Verklig förkrosselse över synden

Verklig förkrosselse över synden

Min 4-åring börjar redan lära sig att, tyvärr, trots vad hans förskola säger, kan han inte bli vad han vill när han blir stor. T.ex. är jag rätt säker på att en karriär som pokerproffs strukits från listan av möjligheter. Man ser nämligen tydligt på honom när han bluffar. Om min son inte riktigt säger sanningen tittar han alltid bort. Och med ”titta bort” menar jag att hela huvudet vrider på sig och tittar åt alla håll förutom åt mamma eller mig. Med munnen säger han ”Förlåt, pappa, jag är ledsen för vad jag gjorde”, men hans kringflackande blick säger: ”Jag menar inte egentligen vad jag säger. Men det kan du inte se för jag gömmer mitt ansikte från dig!”

Ånger är svårt eftersom högmod är enkelt. Vi vill inte erkänna när vi har syndat, och så har vi svårt att verkligen bekänna och sedan ångra vår synd. Hur ofta har du inte tänkt Ja, MEN… när du konfronterats angående synd?

Men synden kan inte tas itu med på något annat sätt än rakt på sak, utan några självrättfärdigande ursäkter. Vi måste tala om den direkt, med fullständig ärlighet och föga reservation, om vi ska kunna riktigt döda den.

Beroende på synden, kräver några av de nödvändiga stegen i ångern ett tydligt, påtagligt, uttryck. Givetvis kan vi inte bokstavligen se Gud i ögonen för att visa att vi är uppriktiga i vår ånger. Men om någon mest bara verkar rutinmässig och akademisk om han bekänner en synd, som att han har tittat på pornografi, då är han antagligen ännu inte redo för ånger.

Synligt uttryck

Så hur ska en äkta, uttryckt ånger se ut i praktiken? Här tvekar jag att utveckla vidare eftersom mina ord lätt kan tas på ett felaktigt, lagiskt sätt. Men det kan ändå vara värt att säga, att om vi verkligen ska kunna slå omkull syndiga vanor i våra liv, måste vi vara villiga att göra åtminstone någon form av ånger ”i säck och aska”.

Jämför exempelvis Davids svar när han konfronterats angående sin synd av Natan och Sauls svar när han konfronterats angående sin synd av Samuel. David var tvärt uppriktig, känslosam och underdånig. Han låg bokstavligen och metaforiskt på sina knän nästan direkt, utan att ursäkta sig eller bortförklara. Saul, å andra sidan, sa att han var ledsen och försökte samtidigt tona ner sin olydnad mot Guds direkta befallning. Han var mer ivrig att gå vidare och gå tillbaka till tjänsten med Samuel än att göra ångerns hårda arbete (”Men förlåt mig nu min synd och vänd tillbaka med mig, så att jag får tillbe HERREN” 1 Sam 15:25).

Som sagt kan denna artikel lätt tas på ett missvisande sätt. Det är farligt om man börjar säga att man inte tror att någon sant har ångrat sig för att han inte gråtit tillräckligt eller sagt de exakt rätta orden. Detta kan leda till den typ av förfalskade dramatik som återfinns i den moderna dokusåpan.

Rätt håll

Men jag tror fortfarande att vi måste undersöka hur sann bekännelse och ånger faktiskt kan se ut och låta. Jag kan t.ex. se om någon är på rätt spår när han slutar ägna större delen av sin tid åt att försöka få mig att förstå varför och hur han har syndat. Det finns ju ett begränsat antal varianter av ”Jag var trött”, ”Jag tänkte mig inte för” eller ”(Fyll i namn) är orsaken till att jag ställde till det.” Denna typ av bekännelse och ånger ser ut och låter som ”Jag försöker rättfärdiga mig själv genom att skylla ifrån mig och spela på dina känslor”. Om du hör någonting i den stilen kan du veta säkert att personen inte ännu är på väg åt rätt håll.

Men på ett möte häromsistens såg jag någon som var på väg åt rätt håll. Han visade verklig avsky för sin synd. Sådana ångerfulla troende beskriver sin synd med värre termer än man är van vid. De ursäktar inte synden. De nämner eller skyller inte på någon annan angående sin synd. De erkänner fritt att deras förhållande med Gud är svårt skadat och är nu ivriga, passionerade – ja, rent desperata – att få det rätt ställt med honom.

För att komma till denna punkt måste man regelbundet och ödmjukt undersöka vidden av sin synd. Ty om vi ska kunna hjälpa varandra att verkligen trassla upp de särskilt trassliga synderna från våra liv, måste vi gå djupt och långt.

En sådan undersökning är alltid ett hårt arbete. Vi kommer behöva hjälpa varandra se att synden inte bara är en ”kamp” eller en dålig vana; nej i våra samtal och böner måste vi tala om synden på samma sätt som Bibeln – den är ett uppror mot Herren Gud. Vi måste inte bara vara ledsna över vår synd utan även helt förstörda över vår synd. Din ande måste vara förkrossad innan du kan få en ny ande (Ps 51:12, 19). Lyckligtvis skapar Gud en ny ande i oss som är så ren, god och riktig, att vi kommer undra hur vi kunnat vara så envetet motsatta mot att helt bekänna och ångra vår synd från första början.

Vermon Pierre är huvudpastor för förkunnelse och mission i Roosevelt Community Church i Phoenix, Arizona. Vernon har examina från Princeton University och Trinity Evangelical Divinity School, och har tidigare tjänat som pastorspraktikant i Camelback Bible Church. Han har skrivit Gospel Shaped Living, den senaste delen i Gospel Shaped Church-läroplanen som utgivits av The Good Book Company och TGC.

DelaShare on Facebook17Tweet about this on TwitterShare on Google+0Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page