Pastorala tankar kring utkorelsen (John Piper, svensk text)

På samma sätt finns det också i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. Men om det var av nåd, så var det inte på grund av gärningar, annars vore nåden inte längre nåd. Vad följer då av detta? Jo, vad Israel strävar efter har det inte uppnått. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förstockade.
(Rom 11:5-7 SFB)

John Piper talar om den praktiska innebörden av läran om villkorslös utkorelse som vi kan läsa om i Romarbrevet 11:1-10 (och Romarbrevet 8:29-33; 9:10-24). Detta är läran om att Gud, innan jordens grund blev lagd, utvalde (Ef 1:4) vilka som skulle tro och så bli oförtjänt frälsta, trots deras synd, och vilka som skulle fortsätta i sitt uppror och så förtjäna att gå förlorade p.g.a. deras synd.

 

 

 
 

Låt oss be tillsammans.
Herre, jag vill göra Ditt folk gott ikväll och tala pastoralt om utkorelsen.
Jag vet att Du vill detta tusen gånger mer än jag, för Du älskar dem.
Jag underordnar mig Din Ande och ber att Du fyller mig, till folkets goda.
Bevara mig för fel, högmod, ilska, förakt, självömkan, förmätenhet, eller-
-all möjlig synd eller felaktig attityd. Håll mig nära Ditt Ord-
-och gör våra sinnen anpassade till Ditt, så att vi tänker som aposteln-
-och lever ut dessa tankar i vishet, ödmjukhet, medkänsla, ömhet-
-förlåtelse, tålamod och frimodighet, för Kristi skull.
Kom nu och hjälp oss alla lyssna till Ditt Ord, lär oss i Jesu namn, amen.
Jag har funderat hur man på ett pastoralt sätt ska predika igenom-
-bibeltexter med tung teologi, som Rom 11, och jag tänkte att det kan vara-
-bra att var 3-4:e vecka, stanna upp i allt bibelutläggande-
-och ta ett steg tillbaka och ställa några övergripande, praktiska frågor.
Läran som driver oss nu är ”villkorslös utkorelse”. Vi såg den i Rom 8-
-och Rom 9. Nu ser vi det starkt i Rom 11:1-10.
Jag ska formulera läran och sedan ställa några pastorala frågor.
Jag kommer inte ta upp allt här ikväll, men vi ska återkomma flera gånger.
Om några veckor ska vi ta det igen och jag försöker inte vara opraktisk.
Bibelns lära är att Gud ”innan världens grund blev lagd har utvalt”.
Det citatet kommer från Efesierbrevet 1:4.
Innan världens grund blev lagt har Gud utvalt vilka som ska bli räddade-
-från synden, genom tron, och på så sätt oförtjänt bli frälsta.
Och vilka som inte blir räddade från sitt fortsatta uppror-
-och på så sätt kommer att förtjäna att gå förlorade.
Jag har valt alla dessa ord med omsorg.
Egentligen borde jag predika om detta för det gick nog över huvudet.
Jag upprepar: Det är läran om att Gud, innan världens grund blev lagd-
-utväljer vilka som ska komma till tro och bli räddade från synden-
-och på så sätt oförtjänt bli frälsta – och vilka som inte kommer bli-
-räddade från sitt fortsatta uppror och så förtjäna att gå förlorade.
Jag leker inga lekar här. Jag tror att Gud är absolut suverän.
Förklaringen bakom allt som sker i världen är att det är-
-Guds visa, rättfärdiga, nådefulla vilja.
Jag vill inte säga det tydligare än så, för det kan jag inte!
Vi är inte Gud. Min vilja avgör eller förklarar inget som sker.
Gud är Gud – inte jag. Jag varken styr eller kontrollerar Honom.
Jag är inte förklaringen bakom någonting som sker i världen!
Ledarna här i Bethlehem har tänkt länge och noga över detta-
-och jag ska formulera mig så att de alla kan säga amen.
Vi ledare här tror så, men du som medlem kanske håller på att lära dig.
Det är vi glada för. Men alla de äldste måste vara klara med detta.
En äldste har kommit över processen och vi har fastslagit dessa sanningar.
Sedan lever man ut dem och älskar människorna med dem.
De äldste håller en paradox – inte en motsägelse, utan en paradox.
Gud är suverän och alla människor hålls ansvariga för sin skuld.
Därför straffas de endast rättvist, om de straffas.
För oss som förtröstar på Kristus betyder det att vår frälsning-
-inte beror på någonting i oss sett till vår utkorelse.
