Matt Chandler – Ett liv värt att leva för Kristus är ett liv värt att mista (svensk text)

Här är en predikan från CROSS-konferensen som har som sitt syfte att mobilisera studenter att lämna sin bekvämlighet och åka ut för att nå de onådda folken.

Matt Chandler tar fram aposteln Paulus’ liv som bevis för att det inte finns någon som har gått för långt för Guds frälsande barmhärtighet. Faktum är att hans engagemang för evangelisation och, ännu mer, hans kristusupphöjande frimodighet mitt i allt lidande visar hur sanna hans ord är i Filipperbrevet 1:21: “För mig är livet Kristus och döden en vinst.” Må samma sak kunna sägas av hela Guds folk, att det kommer en bättre dag då vi ska få vår lön och äntligen få se vår högt värdesatta Kung ansikte mot ansikte.

Låt oss be tillsammans.
Fader, jag tackar Dig för dessa män och kvinnor.
Jag har höga förväntningar om vad Du kan göra ibland oss.
Jag ber att inte bara i kommande timme, dagar, utan årtionden–
–att Du ska bli känd genom oss, till Din ära och Dina globala syften.
Ta Dina söner och döttrar in vid Din sida.
Vi älskar Dig och vi vet att vi druckit från en brandpost–
–så ge oss koncentrationsförmågan och känsloförmåga.
Helige Ande, upplys oss och visa oss mer av Jesus.
Bryt igenom alla de förutbestämda åsikter som vi är bekväma i.
Om någonting i oss behöver avslöjas och avlägsnas, visa oss det.
Jag går med de övriga bröderna som stått här och vädjar till Dig–
–att sända oss till jordens ändar för att tillkännage evangeliet.
Eller spilla vårt blod så att Du blir känd som härlig, nådig och mäktig.
För Ditt underbara Namns skull, amen.
Ta fram era biblar. Vi ska till Filipperbrevet 1.
Jag vill först säga att jag är glad att vara här.
Jag hade en collegeverksamhet i tio år innan jag blev pastor i The Village.
Så jag vet att under mellandagarna är det mängder av konferenser.
Var du än är engagerad så är det konferenser över hela landet.
Det pågår konferenser som predikar Guds Ord och tillber Jesus.
Som förklarar evangeliet om Jesus Kristus.
Här är vi 4 000 som har kommit för att höra och sjunga Guds Ord.
Men vad vi på Cross Conference vill undervisa om, är–
–inte bara att ni ska bli bättre kristna, utan snarare…
…att ni helt ska köpa Guds globala ära.
Att se alla stammar, språk och folk lära känna, tillbe och glädjas i Honom.
Så att 4 000 har samlats för att höra om detta är spännande!
Detta är en familjevecka då många reser runt, och jag fick prata med mamma–
–för att komma hit. Och vi förhandlade lite, men nu är jag här.
Kanske ett dåligt föredöme, men nu är jag här.
Nu ska jag berätta varför det är spännande att stå här.
Just nu är de därute.
Vi är redo med biblarna och fulla av förväntan och vill höra Guds Ord.
Men det finns människor därute som inte vet någonting om Jesus Kristus.
De vet ingenting om den härliga, goda nyheten.
Och här i vår samling påbörjar Guds försyn en process som fullbordas–
–med att Hans Ord tillkännages, eller att blod spills ut.
De där ute vet inget om Kristus, ändå påbörjar Gud Sin plan där vi ber–
–och detta leder till att Han når denna folkgrupp och hämtar in barnen.
Och detta händer på riktigt. Därför är det spännande att predika för detta.
Att veta att i länder som Iran och Irak som vi aldrig skulle tro–
–att Gud skulle ta ut Sina barn ifrån.
Och Han kommer att bjuda in oss för att utföra detta.
Vad galet att vi får vara härolderna. Precis som herdarna.
Att vi har förmånen att ge våra liv och lida!?
Att vi har förmånen att arbeta!?
Ni vet väl att ni inte är häftiga. Eller måste jag säga det?
