Kevin DeYoung om Jean Calvin

”Strävar du att till varje pris vara relevant i din tid, kanske du klarar dig ett par år. Men om du ägnar dig åt det eviga kan din betydelse vara i 500 år eftersom Ordet överlever oss alla! Det överlevde även Calvin.” – Kevin DeYoung

Föredrag från The Gospel Coalitions konferens 2017 där man firade 500-årsjubiléet av reformationen, som Gud satte igång den 31 oktober 1517 när Martin Luther spikade sina 95 teser på Wittenbergs port.

 

 

Jag minns en dag då jag gick i 8:an och kom hem från skolan.
Vi hade haft en lektion i västerländsk historia i den kommunala skolan.
Två paragrafer handlade om reformationen och kanske en mening om Jean Calvin.
Det stod förstås: ”Jean Calvin härskade i Genève och lärde predestinationsläran.”
Även om jag själv var från en reformert församling blev jag mycket förvirrad.
Vem var Jean Calvin? Jag borde ha hört om honom. Och vad var predestination?
Jag gick hem för att berätta för mamma om denne Jean Calvin.
Men mamma avbröt mig: ”Jean Calvin? Honom gillar vi!”
Mammor – underskatta aldrig ert inflytande.
Alltsedan den dagen har jag beundrat och studerat Jean Calvin.
För mig som reformert, presbyteriansk pastor, att bli inbjuden att tala för er-
-om Jean Calvin, tänker jag: ”Varför blev just jag vald?”
Det gottgör alla gånger jag valdes sist i gympan – att få föreläsa om Calvin!?
Det är underbart, och många har påmint mig om basketmatchen ikväll…
…som berör staten North Carolina. Ett test på om jag kan vara kortfattad-
-eller ett test för dem i deras avgudadyrkan!
Nej, jag tror att de stora tidtagaruren här på sidorna räcker.
Mer än någon annan av de som haft samma inflytande och betydelse-
-har Jean Calvin dragit åt sig ett ovanligt antal hängivna anhängare-
-och ett ovanligt antal hängivna kritiker.
En av Calvins beundrare säger: ”Somliga utgjuter sitt förakt över Calvin”-
-”och hans verk, på andra låter det som om Calvin bara lärde predestination.”
”Men så är det inte. Calvin lärde hela Guds rådslut, och predestinationsläran”-
-”var inget som avvek från Skriften. Vad Skriften lärde, trodde Calvin”-
-”och Calvin förkunnade det för alla som lyssnade.”
”Män med gott omdöme har sett honom som en av de största kristna”-
-”lärarna sedan apostlarnas tid.” Det är ena sidan.
”Kanske den störste läraren sedan apostlarna”!
Och å andra sidan – detta är en dikt från ett par år sedan. På besök i Genève.
Från en romersk-katolsk tidning jag läser, skriven av en katolik.
Det är inte från 1500-talet, utan från vår tid.
”Calvin, sabbatens hänglås,|dina anhängare dig försvara”
”predestinationen var ej din, de säga,|ej heller var du av de Utvaldas skara”
”men: när du var Gud|du predika’ hela dan”
”utan sanning eller Ande|barn fick ej vara barn.”
”Jag gillade ditt moralsnobberi|men de andar du var van,”
”för länge sedan gudlösa blev.|Kom till Italien, monsieur Jean.”
Tidigare i dikten: ”Jean Calvin, du ingen förlåter, i din hatt taliban”
”över Saint-Pierre du råder|en la France protestante.”
Ingen större beundrare.
Men jag hade inte stått här om jag inte låg mer i beundrar-kategorin.
Att se Calvin som hjälte eller någon som format oss innebär inte att vi blundar-
-för hans fel. Han hade ett lysande intellekt, var en god pastor och bibelstudent.
Han var en lydig tjänare för Evangeliet, men också otålig, blev lätt arg.
En man av sin tid med många av den tidens passioner och blinda fläckar.
Detta pass heter något så diffust som Om Jean Calvin.
Om jag skulle ha en lite mer utvecklande titel, vore den följande:
Alla människor är som gräset: Jean Calvins liv.
Denna titel väljer jag av tre skäl.
1. Calvin hade sin beskärda del av fysiska och andliga svagheter.
På många sätt var han en ”rättfärdighetens terebint”, men också kortlivad.
Bräcklig, ett grässtrå.
Andra skälet till titeln: Hela Calvins tänkande gick ut på att människan var-
-mycket liten, och Gud var mycket, mycket stor.
Han såg utan svårigheter sig själv och andra som enbart stoft, gräs, mask.
Det påminner om citatet från Winston Churchill: ”Vi må alla vara maskar”-
-”men jag tror att jag säkert är en lysmask.”
Churchill sa om en meningsmotståndare: ”Visst är han blygsam”-
-”men så har han ju också mycket att blygas för!”
Men Calvin gjorde inga anspråk på att vara en lysmask.
Han visste vad han var jämfört med den eviga äran, prakten och heligheten-
-hos en oändlig Gud: gräs.
