“Vi vill fröjdas och vara glada över dig.”
– Höga Visan 1:4
Vi vill fröjdas och vara glada över Dig. Vi vill inte öppna årets portar till barocktrombonens sorgliga toner, utan till det ljuva strängaspelet från glädjens harpa tillsammans med det höga ljudet av fröjdens cymbaler. “Kom, låt oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.” Vi, som är de kallade, trogna och utvalda, vi vill driva bort alla våra sorger och bedrövelser, och sätta upp baneren för vårt förtroende i Guds namn. Låt andra klaga över sina bekymmer, vi som har det sötande trät att kasta i Maras bittra vatten, kommer att upphöja Herren med glädje. Evige Ande, vår verkningsfulle Hjälpare och Tröstare, vi som är det tempel som Du bor i, vi kommer aldrig att sluta beundra och välsigna Jesu namn. Vi VILL, vi har bestämt oss: Jesus måste ha vårt hjärtas glädje som krona; vi vill inte vanära vår Brudgum genom att sörja i Hans närvaro. Vi har vigts till att bli sångare i himlarna, låt oss därför öva på vår eviga högtidssång innan vi sjunger den i det Nya Jerusalems salar. Vi vill FRÖJDAS OCH VARA GLADA: två ord med en och samma mening, dubbel glädje, lycka på lycka. Behövs det en gräns för hur mycket vi får glädjas i Herren här och nu? Finner inte benådade människor sin Herre vara hennablomma och nardusplanta, kalmus och kanel, redan nu, och hur mycket bättre doftar de då inte i själva himlen? Vi vill fröjdas och vara glada ÖVER DIG. Detta sista ord är själva substansen, nötens kärna, textens själ. Vilka himlar som är framdukade i Jesus! Vilka floder av evig sällhet som har sin källa, ja, varje droppe av sin fullhet i Honom! Eftersom Du, O käre Herre Jesus, är Ditt folks arvedel redan idag, gynna oss detta år med en sådan uppskattning av hur dyrbar Du är, så att vi från dess första till dess sista dag kan fröjdas och vara glada i Dig. Låt januari börja med glädje i Herren, och december sluta med fröjd i Jesus.