Ni är så söta och duktiga…
Men Gud använder er trots det, inte på grund av det.
Så ni blir inbjudna av ärans Konung. Detta är underbart.
Mitt ämne är: Ett liv värt att leva för Kristus är ett liv värt att mista.
Jag vill inte ta upp detta på ett glättigt sätt, nu.
Det finns en verklig möjlighet att vi kan mista våra liv.
Några blir så motiverade att resa ut och mister era liv för det!
Ni är människor med familjer och det är inte lätt, jag har barn.
När jag bad och förberedde mig tänkte jag på detta innan.
Tänk om min son eller dotter skulle dö utomlands för Sonens ära?
Så jag bad och bad.
Jag växte i förtroendet att all förlust blir obetydlig i evigheten.
För Guds namns ära och Sonens skönhet.
Jag tar en vers ni känner till. Man måste vara försiktig med dem.
För läser man en bok och den citerar en vers man känner till–
–så riskerar man att vilja skippa över den. Känner ni det?
Jag måste påminna mig om att Bibeln är rättesnöret, inte den här killen.
Så man måste vara försiktig med vad jag kallar “kaffekoppsverser”.
Vi är så bekanta med dem att de inte träffar oss som de bör.
Jag ska tala om att dö och leva för Kristus. Gå till Filipperbrevet 1:21.
Slå upp det stället. Titta på det.
Filipperbrevet 1:21. Bara den versen.
Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst.
Om vi ska tala om att ett liv värt att leva för Kristus är ett liv värt att mista–
–så vill jag hålla mig på denna vers.
Jag vill börja där texten börjar—inga av Guds Ord är onödiga.
De första orden vi ser är “ty för mig” så om vi ska tala om att–
–ett liv värt att leva för Kristus är ett liv värt att mista, så
–måste vi se vem som säger detta.
Innan Paulus blev apostel var han Saulus av Tarsus.
Han hade ett dåligt rykte. Jag ska visa i Apostlagärningarna 7.
Stefanus har en icke-sökarvänlig predikan i Jerusalem–
–och folkskaran blir ursinnig. De skrev inte arga mail eller bloggar.
De ville inte bara kasta ut honom. De blev ursinniga och stenade honom.
Det var tydligen för trångt där inne så…
Apg 7:58: …de drev ut honom ur staden och stenade honom.
Och vittnena lade sina mantlar vid fötterna på en ung man som hette Saulus.
8:1 Och Saulus hade gått med på att han dödades.
Det är så bekant för oss att vi inte kan sätta oss in i det.
Steningen var inget groteskt för Saulus. Han blev inte chockerad.
Han undrade inte hur han hade hamnat med det här gänget.
Bibeln säger att han helt höll med om avrättningen.
Han gillade det.
Samma dag bröt en svår förföljelse ut mot församlingen i Jerusalem–
–och alla utom apostlarna skingrades över Judeen och Samarien.
Några gudfruktiga män begravde Stefanus och höll dödsklagan över honom.
Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus och–
–drog fram både män och kvinnor och lät sätta dem i fängelse.
De som nu hade skingrats gick omkring och predikade evangeliet.
Saulus försökte utplåna församlingen. Han gick in i hus efter hus…
Han ser med glädje på när Stefanus stenas och försöker utplåna församlingen.
Avrättningen uppmuntrade honom mer så att han började gå hus till hus–
–och dra ut makar, fäder, mödrar, systrar, bröder, söner, döttrar.
Han drar ut dem för att sätta dem i fängelse. I kapitel 9 fortsätter det:
9:1-2: Saulus, som fortfarande andades hot och mordlust mot–
–Herrens lärjungar, gick till översteprästen och bad att få med sig brev–
–till synagogorna i Damaskus.
Om han kunde finna några som hörde till ‘den vägen’–
–skulle han fängsla dem och föra dem till Jerusalem.
Hans ilska mot kristna kunde inte få nog.
