När jag besökte England nyligen hörde jag ett inslag på BBC-radio om en statlig utredning som visade att familjer – på grund av TV, teknologi och liknande – sällan tillbringar tid tillsammans. Studien visade att samtal mellan familjemedlemmar ”gradvis förfallit till en serie enstaviga grymtningar vars betydelser är svåra att urskilja”. Och vilken lösning rekommenderades för detta problem? Jo, att regeringen skulle hålla en serie föreläsningar om hur familjer kan tala och leka tillsammans.

Jag har åtminstone två saker att säga om denna rapport. För det första, att det verkligen har gått långt när till och med regeringen inser att familjen är illa ute. Och för det andra, att Gud har en mycket bättre plan för hur familjer ska få mer tid tillsammans än att regeringen håller en serie föreläsningar.

Jag hade rest till England för att tala på en konferens. Vid matbordet en av kvällarna fick jag höra berättelsen om en predikant, och hur han inte hade agerat som om Gud hade den bättre planen för familjen, åtminstone inte förrän det var för sent. Predikantens änka berättade för mig att hennes största besvikelse i livet var att hennes nu avlidne make inte hade börjat leda familjen i en daglig, gemensam andakt förrän han hade fått diagnosen ”obotlig cancer”.

Jämför detta med berättelsen från en vän, när han beskriver vad han och hans fyra syskon sa vid firandet av sina föräldrars guldbröllop. Han skriver:

Vi fem barn hade alla beslutat oss för att tacka vår far och mor för en och samma sak, utan att ha talat med varandra i förväg. Alla fem tackade, märkligt nog, mamma för hennes förböner och alla fem tackade pappa för hur han hade lett… våra familjeandakter. Min bror sa: ”Pappa, det första minne jag har är hur tårar strömmade ner för ditt ansikte när du undervisade oss utifrån Kristens resa på söndagkvällarna om hur den helige Ande leder troende. [När jag bara var] tre år använde Gud dig under familjeandakten för att övertyga mig om att den kristna tron är sann. Oavsett hur vilse jag gick senare i livet, kunde jag aldrig riktigt ifrågasätta att den kristna tron är sann och detta vill jag tacka dig för. ¹

Den senaste statistiken jag sett från Missionsrådet inom Sydstats-baptisterna visar att 88 procent av de amerikanska ungdomarna som växer upp med någon kyrkotillhörighet lämnar kyrkan så fort de är klara med gymnasiet. ²  Ett av problemen bakom dessa siffror är att, till skillnad från syskonen på guldbröllopsfirandet ovan, har de flesta ungdomar inte några bestående och goda minnen av andaktsstunder i sina familjer. Om de hade haft det, skulle kanske sådana minnen ha hindrat dem från att lämna tron till att börja med. Och om de ändå lämnade, kunde sådana minnen ha varit ett medel för att senare föra dem tillbaka till tron.

Den store baptistpredikanten på 1800-talet, Charles Spurgeon, sa bland annat följande angående detta:

Bröder, jag önskar att det hade varit mer vanligt, ja, att det skedde allmänt bland alla [kristna] familjer att de bad tillsammans. Ibland får vi höra om barn till kristna föräldrar som inte växer upp i Herrens fruktan, och man frågar sig hur det kan komma sig att det har gått så illa för dem. I många, väldigt många fall är jag rädd att det beror på att familjeandakterna så försummats att det inte varit möjligt för barnen att ens påverkas av den fromhet som deras föräldrar sägs äga. ³

Jag är övertygad om att familjeandakter förekommer så sällan i kristna hem, att till och med i de flesta av våra bästa församlingar, leder de flesta av de bästa männen inte sin hustru och eventuella barn i en gemensam familjeandakt. En annan undersökning från George Barna stöder detta påstående. Hans forskning visar att:

85 procent av föräldrarna som har barn under 13 år anser att de har det främsta ansvaret för att undervisa sina barn om kristen tro och andliga frågor. Men samtidigt ägnar en majoritet av föräldrarna inte någon tid alls under en normal vecka åt att diskutera religiösa frågor eller studera material kring tron med sina barn. […] Föräldrar litar i allmänhet på att deras församling ska sköta all den religiösa fostran som deras barn ska få. ⁵

Att din familj är med i en bra, bibelundervisande, lokal församling är avgörande för ditt föräldraskap som kristen. Men det räcker inte för att ge dina barn allt det du vill att de ska lära sig om Gud och er tro. Dessutom är det osannolikt att ett eller två kyrkobesök i veckan skulle imponera så mycket på dina barn, när det gäller Guds ära och storhet, att de skulle fortsätta att följa Honom sedan de flyttat hemifrån.

Det är därför som familjeandakten är så viktig. Men ännu viktigare är att Gud är värd att vi som familjer tillber Honom dagligen i våra hem.