John Piper om missionsbefallningen

John Piper diskuterar Guds missionsbefallning till församlingen och varför han tror att det går att fullfölja missionen.

 

 

Glädjefyllt, allvarligt mod för missionen – detta talade John Piper om-
-på The Gospel Coalitions konferens 2013.
Jag är Mark Mellinger och med mig har jag John Piper här…
Mycket kan sägas om predikan, men vi har endast kort tid.
Vi börjar med frågan om förväntningar. Kommer många ut på missionsfältet-
-med orealistiska förväntningar?
Du talade utifrån 2 Kor 5 om hur vår kropp är ett tält, och att vi bör-
-förvänta oss bräcklighet och obeständighet.
Förväntar sig de flesta som ger sig ut på mission detta?
David Platt talade om ett par som reste ifrån hans församling-
-och de äldste frågade om frun insåg vad de gav sig in på.
Hon svarade att hon visste och var redo för detta.
En del är bibliskt förberedda och realistiska, andra inte.
Det beror på vilken sorts församling man varit i och vad för typ av-
-förkunnelse om lidande man hört.
Om du upprepade gånger hört pastorn tala om lidande och Guds suveränitet-
-är man mycket mer beredd än om lidandet ses som ett intrång i Guds avsikt.
Om du hör att Guds avsikt med våra liv är bekvämlighet och framgång-
-blir du helt överrumplad när lidande kommer!
Varför har detta blivit normen i den evangeliska kristenheten?
Gud ses som ett tillägg till ett gott liv, lev med minsta motstånd.
Så såg jag det kristna livet då jag växte upp i kristen medelklass.
Många av oss har haft den uppfattningen. Hur blev det så?
Jesus talade om det redan i liknelsen om jordmånarna.
Låt inte rikedomar och världens omsorger kväva ordet.
Detta på första århundradet. Men Amerika är något historiskt unikt.
Även Europa eller Australien. Det räcker att ringa 112 så är det löst.
Det är bara att gå till läkaren om man är sjuk.
Vi blir så omhändertagna här – men så är det inte för de flesta i världen.
Om man åker dit så kan man inte få det där.
Församlingens förväntningar har blivit orealistiska för vi alla lever så.
Det gäller även mig själv. Jag måste nypa mig själv och säga ”du ska dö”.
”Du kommer bli sjuk, få folk emot dig, problem i familjen.”
Jag måste påminna mig själv. Vi är omgivna av reklamen i tv-
-som hävdar ”Köp detta så blir allt bra!”
Sånt är inte livet, varken för icke-kristna eller kristna.
Låt oss tala om världsmissionen. Paulus talade om fruktan.
En allvarlig, nyttig väntan på domen som motiv till världsmissionen.
Hjälp mig förstå… Säg det du ville säga men inte sa!
Ja, Paulus sa: ”Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning.”
Detta gäller inte bara missionärer utan ett vanligt, kristet liv.
Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning.
Ordet ”bävan” är med där så man kan inte förringa ordet ”fruktan”.
Ser man att Gud är levande, helig och dömer får man tyngd och stabilitet.
Medan du färdas genom detta stormiga hav kommer du inte att vackla.
Du har en stor, stark Gud som älskar dig och smiskar dig enligt Hebr 12.
”Till er fostran utstår ni lidande, den Herren älskar tuktar Han.”
Med denna Gud välter du inte omkull så lätt.
Man fördjupar sina känslor. En sådan text gör mig allvarsam.
Det är dock inte en bävan för att man riskerar att gå förlorad vid domen.
Jag kan illustrera detta med en bild.
Om jag står på ett isberg och en stark vind kommer för att blåsa ner mig-
-1 500 m, och jag håller på att tappa greppet. Jag är verkligen rädd-
-för stormen, som är Gud.
När Gud frälser mig sätter Han mig i en liten grotta i berget.
Jag slutar inte bäva, utan ser stormens kraft och hur bräcklig jag är.
Men jag ser även hur trygg jag är. Fruktan och bävan ska alltså inte-
-göra oss osäkra på vår frälsning: ”Ingen fördömelse för dem i Kristus.”
Vi behöver som församling treva oss fram, känslomässigt-
-tills någonting inom oss visar oss hur vi kan ha förvissning-
-glädje, frid, fruktan och allvar inför Gud, och de är inte motsatser.