Vi måste tro – men vi blev utvalda långt innan vi gjorde det.
Det är läran, och nu kommer 4-5 pastorala tankar.
1: Inte allt är bra för oss att veta.
En del saker är bra att veta även om vi inte kan svara alla följdfrågor.
Den första får jag från 5 Mos 29:29 där Mose säger:
Det fördolda hör HERREN, vår Gud, till.
Men det uppenbarade gäller för oss och våra barn till evig tid…
En del saker är det alltså inte bra att vi vet. De är fördolda hos Gud.
Annat är bra för oss att veta och har uppenbarats för oss-
-men vi får nöja oss med att veta till en viss del.
Känner ni igen den bibeltexten? Jag ska läsa 1 Kor 13:12 för er:
Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte.
Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt-
-liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.
Detta tror jag särskilt stämmer in på läran om utkorelsen.
Utkorelsen väcker fler frågor än vad Bibeln ger svar på.
Jag välkomnar ödmjuka frågor, och det gör även Bibeln och Gud.
Vi försöker ödmjukt lära oss. Men faran finns att våra frågor blir till-
-anklagelser. Denna fara vill jag varna för.
Därför kan vi inte veta allt om till vilken nytta kunskap om utkorelsen är.
Vi vet inte helt vad nyttan är att känna till denna sanning.
Amerikaner är väldigt pragmatiska, krävande och arroganta.
När vi inte direkt ser nödvändigheten i en viss sak, struntar vi i den.
Vi vill se resultat direkt, annars går vi till Wal-Mart eller nåt.
Det här är mycket dåraktigt, och det vet ni alla.
Ni som är föräldrar här vet en del om barn och hur de lär sig.
Vi måste tidigt lära barnen om saker de inte förstår varför de lär sig det.
Bordsskick var kontroversiellt i Pipers hushåll.
”Varför? Varför får jag inte hålla besticken som styrstången?”
”Varför får jag inte ha armbågarna på bordet? Pappa har det ibland!”
Man måste veta hur man ska uppföra sig fint i sociala situationer.
Försök förklara det för dem nu så förstår de inte.
De tror oss när vi säger att solen står stilla och jorden är ett klot.
De tror oss när vi säger att grönsaker är nyttiga.
Du dör om du äter råttgiftet i lådan. Barnen måste lära sig mycket-
-innan de förstår varför det är bra att veta.
Om detta stämmer, med den lilla skillnaden mellan vuxna och barn-
-tänk er skillnaden mellan oss och Gud, när Han förmedlar nyttig kunskap.
Fastän vi ställer frågor som Han inte finner för gott att besvara just nu.
Det är viktigt med ödmjukhet i dessa frågor. Vad gäller utkorelsen-
-vet jag endast till en viss del varför det är nyttigt för oss att veta.
Min andra pastorala observation är ett av sätten som den är nyttig för oss.
Läran om utkorelsen har en stark tendens att göra en församling-
-mycket stadig vad gäller sanningen och läran i Skriften.
Vi bevaras från att bli likgiltiga för sanningen och världsliga.
När läran om utkorelsen förstås och lärs ut på rätt sätt-
-har den tendensen att få en församling mer stadig i sin syn på Bibeln-
-och läran, och så bevaras vi från att bli likgiltiga och världsliga.
Läran om utkorelsen ger en stark ryggrad till slappa hjärnor.
Kristna blir starka och faller inte för trendiga idéer.
Genom historien har vi sett, på Spurgeons tid och Edwards’ tid-
-att den har kraft att bevara andra läror från att vattnas ur.
Historien visar denna läras kraft och vad som sker om man överger den.
Den ger oss en fast och stabil, gudscentrerad världsbild.
Jag vill ge ett exempel för hur viktig den är i vår tid.
Chuck Colson skrev en artikel i Christianity Today om postmodernism:
Filosofin som hävdar att det inte finns någon transcendent sanning.
Detta är den styrande filosofin i det intellektuella och kulturella livet.
I artikeln ger han fyra tecken på att den sjunger på sista versen.
Många har blivit besvikna på den, särskilt ungdomar, efter 11 september-
-vill ingen påstå att det inte finns något rätt eller fel.
Leta upp den på nätet och läs den.
Efter att ha visat att postmodernismen är så gott som död-
-säger han att kyrkan går åt rakt motsatt håll. Han skriver:
Pastorer, teologer och lekmän måste nu mer än nånsin vara grundade i-
-en biblisk världsbild och försvara den för dem som hungrar efter sanning.
