Måste vi förlåta de som syndar mot oss om de inte omvänder sig?

Mike Bullmore, Ryan Kelly och Vermon Pierre om att förlåta de som syndar mot oss om de inte omvänder sig.

 

 

En fråga som inte så sällan uppstår i det kristna livet, inte bara för-
-pastorer utan för alla troende, där det ibland kan hetta till:
Måste vi förlåta de som inte har ångrat sina synder mot oss?
Vad är vårt kristna ansvar gentemot de som har syndat och inte omvänt sig?
Hur ser förlåtelse ut i sådana fall?
Vi får inte ta för givet att det bara är vi själva som utsatts för synd-
-och att vi inte har syndat mot dem. Det är viktigt att tänka på-
-när det uppstår relationsproblem.
Man får alltså vara nykter och se på sig själv, med hjälp av andra.
Du kan misstänka dig själv, men till slut också se att du är utan skuld…
…Och den andra personen ångrar sig inte. Vad gör vi nu?
Vi måste tala om dels förlåtelse, dels försoning.
Bibeln säger oss att alltid ha en förlåtande inställning.
Vi ska släppa taget om eventuell bitterhet.
På Kristi kors, eller domens dag, tar Gud itu med alla oförrätter.
Att ha en förlåtande anda är viktig, men det tar tid.
Men om det inte finns någon omvändelse, kan det inte ske någon försoning.
Den ena går halvvägs, men den som syndat måste omvända sig och erkänna-
-sin synd och möta den andre i mitten och försonas.
Om det inte finns där, är förhållandet inte helt återställt.
Du nämnde någonting viktigt där med att det är grundat i Evangeliet.
En dag ska allting upprättas, och det ger oss friheten att inta en-
-förlåtande hållning.
Versen i Romarbrevet är så nyttig:
”Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och beror på er.”
Vi har ju ansvaret att förlåta, men allt hänger inte bara på oss.
Så långt det är möjligt och beror på er – håll fred med alla människor.
”Kärleken överskyler många synder.” Om vi jagade ner varje synd mot oss-
-och krävde omvändelse för att få försoning, skulle det bli hopplöst.
Våra församlingar skulle upplösas. Men vi kan ha fördrag med varandra.
Stå ut med varandra, med andra ord.
Ibland spricker en relation och det krävs omvändelse för försoning.
Dessa verser om att stå ut och förlåta varandra, finns där eftersom-
-överträdelser är så vanliga. Men det finns också utrymme för oss-
-att ha överseende, överskyla, erbjuda barmhärtighet och nåd.
Å andra sidan måste vi ibland söka upprättelse och kalla-
-en broder eller syster att omvända sig.
Vi kan inte bara överskyla alla synder. Matteus 18 finns också där.
Vi måste ta de tuffa samtalen och inte bara låtsas som ingenting…
…Och det är ju för deras skull då de inte har det rätt med Herren-
-och inte har en botfärdig ande. Du vädjar till den helige Ande i dem.
En del synder är ju otroligt svåra, såsom övergrepp, o.s.v.
Man får vara medveten om att det är en lång process.
Men folk får inte fastna i bitterhet. Det tar tid att återfå förtroendet.
Omvändelse och förlåtelse kan ske, men det kan ta lång tid att återställa-
-relationen. Den blir endast helt återställd på den nya jorden.
Det var bra ord. Ibland kan vi vara för snabba med bibelverserna-
-och inte se att det finns olika typer av smärta som tar tid.
Gud är tålmodig, och det är vi tacksamma för, även för vår egen skull.
Vi kan inte ge människor krav på hur de måste omvända sig, m.m.
I slutet av Ef 4 finns en underbar vers.
”Var goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra”-
-”liksom Gud i Kristus har förlåtit er.”
Här finns en förebild för oss. Hur kan jag återspegla Guds hjärta gentemot-
-mig i hur jag ser en broder eller syster som syndat mot mig?
Detta ger ju styrka och motivation till att förlåta…
Ibland känns det som om förlåtelse är omöjlig, och det enda hoppet är-
-att se till korset och förlåtelsen som Gud gett oss för vår stora synd.
Det ger alltså både hopp, en förebild och en påminnelse om vad vi har fått.
Må vi återspegla Guds hjärta.
Översatt av Evangeliecentrerat.se

DelaShare on Facebook1Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page