Tredje skälet till titeln kommer från Jesaja 40.
”Hör någon säger: ‘Ropa!’ En annan svarar: ‘Vad skall jag ropa?’
”Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster på marken.”
”Gräs torkar, blommor vissnar, när HERRENS Ande blåser på det. Folket är gräs!”
”Gräs torkar, blommor vissnar, men vår Guds ord består i evighet.”
Vilken varaktig betydelse Jean Calvin än haft för kyrkan och världen-
-beror den enbart på hans engagemang för att förstå och förklara Guds Ord.
Allt från predikningar till brev, traktater, avhandlingar, bekännelser, katekeser.
Hans mål var detta enda: att studera Skriften och förklara Skriften.
Calvins förtroende stod inte till en värld av teknologiska framsteg.
Rudolf Bultmann, liberal NT-forskare för många år sedan, sa:
”Vi kan inte nyttja lampor, radioapparater, och modern medicinsk forskning”-
-”och på samma gång tro på Nya testamentets värld av andar och mirakel.”
Det här hade inte imponerat på Calvin.
Det hade inte heller imponerat honom även om denne man skulle hamna i ett samfund-
-som hävdade att Calvin var deras stamfader.
Robert Schuller, som sa: ”Kristna bör bekänna: Jag kommer aldrig bli besegrad.”
”Jag kommer aldrig ge upp. Jag bekänner att om jag går in helt för det”-
-”så kommer jag till sist att vinna.” Det positiva tänkandets store profet.
Jean Calvin hade inte blivit imponerad. Hans förtroende stod till Guds Ord.
Därför fortsätter hans teologi och vision att fascinera många även på 2000-talet.
Strävar du att till varje pris vara relevant i din tid, kanske du klarar dig-
-ett par år. Men om du ägnar dig åt det eviga kan din betydelse vara i 500 år-
-eftersom Ordet överlever oss alla!
Det överlevde även Calvin. Dröm stort, för all del. Förändra världen.
Bota cancern, skriv en roman, bli president… men kom ihåg att vår ära förgår.
Det du åstadkommit kommer att falla, troligen under din livstid eller nästa-
-och i alla fall vid tidens slut.
Ingen bryr sig om dina skolbetyg eller högskolepoäng om fem år.
Tro mig, jag har försökt få folk att bry sig om mina. Ingen gör det.
Låt oss inte leva på gamla meriter, som farbror Rico i Napoleon Dynamite.
Du slår nog upp det en dag. Om du är i min ålder och försökt visa den filmen-
-för dina föräldrar – det funkar inte!
Farbror Rico lever i det förflutna och tänker tillbaka på 1982 då han vann-
-mästerskapen och filmar sig själv. Vi ser inte själva hur löjliga vi ser ut.
Boken du skrev samlar damm. Din stora, berömda församling varar inte för evigt.
Du må vara viktig i ditt område men ändå helt okänd för 7,5 miljarder människor!
För några år sedan kom Don Carson för att tala på en konferens i vår församling.
Vi hade inte annonserat tillräckligt bra, det var 150 som kom-
-och jag bad om ursäkt: ”Don, jag ber om ursäkt, du som kommit hela vägen hit.”
Han svarade på sitt klassiska, fyndiga och ödmjuka Don Carson-manér:
”Vart jag än åker i världen så är det ca 7 miljarder som aldrig dyker upp.”
”Så vad gör det med ett några till?”
Helt sant, vart jag än går är det över 7 miljarder människor som inte bryr sig.
Men Guds Ord står för evigt!
Ordet om Babylon i Jes 40 stod fast. Allt Gud sagt om Sig själv bekräftades.
Alla Hans löften kom i uppfyllelse. Vi har bara förtroende för Guds Ord.
Har du förtroende, broder pastor, bröder och systrar i Kristus-
-är ert enda förtroende att Guds Ord är tillräckligt att utföra Guds verk?
Om ni vet hur man bygger församlingen och frälser människor utan Guds Ord och bön-
-då sysslar ni med någonting helt annat än Nya testamentets kristendom!
Jean Calvin var en ofullkomlig och syndig människa, men Gud använde honom-
-för att han hade sitt förtroende, inte för gräs, utan för ära.
”Jean Cauvin” föddes i Noyon, Frankrike 10 juli 1509. Hans far Gerard var-
-sekreterare åt den lokale biskopen och med i den växande medelklassen.
Hans mor dog när han endast var 4-5 år. Hans barndom var inte så märkvärdig.
Han hade syskon. Troligen gick de i kyrkan, fick smisk, gjorde pilgrimsresor-
-firade högtider. Helt enkelt levde de som vanliga kristna under medeltiden.
I vår tid gör vi gärna barndomen till något betydande som formar vilka vi är-
-men Calvin nämner knappt någonting alls om den.
När han var 12 fick han ett mindre ämbete i kyrkan där han arbetade för biskopen.
På så sätt fick han kontakterna och pengarna för att kunna gå i skolan.
Universitetsutbildningen brukade påbörjas i den tidiga tonåren.
