När Första Johannesbrevet 3:8 säger att ”Guds Son har uppenbarats för att göra slut på djävulens gärningar”, vilka är då de ”djävulens gärningar” som han tänker på? Svaret framgår tydligt av sammanhanget.

För det första är Första Johannesbrevet 3:5 en tydlig parallell: ”Ni vet att han har uppenbarats för att ta bort synderna.” Uttrycket ”har uppenbarats för att …” förekommer i vers 5 och i vers 8. Så förmodligen är synderna de ”djävulens gärningar” som Jesus kom för att göra slut på. Den första delen av vers 8 gör detta så gott som säkert: ”Den som ägnar sig åt synd är av djävulen, för djävulen har syndat ända från begynnelsen.”

Ämnet i detta sammanhang är synd, inte sjukdom eller trasiga bilar eller trassliga scheman. Jesus kom till världen för att hjälpa oss att sluta synda.

Vi ser det ännu tydligare om vi lägger det bredvid sanningen i Första Johannesbrevet 2:1: ”Mina barn, detta skriver jag till er för att ni inte ska synda.” Detta är ett av de stora syftena med julen – ett av de stora syftena med att Gud blev människa (1 Joh 3:8). Men Johannes lägger till ännu ett syfte i Första Johannesbrevet 2:2: ”Men om någon syndar, har vi en som för vår talan inför Fadern: Jesus Kristus, den rättfärdige. Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra, utan också för hela världens.”

Se nu vad detta betyder: det betyder att Jesus har uppenbarats av två skäl. Han kom för att vi inte skulle fortsätta synda – det vill säga, han kom för att förstöra djävulens gärningar (1 Joh 3:8) och han kom för att det skulle finnas ett blidkande försoningsoffer för våra synder ifall vi syndar. Han kom för att vara ett ställföreträdande offer som tar bort Guds vrede över våra synder.

Det andra syftet omintetgör inte det första syftet. Vi har inte blivit förlåtna för att vi ska fortsätta synda. Målet med Kristi död för våra synder är inte att vi ska slappna av i kampen mot synden. Kontentan av dessa två syften med julen är snarare att den betalning som gjorts en gång för alla våra synder, är friheten och kraften som låter oss kämpa mot synden. Men vi ska inte kämpa lagiskt för att förtjäna frälsningen och inte i fruktan för att förlora vår frälsning, utan som segrare som kastar sig in i kampen mot synden. Vi får vara segervissa och glada, även om det så kostar oss livet.