så att jag kan motstå frestelserna, vad som än kommer.”
Jag gick och lade mig, men visste inte om jag var frälst eller ej.
När jag vaknade på morgonen kände jag att saker och ting var annorlunda.
Jag kände inte skuldens tyngd, tyngden av en sorts nedräkning.
Tyngden av att behöva besluta mig. Det hade de tre senaste månaderna varit.
De hade varit fulla av press, skuld och överbevisning.
Nu vet jag att detta kallas ”syndanöd”.
Så jag visste att någonting var annorlunda inombords.
Men en del av mig trodde inte att jag kunde bli räddad från homosexualitet.
Jag fortsatte och tvivlade på Herren. Men sedan fann jag en vers som sa:
Jag erkände min synd för Dig, och dolde inte min skuld.
Jag sa: Jag vill bekänna mina brott för Herren, då förlät Du mig min skuld.
Jag insåg till sist att jag nu verkligen ångrat mig.
Jag hade inte dolt någonting för Honom. Ingenting kan döljas för Honom-
-och nu hade jag inte försökt det, jag erkände allt.
Därför kände jag mig annorlunda den dagen-
-för syndanöden och skulden var borta.
Han hade lyft den eftersom Han frälst mig. Alltsedan den dagen kände jag-
-att begären efter dessa saker föll bort.
Nu, nästan två år senare, förundras jag. Wow! Gud är så god!
Jag, som inte trodde på Honom, klev ut i tro och Han gjorde som Han lovat.
Han tog mig, tog bort begären och gjorde mig till en ny skapelse.
Han har gett mig ett nytt hjärta med en ny längtan.
Jag tackar Honom och gläds för vad Han gjort för mig.
Jag förundras över Hans godhet, barmhärtighet och tålamod mot mig.
Jag måste dela denna vers. Jag har läst den innan.
Alla homosexuella som hört predikan eller läst Bibeln har sett denna vers-
-men det var en del av den som jag inte tänkt på innan.
1 Kor 6:9-10.
Vet ni inte att orättfärdiga inte ska få ärva Guds rike?
Bedra inte er själva! Varken otuktiga, äktenskapsbrytare, avgudadyrkare-
-homosexuella, tjuvar, giriga, drinkare, förtalare eller utsugare-
-ska ärva Guds rike.
Den delen kände jag till men inte vers 11:
Jag hade aldrig läst detta innan, men jag läste och jublade:
Sådana har några av er varit. Men har tvättats rena, blivit helgade-
-ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu namn och i vår Guds Ande.
Då förstod jag att det var detta som hade hänt med mig.
Jag var äntligen rättfärdigad i Kristus och hade blivit en ny skapelse.
Jag var förutbestämd att bli Hans tjänare.
Nu gläds jag över att Han gett mig detta nya hjärta, den nya längtan-
-att gå ut och tjäna Honom, göra Hans vilja och leva för Honom.
Ibland frestas jag fortfarande men jag vet att det inte är fel.
Det är ingen synd att bli frestad. Kristus blev ju också frestad.
Jag kan vända mig till Kristus i frestelsens stund. Detta ger mig tröst.
Jag hämtar också tröst i 1 Kor 10:13 som säger:
Ingen frestelse har tagit er förutom de människor får möta.
Men Gud är trofast, han ska inte låta er frestas över förmåga.
Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, att stå ut.
Varje gång jag vilat i Kristi kraft att övervinna frestelse har Han hjälpt.
Varenda gång, oavsett vilken synd. Men när jag försökt i min egen kraft-
-då faller jag. Nu ängslas jag inte för framtiden. Jag vet ju att jag-
-fått en rätt ställning hos Gud genom Hans Son Jesus Kristus.
Han led och bar Guds vrede för mig på korset.
Jag vet att Jesus Kristus har frälst mig från syndens makt-
-och även kan frälsa dig. Jag hoppas att ni som ser denna video-
-ska omvända er från er syndiga livsstil, oavsett vilken-
-och bli rättfärdiggjord genom Kristus, få det rätt ställt med Gud.
Det är endast genom Kristus, genom att ångra dina synder och vända om-
-och sätta all din tillit och hopp till Kristus.
Precis som jag då jag kastade mig ut i tron, till Kristus.