Det låter som att de var unga genier, men på den tiden gick man så tidigt.
Han for till universitetet i Paris och studerade till präst.
Där var han så strikt och sträng att hans kamrater kallade honom ”Ackusativum”.
Ni som studerat grammatik fattar…
Han älskade böcker och frestades aldrig av utsvävningar.
Hans far hamnade i onåd hos biskopen och finansieringen tog slut.
1528 börjar han istället studera juridik i Orléans.
Någonstans under denna period genomgår han en omvändelse.
Han skriver väldigt kort i sina kommentarer till Psaltaren.
Han var inte den som skrev många memoarer innan 30.
Han skrev knappt någonting alls om sitt eget liv och det lilla vi har-
-finner vi i kommentarerna till Psaltaren. Han kände ofta igen sig i David-
-och känslospektrat i Psaltaren. Han sa:
”I en plötslig omvändelse kuvade Gud min själ och gjorde mig lärbar.”
Han hade omvänts till reformationens tro.
1532 kom hans första bok ut, om den antike filosofen Senecas-
-bok ”Om mildhet”. Genom boken blev han erkänd som forskare-
-men om det var allt hade ingen talat om Calvin idag.
Ett år senare, 1533, hade Calvin bekymmer. En vän i Paris, Nicholas Cop-
-höll ett anförande som var positivt till Luther.
Myndigheterna blev rasande. Många trodde, och tror, att Calvin hade skrivit det.
Han fick fly för sitt liv och gömma sig på olika platser ända till 1534.
I Frankrike pågick den s.k. ”Affaire des Placards” – Plakataffären.
I olika städer och på olika platser stod sympatisörer för reformationen med-
-plakat som ifrågasatte den katolska mässan. Det var inte säkert att Calvin hade-
-uppmuntrat till detta eller såg det som vist, men staten reagerade snabbt.
Vänner till Calvin blev avrättade, Luther-sympatisörer fick fly för sina liv.
Calvin gick i landsflykt till staden Basel, en Schweizisk reformationsstad.
Där jobbade han på en fransk bibel och gjorde klart första utgåvan-
-av sin kändaste bok Institutio Christianae Religionis, då på 6 kapitel.
Ett kapitel om Lagen, Apostoliska trosbekännelsen, rätt och fel sakrament-
-och den kristna friheten. Han var 26-27 år… och vad gör du?
Den blev, överraskande nog, en succé och sålde slut på 9 månader.
Efter en resa till Frankrike beslöt Calvin att slå sig ner i Strasburg, Tyskland.
Där ville han leva ett tillbakadraget liv som teolog.
I området pågick militärövningar, och under Guds försyn var vägen dit stängd.
I sökandet efter en annan väg tvingades han stanna i Genève.
Det var bara för han inte kunde komma till Strasburg.
Han stannade i Genève, som nyligen beslutat sig att ta emot reformationen.
Inte för att man gjort en undersökning bland befolkningen, utan man hade bedömt-
-det vara bra av politiska skäl. Inte andliga skäl.
Invånarna var själva inte helt införstådda med reformationens principer.
De behövde hjälp. Mannen som var där för att hjälpa dem ta emot och införa-
-reformationens principer var den eldige Guillaume Farel.
Han ledde reformationssatsningen i Genève, och nu fick han veta att denne unge-
-man som skrivit Institutio befann sig i Genève. Han bara måste träffa honom!
Calvin erkänner att han var oslipad och blyg vid den tiden.
Han föredrog att dra sig undan.
En del av er känner igen er – ni är skygga och blyga och föredrar avskildhet.
Ni kan vara lika Calvin. Men se upp för Guillaume Farel! Han gillade inte sånt!
Calvin skriver: ”Jag hade beslutat mig att fortsätta i avskildhet.”
Finns det någon under 45 idag som önskar leva i avskildhet längre?
Utan sociala media? Vad skulle Gud göra om du valde avskildhet i första hand-
-och lämnade plattformen till Gud senare?
Calvin önskade avskildhet: ”Tills Farel slutligen tog fast mig i Genève.”
”Inte egentligen genom vägledning och uppmuntran, utan snarare en förbannelse.”
”Det kändes som om Gud själv hade gripit mig. Efter att han hört om att jag”-
-”var inställd på att studera i avskildhet och vara fri från andra sysslor”-
-”och att inga enträgna vädjanden kunde få mig på andra tankar, började han”-
-”istället att be Gud förbanna detta tillbakadragna liv och lugna studier.”
”För jag vägrade ju ge den hjälp som så desperat behövdes i det rådande läget.”
”Jag var alldeles för rädd för att lämna Genève.
Farel sa, på fullt allvar: ”Må Gud förbanna ditt liv som tillbakadragen teolog!”
”Vi behöver dig här i Genève!”
Calvin tog upp arbetet 1536-38, men han blev, milt sagt, inte uppskattad.
Då han var fransman sågs det som patriotiskt att motarbeta honom.
Han hade ingen verklig politisk makt. Han återinförde församlingsdisciplin-
-och erkände själv att han kunde bli lättretlig och otålig.