Han gillar Stefanus’ avrättning, börjar dra folk ur husen till fängelse–
–sedan går han till översteprästen, ber om brev från dem för att–
–gå till Damaskus för att fängsla och dra dem till Jerusalem och visa…
…att de inte rättat sig efter universums sanne Gud. Det här är mörkt.
Han kallar sig själv i 1 Tim 1:13 för hädare, förföljare–
–och en oförskämd motståndare.
Som pastor har jag suttit och pratat med många om evangeliet.
Och det visar sig att de inte är intresserade utan bara vill argumentera.
Som fariséerna som blev visade till rätta men ständigt tänkte ut nya frågor.
Paulus var en oförskämd våldsman. Han nöjde sig inte med svar.
För de som är ointresserade och även våldsamma mot evangeliet…
…är inte Saulus’ förvandling till Paulus slutet på detta nonsens?
Denna man som är aggressiv och våldsam mot den kristna tron…
…lär känna Kristus och blir den främste missionären.
Är inte han beviset på att Gud kan nå vilken våldsam själ som helst?
Rädda, frälsa, föra över till Sin älskade Sons rike?
När vi tänker på de läskiga, svåra platserna på jorden–
–ser vi att Saulus säger “Jag var sådan!”
“Våldsamma mot Jesus—det var jag! Drog ut folk på gatan—jag gjorde så!
Jag sökte tillstånd från regeringen att förtrycka.
Jag gav medhåll åt en mördande lynchmobb.”
Ty för mig… Jag förutsätter vissa saker om er på denna konferens.
Eftersom detta är en missionskonferens.
Jag hade gjort det annorlunda annars. Men ni har sagt:
“Dessa fyra dagar ska jag lyssna på en grupp män som ska visa mig att–
–det finns svåra folk man kan åka och ge sitt liv för så att de ska se–
–Honom som gav Sitt liv för mig.”
Ni på denna konferens kan väl grunderna i Guds Ord.
Jag kanske förutsätter för mycket.
Men jag förundras över vad som hände på Damaskusvägen, för–
–Paulus var inte en sökare!
Han läste inte i Tim Kellers eller John Frames apologetikböcker.
Han funderar inte på om det är sant, han tvivlar inte på sina tvivel.
Och Jesus brydde Sig inte. Gud sa inte: “Hur gör Vi?”
“Han är inte intresserad… och Vi som hade planer för hednafolken…”
Jesus sparkar honom av hästen! Gör honom blind!
Saulus’ rykte var så dåligt att när Anden sa till Ananias att han skulle–
–gå och bota honom, så invände han. Vem invänder mot en uppenbarelse?
“Den mannen har gjort mycket ont…”
“Saulus av Tarsus? Kanske den andre Saulus, han verkar ju schysst.”
Det var någonting med Damaskusvägen som Paulus senare skulle beskriva–
–i Galaterbrevet 1:15-16:
Men han som utvalde mig redan i moderlivet och som kallade mig–
–genom sin nåd, beslöt att uppenbara sin Son i mig, för att jag skulle–
–predika evangelium om honom bland hedningarna.
Jag brydde mig då inte om att genast fråga människor till råds.
Detta knyter an till andra budskap: Han utvalde honom redan i moderlivet.
Utväljande kärlek! Förtroende för att Gud kan rädda.
Jesaja säger att Herrens arm inte är för kort, Han tar vilka Han vill.
Förundras över detta: Utvalde mig redan i moderlivet…
Utväljande kärlek, som räddar den mest argsinte antikristne mannen.
Han blir sparkad av hästen och blir förälskad i Jesus Kristus!
Utvald redan innan han föddes. De finns där ute!
Utvalda innan de har blivit födda!
Söner och döttrar som är köpta av Hans blod. De kommer att bli räddade!
De kommer att bli frälsta, och Han ska använda många av oss för det.
Och om ingen vill så kommer Han ändå få dem.
Det är en förmån att få gå. Inte en förpliktelse.
Vi hör historier om hur Jesus kom till en iranier i en dröm.
Vi älskar ju sånt. Men Gud har bestämt att Ordet ska förkunnas för dem.
