Tålamod behövs för reformation (Mark Dever, svensk text)

“Tålamod behövs: styrka inför en långsam reformation och det höga tempots förföriskhet”.

Mark Dever talar om varför tålamod är en så nödvändig dygd för den kristne pastorn. I detta tal siktar Dever på att uppmuntra pastorer att inte gå miste om glädjen i pastorsarbetet, såsom glädjen i att vila i Skriftens tillräcklighet, glädjen i att höra andra hålla bättre predikningar än du, glädjen i att se andra bli omvända, m. m. Dessa glädjeämnen är en del av vad Gud använder för att pastorer ska kunna fortsätta sin tjänst. Varför är samfundens tillväxtnormer dåliga substitut för sunda församlingar? Vad är glädjen i rampljuset mot glädjen i den äldstes sits?

 

 

Denna morgon vill jag tala med er om “Tålamod behövs”…
“Tålamod behövs: styrka inför en långsam reformation”-
-“och det höga tempots förföriskhet”.
Charles Finney reste runt i landet på 1800-talet och observerade:
“Om kristna bara skulle vara villiga att ge sina liv åt uppdraget”-
-“skulle de kunna omvända hela världen och införa Tusenårsriket”-
-“på tre månader.”
En evangelist och professor som jag hade möjlighet att träffa i Indien-
-för ett antal år sedan, försäkrade mig om att om hans verksamhet fick-
-tillräcklig finansiering, skulle han kunna “kristna” Indien på tio år.
Är dessa kommentarer spännande? Uppmuntrande?
Eller ta detta samtal som någon skrev ner. “Jag satt vid bordet mitt emot”-
-“en känd förkunnare. Hans kyrka hade 5000 besökare varje söndagmorgon.”
“Jag frågade om hans evangelisationsstrategi. Han sa att hans församling”-
-“anställde två seminariestudenter. Deras uppgift var att föra fram två”-
-“för att döpas varje söndag. Därmed skulle minst 4 stycken komma till tro”-
-“varje söndag – 208 per år. Han tillade:”
“Man blir inte inbjuden till evangelisationskonferenser om man inte”-
-“döper minst 200 per år.”
“Jag blev förbryllad och gick lite djupare.”
“Hur blir det om de en söndag inte har med sig två som kommit till tro?”
“Jag skaffar studenter som kan fixa det.”
Pastorsbröder, denna morgon vill jag tala om det arbete vi måste göra-
-för att uppmuntra er i pastorsuppgiften.
Jag vill inte se er berövas glädjen, eftersom den är en av de drivkrafter-
-Gud vill att ni har i er fortsatta tjänst.
En del, visserligen med goda avsikter, kan försöka tala om för er att-
-er glädje ökar med er församlings storlek och ekonomi, eller antalet-
-dop ni registrerat, eller nya församlingar som startats.
Men stämmer det här? Jag vill att ni ska se skillnaden mellan glädjen-
-från rampljuset och glädjen i äldstepositionen.
I många av våra församlingar är applåderna högljudda, långa och eftersökta.
Vi visar upp redigerade liv på Facebook, Instagram och Twitter.
Vi skriver skönmålade framgångssagor om våra liv och verksamheter-
-för att skapa framgång i verkligheten.
Vi vill ha omedelbar uppmärksamhet. Många församlingar idag är byggda-
-kring en enda pastors drift och gåvor att predika, tala och motivera.
Man säger att siffror aldrig ljuger. Mina vänner: siffror ljuger alltid!
…om vad som är rätt och fel, om vad som betyder något eller inget.
Jag predikade hemma i Washington D. C. utifrån Fjärde Moseboken.
Problemen kommer i kapitel 13-14, där de skickar in spejarna i landet.
10 av de 12 som kommer tillbaka säger att det är omöjligt.
“Vi kan inte gå upp mot folket, för de är starkare än vi.”
Men vad var problemet? Det är självklart att kananéerna var starkare!
Egyptierna var också starkare. Det var ju själva poängen!
Gud var starkare än kananéerna och egyptierna. Israeliterna hade inte-
-tagit sig själva ur Egypten, och nu skulle de in i det förlovade landet.
De tänkte fel – de räknade med sin egen styrka. De hade kommit ut ur-
-Egypten för att Gud var starkare och fick ut dem.
Så var Han inte beroende av israeliternas futtiga styrka för att-
-ta tillbaka det förlovade landet från kananéerna. Hans plan var hela-
-tiden att göra detta genom att använda israeliterna, ja, men Han skulle-
-ge dem segern.
Gud har alltid verkat på sätt som gör det tydligt att det är Han som-
-gör arbetet.
Jag vill först tala om glädjen i rampljuset. Rampljuset står jag i just nu.
Det handlar om att bedriva en sådan verksamhet som uppmärksammar-
-predikanten och hans väldiga gåvor.
Rampljusglädjen står för sådant vi kan se här och nu.
Man lägger vikt vid metoder och resultat.
Pastorsarbetet är som föräldraskapet – det är ett brådskande arbete.
Men det är inte snabbt gjort.
Ibland ger Gud snabbt stor, påtaglig frukt av våra arbeten att sprida-
-Evangeliet eller i att plantera och vattna församlingar, men i allmänhet-
-är det inte alls så.
Om du därför frestas att tycka att, om någonting går långsamt, så måste-
-det inte vara så brådskande, fruktsamt eller viktigt – då vill jag be dig-
-se på Bibelns mönster.
Gud kallar Noa att arbeta i flera år. Han ger Abraham ett löfte som tar-
-årtionden att uppfyllas. Hur länge bad Hanna om ett barn? Rut om en man?
Vad lärde de sig under dessa år? Guds löfte om att rädda Israels folk-
-ur fångenskapen i Babylon sträckte sig flera årtionden.
Messias ankomst tog århundraden innan den skedde. Hur länge hade Simeon-
-väntat på Israels tröst? Ändå var Gud inte mindre trofast i allt detta.
Att lyda Honom var inte mindre brådskande – även när Kristus väl kommit-
-till världen tog det 30 år innan man hörde någonting av Honom.
Den stora missionsbefallningens utförande har pågått i århundraden-
-och kommer fortsätta ända tills Kristus kommer tillbaka-
-eftersom den fortsätter gälla till tidens slut.
Inte bara varje folkslag behöver nås, utan också varje generation.
Gud har gett oss en oändlig provision, eftersom vi har en oändlig mission.