De, å andra sidan, gillade honom bara inte, inte heller det han försökte sig på.
De 2 första åren var inte direkt någon smekmånad. De ogillade honom skarpt.
Det blev kravaller utanför hans bostad. De hotade kasta honom i floden-
-och gav sina hundar namnet Calvin. Inte som vi gör: ”Han heter Piper”-
-”och jag tycker så mycket om honom.” Nej, inte alls så…
De gillade honom inte. De motarbetade honom ständigt.
I efterhand sa Calvin om dessa två år:
”Det gick inte en dag utan att jag tio gånger om längtat efter döden.”
Om Genève skriver han: ”Det finns ingen annan plats som jag är mer rädd för.”
”Jag skulle hellre ge mig i döden 100 gånger än detta kors, där jag dagligen”-
-”led döden tusen gånger.” Det kan låta som en överdrift, men jag tror också-
-att många här inne förstår precis hur det känns.
”Där jag är, där jag tjänar, situationen i min familj, min församling”-
-”känns som att dö tusen gånger om dagen.”
1538 sparkades han ut ur Genève. Och jag tror inte någon annan pastor varit så-
-lycklig över att få sparken.
1538-1541 bor Calvin och tjänar i Strasburg. Det var ju hit han egentligen ville.
Han blev bara uppehållen i Genève och han stannade p.g.a. Farels förbannelse.
Efter sparken från Genève hamnar han nu i Strasburg dit han ville.
Dessa var kanske hans livs tre lyckligaste år. Han var pastor i församlingen-
-och utvecklade en nära son-fadersrelation till Martin Bucer.
Han arbetade på fransk liturgi, franska psalmer, skrev kommentarer-
-färdigställde en ny utgåva av Institutio och gifte sig.
Vill ni veta hur romantisk Calvin var? Detta skrev han tidigare till Farel, som ville-
-få honom gift: ”Detta är vad jag söker hos henne…”
”Jag är inte en sådan galen älskare som även älskar de dåliga sidorna”-
-”hos dem vars fina figur de så lätt blivit betagna i.”
”Den enda skönhet som lockar mig är: att hon är kysk, lagom snäll och kräsen”-
-”ekonomisk, tålmodig och sannolikt kommer vara mån om min hälsa.”
Sätt det på ett gratulationskort, eller skriv det på er nästa bröllopsdag.
”Älskling, jag är iallafall inte som Calvin.”
Sådan var ju hans personlighet, men det betyder inte att hans kärlek var falsk.
Han hade sann kärlek och skrev väldigt fint om kvinnan han kom att gifta sig med.
Änkan Idelette de Bure, som redan hade två barn. Hon och Calvin fick ett barn-
-som föddes för tidigt och dog. I sorgen skrev Calvin till sina vänner.
Calvins brev finns i flera utgåvor, bl.a. en utgiven av Banner of Truth.
Jag har lusläst dem och rekommenderar dem starkt. Letters of John Calvin.
”Herren har vållat stor smärta genom vår sons död, men Han är själv Fader”-
-”och vet vad som är gott för Sina barn.”
Han var gift i 9 år ända till hans fru dog.
”Jag har berövats mitt bästa sällskap i livet, och om Gud ordnat det annorlunda”-
-”hade hon villigt även delat min död. I livet bistod hon mig troget i tjänsten.”
”Jag upplevde henne aldrig som något hinder, eller bekymmer då hon var sjuk.”
”Hon var mer angelägen om sina barn än om sig själv.”
Han var mycket mån om Idelette, och jag gav det som andranamn åt min dotter.
Han älskade folket i Genève lika mycket som han var rädd att gå tillbaka dit.
I sin frånvaro skrev han till kardinal Sadoleto som försökte vinna tillbaka-
-folket för katolicismen. Calvin började känna dragningen tillbaka till Genève.
I ett brev skrev han: ”Jag läste den trevliga passagen i ditt brev där du”-
-”uttryckte så stor oro för min hälsa att du rekommenderar Genève för mig.”
”Varför inte rekommendera korsfästelse? Jag föredrar att dö en gång för alla”-
-”än att åter behöva torteras på denna tortyrplats.”
Han såg inte riktigt fram emot att fara tillbaka. Men än en gång hörsammade han-
-Guillaume Farels kall. ”Det sista jag själv hade valt skulle vara att följa”-
-”ditt råd.” Vi som vuxit upp med Heidelbergkatekesen och kan den första-
-frågan kommer nu dra öronen åt sig, för svaret kommer från Calvin:
”Men när jag minns att jag inte tillhör mig själv, frambär jag mitt hjärta”-
-”som offer åt Herren.” Så han återvände till staden han lämnat påskdagen 1538.
Detta är min favoritdel av Calvins liv. När han kom tillbaka år 1541-
-och klev upp på trappan till Saint-Pierre för att predika…
Vad hade du sagt? Kanske ”Vad var det jag sa”, eller ”I’m back!” – nåt sånt.