Och vi får gå, vi får be, sända, skänka och vara med på olika sätt.
“Kallad genom nåd.” Det älskar jag. Vi ser att Paulus var intelligent.
Petrus säger att Paulus’ skrifter är svåra att förstå.
Bibeln säger att hans brev är svåra att förstå och kan förvrängas.
Jag har blivit helt… “Romarbrevet är fint men lite förvirrande ibland…”
Han blev räddad av nåd allena.
En sak med de missionärer jag träffat—inget illa menat, men…
…de är ovanligt vanliga!
Jag har aldrig träffat någon som har haft slängkappa!
De är ovanligt vanliga!
De älskar Herren, studerar Ordet, underordnar sig ärans Konung.
Lyder Hans bud, men är aldrig fullkomliga.
Det är genom Hans nåd allena som Saulus blev räddad till Sonens rike.
Det behagade Gud att uppenbara Sin Son för honom…
Detta är vad jag får ihop av det, rätta mig om jag har fel…
Men om Saulus utvaldes i moderlivet, skulle bli räddad av nåd–
–Kristi blod utgöts för att han skulle bli aposteln Paulus…
Kan det vara så att den morgonen när han sadlade hästen, slipade svärdet–
–tog repet för att binda dem, samlade soldaterna för att krossa “Vägen”…
…kanske Herren började bli exalterad?
“Jag har hört din hädelse, hur du knutit handen mot Mig.”
“Om Jag sov, hade Jag vaknat helt sprallig!”
“Idag ska du bli Min! Du ska se Min ära och Jag ska ändra allt.”
Hur du tänker, går, handlar, förstår. Och inte för att du tillåter Mig–
–utan för att Jag är Gud. Det gav Honom nöje.
Det gav Honom nöje att rädda Saulus av Tarsus.
Hur magnifikt är Jesu blod?
Varför inte bara förgöra denne man!?
En god vän, några pastorer jag känner i Austin förlorade en av sina män.
Jag skäms för hur jag tänkte, jag ville ha rättvisa!
Min första reaktion var att jag ville ha rättvisa. Kunde ingenting göras?
Var är myndigheterna? Hämta militären och ge dem vad de tål!
Hur ondskefullt va? Jag ville ha rättvisa mot dem, men inte mot mig.
Jag vill inte ha rättvisa mot mig, utan nåd. Vilken ondska finns kvar i mig!
Det gav Gud nöje…
…att rädda Saulus av Tarsus.
Denna kallelse är förunderlig, och det jag alltid tänker på är–
–att det finns än idag människor som sparkar in dörrar och drar ut folk.
Binder dem och leder dem i fängelse.
Och några av dessa är köpta av Jesu blod. De är våra bröder och systrar.
Jag ber för dessa. “Vilka är ledarna för de som är emot Ditt namn?
Vilka är de som folk samlas runt som hatar Dig? Rädda dessa, Herre.”
Blända dem och sparka dem av hästarna.
Visa dem hur mycket de måste lida för Ditt namn.
För Han gör det, har gjort det, kan göra det.
Så han säger “Ty för mig är livet Kristus…”
Här inne säger nog många snabbt: “Självklart är livet Kristus!”
Men vad jag vet som pastor, som lever bland Guds folk, oisolerat.
Jag klarar inte av att bara resa runt och predika—utan att leva bland folk.
Vad jag lärt mig om mig själv och de som Gud har satt mig som herde för:
Det är lätt att säga “livet är Kristus” men övertygelsen kommer och går.
“Livet är Kristus” håller vi alla med om. Men Paulus är övertygad i det!
Han hade sett att alla andra vägar var värdelösa!
I Filippi fanns Lydia, som var rik och hade det bra. Han bodde i hennes hus.
Hon hade hus i Tyatira och i Filippi och verkar mycket modemedveten.
Han har bott i hennes hus, sett rikedomen, prylarna—de var ingenting värda!
Han menar att livet måste vara Kristus för det kan inte vara det där!