Evangeliet ska nå – inte bara ut över hela det geografiska området-
-utan också det kronologiska området med generationerna.
Vi vill alltså inte bara se en generation av bitynier eller makedonier-
-samarier eller italienare, etiopier eller afghaner nås med Evangeliet-
-utan vi vill även ha bröder och systrar bland dem i varje generation-
-tills Kristus kommer tillbaka.
Här behövs riktiga och sunda församlingar. Här behövs pastorer-
-som håller ut, pastorer som är fulla av glädje inför uppgiften.
En vision som endast ser på vad som kan göras omedelbart undanhåller oss-
-från att se Guds vision, vilket kan leda till modfälldhet hos kristna-
-hos församlingar och hos pastorer.
Och det som stämmer in på församlingar, stämmer även in på de individer-
-vi möter. Gud kan ha en längre tidslinje i åtanke när vi evangeliserar-
-eller gör lärjungar.
Någon har skrivit att fröet kan ligga i jorden ända tills vi gör det-
-innan det skjuter upp.
Medan affärsvärlden går från kvartalsrapporter till tvååriga eller årliga-
-rapporter för att motverka kortsiktig planering, går evangeliska pastorer-
-åt andra hållet!? David Wells varnar oss riktigt mot varje försök att-
-marknadsföra Evangeliet. “Marknadsmodellen tömmer Evangeliet på sanning.”
“Konsumenternas behov är något de ser själva, medan syndares behov”-
-“är något Gud visar oss. Sättet vi ser våra behov på är helt annorlunda”-
-“mot hur Han ser dem. Produkten vi söker naturligt, är inte Evangeliet.”
“Det kommer vara någon form av terapi, levnadsteknik, något som kan”-
-“hjälpa oss kontakta vårt djupa, andliga jag på våra egna villkor.”
“Villkor som inte kräver någon omvändelse eller frälsning.”
“Evangeliet, däremot, är inte en produkt som församlingen säljer”-
-“för det finns ju ingen som vill köpa det.”
Vi behöver överge hype, försäljningsknep och självbefrämjande-
-som ligger i de sociala mediernas natur, och vi behöver återupptäcka-
-ödmjukheten och det muntliga, personliga vittnesbördet och bönen.
Bröder och systrar, jag befarar, att om vi försöker skynda oss i arbetet-
-för dagens statistik, kommer det alltför många falska omvändelser, för-
-många församlingar kommer födas för tidigt och för många församlings-
-planterare kommer att ge sig ut dåligt utrustade och dåligt understödda.
Jag skulle också vilja nämna Iain Murrays bok “Revival and Revivalism”.
I denna bok, som jag skulle vilja uppmuntra er alla att läsa, särskilt-
-om du står ut med många egennamn på personer du inte känner till.
Ta dig bara igenom boken. Iains grunduppfattning är, att i det första-
-stora uppvaknandet kom extraordinära välsignelser från Gud genom-
-ordinära medel: de saker Gud sagt åt oss att göra.
Men i det andra stora uppvaknandet försökte människan vända på ordningen-
-och söka Guds extraordinära välsignelser. Eftersom de inte tycktes komma-
-genom ordinära medel sökte man sig till andra metoder – extraordinära-
-metoder, för att frammana extraordinära välsignelser.
Så jämför han alltså “revival”, väckelse från Gud och “revivalism”-
-de saker vi kan göra. Det är en bra bok, värd att skaffa och fundera över.
Jag befarar att förföriskheten med det som sker idag – glädjen och jublet-
-över stora antal som rapporteras, drar oss undan från det lugna och-
-genomtänkta arbetet, som kommer att ge de verkligt stora frukterna imorgon.
Pastorer världen runt idag känner pressen att ha spontandop, få yngre-
-barn att be frälsningsbönen och döpas snabbt.
Jorden runt skapar denna fartmani statistik som alltför ofta-
-är som smink på ett lik.
Fartmanin griper med sin dödande hand på det sanna Evangeliets arbete.
Men endast Gud, inte uppnådda mål, är det sanna måttet på verksamheten.
Gud missar ingenting och använder oss endast utav barmhärtighet.
Min oro är att vi missförstår det och därmed får kortslutning i hur vi-
-kan arbeta troget och dessutom berövas glädjen.
Och utan glädje kommer vi inte ha styrka och tålamod för det långa-
-långsamma arbetet som Evangeliets arbete och spridande är.
Jag rekommenderar Phillip Jensens arbete, för att det han gör med sina-
-bröder och systrar, är att sprida Evangeliet genom att studera Bibeln-
-med människor. En sakta men säker metod att se varaktiga resultat.
Om ni ser på kyrkohistorien är våra största fiender oftast inte utanför-
-utan innanför. Jag tänker på de avarter som Martin Luther och-
-reformatorerna tvingades bemöta. Vi använder tekniker som sveper många-
-otroende in i församlingen, inte för att bli omvända utan rent av-
-för att bli medlemmar och även ledare i församlingen!
Tänk på vilken kalabalik det kan bli i framtiden.
Tänk på de liberala, icke-troende församlingarna som finns omkring dig.
Hur blev de sådana? Hur vet du att din församling inte kommer sluta så?
Vad kan du göra för att se till att pastorerna som kommer efter dig-
-är födda på nytt och predikar Bibeln?
För församlingen ska lyssna på någon som predikar Bibeln, och inget annat.
Är “större och snabbare” alltid bättre än “mindre och långsammare”?
Jag ska berätta en historia…
Det var en gång en delikat dryck med positiva, kraftiga bieffekter.
När den kom ut drack alla den och älskade den.
Inte bara smakade den gott, den var också nyttig.
En affärskonsult stötte på den nya drycken, såg dess goda potential-
-och sa till ägaren: “Skulle du inte vilja att alla drack den här drycken?”
“Skulle du inte vilja att folk blev hjälpta av den?” Han svarade “Ja.”
“Låt oss ta hand om det.” Och mycket riktigt, efter ett par veckor började-
-denna dryck dyka upp i stora mängder, inte bara i staden där det började-
-utan i storstäderna runt om i trakten. En stor reklamkampanj kombinerades-
-med ryktet som spridits om dryckens goda smak och nyttiga effekt-
-från de som innan köpt drycken och mannen som först introducerade den.
Men, när flaskorna öppnades och dracks blev många besvikna.
