Kan vi identifiera de som vill begå övergrepp på barnen?

Karen var en oskyldig tonåring. Hon var på väg ut genom korridoren efter en ungdomssamling i den lokala megakyrkan, när Sam, anläggningschefen, drog in henne i ett tomt klassrum och tvingade henne till sex. Ingen annan var där, och hon visste inte vad hon skulle göra, så hon gav efter för Sams påtryckningar. Han hotade henne så att hon inte skulle berätta det för någon, men det var svårt att dölja eftersom hon grät resten av dagen. Sam fanns i brottsregistret. Han hade blivit anställd eftersom han hade vänner som arbetade i kyrkan, och ingen hade brytt sig om att kolla upp hans förflutna.

Överraskad? Det borde du inte bli. En del församlingar tar inte tiden att kolla upp en anställds förflutna, som att begära utdrag ur straffregistret. Men det är sådant som gör att församlingar får problem och gör dem mer utsatta.

Första steget i att skydda våra barn är att ta reda på vilka som gör upp onda planer emot dem.

Överfall eller övertalning?

inmigracionunaperspectivapastoral_349_183_90[1]Författare och riskbedömningsexperten Gavin de Becker identifierar två typer av sexualförbrytare – den som överfaller och den som övertalar. Båda ger sina offer skador för livet. Båda skapar problem för polis, föräldrar och de samhällen de bor i, och de uppnår sina ondskefulla mål på helt skilda sätt.

Den som överfaller tar ett barn med rent våld. Personen överfaller offret, övermannar och fångar det. Du kan tänka dig ett barn som någon hugger tag i, i en park eller på en skolgård, blir insläpat i en bil och bortfört utan att ha styrka eller förmåga att stoppa sexualförbrytaren.

Enligt de Becker går denna typ av förbrytare till angrepp ”likt en björn, och är omisskännligt medveten om sin attack. På grund av detta kan han inte lätt gå tillbaka och säga att det bara var ett missförstånd. Därför slår han endast till när han verkligen tror att han kommer lyckas.”

Den typ av sexualförbrytare som använder sig av övertalning, kan använda sin personlighet, charm och inflytande för att övertyga andra om att han är pålitlig, och när tillfälle ges, slår han till och förgriper sig på barn. Du kan tänka på illustrationen med en varg i fårakläder: Vargen har för avsikt att skada andra men vill inte att någon ska upptäcka hans planer, så han tar sig den yttre skepnaden av ett oskyldigt får.

Om ni har en välstrukturerad barnverksamhet (med incheckningsdisk, halvdörrar till klassrummen, bevakningskameror i korridorerna, o.s.v.) och någon typ av säkert incheckningssystem, gör detta mycket för att undvika överfall. Men här är typen som använder sig av övertalning mycket mer sannolik att infiltrera er församling.

Myten om den farlige främlingen

En av de vanligaste myterna om sexualförbrytare är att de är främmande män som rövar bort ditt barn. Visst finns det de som håller utkik på lekplatser eller andra platser där det finns barn som de kan föra bort och förstöra livet för. Men i församlings- och familjesammanhang är våra problem mer sällan med främlingar än med de vars liv regelbundet korsar våra egna: de som besöker församlingen, de som arbetar med barnen, familjemedlemmar och grannar – de människor vi känner, inte de vi inte känner. Boz Tchividjian, VD för Godly Response to Abuse in the Christian Environment (G.R.A.C.E.), poängterar: ”Det är allmänt känt att de flesta barn inte utsätts för sexuella övergrepp av främmande personer. En studie har faktiskt visat att endast 10 procent av de som ofredar barn, ofredar barn de inte känner.”

De flesta barn vet hur de ska göra när en ovälkommen främling kommer, men de är osäkra på vad de ska göra när en ”säker” vuxen är obehaglig.

Hur ser den typiske sexualförbrytaren ut?

Ta en titt på listan nedan och gissa vem du tror passar in i sexualförbrytarprofilen?

A. En ung, singel, manlig arkitekt.
B. En ”fotbollsmorsa” med fyra barn.
C. En barnläkare.
D. En katolsk präst.
E. En lärare i en kommunal skola.
F. Ingen av ovannämnda.
G. Endast A och D.
H. Samtliga ovan.