Men är vi beredda på denna utmaning? Efter en statistisk undersökning-
-rapporteras det tyvärr att kyrkor och ledare inte förstår världsbilder.
Hur kan vi bemöta andra filosofier när vi inte står fast i vår egen?
Ironiskt nog börjar det synas en del positiva tecken i kulturen-
-men församlingar går ifrån Ordet till att drivas av känslor.
Lägg märke till hur många kristna radiokanaler som har slutat att sända-
-predikningar och nu enbart spelar musik.
Vad ironiskt om vi glider in i postmodernism när omvärlden-
-har insett att det är en återvändsgränd.
Och här vill jag hävda att läran om utkorelsen får ett folk att vakna upp.
De slutar att driva med strömmen och börjar använda hjärnan.
Jag har dokumenterat detta i åratal. Man får upp ögonen för hur Bibeln-
-fokuserar på Gud och hur de själva fokuserat på människan.
Man börjar söka tänka bibliskt om Gud, värled och frälsningen-
-och undviker denna tragedi som Colson varnar om.
Tragedin att kyrkan vill vara så kulturellt relevant och dra folkmassor-
-att man säger att doktriner är irrelevanta, så länge man samlar skaror-
-och får dem att må bra, möter deras behov, medan världen just har upptäckt-
-att vi behöver en fast grund – sanning, absoluta värderingar.
Det tar kyrkan 40 år att hinna ikapp, men då är inte världen intresserad.
Vad sorgligt det är när kyrkan flyter med i kulturens ström.
Gud uppenbarade denna, och andra läror, för att ge fasthet åt svaga lemmar.
Den tredje pastorala tanken:
Läran om utkorelsen är ett av de bästa proven på huruvida-
-vi har förväxlat vår roll med Guds utan att märka det.
Det är ett av det bästa proven för att se om vi förväxlat vår roll med Guds-
-utan att märka av det.
Problemet har funnits i alla tider, och särskilt i modern tid.
Jag syftar på de senaste 200 åren. Modernismen, västerländsk kultur-
-de senaste 200 åren kännetecknas av mänsklig autonomi, självständighet.
All auktoritet ifrågasätts. Det här är den 200-åriga upplysningstanken.
Det här är mänsklighetens namn. Man ifrågasätter auktoritet-
-och intar domarsätet för att avgöra om Gud finns.
Vi sitter som domare och Gud står åtalad. Detta är modernismen.
Paulus tog upp detta i Rom 9 där han svarar på frågan:
Varför förebrår han oss då? Vem kan stå emot hans vilja?
Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl-
-det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?
Det passar sig alltså inte att byta plats med Gud.
Det passar sig inte att du är krukmakaren.
Gud är Gud, och läran om utkorelsen är utmärkt för att hjälpa oss avgöra-
-om det är vi som dömer Gud, eller om Gud dömer oss.
Jobs bok är till stor hjälp här.
Han har förbrukat alla sina försvarsargument inför Gud.
Elifas, Bildad och Sofar har slut på halvsanningar.
Gud har talat i de sista kapitlen och 42 sammanfattar saken:
Job svarade HERREN och sade: Jag vet att du förmår allt.
Inget som du beslutar är omöjligt för dig. Jag har ju ordat om vad jag ej-
-begrep, om sådant som var för underbart för mig.
Gud svarar: Lyssna, så talar jag. Jag ska fråga dig, och du ge mig kunskap.
Alltså: ”Nu ska vi inte förväxla rollerna. Jag är läraren här.”
”Om någon anklagar någon här, är det Jag. Du ska lära dig, var tyst.”
Job svarar: Förut hade jag hört talas om dig, men nu har jag sett dig.
Därför tar jag tillbaka allt och ångrar mig i stoft och aska.
Många fick en smak av detta när läran om utkorelse kom över dem.
”Jag hörde talas om dig i söndagsskolan och när jag läste Bibeln.”
”Nu har jag sett dig och ångrar åratal av förmätenhet.”
Det är svårt för en fisk att förstå att den är blöt.
Allt fisken vet av är blött. Den tänker inte ens på det.
Det är svårt för en modern människa att inse sin arrogans mot Gud.
Allt som finns idag är arrogans mot Gud.
Det är havet vi simmar i, luften vi andas.
Det är invävt i våra kristna sinnen. Vi inser det inte ens.
Vi ser det inte, för det är glasögonen vi ser allt annat igenom.
Än värre, vi ser inte vår arrogans mot Gud för det är inte glasögonen-
-utan själva ögongloberna. Det ligger alltså inne i oss…
Vi är i oss själva arroganta mot Gud.