Lyssna. Ni blir nästan ständigt förledda och lärda om vad livet handlar om.
All reklam. All film…
Komediserier… de lär oss att leva som Lydia innan Jesus kom till henne.
Prylar, leksaker, bekvämlighet. Denna generations gud är bekvämlighet.
Smärtor ska endast tas bort.
Hur löser vi detta, och om det blir smärtsamt så vill vi inte.
Vi vill inte ha någon smärta alls.
Så smärta ses endast som problem, istället för Guds försyn.
Gud ses som svag, kurar ihop och undrar hur Matt Chandler fick hjärncancer.
Vem lät detta hända? Nej, nej, var försiktig…
Vi lär oss att bekvämlighet och prylar är livet.
Men Paulus är övertygad att livet är Kristus. Lydias livsstil var värdelös.
Hon var utanför staden och försökte finna vem Gud var.
Han såg att hennes livsstil var värdelös.
Han använde inte “Livet är Kristus” som en formel för att uppnå lycka.
Som magiska ord till “anden i lampan” som uppfyller alla ens önskningar.
Han hade sett fångvaktaren, den respektabla arbetarklassen.
Jag är inte från Texas men har bott i Texas tillräckligt länge.
Jag har bott där i 20 år och det finns en bild av–
–den valkige karlakarlen som arbetar hårt och flitigt, plikttroget–
–som åstadkommer mycket. Paulus hade sett att det var värdelöst.
Han hade diskuterat med de intellektuella på Areopagen.
Han såg att det var värdelöst.
Och fortsatt i Filipperbrevet talar han om sina religiösa bragder som skräp.
Han säger att Livet är Kristus” för att han säger: allt är skräp–
–jämfört med den överträffande kunskapen om Jesus Kristus, min Herre.
Allt är skräp jämfört med hur stor Jesus är.
Därför säger han livet är Kristus. Och du kanske säger det–
–men du kommer aldrig fatta det förrän du ser hur värdefull Jesus är–
–över allt annat som denna kultur värderar.
Den som finner en hustru har funnit någonting gott—jag har en, det är gott.
Men hon är inte mer värdefull än Jesus.
Barn är en välsignelse från Herren. Jag älskar att vara pappa.
Men det är inte bättre än Jesus.
När jag fick cancer avslöjades så mycket avgudadyrkan i mig.
Goda saker som jag hade upphöjt högre än de borde vara.
Man kan inte innerst inne säga att livet är Kristus förrän man sett–
–Hans överträffande storhet över allt annat i världen.
Intressant nog, fastän vi säger så, handlar inte allt i våra liv om Kristus.
Inte mycket i våra liv formas och styrs av Hans Ord.
Istället menar vi att leva är min version av Kristus.
Inte Han som vi läser om i Bibeln utan den vi skapat i våra tankar.
Den Jesus jag gillar, som aldrig skulle göra detta, som vill vara cool…!?
Du kommer aldrig att bli tillräckligt cool! Du måste sluta tänka så!
Det är högstadienonsens! Sluta med det innan du blir 30.
För det blir sorgligt när du är 40 och fortfarande försöker vara cool.
Försöker du komma med i ett skateboardgäng eller?
Jesus behöver ingen makeover. Han ska inte vara “inne.”
Han är Alfa och Omega—Han går bortom allt sådant nonsens.
Ska vi seriöst bestämma vad som är coolt, för Han som alltid har varit?
Allt vi ser som coolt är ganska löjligt för Honom.
Försöka få in Honom i de kategorierna? Nej, livet är Kristus betyder–
–att jag har sett hur överlägset större Jesus Kristus är, över allting.
Det finns goda saker, välsignelser, gåvor Gud ger oss för att vara glada.
Men inga av dem är större än Kristus. Inga.
Vi får dem för att vår tillbedjan och glädje av Kristus ska bli större.
Och ibland får du dem inte så att du ska tillbe Kristus överhuvudtaget.
Livet är Kristus. Kristus är själv värd ett helt liv av kärlek.
