Vad är ”förödelsens styggelse”?

Vad är ”förödelsens styggelse”?

Om en grupp kristna satt ner och gjorde en lista på förbryllande bibelställen, skulle det inte ta lång tid förrän någon nämnde Matt 24:15-16: ”När ni ser ’förödelsens styggelse’, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – läsaren bör förstå det rätt – då måste de som är i Judéen fly upp i bergen.”

Det är lätt att förstå att denna text är svår att förstå. Vad är en styggelse? Vilken förödelse har Jesus i åtanke? En som tillhör denna generation, eller en från den yttersta tiden? Vad är kopplingen mellan Daniels och Jesu profetior? Vem är ”läsaren”, och vad bör han eller hon förstå? På vilket sätt bör läsare ”fly upp i bergen”? Ska de lyda bokstavligt eller metaforiskt?

Som alltid är det första steget att läsa texten i dess litterära, kulturella, historiska och kanoniska sammanhang. Sedan analyserar vi hur texten är uppbyggd och gör det nödvändiga lexikala och grammatiska arbetet. Vi börjar med nyckelfrasen: ”förödelsens styggelse”.

Termen ”styggelse” (hebreiska toevah och siqqus) dyker upp över 100 gånger i Gamla testamentet och enbart ett fåtal gånger i Nya testamentet. En styggelse är normalt en stor synd, allmänt värt döden. Läsare som befinner sig i den aktuella diskussionen om sexualetik kan först få för sig att styggelse är en sexuell synd. Skriften kallar ju sexuella synder som äktenskapsbrott, homosexualitet och tidelag styggelser (t. ex. 3 Mos 18:22, 29-30). Men ännu oftare i Bibeln har ’styggelse’ att göra med större förbundsbrott, i synnerhet avgudadyrkan (bara i 5 Mos kan du titta på 7:25, 13:6-16, 17:2-5, 18:9-12, 27:15, 32:16). I de historiska böckerna beskriver ’styggelse’ alltid avgudadyrkan, ofta med barnoffer (1 Kung 11:7, 2 Kung 23:13). Styggelse har också att göra med avgudadyrkan hos profeterna, som t. ex. Daniel 9 och 11. (Daniel använder siqqus, en term som alltid dyker upp i koppling till avgudadyrkan.)

Tolkningen av Daniel 9-11 är svår och omstridd, men den har vissa saker som vi vet vad de är, bl.a. just vad styggelsen som orsakar förödelse är för någonting. Dan 9:26-27 talar om en furste som ska förstöra staden (Jerusalem) tillsammans med dess tempel och offer: ”Och på styggelsers vinge skall förödaren komma”. Två kapitel senare kommer en annan referens till en ”styggelse” i anknytning till templet: ”Härar från honom skall komma, och de skall orena helgedomen, tillflyktsorten, avskaffa det dagliga offret och ställa upp förödelsens styggelse” (11:31).

Forskarna är allmänt eniga om att den förste som dessa profetior talar om är seleukidkungen Antiochos Epiphanes IV, som härskade i Palestina från 175-64 f. Kr. Antiochos behandlade Israel så våldsamt och föraktfullt att de gjorde uppror mot honom. När han kom för att trycka ner upproret gick hans härar in i templet, avbröt de sedvanliga offren, satte upp en bildstod eller ett altare till Zeus, och ska ha offrat svin där som offer. Detta är en styggelse eftersom det är avgudadyrkan och det bringar förödelse eftersom det besudlar helgedomen mitt i hjärtat av Israel. Denna gärning var förödelsens styggelse, styggelsen som ”orsakar” förödelse.

Textens hela uppbyggnad

Efter att ha undersökt den ursprungliga betydelsen bakom ”förödelsens styggelse” i Daniel vänder vi oss nu till Matteus 24:15-16, och börjar med att ta en titt på hur hela Matteus kapitel 24 är uppbyggt. Dessa verser kommer som en del av talet han håller på Olivberget, vilket börjar med hur Jesus berättar för sina lärjungar att templet kommer att brytas ner (24:1-2). Lärjungarna bad sedan Jesus att förklara: ”När ska det ske? Och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?” (24:3).