Vi ifrågasätter, tvivlar, förringar, nonchalerar, ser hellre på tv.
Hur otroligt arrogant världen är! Det är luften vi andas.
En del av er säger: ”Du är ju tokig! Jag känner mig inte arrogant mot Gud!”
Ta då ut dina ögon, lägg dem i Evangelie-syra, och sätt tillbaka dem.
C. S. Lewis har varit till stor hjälp här.
Jag läste det för länge sedan och igen nyligen.
Jag har en stor Lewis-bok bredvid sängen.
Den forntida människan närmade sig Gud som en åtalad närmar sig domaren.
För den moderna människan är rollerna ombytta.
Hon är domaren och Gud står i förhörsbåset.
Hon är en vänlig domare om Gud kan försvara att Han tillåtit krig-
-fattigdom och sjukdom. Hon lyssnar gärna, och Gud kan rent av bli frikänd.
Men det viktiga är att människan är domaren och Gud den åtalade.
Så är det ÖVERALLT! Inklusive i den evangeliska kyrkan.
Läran om utkorelse är en av få läror som tar oss ner från domarsätet-
-och sätter oss i förhörsbåset, där vi hör hemma.
Ligger du fortfarande och drar dig i den här kulturens arrogans?
Eller blir du befriad? Vi som kristna befrias mer och mer.
Jag ryser över min egen arrogans!
Den kommer ut mot min fru och barn och när jag inte hittade planeringen-
-om det var parkeringsavgift där ute ikväll eller ej.
Om det kostade pengar att parkera så betalar vi åt dig.
Jag är så skrämmande snabb med att fälla domar.
Så förblir det ända tills jag blivit fulländad.
Nummer fyra är mycket uppmuntrande för mig. Jag fick ett mail i veckan.
Den fjärde pastorala observationen i fråga om utkorelsen är:
När en människa omfamnar – inte bara tror och bekänner – utan omfamnar-
-och blir omfamnad av läran om fri, nådefull utkorelse…
…frigörs radikalt, kärleksfullt, risktagande tjänande och mission!
Jag kan ge många exempel, men ska ge er ett direkt från missionsfältet.
Jag kan tala om William Carey, Adoniram Judson, David Livingstone-
-John Paton, George Müller, Charles Spurgeon och Jonathan Edwards.
Alla älskade de läran om villkorslös utkorelse.
De var tagna av den och gav sina liv för fattiga och för Evangeliet.
Men jag ska använda Kristin Carlson som exempel.
Räck upp handen om ni känner henne. Hon är i tjugoårsåldern tror jag.
Hon arbetar med gatubarn i Zambia med Action International som leds av-
-Doug Nichols, vars tro på villkorslös utkorelse har drivit honom till-
-att göra många saker. Efter en canceroperation tog han flyget till Rwanda.
Han ringde sin läkare från Rwanda och läkaren trodde han skulle dö.
”Jag är inte död än, men om jag dör blir detta ett bra sätt att dö på!”
Han är ledaren för organisationen som Kristin är ute med i Zambia.
Hon skrev just detta på tacksägelsedagens morgon:
Först av allt, tackar jag för Guds obegripliga nåd i att ha utvalt mig.
Jag har inte gjort något för att förtjäna detta och är ständigt-
-förundrad över min Faders godhet mot mig.
Jag är tacksam för att ha blivit utvald för det jag är utvald till:
Att förkunna Guds storhet, att vara evigt lycklig i Honom.
Vald till att leva i ljus istället för mörker, att smaka och se Hans godhet.
En del av er har inte den blekaste aning om vad hon talar om.
Ni har levt hela era liv utanför läran.
Ni har tittat misstänksamt på den och trott den vara osann eller onödig.
Ni har sneglat på den och glömt bort den.
Nu hör ni en predikan från någon som är i läran och har den-
-som en magnifik, gynnsam, ödmjukande, hoppingivande mantel.
Ni hör det som ni tidigare sett som otänkbart.
Ni måste höra resten.
Jag tackar att Gud valde Vasco, en råbarkad unge från gatan-
-från mörkret till ljuset och frukten jag redan ser i hans liv-
-som visar att han är i Jesus, Vinstocken.
Jag tackar för Guds godhet det senaste året. Det är ett fantastiskt arbete.
Jag får dela med ungdomarna det enda varaktiga hoppet.
Jag vill inflika att jag tackar Gud för att Han gett mig ett hjärta för-
-dessa ungdomar. Det ses ju inte som ”normalt” att älska att kliva-
-igenom skräphögar och sitta på en soffa av metallskrot med lortiga barn-
-men så är det, jag älskar det.