Och mycket mer. All kärlek och hängivenhet jag kan samla under hela livet–
–är fortfarande inte tillräckligt.
Därför säger Paulus: Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst.
Om Jesus är vår skatt, så är ett möte med vår skatt inte läskig.
Man säger: “Döden är inte läskig, bara hur man dör.” Visst…
Jag har en oro… och jag kommer nog se det ännu mer efteråt…
Det är så mycket livsdyrkan bland evangelikaler.
Döden en vinst hör man inte ofta. Att döden är någonting bra.
Det finns inte i evangelikala tankebanor.
Har aldrig hört det talas om i någon konferens.
Har aldrig hört det kallas dyrbart i Herrens ögon.
Få vill bryta upp och vara med Honom. Men Paulus säger det.
Han har sett hur värdelöst allt annat är, det är slaveri, fåfänga.
Döden en vinst. Det handlar inte om självmordsbenägenhet–
–eller att han inte uppskattar livet Gud har gett.
Men att förstå att döden är en vinst, är att vara fri från all rädsla.
Man får liv i dess fullhet av att förstå att döden är en vinst.
Justinus Martyren sa “Ni kan döda oss men inte göra någon verklig skada.”
“Ni kan döda, men inte göra någon verklig skada mot mig.” Vilken oräddhet!
Det värsta de kan göra är att döda oss. Visst, de kan tortera oss först…
Ha förtroende att den helige Ande är där och ger styrka, som i historien.
I Hebreerbrevet 11 ser vi människor erövra arméer och lejon, döda återvända.
Och andra sågades itu. Det där måste ha varit långsamt.
Torterade, utkastade, förtryckta. Världen förtjänade inte att hysa dem.
Den helige Ande är tillräcklig på nödens dag.
Nu och då, när människor har dött i tjänst för Jesus, förkunnat evangelium.
De har fått hjälp på nödens dag, döden är en vinst.
Elizabeth Elliott säger detta: Är skillnaden mellan att leva och dö för–
–Kristus så stor? Är inte det den logiska följden?{\i0}
Om Kristus är vår skatt, är inte följden att våra liv kommer präglas–
–och vår död kommer att vara någonting gott på vår dag?
Ingen människa dör för tidigt. Ingen tas före deras tid.
Vi har bestämda dagar. Man kommer inte tidigt till härligheten.
Han känner alla dagar som Han bestämt för oss.
Vi dör inte för tidigt. Vi dör inte unga, före vår tid.
Det är aldrig bortkastat att vi dör så tidigt.
Det är omöjligt, för döden är en vinst.
Paulus säger såhär i 2 Korintierbrevet 5:8:
vi är ändå vid gott mod varför? för att vi skulle hellre vilja–
–flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.
Guds Ord säger till oss att om Jesus är vår största skatt, då är det–
–att lämna kroppen och dess begränsningar någonting gott!
Detta budskap om döden verkar ofta falla platt för college-åhörare.
De flesta av er är ju ganska starka. Ni är friska och få tänker sig–
–att ni skulle dö i år, förutom vissa som har en missriktad ångest.
Eller hur?
Men det är ju sannolikt att någon collegestudent kommer att dö nästa år.
Genom någon olycka. Men inte vi, någon annan. Det händer inte oss.
Det är någon annan som får sörja med de som sörjer…
Det händer inte oss. Men om Kristus är vår skatt finns ingen rädsla att dö.
Om Kristus är livet—döden en vinst, borta från kroppen—hemma hos Herren.
Kom igen så går vi!
Tror ni att ni kommer ha ångrat er om 10 000 år?
“Jag hade kunnat haft en fin bil…” Nej, döden är en vinst.
Tror vi kristna att en bättre dag kommer?
Och det är inte idag. Inte imorgon. Eller ens om ett eller tjugo år.
Det kommer en bättre dag när denna svaga kropp går i jorden som ett frö–
–så att jag får uppstå och klä på mig något oförgängligt.
Nu är jag på en ny jord, där vargen och lammet betar tillsammans.