Nej, ingen fanfar – han går bara upp i predikstolen, helt lugnt, och börjar-
-precis i den text han slutade tre år tidigare när han var i Genève.
Om detta inte är en metafor för trogen pastoral verksamhet…?
”Nästa text, nästa text – ni sparkar ut mig, försöker döda mig – nästa text…”
Calvin var inte diktator i Genève. Han hade liten formell makt, men han hade-
-inflytande, genom sitt predikande, skrivande, intellekt, flit, fullföljande-
-organisation, oförtröttliga arbete som pastor. Calvin visade verkningsfullheten-
-i en mycket bortglömd dygd: ren uthållighet.
Han gick in för att reformera gudstjänsten i Genève. Ny musik, nya psalmer-
-ny liturgi. Predikan, massor av predikan. Fr.o.m. 1549 predikade han två gånger-
-på söndagen och varje vardag varannan vecka – ca 10 predikningar varannan vecka.
Han predikade utifrån hebreiska Gamla testamentet, grekiska Nya testamentet-
-ofta i upp till en timme, ganska ofta utan anteckningar eller lite förberedelse.
123 predikningar om 1 Mos, 107 predikningar om 1 Sam, 174 om Hesekiel.
Inget jag rekommenderar, men han gjorde det. 159 predikningar om Job-
-200 om 5 Mos, 342 predikningar om Jesaja. Jag var i kyrkan i Genève förra året.
Den är mycket vacker, och det är häftigt att se var Calvin predikade.
Om du bara ser en bild på nätet tänker du hur det hade varit att predika där-
-på Calvins tid, när den var så utsökt majestätisk och underbar.
Bruce Gordon påpekar i sin magistrala Calvinbiografi:
”På den tiden var förkunnelse mer lik en taverna, hundar skällde, barn grät”-
-”samtal pågick, folk stod och hängde; ibland uppstod även slagsmål.”
Det var inte en lugn, fin och helig miljö.
Han reformerade disciplinen och återinförde församlingsdisciplin.
Han gav sig i kast med många konflikter i församlingen och var helt övertygad-
-om vikten att skydda nattvarden. När några orosstiftare kom fram till bordet-
-på ett ovärdigt sätt höll Calvin ut armarna runt sakramentet för att skydda det-
-och dem från att begå helgerån. ”Ni kan krossa mina händer, hugga av armarna”-
-”och ta mitt liv. Mitt blod är ert att utgjuta.”
”Jag kommer aldrig att ge det heliga till de profana och vanära min Guds bord.”
Har du och jag den synen på Herrens nattvard?
Calvins kritiker tar gärna upp Calvins församlingsdisciplin.
De säger att han var småaktig, auktoritär och lagisk. Det stämmer att vissa-
-av disciplinfallen verkar onödiga idag. Men vår fullkomliga avsaknad-
-av församlingsdisciplin hade chockerat Calvin och alla omkring honom.
Han brydde sig om församlingsdisciplinen av pastorala skäl.
Jag rekommenderar Scott Manetsch, Calvin’s Company of Pastors.
Scott är den verklige experten på detta område, inte jag.
Man kan läsa igenom listorna på vad kollegiet gjorde.
Ni som är pastorer vet hur jobbigt det är, det är ingenting man gör om man inte-
-verkligen har omsorg om folket.
Kollegiet bestod av tolv äldste, pastorer och stadsråd.
Ledningen i staden var ett råd på 200 tillsammans med ett mindre råd.
Kollegiet hade utsetts till att sköta om församlingsdisciplinen.
5-7 % av den vuxna befolkningen kallades inför kollegiet varje år.
Under första året hade man kallat 850 av stadens 13 000 i disciplinfrågor.
Tänk er då också att släkt och vänner togs med som vittnen, kan man uppskatta-
-att över halva stan någon gång varit hos kollegiet i någon disciplinfråga.
Vanligtvis räckte en enkel förmaning och omvändelse. Mer ovanligt avstängning.
Än mer ovanligt uteslutning.
Man disciplinerades för utsvävningar, sabbatsbrott, hädelse, hasardspelande-
-dansande, att man inte gått till kyrkan, katolska vidskepelser, katolsk mässa-
-familjekonflikter, affärsdispyter, förolämpning av franska invandrare-
-klagomål på Calvin, äktenskapskonflikter, äktenskapsbrott – vanligtvis gällde-
-detta giltigheten i utlovade äktenskap. Människor hade i hemlighet lovat att-
-gifta sig med varandra innan den offentliga ceremonin och haft sex.
Men så stod ord mot ord… Calvin ville inte bara upprätthålla traditioner-
-ibland gick han emot obibliska traditioner och hävdade att samtycke mellan man-
-och hustru krävdes i ett äktenskap. Han var emot att barn tvingades-
-till äktenskap av sina föräldrar. Han ville reformera samhället.
Han reformerade kyrkoämbetena och var en mästerlig organisatör och administratör.
På kvällen när han gick och la sig hade han 0 e-postmeddelanden i sin inkorg.
