Utanför lägret (Charles Spurgeon)

Utanför lägret (Charles Spurgeon)

”Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret.”
Hebréerbrevet 13:13

Jesus bar sitt kors och gick ut för att lida utanför porten. Den kristnes anledning till att lämna lägret – världen med dess synd och religion – är inte för att han älskar ensamhet, utan för att Jesus gjorde samma sak. Lärjungen måste följa sin Mästare.

Kristus var ”inte av denna värld”: hans liv och vittnesbörd var en ständig protest mot att anpassas till världen. Aldrig har någon haft så stor kärlek till människor som han. Samtidigt var han avskild från syndare. På samma sätt måste Kristi folk ”gå ut till honom”. De måste ta sin plats ”utanför lägret” och bära vittnesbörd om sanningen. De måste vara redo att gå den trånga och smala vägen. De måste ha djärva, tveklösa, lejonlika hjärtan och först älska Kristus, sedan hans sanning. Ja, de måste älska Kristus och hans sanning mer än hela världen.

Jesus vill att hans folk ”går ut utanför lägret” för deras egen helgelses skull. Du kan inte växa i någon högre grad av nåd så länge du är anpassad till världen. Ett avskilt liv må vara en sorgens väg, men den är en säkerhetens riksväg; och även om det avskilda livet kan kosta dig många smärtor och göra var dag till en strid, är det här livet trots allt ett liv av glädje. Ingen är så glad som Kristi soldat: Jesus uppenbarar sig på ett så nådefullt sätt och ger så ljuvlig vederkvickelse, att krigaren känner mer ro och frid i sin dagliga kamp än andra, i deras timmar av vila.

Helgelsens riksväg är gemenskapens riksväg. Så kan vi hoppas på att vinna segrarens krona om Gud ger oss kraft och nåd att troget följa Kristus ”utanför lägret”. Ärans krona följer på avskiljandets kors. Ett ögonblick av skam kommer att kompenseras väl av evig heder. En liten stund av att bära vittnesbörd kommer tyckas som ingenting när vi för ”alltid är hos Herren”.

DelaShare on Facebook4Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page