Vad jag önskar att jag hade vetat: reflektioner efter nästan 40 år i pastorstjänsten

Detta har blivit bearbetat från ett kort tal jag höll för The Gospel Coalition i Oklahoma 2 okt 2013. Här är tio saker jag önskar att jag hade vetat när jag började som pastor.

empty_pew_300_200_90[1]1. Jag önskar att jag hade vetat att människor som inte håller med mig om läror som jag själv har kära ofta kan älska Gud och söka hans ära med minst lika mycket glöd som jag. Den sortens intellektuella stolthet som driver sådana vanföreställningar kan bli förödande för tjänsten och kommer alltid underminera alla försök att nå bredare kristen enhet över samfundsgränserna.

2. Jag önskar att jag hade vetat om den oundvikliga frustration som uppstår när man litar på vad du tror är goda skäl till att människor ska hålla sig lojala till ens verksamhet och närvara i ens församling. Jag önskar att jag hade varit förberedd på de känslor av svek och besvikelse som uppstått när människor jag personligen lagt ner mycket kärlek, tid och energi på bara gått iväg, ofta med de mest ohållbara och tunna ursäkter.

3. Jag önskar att jag hade vetat hur djupt och oavbrutet många (de flesta?) människor lider. Då jag vuxit upp i en fullt funktionell familj där alla kände Kristus och älskade varandra har jag varit i stort sett ovetande om den smärta som de flesta genomlider som inte har haft denna välsignelse. I alltför många år antog jag naivt att om jag inte mådde dåligt, gjorde inte heller de det. Jag önskar att jag insett att predikstolen inte är en plats där man gömmer sig från församlingens problem och lidanden; det är en plats där man tilltalar, har medlidande med, och tillämpar Guds Ord till dem.

4. Jag önskar att jag hade vetat om Sefanja 3:17:s livsförvandlande sanning långt innan Dennis Jernigan presenterade mig för den. Jag blir hedrad när människor tackar mig för att jag skrivit en viss bok och säger sådant som “Detta var till stor hjälp”, “Du fick mig att kunna se denna sanning i ett nytt ljus” eller liknande. Men endast om en bok The Singing God, har jag fått höra: “Denna förändrade mitt liv.” Detta är inte något löjligt försök att sälja fler böcker, utan en påminnelse om att de flesta kristna (inklusive pastorer) är övertygade om att Gud antingen är arg eller äcklad av dem, eller både och. Jag önskar att jag hade vetat tidigare hur han gläds åt att sjunga över dem (och mig).

5. Jag önskar att jag hade vetat hur mycket människors gensvar till mig skulle påverka min fru. I många år antog jag att hon var lika tålig som jag, men jag hade fel. Oavsett vilken personlighet en kvinna har kommer hon sällan lida mindre än honom av den kritik som riktas mot honom.

6. Jag önskar att jag hade vetat hur viktigt det är med självinsikt och att vara både realistisk och ödmjuk angående vad man finner hos sig själv. Var inte rädd för att vara inåtriktad eller utåtriktad (eller en kombination). Var villig att ta steg mot att kompensera för dina svagheter genom att omge dig med människor som inte är som du, som kompletterar dina brister och utmanar dig på sunda sätt att vara ärlig med vad du kan och inte kan göra.

7. Jag önskar att jag hade vetat att det är möjligt att vara en helt biblisk komplementarian och samtidigt låta kvinnor vara verksamma i så gott som alla områden inom församlingen. I mina tidiga år som pastor styrdes jag mycket av rädslan att släppa in kvinnor i någon form av verksamhet, för att jag inbillade mig att det gick över någon biblisk gräns—även om Bibeln aldrig lägger sådana restriktioner på deras inblandning. Jag tenderade att göra obefogade tillämpningar genom att dra ut någonting, som varken fanns eller alls var nödvändigt, utifrån klara principer. Finns det egentligen någonting som Bibeln tydligt säger är tabu för kvinnor, förutom att ha den första ledarpositionen (äldsterollen) och huvudansvaret att lägga ut och tillämpa Skriften? Tro mig, vi män behöver kvinnorna mer än vi anar.