Här är en lärdom. Om du vill göra något bra i församlingen och i din stad-
-var beredd att arbeta hårt, länge och stadigt.
Bruce Gordon säger: ”Denna formel var till stor hjälp för Calvin i Genève:”
”Hans hårda arbete – och slarviga, oorganiserade motståndare!”
Formeln fungerade. Och Melanchton, Bucer, Bullinger, Luther, Calvin-
-alla hade de lärt sig klostrets rutiner med tidiga morgonböner och läsande-
-i ljusets sken sent på natten. De var oerhört disciplinerade och målmedvetna.
Tänk då hur jag bara sitter på kvällen och scrollar på telefonen…
Han blev ständigt motarbetad. Människor hatade Calvin för disciplinen i Genève.
Hans reformer sågs som alltför stränga. Oppositionspartiet, libertinerna-
-försökte reta upp Calvin. Han skrev: ”Det är svårt för mig att inte koka över”-
-”när någon blir passionerad. Ännu har ingen hört mig gorma, vad jag främst”-
-”saknar är att bli tränad i sann ödmjukhet av Herrens slag, och därför måste”-
-”jag bli tämjd av fria näsbrännor från mina bröder.”
En stor styrka är att kunna vara medveten om sina största svagheter.
Bruce Gordon igen: ”En av hans styrkor var självinsikten, trots hans kallelse”-
-”och skarpsinthet, att hans argsinthet gav honom dåligt omdöme.”
Calvin gjorde mycket gott i staden och främjade bildningen på alla nivåer.
Han återinförde en lysande diakonal verksamhet som hjälpte fattigomsorgen-
-och det allmänna sjukhuset. De gjorde allt från att köpa kläder eller ved-
-och ge medicinsk vård, sköta förlossningar och ta hand om sjuka barn.
1555-56 sände Calvin t.o.m. missionärer från Genève till Brasilien.
De skulle bilda en koloni som följde den reformerta tron, men ledaren avföll-
-och blev katolik igen, dödade flera i missionsteamet och resan tog slut.
Tiden går, men jag vill säga något om Miguel Serveto.
Känner ni någon som läst lite och ogillar Calvin kommer detta alltid upp:
”Hur är det med Serveto?”
Miguel Serveto var spanjor och en duktig läkare och medicinsk forskare.
Han skrev även heretiska böcker om Treenigheten.
I mitten av 1530 gick Calvin med på att träffa honom, detta var en stor risk-
-då Serveto var efterlyst i hela Europa. Men han ville vinna honom för Herren.
Serveto dök dock aldrig upp och det blev inget möte.
Efter några år började de dock att brevväxla. Serveto hade en rad frågor.
Calvin svarade genom att skicka en kopia av Institutio: ”Har du läst min bok?”
Serveto skickade tillbaka boken fullmarkerad med ”rättningar”.
Serveto var inte välkommen i Genève eller övriga Europa. Han hade dömts av-
-katolska kyrkan. 1553 rymde han från inkvisitionens fängelse-
-och beslutar sig för att dyka upp i Saint-Pierre i Genève!
Historieforskarna undrar om han möjligen var sinnessjuk.
Han dyker upp när Calvin predikar, han blir arresterad. Några av libertinerna-
-har invändningar. Några andra undrar ”om katolikerna är emot honom, är han en”-
-”av oss?” Men på det stora hela instämde de Schweiziska kantonerna med Calvin-
-om att Serveto borde avrättas. Så gjorde man på den tiden. Calvin förespråkade-
-en mer smärtfri halshuggning, men tillbakavisades, och Serveto blev bränd.
För många är detta symbolen för kalvinismen: sträng, känslokall, auktoritär.
Det är lätt för oss idag att säga att dödsstraff för villolära är ett misstag.
Men inte många hade tänkt så på Calvins tid. Calvin skrev och skrev…
…mer än vad de flesta läser under sitt liv.
Hans kommentarer innefattar hela Gamla testamentet, förutom de historiska-
-böckerna och en del av vishetslitteraturen; hela Nya testamentet, förutom-
-Andra och Tredje Johannesbreven, samt Uppenbarelseboken, som Calvin erkände-
-att han inte riktigt förstod.
För några år sedan när jag skulle påbörja en predikoserie om Uppenbarelseboken-
-sa min kära mor: ”Jag tror inte ens Calvin förstod Uppenbarelseboken!”
”Vad tror du att du gör?” Han skrev traktater, pamfletter och katekeser.
Många känner till första frågan i Westminsters lilla katekes, men innan dess-
-fanns Calvins genevska katekes – känner ni igen detta?
”Vad är huvudsyftet med människans liv?” ”Att känna Gud genom vilken”-
-”människorna skapades.” ”Vad har du för skäl till det?” ”För att Han skapade”-
-”och satte oss till världen för att bli ärad i oss, och det är helt rätt”-
-”att våra liv, som Han börjat, bör ägnas åt Hans ära.” ”Vad är människans”-
-”högsta goda?” ”Samma sak.”