När du blir gripen av läran om utkorelse skapar den först en radikal-
-uppoffrande, risktagande kärlek. Sedan inser du att det inte kom från dig.
Då ger du all ära till Gud.
Men lär Bibeln att läran om utkorelse ska få denna effekt?
Eller är detta bara ord från Kristin? Är hon rättesnöret?
Texten som lär ut detta är Kolosserbrevet 3:12-13.
Klä er därför som Guds utvalda…
Heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet-
-mildhet och tålamod. Ha fördrag med varandra och förlåt varandra-
-om någon har något att förebrå en annan. Såsom Herren har förlåtit er-
-skall ni förlåta varandra.
Allt detta börjar med ”klä er som Guds utvalda”. Det finns ett samband.
”Om ni utvalda klädde på er detta och inte bara observerade utifrån”-
-”så skulle allt detta bringas fram ur era liv.”
Zambia. Gatubarnen. Lortiga, illaluktande gatubarn blir nådda, eftersom-
-hon har blivit överväldigad av nåden, enligt villkorslös utkorelse.
Lyssna på Paulus i Romarbrevet 8, vers 33:
Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdigar.
Vad är poängen med en sådan retorisk fråga?
Han säger till församlingen i Rom: ”Vem kan anklaga Guds utvalda?”
När han säger detta är det meningen att vi ska känna oss förvissade!
Vi ska känna glädje, uppmuntran, frimodighet!
Vi ska känna Kristin Carlsons villighet att ta risker!
Läran om utkorelsen är inte till för att göra oss kontroversiella.
Vi ska inte strida angående den.
Den ges för mission, ödmjukhet, medmänsklighet, vänlighet och förlåtelse.
Jag avslutar med en kort pastoral tanke.
Tänk inte på utkorelsen utan Jesus Kristus.
Ef 1:3 Gud utvalde oss i Kristus innan jordens grund blev lagd.
När Gud planerade frälsningen, hur Han skulle göra oss till Hans egna-
-och vilka som skulle bli Hans egna, hade Han Kristus i åtanke.
Utvald i Kristus – utvald i förhållande till Kristus Jesus.
Han visste att Han skulle kalla oss till Sig genom Jesus.
Han söker alltså aldrig frälsa någon genom att visa dem i förväg-
-att de är utvalda. Då skulle inte Jesus vara i centrum.
Istället sänder Han Kristus till världen och säger:
”Den som tror på Sonen har evigt liv!”
Än mer betydande, i 1 Joh 5, vers 10:
Den som tror på Guds Son har vittnesbördet inom sig.
Om vad? Jo, att jag är ett får, jag är utvald, jag tillhör Honom!
Vittnesbördet stiger upp inifrån och ropar ”Abba! Fader!”
Anden vittnar med min ande att jag tillhör Honom, för jag har sett Sonen-
-och älskat, förtröstat, omfamnat och högt värderat Honom!
Det är min avslutande uppmaning till er. Vänd er inte ifrån Sonen-
-utan omfamna Sonen ikväll. Alla som tror på Sonen…
Alla som tror att Jesus är deras Frälsare och Herre, och omfamnar Honom-
-blir fritt förlåtna för alla synder.
Hans rättfärdighet tillräknas dig fritt, och inte din egen.
Din ställning hos Gud tål den strängaste prövning.
Du får Anden och Han ger dig ett hjärta för gatubarn.
Eller grannar i rika förorter, eller storstadsungdomarna här.
Vem vet vart Guds kärlek tar dig om du blir gripen på detta sätt.
Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.
Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå förlorade-
-och ingen skall rycka dem ur min Faders hand. Jag och Fadern är ett.
Om du har Sonen har du Fadern. Hör du Jesu röst ikväll?
”Jag känner de Mina, de känner Min röst och de följer Mig.”
Låt oss be.
Fader i Himlen, jag ber att ikväll och imorgon bitti när de hör detta…
…att de ska få öron att höra Jesu röst med.
Att de känner igen Herdens röst bland alla falska röster i världen.
Pengaherdarna, maktherdarna, begärherdarna…
O Fader, kom, ge oss öron så att vi följer, och har vittnesbördet inom oss-
-om att vi tillhör Honom, utvalda innan jordens grund blev lagd.
Herre, befria oss till en kärlek som Kristins. I Jesu namn, amen.
Översatt av evangeliecentrerat.se|med tillstånd av Desiring God.

DelaShare on Facebook17Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page