Den var god, men inte riktigt vad den påståtts vara av de som från början-
-hade druckit, eller på reklamaffischen. Det var en god dryck som andra.
När den ursprunglige ägaren fick höra om människors reaktioner kunde han-
-inte tro sina öron. Hans produkt hade aldrig slagit fel! Kan det vara sant?
Han skyndade sig till affären där flaskorna fanns uppradade, tog en-
-öppnade och började dricka. Då förstod han.
För att kunna sälja drycken så snabbt och i så stor skala, hade man ändrat-
-den till något som gick att framställa snabbare och billigare.
Det var inte samma dryck som han först sålt till de som älskat den-
-och fått hjälp av den.
Men nu hade han förlorat sin chans att introducera drycken över landet.
Han hade inte samma problem som när han först började, när ingen kände-
-till drycken. Nu hade han ett långt mycket större problem!
Alla kände till drycken, eller åtminstone trodde de det.
Vad de inte visste, och vad som skulle vara svårare att övertyga dem om-
-var att drycken de kände till var en fejk.
Hade mannen sumpat sin chans?
Skulle allt han nu gjorde bara avfärdas som försök till omprofilering?
Gudskelov är kristendomen inte bara en god och nyttig läskeblask.
Men tveklöst har vårt uppdrag att föra de goda nyheterna över världen-
-försvårats på grund av de som, i sin iver att göra det större och snabbare-
-i själva verket, ofta oavsiktligt, ersatt sanningen med en urvattnad-
-produkt och fått det att växa snabbt, utan någon klarhet i vad det är.
Är en kyrka bara en samling med människor som tycker om positivt tänkande?
Eller som vill sprida goda vibbar? Eller gillar ett visst kulturarv?
Hur ofta har inte “kristna kyrkor” eller “kristen mission” i själva verket-
-varit förlorade människor som talat om för andra förlorade om religion?
Istället för att vara förlåtna, pånyttfödda människor, som talar om-
-för de förlorade hur Gud kan frälsa dem genom Jesus Kristus.
Många av oss vill gärna säga att missionssatsningar är spännande-
-men det verkligt viktiga är vad Gud gör och har gjort för oss i Kristus.
Mike Horton har skrivit: “Alla vill förändra världen, men ingen vill diska.”
En biblisk uppfattning om församlingens arbete är underbar, och dess-
-utförande förhåller sig till sådant alldagligt som att lära sig språk-
-om man åker utomlands, eller riskerar att bli förkastad där man är.
Att dela Evangeliet och lära sig sederna i en ny stad och församling.
Broder och pastor, jag tror att du kommer att behöva en ny glädje från Gud-
-som kan fostra dig att hålla ut i trogen tjänst.
Gud själv gläder Sig, eller hur? Jag tänker på Psalm 104:31:
“Må HERRENS härlighet vara i evighet! Må HERREN glädja sig över sina verk.”
Samma sak märker vi i Första Moseboken och Skaparens glädje över skapelsen.
För var sak Han skapar säger Han: “Det är gott.”
Man ser att Han gläds åt det Han gör.
Vi kan också se det i saligheten alla upplever i Hans närvaro i Upp 21:22:
Glädjen de har i Hans närvaro reflekterar Hans egen glädje.
Herren Jesus jublar också av glädje. Glädjen drev Hans svåraste lydnad.
Kommer ni ihåg Hebr 12:2?
“för den glädje som låg framför utstod [Han] korsets lidande utan att”-
-“bry sig om skammen och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.”
För den glädje som låg framför Honom utstod Han korsets lidande.
Paulus skriver till Korintierna: “Vi samarbetar för er glädje, för ni står”-
-“fasta i tron”. Han bad för kolosserna:
“[Må Han] styrka och ge er all kraft att vara uthålliga i allt med glädje.”
Till Romarna skrev Paulus: “vi jublar i hoppet om Guds härlighet.”‘
“Men inte bara det, vi jublar också mitt i våra lidanden, eftersom vi vet”-
-“att lidandet ger tålamod.”
Har du insett hur mycket tålamodet drivs av glädje?
Och hur det inte räcker med en glädjelös, enbart plikttrogen stoicism?
Eller ett uppgivet: “Jag är inte bra på något. Detta är allt jag kan.”
Detta räcker inte till det tålamod som behövs i det kristna livet-
-för att inte tala om kristet arbete.
Min oro när jag ser denna typ av “rampljusglädje” som jag nyss nämnde-
-när man förlitar sig på det vi kan se och räkna nu idag, är att de till-
-en början kan tyckas ge glädje, som vi behöver för att klara oss.
“Det var 10 000 pers på T4G!” Det finns säkert många mycket större-
-konferenser som säger falska saker.
Vi bör tacka Gud för det goda som finns här, det förringar jag inte.
Men vi bör aldrig vara naiva när vi betraktar den frukt vi just nu kan se.
Saker som till en början kan tyckas ge den glädje vi behöver, kan rent av-
-vara fel och beröva oss den disciplin vi behöver för att finna vår glädje-
-där vi borde, behöver och kan.
Jag säger ofta till ungdomar som dejtar varandra i församlingen:
“Om ni försöker vara snabba kommer det gå långsamt, men om ni är långsamma”-
-“kommer det gå fort!” Med detta menar jag, att om de kommer varandra-
-alltför känslomässigt nära varandra för snabbt, kommer det gå åt pipan.
Och så måste man hitta någon ny, och någon ny.
Men om du är mogen, gudfruktig och tar det försiktigt kommer du bli-
-förvånad över hur snabbt Gud kan ge dig en man eller fru.
Samma sak när man är pastor, planterar och sprider Evangeliet.
Om vi verkligen vill se fler sunda församlingar komma till, måste vi-
-tänka om i fråga om vad församlingsplantering och pastorstjänsten är.
Vi skulle tänka annorlunda om vi brydde oss mindre om snabba resultat.
Snabbhet hjälpte inte fröet som växte upp snabbt men torkade i solen-
-som Jesus berättade om i Mark 4.
Jag kan fortsätta tala om lönlösheten i rampljusglädjen.
Men nu vill jag ägna tid åt att tala om glädjen i den äldstes stol.
Om ni för anteckningar, har jag bara gett er två punkter.
Den första är “Glädjen i rampljuset”, och här kommer den andra:
“Glädjen i den äldstes stol.”
Jag vill alltså jämföra det jag talade om innan, glädjen i rampljuset-
-med bilden av den äldstes stol. Antagligen förstår ingen vad jag menar.