Han byggde vidare på Institutio Christianae Religionis-
-och till slut blev den 80 kapitel och 4 böcker. Och den handlar inte alls om-
-predestinationsläran. ”TULIP”-förkortningen kommer inte från Calvin, den är-
-troligtvis bara hundra år gammal. De fem punkterna kommer från Dordrechtsynoden-
-på 1600-talet. Calvin sysslade med så mycket mer än bara fem punkter.
Lyssna bara på dessa citat. Calvin om den kristnes liv:
”Att vara kristen är inte en tungans lära, utan livets. Den greppas inte bara”-
-”med förståndet utan endast när den upptar hela själen och får sitt säte”-
-”i hjärtats innersta känslor.”
Här skriver Calvin om summan av det kristna livet som självförnekelse.
”Vi tillhör inte oss själva. Vårt förnuft och vilja får inte styra våra planer”-
-”och handlingar. Vi tillhör inte oss själva. Låt oss därför inte söka vårt eget”-
-”bästa, efter köttet. Vi tillhör inte oss själva. Låt oss därför glömma oss”-
-”själva och det som är vårt. Vi tillhör Gud – låt oss leva och dö för Honom.”
”Vi tillhör Gud – låt Hans visdom och vilja styra våra handlingar.”
”Vi tillhör Gud – låt alla delar av våra liv ha Honom som enda rätta mål.”
Mannen kunde tänka, skriva och känna. Detta skrev han om Kristi centralitet:
”Om vi söker frälsning, ser vi av själva namnet Jesus att den är hos Honom.”
”Om vi söker någon av Andens gåvor, finns de i Hans smörjelse.”
”Om vi söker styrka, ligger det i Hans välde. Om renhet – i Hans avlelse.”
”Mildhet – den finns i Hans födelse. Återlösning finns i Hans lidande.”
”Förlåtelse finns i Hans fördömelse. Befrielse från förbannelse är i Hans kors.”
”Tillfredsställelse är i Hans offer. Reningen finns i Hans blod.”
”Försoning i Hans nedstigning till dödsriket. Köttets död är i Hans grav.”
”Det nya livet är i Hans uppståndelse och odödlighet i densamma.”
”Arvtagandet av Himmelriket är i Hans inträde i Himlen. Skydd, säkerhet”-
-”och alla välsignelser finns i Hans rike. Vill vi ha en bekymmerslös väntan”-
-”på domen, ser vi den i makten som givits Honom att döma. Kort och gott:”
”Då ett rikt lager av allt gott i överflöd finns i Kristus, låt oss dricka oss”-
-”fulla från denna källa, och ingen annan.” Detta är predikan!
Calvin var vid dålig hälsa hela livet. Han åt och sov inte tillräckligt.
Han bokstavligen arbetade ihjäl sig. Man måste därför ha den rätta balansen-
-i hårt arbete och uthållighet. Han gjorde helt enkelt för mycket. Bruce Gordon:
”Calvins hårda rutin och återkommande sjukdom gjorde att han åldrades och”-
-”dog i förtid.” Vid ett tillfälle räknade han upp allt han led av.
Artrit, njurinflammation, njursten, hemorrojder, bölder, smärtor i benen.
Han hostade up slem och blod, och i slutet skrev han att Gud hållit ihop alla-
-hans delar för att låta honom känna smärta in till slutet.
Han visste att Gud använde honom, men var medveten om sina fel.
Detta skrev han om sig själv i tredje person till de politiska ledarna:
”Det är sant att Gud använt honom som ett verktyg i det lilla han gjort”-
-”och att påstå någonting annat vore hyckleri. Han ber åter om ursäkt för att”-
-”ha gjort så lite [!] i proportion till vad han förbundit sig till.”
”Han känner att stadsherrarna har varit mycket tålmodiga med hans”-
-”alltför våldsamma sinnelag som han skäms för, och annat, precis som Gud varit.”
Senare, precis innan han dog, skrev han till pastorerna i Genève:
”Jag har många svagheter som ni tvingats dras med.”
”Allt jag gjort är värdelöst och jag är en eländig varelse.”
”Men jag har velat det som är gott och mina brister har alltid misshagat mig”-
-”och gudsfruktan har varit rotad i mitt hjärta. Jag ber er förlåta mitt onda”-
-”och om där fanns något gott, följ efter det som gott exempel.”
”Min lära har alltid varit trogen undervisning och Gud har gett mig nåden att”-
-”skriva så troget jag bara kunnat. Jag har inte förfalskat ett enda ställe”-
-”i Bibeln, eller misstolkat det, så vitt jag vet. Och även om jag kan ha fört”-
-”in några fina meningar, har jag inte fallit för frestelsen att fokusera på”-
-”att skriva vackra formuleringar, utan alltid haft enkelhet som mål.”
I slutet av hans liv hör man honom alltså: ”Jag har varit alltför arg.”
”Jag har tappat humöret, och ni har stått ut med mig. Jag har inte gjort”-
-”allt jag velat göra, men Gud har använt mig till att göra lite grann.”
”Men jag försäkrar er om att jag så gott jag kunnat har undervisat Guds Ord.”
