Magerna och de eviga konsekvenserna av vårt arbete

Har du någon gång undrat över vad som ledde de vise männen att ge sig ut på sin långa, farliga resa till Betlehem? Vad fick dem egentligen att tro att just den stjärna de följde skulle leda dem till en stor kung?

Vad de flesta vet om magerna kommer från folktraditioner och julsånger som inte har mycket stöd i Bibelns texter. Matteus säger inte att magerna var kungar, han säger inte att de var tre stycken och det är inte heller troligt att de kom från Orienten.

magi[1]Vilka var då dessa mager, och var kom de ifrån? Craig Chester, före detta ordförande för Monterey Institute for Research in Astronomy ger följande beskrivning av magerna:

Den särskilda gruppen mager kom “från öst”. De kan ha varit zoroaster, meder, perser, araber eller rent av judar. Antagligen tjänade de som slottsrådgivare och gav prognoser och spådomar åt sina kungliga beskyddare efter att ha studerat stjärnorna, som de hade mycket kunskap om. Mager gick ofta från hov till hov, och det var inte ovanligt att de reste över stora områden för att närvara när en kung skulle födas eller krönas, och visa sin respekt och ge gåvor. Det är alltså inte förvånande att Matteus nämner dessa för att visa att Jesus är kung, eller att Herodes skulle se deras ankomst som någonting allvarligt.

Magerna var viktiga och inflytelserika människor på sin tid. Att nämna att dessa kom till Jerusalem, var för Matteus ungefär som att hänvisa till de mest framstående vetenskapsmännen, för att styrka att Jesus föddes till att vara kung.

Antik litteratur nämner flera gånger att mager besökte kungar och kejsare. Till exempel ledde Tiridates, kung av Armenien, en procession mager för att hylla Nero i Rom år 66. Josefus skriver att mager även besökte Herodes omkring år 10 f.Kr. Att mager kom för att hylla en nyfödd kung var inte någonting märkligt för de som först läste Matteusevangeliet.

Det hade inte heller skett obemärkt. Matt 2:3 säger ju faktiskt, att inte bara Herodes blev förskräckt utan även “hela Jerusalem med honom”. Magerna var så pass viktiga personer att de förmodligen reste med ett stort följe soldater eller rent av en liten armé som skydd. Så det är inte förvånande att Herodes och Jerusalems invånare blev förskräckta när de kom.

Vad förde magerna till Jerusalem?

Magerna måste ha sett ett mycket tydligt astronomiskt eller astrologiskt budskap eftersom de gav sig ut på en så lång, farlig resa. I Matteus 2:2 antyder de att de hade sett någonting på natthimlen som var så speciellt att de övertygades att resa över tusen kilometer till Jerusalem och leta efter denne nye kung.

Hur kunde “tecken i himlen” informera magerna om att en judisk kung hade blivit född?

Svaret kan ta oss över 500 år bakåt i tiden, till vad en av Guds trogna tjänare gjorde under den babyloniska fångenskapen. Vi läser att kung Nebukadnessar satte Daniel till den höga positionen “främst bland spåmännen, besvärjarna, kaldéerna och stjärntydarna” (Dan 5:11). Med andra ord: Daniel utsågs till magernas överhuvud.

Magerna under det första århundradet hade med stor sannolikhet studerat Daniels skrifter och möjligen andra judiska skrifter som Daniel blivit förknippad med, som till exempel Jesaja bok. Denna koppling mellan Daniel och magerna kan ge en bra förklaring till varför magerna 600 år senare förväntade sig att en judisk kung skulle uppträda i Judéen nära slutet av det första århundradet.

Det finns faktiskt belägg för att Daniels profetia om att en mäktig judisk kung skulle komma var välkänd i den antika världen på det första århundradet. Både den judiske historikern Josefus och den romerske historikern Tacitus skrev om en utbredd tro bland judarna, som grundade sig på forna skrifter, om en stor världshärskare som skulle komma från Judéen. Det är sannolikt att det var därför som magerna följde stjärnan, för att de hade studerat Daniels skrifter.

Eftersom Daniel var trogen i sitt arbete, använde Gud honom för att föra nyheterna om Kristi födelse både till sina israelitiska landsmän och till några av de mäktigaste, kunnigaste och mest inflytelserika hedningarna på den tiden.

För stadens bästa

I Jeremia 29 finner vi en del av Jeremias brev till landsflyktingarna i Babel: “sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till HERREN. När det går väl för den, går det också väl för er.” (Jer 29:7).

Dessa landsflyktingar, inklusive Daniel, hade sett sitt land förgöras, sina familjer förföljas och deras allra heligaste plats för tillbedjan förstöras. Det måste ha varit svårt att göra gott mot en stad som förstört deras hemland. Men ändå lydde Daniel Guds kallelse och blev främst bland magerna, och kungens rådgivare.

På sätt och vis är också vi i “fångenskap”, eftersom vi lever i en fallen, syndig värld och ser fram emot Kristi återkomst—då han ska ställa allt tillrätta igen. Men hellre än att bara sitta passiva, engagerar vi oss i världen eftersom Gud kallar oss att arbeta för stadens frid och framgång här och nu.

När julen är över och ett nytt räkenskapsår ska ta sin börjant är det bra att bli påmind om vart allt vårt arbete tar vägen. Gud kallar oss att vara trogna här och nu, även om vi inte alltid ser resultatet av vad vi gör. Vi har ingen aning om hur Gud använder det.

Se på berättelsen om Edward Kimball, en söndagsskolelärare. Han brydde sig så mycket om sina elevers andliga välbefinnande att han aldrig gav upp, även om det kunde bli både alldagligt och utmanande att undervisa en grupp bråkstakar.

Till sist visade det sig att evangelisten D.L. Moody kom till Kristus genom Kimballs undervisning. Moody förde tusentals till Kristus under sin livstid, däribland Wilbur Chapman. Chapman själv blev en evangelist som omvände den kände predikanten Billy Sunday. Under sina många evangelistiska möten ledde Sunday Mordecai Ham till att ta emot evangeliet. Och vem nådde Ham? Jo, hans förkunnelse ledde till Billy Grahams omvändelse, som predikat för mer människor än någon annan och lett tusentals till Kristus.

Idag kommer inte många ihåg Edward Kimball, men tack vare av hans trofasthet och envishet använde Gud hans ansträngningar för att sätta igång en otrolig kedjereaktion som räddade miljoner.

Berättelsen om Betlehems stjärna och magerna börjar inte i Matt 2. Den sträcker sig hundratals år tillbaka till fångenskapen i Babel, där Daniel troget lydde Guds kallelse att arbeta och engagera sig i samhället—även under de svåraste tiderna. Om vi är trogna i vår kallelse, vem vet hur Gud också ska använda vad vi gör idag för att hans rike ska utbredas imorgon?

Hugh Whelchel är verkställande direktör för Institute for Faith, Work & Economics, en tankesmedja i Washington D.C.-området som främjar bibliskt tänkande, och författare till How Then Should We Work? Rediscovering the Biblical Doctrine of Work.