Lejonet äter hö som oxen. Bergtopparna ger gott vin. Öknarna blomstrar.
Där jag inte behöver någon sol eftersom Herrens ära är vårt ljus.
Döden är en vinst! Vi talar om att vara en timme närmare–
–och snart fyra dagar närmare detta! Jag vet inte om detta sagts…
Uppenbarelseboken 6:8 är ett så djupt bibelställe. Vackert och skrämmande:
Och jag såg, och se: en gulblek häst. Och han som satt på den hette Döden–
–och Underjorden följde efter honom.
Och åt dem gavs makt över en fjärdedel av jorden, makt att döda med svärd–
–och med svält och med pest och genom jordens vilda djur.
När Lammet bröt det femte sigillet, såg jag under altaret deras själar som–
–hade blivit slaktade för Guds ords skull och för det vittnesbörd–
–som de hade. De ropade med hög röst:
Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall det dröja–
–innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod?
Vers 11: Och åt var och en av dem gavs en vit klädnad, och de–
–blev uppmanade att vara stilla ännu en liten tid, tills antalet av deras–
–medtjänare och bröder, som skulle dödas liksom de, hade blivit fullt.
Folken kommer att bli nådda, de kommer glädjas i Herren.
Guds ära ska fylla jorden som vattnet fyller haven.
Och det finns ett bestämt antal martyrer för att detta ska uppnås.
Ingen under tronen har någon ånger. Ingen säger “Jag fick aldrig gifta mig!”
“Jag fick aldrig gifta bort min dotter!”
Nej, utan “Hur länge ska det dröja innan rättvisa skipas?”
“Hur länge ska det dröja innan ditt välde blir känt för alla? Hur länge?”
Och det förstående svaret från ärans Konung: “Ännu en liten tid.”
Tills antalet som också skulle dödas har blivit fullt, för detta.
Ravi Zacharias sa en gång: “Hur kan man hota den uppväckte Lasarus?”
Vad kan man säga för att skrämma honom?
Kan man ta honom åt sidan och säga: “Du kommer att bli dödad!”
Skulle han fnissa som er och säga “Visst, det har ju hänt förut!”
Paulus måste ha varit en av de mest framgångsrika och frustrerande–
–missionärerna, för man kunde inte göra någonting åt honom.
Lås in honom i fängelset så omvänder han vakterna.
Slå honom så blir han upprymd. “Inte likvärdigt med den kommande äran!”
Sjunger sånger i stocken. Vad frustrerande.
Tortera honom och han sjunger och omvänder fångar.
“Du får leva!”—”Livet är Kristus!” “Vi dödar dig!”—”Döden är en vinst!”
Det gick inte att komma åt honom.
Allt bottnar här.
Inte förrän Kristus är vår skatt, kommer all motivation att nå ut…
…allt vi pratar om blir dumdristiga ärenden av människor, inte Guds kall.
Och de är dömda att misslyckas. Man går efter känslor istället för kallelse.
På en konferens blir missionen som att göra mål: “Jag vill vinna!”
“Var är det svåraste stället där ingen överlevt? Dit ska jag gå!”
Men motivationen måste vara att Kristus är min skatt.
Och man lyder Honom för att få lära känna Honom mer och mer.
Så jag går, till Hans namns ära, för att se Honom mer och att Hans barn–
–får tas in i fållan till Hans namns ära, nu går vi!
Är Han din skatt? Det blir lite svårt, hjärtat är bedrägligt.
Vi måste tänka igenom om vi försöker utnyttja Jesus.
Försöker jag få ut vad jag vill ur Honom, eller är Han allt jag vill ha?
Jag talade om detta med någon förra veckan, som kallade sig ateist.
Han vill inte ge sig till Herren, men är ute efter kvinnorna i församlingen.
Vi tog honom nästan till de äldste för att han skulle sluta ragga här.
Det är exempel på att utnyttja Jesus för att få någonting.
Utnyttja Jesus för att komma till Himlen, för Helvetet låter läskigt.