Om att nå de 3 100 som du nämnde i början, formulerade du det bra.
Vi kan om vi vill.
Det är väldigt små siffror. 6 000 är onådda, 3 100 saknar satsningar.
Jämför 3 100 med antalet evangeliskt kristna som jag nämnde i början-
-så är det otroligt litet. 98 000 evangeliska och 3 100 okontaktade folk.
Den här konferensen kan det – dela upp oss och gör det!
Men det handlar om att Djävulen är övernaturlig, men inte jag.
I mig själv har jag inget att sätta upp mot Djävulen-
-och han hatar missionen! Därför har kyrkan hittat mängder av andra sysslor.
Detta är Djävulens verk.
Och jag, John Piper, är feg, självisk, liderlig och girig.
Jag vill försöka undvika det till varje pris.
Världssystemet kommer även genom media och vill föra oss åt andra hållet.
Vi har tre fiender: världen, köttet och Djävulen-
-och den här konferensen skjuter ut Guds Ord, som besegrar Djävulen.
Jag hoppas att Gud verkar och på nytt öppnar våra ögon för-
-världsmissionens genomförbarhet och gudsförhärligande storhet.
Har du funderat över om din kallelse varit mission på en farlig plats?
-Din fru ville väl det?|-Hon utbildades innan vi gifte oss.
Ja, varje år.
På missionskonferenser måste jag stå inför tusentals människor-
-och motivera dem till att göra något ovanligt för Gud.
Det kan inte göras på ett äkta sätt om man inte frågar sig själv:
”Predikar du för dig själv? Eller är du undantagen från detta?”
Om jag inte kan ge ett bibelenligt, gudsförhärligande, kärleksfullt svar-
-så är jag inte äkta! Jag fejkar bara!
Jag försöker få andra att gå, när jag är pastor i Minneapolis-
-där det finns 1 200 evangeliska församlingar. Annat är det i Bagdad!
Det är alltid en stor fråga för mig – och jag är 67 och snart pensionerad.
Jag kan göra vad jag vill då. Be för mig.
Jag vill veta vad jag ska göra av mitt liv som 67-åring.
Nu kanske jag blir tuktad men det tycks som att Guds vilja är-
-att jag är mer nyttig för världen om jag skriver böcker, predikar-
-går på konferenser och uppmuntrar pastorer och missionärer.
Men det kan förändras. En del är i en församling i 10 år, affärsmän-
-eller hemmafruar, och gör rätt i det – plötsligt är de 45 och åker iväg!
Alla, inklusive pastorer, bör fråga sig om det är dags att vända blad.
Du är inte längre anställd på Bethlehem Baptist Church, efter över 30 år.
Hur blir ditt liv och vad ska du skriva om härnäst?
Jag funderar över detta under ett års uppehåll och distans från ledarskapet.
Jag hörde min efterträdare predika och jag älskar mina efterträdare.
Inom 14 månader hoppas jag sitta i bänkraderna i församlingen-
-lågmält i bakgrunden och inte längst fram, glad över Guds verk.
Jag har undrat om jag är en skrivande predikant eller predikande skrivare.
I 33 år har jag varit en skrivande predikant.
Men nu tror jag Herren vill att jag är en författare som predikar.
Min huvudsyssla blir att skriva och bisysslan att predika.
På Bethels teologiutbildning hoppas jag undervisa om exegetik.
Jag älskar exeges! Det var härligt att förbereda predikan om 2 Kor 5!
Jag vill visa de som vi förbereder för tjänsten att göra likadant.
Alltså: författa, undervisa, predika, vara en god make, far och farfar.
Vilken utmaning. Hur tänker du kring nästa stora bok du vill skriva?
Det första är att göra en liten bok om de fem punkterna.
Vi har haft den som häfte i församlingen i flera år. Det är en kort-
-redogörelse för vad det innebär att vara reformert.
Sedan vill jag fortsätta biografiserien The Swans Are Not Silent.
Jag ska skriva en bok om Herbert, Whitefield och Lewis.
De passar ihop även om det låter konstigt.
Poeten George Herbert, evangelisten George Whitefield och C. S. Lewis-
-apologeten. Vad hade de gemensamt?
Jag har det i huvudet och hoppas få börja arbeta med detta under året.
John Piper, tack så mycket för ditt arbete, dina gåvor till församlingen…-
-…tack för att du kom.|-Nöjet är på min sida!

DelaShare on Facebook10Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page