Han tog emot mig. Jag trodde det var omöjligt men Han gjorde det.
Jag står här som en ny skapelse i Kristus. Han har betalat allt på korset.
Jag fann mitt hopp i Honom. Om du inte är i Kristus, har du inget hopp.
Jag ber att du ska tänka på de sanningar som du hört i denna video.
Överväg att överlämna ditt liv i Kristi händer, kapitulera för Kristus.
Fall ner vid korset och överge alla dina synder.
Förtryck inte sanningen i orättfärdighet, som det står i Romarbrevet 1.
Detta gör vi alla. Jag gjorde det i många år, men innerst inne var det fel.
Nu vet jag att det var fel och det var därför jag först äcklades av det.
Jag ber att detta också händer med dig, att du blir förlåten i Kristus.
Kristus betalade för mina synder på korset.
Alla synder jag någonsin begått, begår och kommer att begå.
Bara Kristus kan göra detta på korset, vi kan det inte själva.
Du kan bli befriad från din synd, verkligen bli frälst.
Du kan verkligen bli befriad från slaveriet under synden som drar ner dig.
Oavsett om det är homosexualitet, sprit, knark, otrohet, pornografi.
Kristus kan befria dig från vad som helst! Detta gjorde Han på korset.
Rom 4:25 säger att Han överlämnades för våra synder-
-och uppväcktes för vår rättfärdiggörelse. Så blir vi rättfärdiga.
Genom Kristi verk på korset. När Gud ser på oss ser Han mig genom Kristus.
Genom Kristi blod. Han ser att jag fått Kristi rättfärdighet.
Det är ingenting jag gör eller kommer göra, bara Kristus frälser mig.
Bara Kristus kan ge mig hopp, sann glädje i mitt liv.
Men inte på ett världsligt sätt, utan Han ger sann glädje inombords-
-då jag fått det rätt ställt med Gud, med Kristus och tjänar Honom.
Det är endast genom Kristus som jag kände skulden lyftas bort.
Utan Kristus finns inget hopp.
Om du är utanför Kristus och inte har blivit frälst, väntar Guds vrede dig.
Oavsett på grund av vilken synd: homosexualitet, supande, alkohol…
Om du syndar bara en gång är du skyldig till att ha brutit alla Guds lagar.
Så det enda hoppet du har är i Kristi förlossande verk på korset.
Jag ber dig vänligen att ropa till Kristus, ropa till Gud.
Be Honom öppna dina ögon för sanningen som är i Honom och Hans Ord.
Det är endast genom Honom. Satan har förblindat dig för sanningen-
-och det är endast genom Guds kallelse till dig, att Han ger dig syn-
-som du kommer se sanningen som finns i Hans Ord.
Sanningen som finns i Kristus, i korset. Om du verkligen söker detta-
-ropa ut till Kristus. Han har makt att frälsa och kommer frälsa dig idag.
Jesus säger att vi måste bli födda på nytt för att komma in i Guds rike.
Om vi inte är födda på nytt klarar vi det inte och får aldrig se Honom.
Vi blir aldrig fria från syndens slaveri. Det är endast genom Kristus-
-endast genom denna pånyttfödelse, som vi kan bli frälsta.
Jag vill läsa ett citat från John Newton:
Jag är inte vad jag borde, jag är inte vad jag vill vara.
Jag är inte vad jag hoppas vara i en annan värld.
Men jag är i alla fall inte vad jag varit, genom Guds nåd är jag vad jag är.
Jag är en oförtjänt syndare, frälst från Guds vrede genom Jesus på korset.
Jag tackar Honom varje dag för Hans tålamod med min frånvändhet.
Och för att Han kallade mig när jag inte lyssnade.
När jag ännu flydde ifrån Honom, ropade Han och jag tackar för frälsningen.
Jag tackar för vad Han gjorde på korset.
Jag ber att ni som brottas med all synd som separerar er från Gud-
-att ni ska ropa till Herren och omvända. Ångra er och få förlåtelse.
Om ni inte är frälsta, rannsaka era liv-
-och se att ni behöver Kristus. Ni blir aldrig lyckliga utan Honom.
Jag döper dig i Faderns, Sonens och den helige Andes namn.
illbehonest.com/svenska

DelaShare on Facebook1.6kTweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page