Jag ska förklara. Går du in i äldre protestantiska kyrkor, ser du en rad-
-med stolar, riktade mot församlingen. Kanske med ryggen mot framväggen.
Ofta under predikstolen om den är upphöjd. Detta är de äldstes stolar.
Ibland är de tomma, ibland upptagna. I vår församling har vi fällstolar-
-som vi sätter framför Herrens bord, riktade mot församlingen.
Dessa är våra äldstestolar när vi firar nattvarden.
Dessa stolar symboliserar de äldstes tillsyn över församlingen.
Pastorerna sitter där och tittar på hjorden som anförtrotts åt deras vård.
Många gånger har jag firat nattvarden med vår församling och börjat tänka-
-och be… hur ska jag komma till andra halvan om jag börjar med detta nu…
Jag har tittat ut över församlingen som Herren satt mig som herde över-
-och bett för dessa individer. Jag vet en del av vad som pågår i deras liv.
Jag tittar ut, och jag ber…
Och jag är väl medveten om att jag i min egen kraft inte räcker till för-
-att vara en herde för dessa bröder och systrar. Så jag ber.
Jag känner då en djup glädje, med tårar, i förtroendet för att Gud-
-samlar detta kompani, och det är Gud som för oss i trygghet hem.
Jag kan sova lugnt om natten.
Broder pastor, det är inte vår uppgift att organisera och planera-
-med siffror i åtanke.
På vissa sätt behöver vi göra det. Jag tror vi behöver göra det i budgeten.
Det gäller ju verkligheten utifrån vilka jobb människorna har.
Vi ska inte inrikta oss på hur många dop vi måste ha per år-
-utan planera vilka medel vi ska använda i vårt arbete.
Vi kan hålla ett visst antal predikningar eller planera hur många-
-evangelisationstillfällen vi ska ha varje år.
Resultaten ligger i Guds händer. Vi, det mänskliga instrumentet, kan ge-
-Evangeliet, men bara Gud den helige Ande kan ge tron.
Som Jim Packer, när han sammanfattade puritanernas tankar:
“Det finns ingen regel för hur länge och hur hårt Gud kommer att”-
-“flå varje enskild syndare med överbevisningens piska.”
“Där måste finnas förkrosselse innan omvändelse.”
“Den verksamma kallelsens verk går precis så fort som Gud bestämt”-
-“men inte snabbare. Själavårdarens roll är samma som barnmorskans.”
“Det är hennes uppgift att se vad som pågår och ge rätt hjälp vid varje”-
-“steg, men hon kan inte se eller planera hur lång födelseprocessen är.”
Processen kan vara lång ibland och omvändelser kan kännas långsamma.
Vad vi därför behöver för att ha tålamod som pastorer är inte-
-glädje i rampljuset, utan glädje i den äldstes stol.
Den här morgonen ska jag nämna tio sådana glädjeämnen. Inte nio utan tio.
På lunchen kan ni sedan tala om några fler som ni själva erfarit.
Nr. 1: Glädjen i att vila på Skriftens tillräcklighet.
Vid reformationens tid lärde Romersk-katolska kyrkan att Skriften var sann-
-men frågan var huruvida den var tillräcklig.
Alltså, har Gud sagt oss allt vi behöver veta om Honom, allt vi kan veta-
-att vi vet, genom att uppenbara Sig och Sin vilja i Skriften – eller-
-behöver vi klura ut resten själva?
Mången pastor jag mött genom åren känner den förkrossande bördan-
-i att försöka hålla folk intresserade och få dem att fortsätta komma.
Men de förstår inte Skriftens lära om församlingen, gudstjänsten-
-medlemskapet, överlåtenheten till att älska varandra, utan söker-
-innovativa vägar för att underhålla folket.
Lyssna på pionjärpastorn John Paton, som tog Evangeliet till-
-söderhavsöarna i mitten av 1800-talet.
John Paton, missionär på söderhavet på 1800-talet sa:
“Lägg ner din själ och kraft i en stam eller ett folk där samma språk”-
-“talas, arbeta från mitten och bygg upp en bestående församling”-
-“undervisa tålmodigt och ge dem ditt liv.”
“Vila inte förrän varje språk och folk har Kristus bultande i hjärtat”-
-“med nytt liv. Rusa inte runt mellan folk och länder i flämtande”-
-“fruktlös mission. Koncentrerat sunt förnuft, som bygger för evigheten”-
-“kommer att få godkännandestämpeln av Gud i sinom tid.”
Skriften är tydlig med vad varje lokal församling är och ska göra.
Vi behöver inte uppfinna det på nytt. Denna sanning är underbar.
2. Glädjen i att se människor bli omvända.
Paulus säger till Timoteus att se människor bli omvända under hans tjänst.
Inget nytt och snabbt. Han säger i 1 Tim 4:16:
“Ge akt på dig själv och på din undervisning, och håll troget ut med den.”
“När du gör det, frälser du både dig själv och dem som lyssnar på dig.”
Bröder och pastorer, min bön är att ni har haft glädjen att se människor-
-bli omvända. Inte bara antalet – att 200 kom till tro förra året-
-utan att faktiskt känna människor som inte är kristna, som Gud ger dig-
-möjligheten att se omvända, genom din församling, rent av din egen-
-förkunnelse och personliga evangelisation.
Bli inte modfällda över att ni bara döpt 15 pers förra året, när ert mål-
-var att döpa 50.
Bli istället glada över de 15 som ni döpte! Prisa Gud för nytt liv.
Jag glömmer aldrig John, som sprang upp för trappan för att berätta för mig-
-att han hade blivit kristen. Eller Ryan som gav mig ett brev där han-
-berättade att han blivit kristen.
Eller hur Claudia beskrev hur hon kommit till Jesus för evigt liv.
William, som skickade ett mail och sa: “Igår konfronterade Herrens Ord mig”-
-“på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt.”
Eller Zachs mail: “Jag har lagt min förtröstan helt på Gud. Han har hört”-
-“mina böner och öppnat mitt hjärta för att ta emot Hans Ande.”
“Glädjen jag känner nu har jag aldrig tidigare upplevt. Jag kan inte sluta”-
-“prisa Gud och tacka för Hans generösa barmhärtighet.”
Är jag den ende som uppmuntras i min evangelisation, då jag vet att alla-
-de vars namn står skrivna i Livets bok, kommer att bli frälsta?
