Pastorstjänsten är ett krig

Pastorstjänsten är ett krig

Varför uppger så många pastorer att de är överbelastade och överansträngda? Varför uppger så många pastorer att de upplever spänningar mellan familjelivet och livet i verksamheten? Varför känns pastorstjänsten ofta mer som en prövning än en glädje? Varför är det så ofta disharmoni mellan pastorns privatliv och hans offentliga personlighet? Varför finns det så ofta dysfunktionella förhållanden mellan pastorn och hans verksamhetsledare och personal? Varför så många kortlivade pastorstjänster?

Kanske har vi glömt att pastorstjänsten är ett krig och att du aldrig kommer leva framgångsrikt i pastorsrollen om du lever med en fredstidsmentalitet. Låt mig förklara. Den främsta striden en pastor har att utkämpa är inte striden mot omvärldens skiftande värderingar. Det är inte striden mot motsträviga människor som inte verkar uppskatta evangeliet. Det är inte kampen för församlingsverksamheternas framgång. Och det är inte de ständiga svårigheterna med resurser och personal som behövs för att utföra uppdraget. Nej, pastorns krig är ett djupt personligt krig. Det utkämpas på det slagfält som är pastorns hjärta. Det är ett krig om värderingar, lojaliteter och motiveringar. Det handlar om dolda begär och grundläggande drömmar. Detta krig är alla pastorers största hot. Ändå är det ett krig vi ofta, i vår naivitet, ignorerar eller snabbt glömmer mitt upp i all den lokala församlingsverksamhetens upptagenhet.

Det egna riket och Guds rike

För det första: Pastorstjänsten formas alltid av ett krig mellan det egna riket och Guds rike. Detta krig är så farligt och bedrägligt att du bygger båda rikena i din verksamhet genom att bedriva verksamhet! Det kan vara nyttigt med en teologisk bakgrund här. Paulus säger i 2 Kor 5:15 att Jesus kom så att de som lever inte längre skulle ”leva för sig själva.” Paulus argumenterar för någonting mycket viktigt här, någonting som ingen pastor någonsin får glömma. Han säger att syndens DNA är själviskhet. Synden placerar mig i mitten av mitt universum; den plats som är reserverad åt Gud och ingen annan än Gud. Synden minskar mitt synfält så att jag bara bryr mig om mina egna önskningar, behov och känslor. Synden gör verkligen så att allting bara handlar om mig.

Eftersom synden sakta men säkert avleder från Guds syfte och ära till mitt syfte och ära, så länge synden finns inom mig, finns det alltid en frestelse i tjänsten att byta ut Guds ära mot min egen. På både raffinerade och oraffinerade sätt börjar jag sträva efter att bli klädd i mänsklig ära. Uppskattning, rykte, framgång, makt, bekvämlighet och kontroll blir alltför viktigt. Eftersom de är för viktiga för mig börjar de forma hur jag tänker kring tjänsten, vad jag vill ha ut av min tjänst och vad jag gör i tjänsten. Kom ihåg att en pastors tjänst inte bara formas av hans kunskap, gåvor, färdigheter och erfarenheter, utan också av hans hjärtas tillstånd. Kan det inte vara så att mycket av den ansträngning och förtvivlan som pastorer upplever i sin tjänst beror på att vi söker få ut saker ur tjänsten som vi inte bör söka få ut?

Kriget för evangeliet

Detta tar oss till ett andra slagfält i detta krig som vi kallar ”pastorstjänsten”. Kriget för evangeliet. Inte bara bör vi aktivt strida för evangeliet som det fundamentala paradigmet för församlingens alla verksamheter, vi måste också kämpa för att få evangeliet att bli ett vilorum för våra hjärtan som pastorer. Ingen är mer inflytelserik i ditt liv som pastor än du själv, för ingen annan talar mer med dig. Det du säger till dig själv om Gud, dig själv, tjänsten och andra är mycket viktigt och formar ditt engagemang i och erfarenhet av tjänsten. Efter att ha mött hundratals pastorer vet jag att många tyvärr arbetar som om de har minnesförlust när det gäller evangeliet. De glömmer att predika enskilt för sig själva, det evangelium som de öppet förkunnar för andra.

När du glömmer bort evangeliet börjar du söka i verksamhetens olika situationer, platser och förhållanden efter det som du redan har fått i Kristus. Du börjar se till din tjänst för att få identitet, säkerhet, hopp, välmående, mening och syfte. Men detta är saker du endast kommer att finna vertikalt. De är redan dina i Kristus. Så du måste kämpa för att ge evangeliet plats i ditt hjärta. Och när du lever ut evangeliets nåd slutar du frukta för misslyckanden, du slutar undvika att bli upptäckt och du slutar dölja dina svårigheter och din synd. Evangeliet förklarar att det inte finns någonting som kan upptäckas hos dig och mig, som inte redan blivit övertäckt av Jesu nåd. Evangeliet är det enda som kan befria en pastor från skulden, skammen och kurragömmaleken (göm undan din svaghet och leta i ditt arbete efter det som Kristus redan har gjort) som gör tjänsten så mödosam för så många pastorer.

Är du en tapper soldat i det krig vi kallar pastorstjänsten? Kom ihåg att den helige Ande lever inom dig, och han strider å dina vägnar även när du inte själv har vett till det. Kom även ihåg att du i Kristus redan har fått allt du behöver för att vara det du är menad att vara och göra vad du ska göra på den plats Gud placerat dig. Och kom ihåg att eftersom Emmanuel är med dig så är det omöjligt att någonsin vara ensam i det ständigt pågående krig som vi kallar pastorstjänst.

Paul Tripp är en pastor, författare och internationell konferenstalare. Han är ordförande för Paul Tripp Ministries och arbetar med att koppla Jesu Kristi förvandlande kraft till vardagslivet. Denna vision har lett Paul att skriva 13 böcker om det kristna livet och att resa runt världen och predika och undervisa. Pauls drivkraft ligger i att hjälpa människor att förstå hur evangeliet om Jesus Kristus talar med praktiskt hopp in i vardagslivet.

DelaShare on Facebook49Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page