Rätt svar är H. Även om manliga singlar förekommer mest, kan vi inte ta för givet att detta är den enda typen av sexförbrytare. Det finns en del fall där kvinnor hamnar i denna perversa synd. Oftast kan man då tänka sig en skollärare som förleder tonårspojkar till olämpliga möten, av sexuell natur. Men det finns andra typer av kvinnliga förbrytare, påpekar Anna Salter, som forskar om sexuella övergrepp. Även de med sadistiska böjelser och de som tvingas av en manlig partner att begå övergrepp på barn.

Sexualförbrytare finns i alla dess slag – ensamstående och gifta, arbetare och tjänstemän; utbildade och outbildade; rika, medelklass och fattiga. När jag undersökte ett brett antal sexbrott fann jag att nästan alla yrkeskategorier fanns representerade – universitetsprofessorer, skolidrottsledare, katolska präster, läkare, jurister, pastorer och många andra yrken. Vi kan inte begränsa sexualbrottslingar till bara en viss typ av människor.

Vad ska man göra?

Det finns många åtgärder man kan rekommendera, men här är ett par tankar om hur vi kan skydda våra barn mot sexualbrottslingar.

Var försiktig med förutfattade meningar. Tro inte att du vet vem som är och inte är en sexualbrottsling. De flesta tror tyvärr att de vet hur man identifierar en sexualförbrytare – han eller hon är ett ”monster”. Kanske en ensamstående man? Någon med ett ovårdat utseende? Kanske har han någon typ av uppenbar psykisk störning, ett missbruk eller en sinnessjukdom? Han är nog outbildad eller en snuskhummer? Om du tänker så, har sexualförbrytarna redan lyckats lura dig.

Ha en sund nivå av skepsis. Vi kristna ska inte leva i fruktan, utan leva i förvissning om att nådens Gud vill allt gott för sina barn. Samtidigt kan vi inte ta saker för givna när det gäller skolor, kyrkor eller andra organisationer som våra barn deltar i. En sund skepsis ser att vi lever i en fallen värld där människor gör ont mot barn. T. ex. kan du ta ett tillfälle att fråga den barnansvarige i din församling vad han eller hon gör för att skydda barnen. Kollar ni upp bakgrunden på de som arbetar med barnen? Har församlingen en barnskyddspolicy som definierar hur ni ska skapa en trygg miljö? Finns det tydliga in- och utcheckningsprocedurer? Kräver församlingen att minst två vuxna närvarar i barnens klassrum? Vet församlingen vad den ska göra om en sexualbrottsling dyker upp? Vad gör församlingen om någon anklagas för övergrepp? Kanske kommer du bli chockerad över hur lite den barnansvarige gör, eller så kommer du i många fall bli positivt överraskad över hur genomtänkt han eller hon är i fråga om att skapa en skyddsvall kring dina barn. Om det finns mycket som återstår att göras, bestäm dig då för att samarbeta med den barnansvarige för att finna sätt att hjälpa barnen i er församling.

Lär dina barn att säga ”nej”. Säg till dina barn att ingen (förutom mamma, pappa, en doktor eller sjuksköterska) får se de kroppsdelar som man har badkläder över. Det tar bara 30 sekunder för att ett barn ska få sår för livet, så var ute i god tid före sexualbrottslingen och lär era barn att säga ”nej”.

I en värld där sexförbrytare smider onda planer mot våra barn behöver kristna tänka på vad det innebär att se till att barnen är skyddade och säkra. Vilka steg kan du ta för att hindra sexualbrottslingar från att skada dina barn?

Deepak Reju är pastor för biblisk själavård och familjer vid Capitol Hill Baptist Church (Washington, DC). Han är gift med sin bästa vän Sarah, och far till fem underbara barn. Han har tagit examen från The Southern Baptist Theological Seminary (Teol. Mag., Fil. Dr.) och har skrivit boken On Guard: Preventing and Responding to Child Abuse at Church (New Growth Press, 2014).

DelaShare on Facebook25Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page