Alla, inte en enda kommer att gå förlorad. Vår glädje är att se dem-
-hitta hem. Att se getter genomgå en övernaturlig förvandling och bli får.
Vilken glädje att få se dem hitta hem!
3. Glädjen i att känna din församling så väl att du ser Guds verk i dem.
Det här är tioårsjubiléet för T4G, och tittar du på bilderna på oss-
-ser du att vi ser ganska annorlunda ut än för tio år sedan.
Förutom kanske John MacArthur…
Förändringar sker med tiden, så är det i våra medlemmars liv.
För att uppskatta vad Gud gör, måste du som pastor känna dem.
Om du har en stor församling kan du inte känna alla – jag känner inte alla-
-i min församling personligen, men jag minns ett böneämne där Jeanette-
-berättade att hon hade vittnat för en muslimsk familj i sin trappuppgång.
Hon var lite oroad och rädd – även om hon inte brukade vara rädd för något.
Hon var i 80-årsåldern och hade aldrig gjort någonting sådant tidigare.
Denna syster som varit med i församlingen sedan 1940-talet hade tagit-
-ett nytt steg i lydnad, och för mig som pastor var det som en saftig-
-biff att få se detta helgande verk i detta äldre helgon.
Håll ut i bönen för de värdefulla människor som Gud anförtrott åt dig.
Lita på vad Gud säger i Jesaja 55:11:
“så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det”-
-“inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill”-
-“och utfört det vartill jag har sänt ut det.” Guds Ord riskerar inte-
-att misslyckas.
Har ni hört om Luke Shorts omvändelse? Denne bonde i New England hade-
-aldrig sagt sig vara troende, vilket var ovanligt på den tiden.
När han fyllt hundra år stod han ute på sin åker och kom att tänka på-
-en predikan han hörde av John Flavel hemma i England, då han bara var 15-
-år, 85 år tidigare. Den helige Ande överbevisade och omvände Luke Short.
Tänk er om ni skulle mäta John Flavels frukt för 85 år sedan-
-det hade varit som att fråga hur vår predikan var förra söndagen.
Vi kan berätta några anekdoter och utvärdera om det vi sagt stämde eller ej.
Men, mina vänner, endast Herren själv kommer visa våra arbetens frukt.
Istället för att räkna antalet dop och värdesätta antalet, lär er-
-omvändelsehistorierna och värdesätt Guds verk i varje person.
Be sedan för att mer frukt ska komma.
4. Glädjen i att se församlingen sjunga Guds lov och fröjdas i hoppet.
Jag hade glädjen att, för inte så länge sedan, se Maxine-
-sjunga andra versen i “Ovan där”. Vi diskuterade huruvida vi skulle sjunga-
-den här sången eller ej. En del av er känner till den. Den går såhär:
“Prövningar vi möta få, och vi ofta ej förstå…” och refrängen: “Ovan där”.
Vår församling är 25-35 åriga Washington D. C.-stadsbor och det verkar inte-
-helt naturligt med denna sång som skrevs av en son till en slav i Maryland-
-för över 100 år sedan. Vi undrade om den var för främmande för vår ganska-
-unga församling. Vi bestämde oss för att ha den, och när vi kom till andra-
-versen fick jag se Maxine, vars man nyligen flyttat hem till Herren-
-vid 55 års ålder, en trogen medlem i församlingen. Jag såg henne torka-
-sina tårar med en näsduk och fortsätta sjunga.
“…under ökenfärden här. Men vi tro på Herren Gud, lita helt uppå”-
-“Hans bud. Vi förstår Hans vägar bättre ovan där.”
“Ovan där randas morgonen och därhemma samlas helgonen.”
“Vi ska då förtälja om vår resa här, vi förstår Hans vägar bättre ovan där.”
Broder och pastor: Du kommer behöva näring om du ska bestå och hålla ut-
-och jag vill inte undanhålla dig det. Därför håller jag denna predikan.
Gud har gett oss manna i vad som ibland kan kännas som öken.
Jag ber att ni inte ska bländas av rampljusglädjen som hindrar er att se-
-och uppleva dessa sanna glädjeämnen.
5. Glädjen att dina medlemmars tillstånd är viktigare än deras antal.
Glädjen att veta att dina medlemmars tillstånd är viktigare än deras antal.
I Bibeln är räknandet väldigt intressant. Detta har jag tittat på-
-i årtionden. I 4 Mos förekommer två folkräkningar.
En i kapitel 1, en i kapitel 26. Jag tror att anledningen till att de-
-gjorde denna folkräkning i kapitel 1 var för att Gud skulle döma dem i 26.
Han skulle göra det tydligt vilka som skulle dömas och inte dömas.
Jag tror att det enda skälet till folkräkningarna är Guds dom.
Tänk även på David, när han räknade folket senare och varför han gjorde det.
Det var ett uttryck av högmod, och han blev dömd för det.
I evangelierna och Apostlagärningarna räknas ibland folkskaror-
-t. ex. vid pingsten, men där registreras antalet för att visa-
-Evangeliets underverk, ett andligt uttåg där ett folk skapas ur intet.
Annars förekommer ingen folkräkning i Apostlagärningarna, eller övriga-
-Nya testamentet, tills man kommer till de otaliga skarorna i himlen.
I Apostlagärningarna eller breven förs ingen räkning över närvaro-
-eller hur många som blivit omvända.
Men oftast verkar vi inte vilja ha en sådan typ av nytestamentlig-
-församling. Visst bryr sig Paulus om församlingsmedlemmarnas tillstånd.
I Apg 15:36 säger Paulus till Barnabas:
“Låt oss besöka bröderna i städerna där vi predikat Herrens ord, och…”
…inte se hur många de är, utan “se hur de har det”.
Låter det konstigt att ert jobb som äldste, pastorer och även församlings-
-medlemmar, helt enkelt är att se hur dina medlemmar har det?
Låter det lite för omätbart, ingenting som går att räkna? För vagt?
Idag, både hemma och utomlands, tycks pastorer vara lättlurade.
De är villiga att bedras på sin tjänsts förstfödslorätt för-
-den ytliga framgångens späda välling.
Att få ditt samfunds pris för bästa tillväxt som pastor är ett sorgligt-
-substitut för den glädje det är att ha en sund församling.
Men vissa pastorer vill bara hamna på listan med snabbast växande-
-församlingar. De är lika de som är ute efter snabba pengar, men inte-
-märker att deras egna barn behöver skor.
