Vittnesbörd: Peter Schild (Tyskland)

Vittnesbörd: Peter Schild (Tyskland)

profile_peter_s[1]

Peter arbetar med att plantera bibliska församlingar i Tyskland. Han undervisar, predikar och evangeliserar på gatorna. Peter är medlem i Reformerta baptistförsamlingen i Wetzlar (Hessen). Han och hans fru Priscilla har två söner: Josiah och Elias.

Detta vittnesbörd är skrivet för att ge ära åt Kristus allena. Det handlar inte om mig utan om Herrens suveräna nåd. Han delar inte Sin ära med någon annan, så vi förkunnar inte oss själva, utan Jesus Kristus som Herre.

Enligt Guds försyn föddes jag 1985 i Tyskland. Jag hade en gudlös och därför bedrövlig barndom. Jag växte upp i en fullständigt slapp miljö, i ett hus där alla rum, inklusive mitt eget, var belamrade med stora skräphögar. Min mor övergav mig när jag var ca 9 år och flydde från Tyskland. Några dagar senare fann man mig ensam. Min far var sällan hemma, eftersom han arbetade som lastbilschaufför. Jag blev skickad till olika psykologer, men ingen kunde hjälpa mig. Jag hade redan sett och upplevt alldeles för mycket och ingen kunde hela mina djupa sår.

Mitt liv ändrades inte – snarare tvärt om. Min styvmor var en gravt alkoholiserad kvinna och hon drog med mig i ännu djupare fördärv. Utan några regler eller mål i livet, började jag dricka och annat för att döva min smärta. Ilskan brann som en eld inombords, och de som fanns i min närhet fick ta smällen. Jag blev kriminell, och fastän jag fortfarande var barn gick jag omkring med vapen på mig. Jag stal saker, deltog i upplopp och hamnade i slagsmål. I skolan förnedrade jag och hotade mina skolkamrater dagligen. Jag hatade mitt liv, folk runt omkring mig och Gud. Jag tänkte att om Han fanns, måste Han också hata mig — Han hade ju drabbat mig med dessa förbannelser!

När jag var 16 tappade jag livslusten. Jag beslöt att begå självmord, men mina destruktiva planer blev aldrig verklighet. En kväll besökte jag en filippinsk vän vars föräldrar var kristna. Hemma hos honom fann jag en traktat om Jesus Kristus och Hans frälsningsverk på korset. Jag visste inte vad Evangeliet var, och min filippinske vän såg inte heller budskapet om Kristus som så viktigt att han skulle behöva tro på det av hela sitt hjärta och dela det med andra. Förutom att Gud styrde allt enligt Sin försyn finns det ingen förklaring till att jag tog traktaten med mig och läste den när jag kommit hem.

I Hans ofattbara kärlek och nåd, behagade det Herren att göra ett stort verk för min skull. Även om jag var en Guds fiende, värdig fördömelse, öppnade Han mina ögon så att jag genom tron kunde se Han som kan rädda de största av syndare. Genom Guds Ord överbevisade Guds Ande mig på ett påtagligt sätt om min stora synd, och jag såg hur mycket jag behövde Jesus Kristus och Hans återlösande verk på korset. Hans kallelse denna kväll var så verklig och oemotståndlig att jag inte hade något annat val eller någon annan önskan än att falla på mina knän och be Honom förlåta och frälsa mig. Han gav mig den nya födelsen, omvändelse och tro, och förklarade mig rättfärdig, inte på grund av mina gärningar. Jag hade ingenting att skryta med, utan det var endast Kristi blod och rättfärdighet. Det var Han som genom Sin nåd drog mig till Sig fastän jag inte sökte Honom.

Denna kväll upplevde jag hur Han tog bort all min ilska och befriade mig från alla mina bojor. Han fyllde mig med en frid som övergår allt förstånd och förvandlade mitt hjärta så att jag nu hatar synden och älskar Kristus. Jag kunde inte hålla denna ofattbara nåd, som jag upplevt, för mig själv. Istället för att ge folk stryk började jag nu dela ut traktater och berätta för folk om Kristus. Jag köpte mig en bibel och ägnade ofta hela dagar åt att läsa den.

Genom att jag studerade Guds Ord blev min önskan att bli döpt och gå med i en församling allt större, så jag bad varje dag till Herren att Han skulle leda mig till kristna syskon, men jag kände inga kristna som kunde bjuda in mig till sin församling. Efter några månaders ensamhet blev min längtan efter att bli döpt särskilt stor. Jag ställde mig framför en stor kyrka. Tack vare Guds försyn började mitt hjärta att dunka snabbt, och det var nästan som att Herren förbjöd mig att gå in i denna kyrka. Vid den tiden förstod jag inte varför, men jag ville vara lydig. Idag vet jag att denna kyrka, precis som de flesta kyrkor i Tyskland, är liberal och inte alls predikar den korsfäste Kristus. Jag tackar Herren för att Han bevarade mig.

DelaShare on Facebook26Tweet about this on TwitterShare on Google+1Pin on Pinterest0Share on LinkedIn0Email this to someonePrint this page