”De sade att vi måste gå genom många lidanden för att komma in i Guds rike.”
Apostlagärningarna 14:22
Guds folk genomgår sina prövningar. När Gud utvalde sitt folk hade han aldrig i tanken att det skulle vara ett folk som inte skulle prövas. De utvaldes i lidandets ugn; de blev aldrig utvalda till världslig fred och jordisk lycka. De har aldrig fått något löfte om att vara fria från sjukdom och dödlighetens smärtor. Nej, när Herren skrev privilegiebrevet, stod tuktan bland det som de oundvikligen skulle få.
Prövningar är en del av vår lott; de förutbestämdes åt oss i Kristi sista testamentsgåva. Lika säkert som stjärnorna har formats av hans händer, och liksom deras banor stakats ut av honom, så har våra prövningar tilldelats oss: han har förordnat deras tid och plats, deras intensitet och hur de ska påverka oss.
Goda människor får aldrig förvänta sig att de kan undvika bekymmer. Om de förväntar sig det, kommer de att bli besvikna, för ingen av deras föregångare har varit utan dem. Lägg märke till Jobs tålamod; kom ihåg Abraham, han hade ju sina prövningar och genom sin tro under dem, blev han ”Fader till de förtröstande”. Studera noga biografierna över alla patriarkerna, profeterna, apostlarna och martyrerna, så kommer du upptäcka att alla de som Gud gjorde till barmhärtighetens kärl också fick gå igenom lidandets eld. Det har sedan gammalt förutbestämts att svårighetens kors ska ingraveras på alla barmhärtighetens kärl, som det kungliga sigill som Kungens hedrande kärl utmärks med.
Men även om lidanden alltså är den väg som Guds barn måste gå, har de tröst i vetskapen om att deras Mästare har färdats på den före dem. Hans närvaro och medlidande ger dem mod, hans nåd styrker dem och hans föredöme lär dem att härda ut. När de till sist når ”riket” kommer det vara mer än nog för att gottgöra de ”många lidanden” de fick gå igenom för att komma in i det.
