Människosonen (andakt av Charles Spurgeon)

Människosonen (andakt av Charles Spurgeon)

”Människosonen.”
Johannes 3:13

Hur ofta använde inte vår Mästare titeln ”Människosonen”! Om han så hade velat, hade han alltid kunnat tala om sig själv som Guds Son, den Evige Fadern, den Underbare, Rådgivaren, Fridsfursten… men se hur anspråkslös Jesus är! Han föredrar att kalla sig själv Människosonen. Låt oss lära oss ödmjukhet från vår Frälsare. Låt oss aldrig jaga efter stora titlar eller imponerande grader.

Men här är också en långt mycket mer ljuvlig tanke. Jesus älskade mänskligheten så mycket att han med glädje gav den denna heder. Det är en stor ära, ja, den högsta hedersbetygelsen för mänskligheten att Jesus är Människosonen och därför brukar han hålla fram detta namn, som om han skulle fästa kungliga medaljer på mänsklighetens bröst, och synliggöra Guds kärlek till Abrahams avkomma. Varje gång han yttrade ordet ”Människosonen”, spred han en gloria runt huvudet på Adams barn.

Men här kommer en kanske ännu mer värdefull tanke. Jesus Kristus kallade sig Människosonen för att uttrycka sin enhet och sitt medlidande med sitt folk. På så sätt påminner han oss om att han är den vi kan nalkas utan fruktan. Som människa kan vi komma till honom, med alla våra sorger och bekymmer, för han vet hur det känns; han har själv lidit som ”Människosonen” och kan bistå och trösta oss.

Hell dig, välsignade Jesus! Eftersom du evigt härefter använder det ljuvliga namn som bejakar att du är en broder och nära släkting, är det för oss ett kärt tecken på din nåd, din ödmjukhet, din kärlek.

”O se hur Jesus anförtror
sig oss barns kärlighet.
Som vill han med sin fria väg
få se vår ärlighet!
Hans helga namn som allmänt ord
på jord han höra vill.
I kärlek ock hans majestät
vi tillträde ha till.”

DelaShare on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page