Bröder och systrar, det är lättare att dra publik än att samla ett folk.
Eller hur? Men vi vill ha ett folk som är övertygande i sina egna livs-
-vittnesbörd. När Trip var pastor tillsammans med mig i församlingen-
-minns jag hur vi, över en bit mat, talade om utmaningarna att tala-
-om församlingen för de som aldrig upplevt medlemskapet och dess plikter.
Det är som att försöka beskriva en HD-film för någon som bara sett analogt.
Vi talar båda om tv men det är svårt att förklara för någon som aldrig-
-har sett HD.
6. Glädjen att höra andra hålla bättre predikningar än du.
Tålamod är inte någonting passivt.
Det krävs aktiv uthållighet för att få glädje av dessa saker.
Ibland måste man ta risker. Ibland har det känts riskabelt att låta några-
-andra predika i församlingen.
Vissa har berättat om sitt behov av att predika, inte bara för en samling-
-utan för flera på söndagen eller vid andra tillfällen; eller samtidigt-
-på flera ställen, där deras bild eller röst sänts på olika platser-
-för att deras byggnad inte är stor nog för alla de som vill höra.
De vill vara goda förvaltare för den gåva Gud har gett dem.
Jag tvivlar inte alls på att de menar väl, men det finns en glädje i att-
-höra andras predikningar också, även om de inte är lika bra som du är.
Men ibland kan även de som är yngre hålla en bättre predikan.
Eller, även om den inte är bättre, kan den vara tillräckligt bra.
Jag vill inte att ni går miste om den glädje som det är att vara i en-
-församling som inte är uppenbart beroende av dig. Vilken glädje!
Där folket är vant vid att höra Guds Ord genom de som mycket väl kan vara-
-mindre skickliga än du, men med tiden och med repetition har deras-
-förstånd vuxit, och deras hjärtan har blivit större.
Bröder, ni måste lära era församlingar det här.
Den församling du har, är där för att du predikar, eller för att de lärt-
-sig stå ut med dig. Så du kan vara den som får gå emot församlingens-
-önskan och göra detta. Detta skiljer sig markant mot snabba församlings-
-planteringar.
En del av en sund församling är äldste som rätt utlägger sanningens ord.
De kan inte bara få ut mjölken ur Ordet som en nyomvänd, utan även få ut-
-matnyttigt kött. Därför sände Paulus Titus till Kreta.
Han skulle se till att församlingen fick det de behövde.
Utbildningar skapar inte pastorer på tre år. Det är församlingar, under Gud-
-som gör pastorer. Vi är de Gud använder till detta.
Utbildningar kan vara till hjälp, men det är de lokala församlingarna-
-som skapar pastorer. I detta verk måste vi visa vägen, som Luther tränade-
-pastorer i Wittenberg och Calvin i Genève. Man gör en investering.
Det har vet vi väl om?
Det är klart lättare att skaffa barn än att uppfostra barn. Vi fattar det.
Mognande tar tid, men denna goda process krävs.
Jag vill inte att ni går miste om den glädje jag haft av att lyssna till-
-Aaron Menikoff, Michael Lawrence, Thabiti Anyabwile, Brad Wheeler-
-John Joseph, John Onwuchekwa, John Folmar och Trip Lee hålla-
-bättre predikningar än vad jag hållit!
Jag har sett mängder av unga predikanter växa i sitt förkunnande.
Det är härligt att se en hel församling lyssna till Guds-
-Ord, och du kan inte vara på alla ställen samtidigt.
Vill du se en väckelse i området? Be och undervisa unga predikanter.
7. Glädjen att bli mer till sig över Guds verk än ens eget.
Ja, allt vi gör är i Hans kraft, men när vi håller budgeten eller går över-
-den, eller ett evenemang går felfritt, utan att elen går eller kamelen-
-välter, kan vi ibland känna oss rättfärdigade att ta äran för våra planer.
“Vi gjorde bra ifrån oss. Konferensen gick bra, bra jobbat, Matt!”
Men när vi sjunger: “min synd, inte delvis men helt är spikad till korset”-
-“och frigjord jag får prisa Herren vår Gud med min själ!”
Eller: “Bojorna föll, i hjärtat blev jag fri, jag reste mig”-
-“gick ut och följde Dig.” – då sjunger vi om ett verk vi inte hade-
-del i, förutom att vi blev gagnade av det.
Detta gör att vi kan glädjas när den väckelse vi så länge bett för-
-kommer till vår stad – fast den kommer i någon annans församling!
För vi är helt enkelt glada att folk blivit frälsta!
Vår glädje ligger inte just i vår församling utan hänseende till andra.
Vi vill se kristendomen växa i vårt område.
Det råder svält, och om en annan restaurang dyker upp där människor kan-
-äta så blir vi bara glada, så länge det sanna Evangeliet serveras.
Förstår de andra pastorerna, församlingarna och missionärerna vikten-
-av denna trofasthet, och tror de på den? Visst kan de ha sin egen-
-verksamhetsidé men de gläds mer åt Guds verk än deras eget.
8. Glädjen när man vet att världens tyngd vilar på Guds axlar, inte mina.
Vila, oavbruten av oro, ouppfyllda planer, hopp som ännu inte realiserats-
-kan inte beröva oss glädjen i nuet av Andens verk i att frälsa Bill-
-upprätthålla Gabbie, kalla Joel eller försörja Celeste.
Finner du att din oro över morgondagen kastar skuggor över möjligheten-
-att glädjas i Gud i nuet?
Vänner, de senaste tio dagarna har jag hört en människa skrika-
-kramat en man som grät över sina synder, blickat över församlingen-
-när vi firat nattvarden, och fått mitt första barnbarn!
De stora saker som sker här och nu kräver min uppmärksamhet.
Det är ju på väg bort.
De har kommit på Guds beställning, och de stunder som ännu inte skett-
-finns alla i Guds händer. De ges oss i Hans tid.
Bröder och pastorer, låt oss planera våra budgetar och bjuda andra att-
-vara med oss när vi planterar, vattnar och alltid komma ihåg-
-att det är Gud som ger växten.
Jag vill att ni ska veta glädjen i att ha förtroende för Gud.
Det slår mig i Apostlagärningarna 16, hur Paulus stora missionärshjärta-
-vill gå till de som befinner sig i norra Turkiet, till Bitynien-
-men istället får han en syn där Gud säger “Nej, res till Makedonien”.