Lärjungarna trodde nog att de ställde en och samma fråga. Jerusalems fall, Jesu återkomst och tidsålderns slut var en enda stor händelse enligt deras uppfattning. Det kan tyckas för oss att de ställde tre frågor:

  1. När ska templet falla?
  2. Vad är tecknet på Jesu återkomst?
  3. Vad är tecknet på tidsålderns slut?

Men en närmare titt visar att Jesus hörde och svarade på två frågor. Evangeliska forskare är oense om hur mycket av stycket som ägnas åt varje fråga, men i allmänhet är de ense om att 24:3-35 till större delen handlar om händelser som leder upp till Jerusalems fall år 70 e. Kr. Segmentet avslutas med att Jesus lovar: ”Den här generationen ska inte dö förrän allt detta sker” (24:34*). En generation varar normalt 40 år i Bibeln och Jerusalem och dess tempel föll faktiskt inom 40 år, som Jesus sagt. Så hans huvudsakliga förutsägelse uppfylldes vid år 70 e. Kr. (Jag har alltför lite utrymme här för att tala om dubbla eller delvisa uppfyllelser av vissa saker i 24:3-35. Om man är mer intresserad kan man rådfråga teologiskt renläriga kommentarer.) Sedan, i 24:36, börjar Jesus tala uteslutande om ”den dagen” – d.v.s. den yttersta dagen.

I 24:4-14 förbereder Jesus sina lärjungar på händelser – de flesta av dem extremt svåra – som kommer hända under deras livstid. Dessa svårigheter är inte tecken på slutet; lärjungarna måste vara beredda att ”hålla ut” genom dem (24:4-8, 13). Sedan säger han: ”När ni ser ’förödelsens styggelse’, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – läsaren bör förstå det rätt – då måste de som är i Judéen fly upp i bergen.”

Denna profetia kan rimligtvis bara handla om Jerusalems fall. Det är omöjligt att den skulle handla om Jesu återkomst. När han kommer är det inte någon idé en icke-troende att försöka fly. Och en troende kommer inte att vilja fly. Av samma anledning kan inte heller det följande budet att inte gå tillbaka och hämta en mantel och veropet över ammande mödrar som måste fly handla om Jesu återkomst. Men de är fullkomligt begripliga om Jesus förutsäger att ännu en förödelsens styggelse, som Antiochos Epiphanes i Daniel, kommer. Denna styggelse kom ju i romersk tappning år 70 e. Kr. De romerska härarna var alltid en styggelse eftersom de bar med sig avgudabilder av kejsaren, som de tillbad. Och dessa härar bringade förödelse eftersom deras befälhavare jämnade staden med marken och gick in och vanhelgade det allraheligaste.

Raden ”läsaren bör förstå” (24:15) betyder att de som läser Matteus – som skrevs före år 70 e. Kr. – måste vara beredda att fly när de ser romerska härar belägra Jerusalem. Parallellstället i Luk 21 säger ju detta uttryckligen: ”När ni ser Jerusalem omringas av armeer … fly till bergen” (Luk 21:10-24). Faktum är att många kristna flydde, och undkom med livet i behåll, när de såg Roms arméer komma. Eusebius, den förste store kristne historikern, säger att när romarna anföll Jerusalem ”så lämnade församlingen i Jerusalem … staden, och flyttade till en stad vid namn Pella”. Så Jesus, den evigt Gode Herden talade om för de första kristna hur de skulle överleva dessa svårt plågsamma år i kyrkans barndom.

En vis predikant som undervisar från denna passage kan finna särskilt värde i att betona denna poäng. När Jesus ger instruktion angående framtida händelser är hans syfte inte att mätta vår nyfikenhet eller svara på alla våra spekulativa frågor. Istället är hans syfte att skydda, vägleda och instruera sitt folk. Jesus gav relativt lite uppmärksamhet till frågan ”När?” och mycket till frågan ”Hur ska vi leva troget?” Att predika om sådana texter idag bör formas av Jesu omsorg för sin församlings välmående och uthållighet.

*Det grekiska ord som har översatts till ’släkte’ i flera svenska bibelöversättningar kan även betyda ’generation’ vilket används i källtexten och den engelska bibelöversättning som hänvisas till. Övers. anm.

Dan Doriani tjänar som vice ordförande för strategiska akademiprojekt och teologiprofessor vid Covenant Seminary. Han håller två kärnkurser för teologiprogrammet – etik och kyrkohistoria under reformationen och modern tid – så väl som några tillvalskurser i exegetik och församlingsliv. Han har tidigare tjänat som förstepastor i Central Presbyterian Church i Clayton, Missouri.

DelaShare on Facebook22Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page