8. Jag önskar att jag hade vetat att det var okej att prata om pengar. Var inte rädd för att prata om pengar. Se bara till att du är ödmjuk och biblisk och inte gör det i syfte att själv få löneförhöjning (såvida du verkligen inte är i desperat behov av det). I alltför många år lät jag min avsky för framgångsteologer hindra mig från att tala om hur viktigt det är med ekonomiskt förvaltarskap för ens kristna tillväxt och mognad. Jag formulerade inte en strategi för att kalla folk till livslång ekonomisk generositet utan att låta egoistisk.

9. Jag önskar att jag hade vetat att den s.k. tystnadsplikten är en illusion. Stackars den som sätter sin tillit till tystnadsplikten. Du kan och måste kontrollera den information som kommer till dig, men du kan aldrig kontrollera den information som kommer från dig. När väl informationen kommit ut och in i händerna på andra, ta aldrig för givet att den kommer att stanna där, det spelar ingen roll hur starka löftena om tystnad än var. Var aktsam och använd ditt omdöme angående vad du lovar att vara tyst om, på vilka villkor (det är sällan eller aldrig utan villkor), och vilka frågor och/eller personer det gäller. “Sam, du verkar inte lita mycket på den mänskliga naturen, va?” Det är inte det att jag inte litar på den mänskliga naturen. Jag är faktiskt livrädd för den! Vad jag litar på är Bibelns undervisning om den mänskliga naturen.

10. Jag önskar att jag hade känt till hur förödande det kan bli när en pastor är osäker. Inte direkt för att jag själv kämpat med det utan mer för den påverkan jag sett att det haft på andra. Varför är osäkerhet så skadligt?

  • Osäkerhet gör det svårt att erkänna och uppskatta det som andra i personalen (eller församlingen) åstadkommer. Med andra ord, en pastor som är osäker på sig själv är ofta inkapabel att ge riktig uppmuntran till andra. Deras framgång blir ett hot för honom, hans myndighet och hans status bland folket. Så om du är osäker kommer du sannolikt inte be för andras framgång.
  • Osäkerhet gör att en pastor endast kan uppmuntra, stötta och berömma en annan pastor så länge det tjänar hans egen agenda och inte leder bort uppmärksamheten från honom själv.
  • En osäker pastor kommer sannolikt känna sig sårad när andra i personalen får beröm eller bekräftelse från folket i stort.
  • En osäker pastor tål inte konstruktiv kritik, utan den ses som ett hot eller förkastelse.
  • Eftersom den osäkre pastorn inte kan inse sina egna misstag eller kunskapsbrister, är han ofta omöjlig att lära. Han kommer stå emot de som verkligen vill hjälpa honom eller ge honom information eller insikter som han inte har. Hans andliga tillväxt hämmas.
  • Den osäkre pastorn behandlar ofta andra människor klumpigt.
  • Den osäkre pastorn är ofta kontrollerande och vill styra minsta detalj.
  • Den osäkre pastorn ger sällan makt och myndighet åt andra att ta sig an uppgifter de är särskilt kvalificerade och begåvade för. Han släpper inte ut andra utan håller dem instängda.
  • Den osäkre pastorn får ofta vredesutbrott.
  • I grund och botten är osäkerhet en frukt av högmod.

Kortfattat, och i grund och botten, är osäkerhet ett resultat av att inte tro på evangeliet. Botemedlet mot osäkerhetskänslor är alltså den bergfasta insikten om att en människas värde ligger i Guds händer, inte andra, och att vår identitet uttrycker vilka vi är i Kristus. Det är först när vi får ett djupare grepp om hans uppoffrande kärlek till oss alla som vi kan finna den befriande tillförsikten att bekräfta och stötta andra utan att vara rädd för deras framgång eller hot.

Sam Storms är pastor med huvudansvar för förkunnelse och vision i Bridgeway Church i Oklahoma City, Oklahoma. Han tjänar även som rådsmedlem i The Gospel Coalition.

DelaShare on Facebook18Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page