“Men jag känner en iver enligt Rom 10 att resa till Bitynien, vem ska dit?”
Gud kallar honom istället till Makedonien. Vad gör han då? Delar han upp-
-laget så att några åker till Bitynien och andra till Makedonien?
Nej, han strider inte med Gud om vem som bestämmer, han ger sig av till-
-Makedonien och förtröstar på Gud, att Han har Sin vilja och Sitt syfte-
-för de i Bitynien.
Detta kunde Paulus göra med förtroende och glädje, i vetskapen om att-
-Bitynien vilar på Guds axlar, Guds oändliga vishet och makt.
Pastor, förstår du att Gud har ansvar som inte du har?
Du behöver förstå detta. Men detta betyder ju inte att vi ska vara inaktiva.
Det är ingen kallelse att undvika hårt arbete och inte ge allt man har.
Men det är dags att vi inser att Evangeliets utbredande över världen-
-eller i ert samhälle är någonting att be för och planera inför-
-men det är aldrig någonting som vi kan kontrollera.
Det finns en hårfin linje mellan Jesu medlidande i att gråta över Jerusalem-
-och att strida mot Gud om beslutsrätten.
Innan Gud gav Sitt övernaturliga ljus förstod lärjungarna-
-inte vem Jesus var.
Innan Anden kom låg benen där i dalen, döda och förtorkade.
Innan Lydias hjärta blivit öppnat förstod hon inte.
Innan Kristus kom till Paulus, kom Paulus inte till Kristus.
Innan Gud ger trons gåva, kommer vi inte att tro.
Men vi kan tala om för andra – ja, det både borde och måste vi.
Och vi måste be skördens Herre att sända arbetare till Sin skörd.
Vi bör förtrösta på Guds tillväxtplan.
Behöver du hjälp att lita på att Gud använder ordinära medel-
-för att sprida Sitt Evangelium, låt mig föreslå att du skaffar ett-
-exemplar av Don Carsons biografi om sin far. De finns att köpa här.
Memoirs of an Ordinary Pastor. Där målar Don ett porträtt av sin-
-kärleksfulle far i franskspråkiga Kanada, som han kallar en ordinär pastor.
Jag vill att ni ska se lite av det härliga och fröjdas i detta.
9. Glädjen i att längta efter Himlen tillsammans.
C. S. Lewis stod i skuld till den skotske författaren George MacDonald.
En sak Lewis hade lärt sig av MacDonald var konceptet att “längta”.
Hans berättelse The Golden Key [Den gyllene nyckeln] börjar med en väntan-
-som värker inombords. Denna längtan som pojken kände.
Detta återanvänder Lewis så mäktigt i sina egna berättelser.
Det återkommer både i Narnia och i mindre kända berättelser.
Jag minns en replik Lewis gav en av sina karaktärer i fråga om längtan:
“Det ljuvligaste i hela mitt liv har varit längtan att nå berget”-
-“och att finna den plats som all denna skönhet kommer ifrån.”
Som kristna har vi fått gåvan att känna till en framtid som är mycket god.
Och denna kunskap drar oss framåt. Den drar oss framåt, med glädje och-
-visshet om saker som människorna omkring oss inte kan se.
Men vi ser dem med trons ögon, precis som Abraham gjorde.
Missförstå alltså inte – att vänta, som troende, är inte en passiv, kall-
-död sak. Det är att vänta på det sätt som Abraham gjorde enligt Hebr 6:
“Efter tålmodig väntan fick han det som han blivit lovad.”
Hans tålmodiga väntan ledde honom till att lämna landet och även-
-offra sin son. Bröder och systrar, väntan kan vara mycket, mycket-
-aktiv. Vilken änka här vet inte detta?
En del av detta är glädjen att hålla begravning för äldre heliga.
Beau Hughes skrev ett mail förra veckan om vad jag skulle tala om här.
Han mindes hur han frågat en äldre pastor: “Vad är det bästa med tjänsten?”
Enligt Beau svarade pastorn: “Gamla heligas begravningar.”
Han avslutade: “Det låter mer tilldragande än en siffra jag uppnått.”
Det påminner mig också om vad Joseph Evans sa förra veckan när jag frågade-
-hur församlingsverksamheten i hans församling gick. I 16 år har Joseph-
-varit pastor i en församling i en del av D. C. som upplever en snabb-
-gentrifiering. Det är ett svårt arbete.
Joseph svarade: “Vi håller stadigt ut.”
I andra bandet av sin självbiografi sa C. H. Spurgeon:
“Jag arbetar på mitt eget lilla sätt, som herr Stort Mod på Bunyans tid.”
“Jag jämför inte mig själv med denne hjälte, men jag är i samma bransch.”
“Jag sysslar med personguidade turer till Himlen.”
“Jag har med mig Redlig som fortfarande lever och är pigg.”
“Och Kristinna och hennes barn. Mitt jobb är att döda drakar och jättar”-
-“och leda de som är rädda. Jag är ofta rädd att förlora några av de svaga.”
“Jag har omsorg för dem, men genom Guds nåd och er inbördes omsorg”-
-“hoppas jag att vi alla kommer i säkerhet till flodens strand.”
“O, hur många jag fått lämna där! Jag har hört dem sjunga mitt i strömmen.”
“Jag har nästan sett de skinande leda dem upp för kullen, genom portarna”-
-“in i den Himmelska Staden.”
10. Glädjen att vänta tillsammans på en trofast Guds löften.
Så fort du bestämmer dig för att se snabba resultat, kastar du ut teologin.
Det spelar ingen roll om du säger dig vara reformert i din soteriologi-
-du har nog bara inte fått ordning på den.
Om du ändrar ditt förfarande kommer givetvis läran bli som den blir.
Se bara på biskopen i Rom – han visar åter vad så många påvar innan har.
Bibelkristendom kännetecknas inte av kändisskap, lättja och omedelbarhet-
-utan av lidande, hårt arbete och väntan. Tänk Paulus i 2 Tim 2, där han-
-uppmanar Timoteus att följa soldaten i hans lidande, atleten i hans-
-tävlande och jordbrukaren i hans hårda arbete. Men idag verkar-
-den evangeliska kristenheten vara inne på viktnedgång.
En nedgång i det viktiga – att vänta. Vi vill inte vänta mer.
Vi vill ha ära – nu!
Vi vill ha frukt i stora lass, som går att mäta och räkna.