För att gifta mig, för att man ska se upp till mig i mina kretsar.
Vi har ju vårt språk, vad vi tycker är coolt.
När Kristus är vår skatt, målet, önskan… Paulus säger längre fram:
O att jag skulle få känna Honom och kraften i Hans uppståndelse–
–och delaktighet i Hans lidanden.” Är Han skatten?
Vi har bett för denna samling under några år nu.
Så det är vackert att se er alla här.
Ni har säkert hört versen Skörden är stor, men arbetarna är få.
Så säger Jesus att man ska Be skördens Herre att sända arbetare dit.
Jag vill använda mina sista minuter med er till att vi ber detta.
Jag kommer avsluta det och vi kan säga “amen” tillsammans–
–men först vill jag gärna se att ni samlas tre eller fyra.
Helst inte fem, för då kanske ni inte hinner innan jag säger “amen.”
Samlas tre eller fyra och be Gud sända arbetare till skörden.
Be Herren göra ett verk i vårt hjärta, att upphöja Jesus i vårt hjärta–
–att vi med glädje kan säga För mig är livet Kristus och döden en vinst.
Och låt detta bli motivationen för oss att gå ut till skörden.
Vi tar lite tid och ber tillsammans, samlas i grupper och be–
–att Herren sänder arbetare till skörden, sedan avslutar jag efter en stund.
En del karismatiker har lätt för detta, en del baptister har det svårt.
Han kan höra oss alla, be tyst och be Herren sända arbetare till skörden.
Fyra tusen röster stiger som rökelse in i tronsalen. Nu ber vi.
Fader, jag tackar Dig för att Du inte kan misslyckas.
Tack för att när dessa texter om folken skrevs, så var vi folken–
–och nu är vi här.
Köpta av blodet. Medarvingar med Kristus. Du räddade och friköpte oss.
Och för hundratals år sedan fanns de som helhjärtat kunde säga:
“För mig är livet Kristus och döden en vinst” och de gav sina liv.
De andades in och ut till Din ära, Du var deras skatt.
Vi bekänner att vi älskar våra liv mer än vi borde. Vi är rädda för döden.
Hjälp oss. Tack Herre, för Ditt stora tålamod mot oss.
Jag ber för en växande iver för Ditt namn.
Om vi har andra skatter, krossa dem.
Om vi blivit förledda av Lydias bekvämlighet och rikedom.
Släck ut den onda lågan tidigt.
Att vi inte ska vilja bli respekterade eller sedda som coola–
–eller försöka få Dig att verka cool och styla om Dig, förlåt oss.
Som Du är och har uppenbarat Dig i Ditt Ord. Låt oss värdera Dig över allt.
Bli vårt innersta väsens allra mest dyrbara.
Ge oss förmågan att ärligt med Paulus f.d. Saulus säga att allt är skräp–
–jämfört med den överträffande storheten i att känna Dig, Jesus Kristus.
Vi ber att Du sänder arbetare till skörden, sänd martyrer.
Att vi inte älskar våra liv mer än Ditt namn.
Att Du ger oss en bild…
…av hundratals, tusentals år i framtiden…
…så att vi kan se vad som är obetydligt och löjligt här idag.
Motivera oss genom Din kärlek. Genom Din ära.
Motivera oss genom Din nåd att förändra och ge styrka.
Tack att just nu, i de mest svåra, onådda folken, har du söner och döttrar.
Och de kommer bli räddade, Du kommer samla de Dina.
Vi är ödmjukade och överväldigade att Du bjudit oss till Din ära och glädje.
Att ta del i det största äventyret i universum.
Jag tackar att vi kan vara säkra på segern, Du har gjort den säker.
Och kring tronen kommer finnas människor från alla språk och folk–
–och må Du bli känd genom våra liv, resurser, talanger, mål…
…färdigheter, gåvor, till detta mål. För Ditt underbara namn. Amen.

Matt Chandler är pastor i The Village Church, en baptistförsamling i storstadsområdet Dallas-Fort Worth, och ordförande för Acts 29 Network.