Spurgeon-andakt: Ha mod, du blyge! din tro har frälst dig

Spurgeon-andakt: Ha mod, du blyge! din tro har frälst dig

“Hur hon genast hade blivit botad.”

Luk 8:47

Denna afton har vi framför oss ett av de mest gripande och talande av Frälsarens alla mirakel. Kvinnan var mycket okunnig. Hon tänkte sig att kraft utgick från Kristus som av en nödvändighet, en lag, utan hans egen kännedom eller direkta vilja. Vidare hade hon ingen aning om hur givmild Jesus var, annars skulle hon inte ha gått bakifrån för att stjäla den läkedom som han var så villig att skänka. Misären borde alltid ställa sig rakt framför näsan på barmhärtigheten.

Om hon hade känt till kärleken i Jesu hjärta, skulle hon ha sagt: ”Jag behöver bara placera mig där han kan se mig – hans allvetande gör honom varse om min situation och hans kärlek kommer genast att bli mig till läkedom.” Vi beundrar hennes tro, men vi förundras av hennes okunskap. Efter att hon fått läkedom, gladde hon sig med bävan: hon var glad för att den gudomliga kraften hade åstadkommit ett under i henne; men hon var rädd för att Kristus kunde ta tillbaka välsignelsen, och sätta henne i skuld för den nåd hon hade fått: hon begrep inte mycket om fullheten i hans kärlek!

Vi har inte en så klar syn av honom som vi skulle önska; vi känner inte till höjderna och djupen i hans kärlek; men vi vet med säkerhet att han är för god för att återkalla den gåva som en bävande själ fått motta. Men detta är vad som fascinerar mig mest: Även om hennes kunskap var knapp, var det hennes tro, eftersom den var en sann tro, som frälste henne – och det meddetsamma. Det var ingen långsam fördröjning – trons mirakel kom genast. Om vi har tro som ett senapskorn, är frälsningen vår nutida och eviga arvedel.

Om vi bland Herrens barn listas som de svagaste i familjen, är vi arvingar genom tron, och ingen kraft, mänsklig eller djävulsk, kan kasta ut oss från frälsningen. Även om vi inte vågar luta våra huvuden mot hans bröst tillsammans med Johannes, kan vi ändå våga oss in i trängseln bakom honom, och vidröra hörntofsen på hans mantel, och så blir vi helade. Ha mod, du blyge! din tro har frälst dig; gå i frid. “Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud.”

DelaShare on Facebook2Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page