Snart, om inte nu.
Men i Bibeln…
…är väntan på en Gud som vi vet kommer göra vad Han lovat-
-både ett medel för vår egen mognad och vår marknadsföring, varje dag-
-och månad när vi väntar, för Guds trofasthet och trovärdighet.
När vi väntar förhoppningsfullt på löftena om ett mål vi inte ser-
-med våra egna ögon, förkunnar vi för alla omkring oss att denne Gud är-
-värd att lita på. Hans Ord kan man leva på.
Psaltaren, Guds folks psalmbok, är full av väntan.
David ber i psalm 25:3 “Nej, ingen kommer på skam som hoppas på dig.”
I psalm 27:14 säger han: “Hoppas på HERREN, var stark och frimodig i ditt”-
-“hjärta, ja, vänta på HERREN!” I psalm 33:20 läser vi:
“Vår själ väntar på HERREN, han är vår hjälp och vår sköld.”
Åter säger David i psalm 39:8: “Men vad hoppas jag på, Herre?”
“Till dig står mitt hopp.”
Eller psalm 130:5: “Jag väntar på HERREN, min själ väntar, och jag hoppas”-
-“på hans ord. Min själ längtar efter Herren, mer än väktarna efter”-
-“morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen. Hoppas på HERREN, Israel”-
-“ty hos HERREN finns nåd, full lösepenning finns hos honom.”
Profeten Jesaja blev kallad av Gud att tala om för Juda att sluta förlita-
-sig på jordisk makt, och istället förtrösta på Herren.
Jesaja 30 är en intressant begrundan över Israels felaktiga handlingar-
-och ett löfte om välsignelse över de som väntar på Herren.
För deras väntan och uppenbara förtröstan på Herren upphöjer Honom.
I Jesaja kapitel 36 och 37 kommer strategin att vänta på Herren till sin-
-rätt och får en förhandstitt på den slutliga upprättelse vi hoppas på.
Herren säger genom Habackuk om den befrielse som han bett om:
“Om den dröjer, vänta på den, den kommer helt visst, den ska inte utebli.”
Denna bibelvers kanske du kommer vilja använda nästa år – Habackuk 2:3.
“Om den dröjer, vänta på den, ty den kommer helt visst.”
I Nya testamentet är det nästan som ett prov.
Herren säger åt lärjungarna i Matt 28 “Gå och gör alla folk till lärjungar.”
I Apg 1 säger Han till dem: “Vänta i Jerusalem på den utlovade Anden.”
När vi går, innefattar detta ett väntande. Och vårt väntande innefattar-
-att gå. Båda behöver göras.
I Rom 8 talar Paulus om hur skapelsen suckar i ivrig väntan på att Guds-
-söner ska uppenbaras.
Jak 5:7: “Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer.”
“Se, hur jordbrukaren tåligt väntar på jordens dyrbara skörd”.
Vi lever våra liv i väntan, som Paulus säger i Tit 2.
“vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus”-
-“Kristus skall träda fram i härlighet.”
Den kristna livshållningen är en väntande hållning.
Väntan på Kristi återkomst, på att vår helgelse ska fullbordas.
Vår uppståndelse, vårt förhärligande och att vi ska få vara i Guds närvaro.
Minns löftet i 2 Tim 2:12: “Härdar vi ut, skall vi också regera med honom”.
Vi ser ju inte ut att regera just nu, men som sköldpaddan i den kända-
-fabeln om sköldpaddan och haren, vet vi att vår seger inte syns nu.
Vi nöjer oss med att vänta tills den blir uppenbar, när vi når mållinjen.
Jag är inte emot snabbhet, men vi kan inte låta allting kretsa kring-
-snabb tillväxt.
Eller låta all vår verksamhet kretsa kring det.
Det är ju underbart när Gud snabbt för människor till Sig själv.
Men i vår planering kan vi inte planera hastigheten.
Vanligtvis utförs ju missionsbefallningen i det vardagliga.
I evangelisationen och lärjungaträningen som sker i och genom församlingen-
-inklusive de evangelister och pastorer vi sänder ut för att arbeta-
-på andra platser.
Det finns underbarn som mognar och flyttar iväg snabbt-
-men de flesta barn förändras dag för dag och mognar utan att man-
-knappt märker det. De mognar över åren och årtionden.
Så vi arbetar och väntar i hoppet, och känner Guds trofasthet varje dag.
Det kristna arbetet och även den kristna tron är sådan att den väntar så.
Som Jesus lärde i de flesta av Sina liknelser är det bara en tidsfråga.
I denna fallna värld är Kristi väg lidande och sedan ära.
Därför får vi inte döma till det yttre. Det här var en väsentlig del-
-av Jesu uppdrag, och det är fortfarande väsentligt för oss, som är Hans-
-efterföljare, ända tills Han återvänder.
Världen påstår, att om de inte får se Jesus synligt, måste församlingen-
-vara en änka. Men vi känner sanningen. Vi är den trolovade, och vi-
-väntar på Frälsarens återkomst.
Låt oss be.
Allsmäktige Fader…
Vilken tröst det är bara att få tilltala Dig vid detta namn.
Allsmäktige Fader…
Du är hoppets Gud. Vi lyfter våra hjärtan till Dig.
Vi förtröstar på att Du ska ersätta våra avgudar i form av högmodet-
-med en tillitsfull väntan på Dig.
Herre, hjälp oss att aldrig använda vår tillit till Din suveränitet-
-som en ursäkt att vara kalla eller inaktiva.
Låt oss åter få fröjdas för vår frälsning.
Hjälp oss att ge oss själva i kärlek, inte för att försöka imponera på Dig-
-med våra verk, utan för att hedra Dig för Ditt verk.
Ge oss vishet att förstå hur vi kan ha tålamod i pastorstjänsten.
Håll oss uppe och trösta oss i våra prövningar.
Få oss att glädjas åt andras glädje, ge oss denna glädje redan idag.
Förnya våra andar, även den här tiden. Herre, hjälp oss att tålmodigt-
-gå korsets vandring, ge oss öron som inte lyssnar till mänskligt beröm.
Ge oss förnöjsamhet i att handla och få vårt bifall från Dig.
Ge oss ödmjukhet, fyll oss med all glädje och frid i tron-
-så att vi överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft.
Herre, vi ber detta i Jesu namn, för Din ära och vårt goda. Amen.

DelaShare on Facebook0Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page