”Jag har inte förfalskat en enda mening eller hycklat, utan undervisat efter”-
-”bästa förmåga.”
Ack, om ändå samma sak också kunde sägas om oss alla!
27 maj 1564, innan han fyllt 55… att dö vid 54 års ålder tycks så ungt för mig.
Jean Calvin gick bort och begravdes på den allmänna gravplatsen-
-i en omärkt grav, så att ingen kunde idolisera honom efter döden.
Jag tror att Calvin hade tagit Jes 40:6-8 som en passande livsvers.
Ja, med sitt liv och med sin död, vittnade han om dessa ord från profeten.
Opinionen svänger hit och dit – du kan kolla upp hur mycket du blir omtalad-
-och kolla kommentarerna på din blogg. Du kan räkna hur många du påverkat-
-räkna dina pengar, titta på din kvadratmeter. Experter talar om allt under-
-solen, men Guds Ord kommer alltid vara sant. Det är vår fasta polstjärna.
Vi må irra bort oss, men Ordet består. Det är de ståtliga tallarna-
-på en äng av tulpaner. Gräset blir grönt och vissnar, tulpanerna vissnar-
-men tallarna överlever vintern utan att ruckas. Det är ironiskt hur vi alla-
-vill vara någonting, vi vill ha betydelse och vara mer än ett streck mellan-
-födelsedatumet och dödsdatumet. Vi vill lämna ett arv efter oss.
En del söker detta i arbete, andra i ägodelar och samlingar, eller familjen.
Vi har en gudagiven förnimmelse av att, trots alla våra prestationer och bragder-
-så kommer vi inte att bestå. Vi är gräs, och vi vill alla blomma.
Predikanten vill det, alla människor vill det.
En elev frågade mig: ”Hur vet du när du går upp i predikstolen, att du inte”-
-”bara predikar för att bli sedd av människor?” Jag sa: ”Jag vet inte.”
”Jag säger till när jag vet.” Alla vill vi ju glänsa. Vi vill ha betydelse.
Vi lägger ner våra liv för att få grader och gå framåt i vårt yrke.
Oavsett kristen- eller affärsverksamhet, hemmet eller barnen…
Samtidigt känner vi flyktigheten och vill desperat hålla fast vid något evigt.
Det är detta som är paradoxen med permanensen. Våra liv kan endast-
-komma i närheten av det eviga när vi erkänner att våra liv i sig själva är-
-hopplöst tillfälliga. En kommentator till texten i Jesaja säger:
”Om jag insisterar på att jag är beständig, är jag ingenting. Erkänner jag att”-
-”endast Gud är beständig, blåser Han sin beständighet på mig.”
Vill du lämna ett arv efter dig och överskrida din egen blotta existens?
Du är stoft, mask, skapad. Låt oss alla släppa taget om vår fåfängliga framgång-
-och gripa efter Det som kommer att överleva oss alla: Guds Ord.
Jes 66:2: ”Jag skådar ner till den som är betryckt och har en förkrossad ande”-
-”och till den som fruktar mitt ord.” Tänker ni på de som haft störst betydelse-
-i ditt kristna liv? Vare sig det är en stor predikant eller din fromma farmor.
Tänk på de som haft djupt inflytande. Vi vet att de hade detta: de var ödmjuka-
-och hade en förkrossad ande, och de fruktade Guds Ord.
De betydelsefulla är de som vet att Gud är allt och vi ingenting i jämförelse.
Modeflugor kommer och går. Nyheterna uppdateras nu varje minut.
Det snurrar ständigt…
Men Ordet kommer att bestå längre än oss alla. Församlingen – den enda-
-institution som Kristus själv har lovat att bygga – inte USA, FN eller EU…
Församlingen som bygger på Guds Ord allena. Så låt allt vårt läsande-
-memorerande, katekesförhör genomsyras av Ordet. Låt våra sånger, verksamheter-
-och mission underordna sig Ordet. Må alla våra teologiska frågor och relations-
-och familjeproblem underordna sig Ordet!
”Hör någon säger: ‘Ropa!’ En annan svarar: ‘Vad skall jag ropa?'”
”Allt kött är gräs och all dess härlighet är som blomster på marken.”
”Gräs torkar, blommor vissnar, när HERRENS Ande blåser på det. Folket…”
Även folk som Jean Calvin – det hade han varit först med att instämma i.
”Gräs torkar, blommor vissnar, men vår Guds ord består i evighet.”
Låt oss be…
Vår nådige, himmelske Fader. Vi vill vara den här Bokens folk. Förlåt oss-
-för att vi tror oss vara smartare än Ordet som Din Ande inspirerat.
Förlåt oss för att vi tror att familjen, verksamheten, framgången, kommer-
-genom något annat medel än vår bergfasta lojalitet, underordnande och glada-
-lydnad till denna Bok. Må vi, i allt vi gör, bygga på denna grund.
Guds Ord, Jesus Kristus själv är hörnstenen i vars namn vi ber. Amen.

DelaShare on Facebook8Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page