Syfte

Vi har blivit manade till handling av följande utvecklingar i vår tid, som vi iakttar med djup oro:

1. Den utbredda osäkerheten och förvirringen som råder i vårt samhälle beträffande de kompletterande skillnaderna mellan manligt och kvinnligt;
2. de tragiska följderna av denna förvirring: att äktenskapets väv, som Gud flätat samman av manlighetens och kvinnlighetens vackra och olika trådar, blivit söndertrasad;
3. det ökande stödet som ges åt feministisk egalitarism med dess medföljande förvrängningar eller försummelse av den glädjefulla harmoni som skildras i Skriften, mellan återlösta mäns kärleksfulla, ödmjuka ledarskap och återlösta fruars medvetna, kloka, frivilliga stöd för detta ledarskap;
4. den utbredda ambivalensen kring värdet av moderskap, husmorsyrket och de många verksamheter som historiskt utförts av kvinnor;
5. de växande anspråken på legitimitet för sexuella förhållanden som bibliskt och historiskt har betraktats som olovliga eller perversa, och ökningen av pornografiska skildringar av människans sexualitet;
6. att fysiska och känslomässiga övergrepp i familjer är på uppgång;
7. uppkomsten av roller för män och kvinnor i församlingsledning som inte anpassas efter Bibelns undervisning utan istället baktänder och ger motsatt effekt, eftersom detta förlamar ett bibliskt troget vittnesbörd;
8. den ökande utbredningen och godtagandet av hermeneutiska underligheter som uppfunnits för att omtolka bibeltexters uppenbart tydliga innebörd;
9. följden av detta: hotet mot Bibelns auktoritet, då Skriftens tydlighet äventyras och dess innebörds tillgänglighet för vanliga människor dras undan, och endast blir tillgänglig för de som sitter inne med fackmannamässig expertis;
10. och bakom allt detta, att en del inom församlingen uppenbart anpassar sig till den här tidsålderns anda på bekostnad av den vackra, radikala, bibliska äktheten, som, i den helige Andes kraft, kan reformera vår sjukliga kultur, istället för att kopiera den.

Bejakanden

Med grund i vår förståelse av Bibelns undervisning, bejakar vi det följande:

1. Både Adam och Eva skapades i Guds avbild, jämlika inför Gud som personer och distinkta i sin manlighet och kvinnlighet (1 Mos 1:26-27, 2:18).
2. Distinktioner i männens och kvinnornas roller är förordnade av Gud som del av skapelseordningen och bör finna genklang i varje människas hjärta (1 Mos 2:18, 21-24; 1 Kor 11:7-9; 1 Tim 2:12-14).
3. Adams ledarroll som huvudet i äktenskapet fastställdes av Gud före syndafallet och var inte ett resultat av synden (1 Mos 2:16-18, 21-24, 3:1-13; 1 Kor 11:7-9).
4. Syndafallet gjorde att förhållandena mellan män och kvinnor kom att förvanskas (1 Mos 3:1-7, 12, 16).
   1. I hemmet tenderar mannens kärleksfulla, ödmjuka ledarskap att ersättas av dominans eller passivitet; fruns medvetna, kloka, frivilliga underordnande tenderar att ersättas av bemäktigande eller underdånighet.
   2. I församlingen gör synden männen benägna att få en världslig makthunger, eller att frånträda sitt andliga ansvar. Synden gör kvinnorna benägna att stå emot begränsningar i deras roller eller att försumma att använda sina gåvor i för dem lämpliga verksamheter.
5. Både Gamla och Nya testamentet uppvisar det lika höga värdet och värdigheten som Gud fäster vid både männens och kvinnornas roller (1 Mos 1:26-27, 2:18; Gal 3:28). Både Gamla och Nya testamentet bejakar även principen med mannens ledarskap i familjen och i församlingens förbundsgemenskap (1 Mos 2:18; Ef 5:21-33; Kol 3:18-19; 1 Tim 2:11-15).
6. Återlösningen i Kristus har som mål att avlägsna de förvanskningar som införts genom förbannelsen.
   1. I familjerna ska männen överge ett strängt eller själviskt sätt att leda och växa i kärlek och omsorg för sina fruar; fruar ska överge sitt motstånd mot sina mäns auktoritet och växa i frivillig, lycklig underordning till sina mäns ledarskap (Ef 5:21-33; Kol 3:18-19; Tit 2:3-5; 1 Pet 3:1-7).
   2. I församlingen ger återlösningen i Kristus män och kvinnor en lika stor andel i frälsningens välsignelser; men en del styrande och undervisande roller inom församlingen är endast för män (Gal 3:28; 1 Kor 11:2-16; 1 Tim 2:11-15).
7. Kristus är överlägsen auktoritet och vägledare för män och kvinnor på livets alla områden, och ingen jordisk underordning – vare sig i hemmet, inom religion eller i samhället – innebär under några som helst omständigheter att man har mandat att följa en mänsklig auktoritet in i synd (Dan 3:10-18; Apg 4:19-20, 5:27-29; 1 Pet 3:1-2).
8. Starka känslor av att man blivit kallad till tjänst, hos män såväl som kvinnor, får aldrig användas för att åsidosätta Bibelns kriterier för särskilda tjänster (1 Tim 2:11-15, 3:1-13; Tit 1:5-9). Bibelns undervisning ska istället vara auktoriteten utifrån vilken vi testar vår subjektiva urskiljning av Guds vilja.
9. När halva världens befolkning är utom räckhåll för inhemsk evangelisation; när oräkneligt många andra förlorade människor finns, i de samhällen som har hört evangeliet; när det finns så mycket påfrestningar och misär som orsakats av sjukdom, undernärdhet, hemlöshet, analfabetism, okunskap, ålderdom, drogberoende, brottslighet, fängelsevistelser, neuroser och ensamhet, behöver ingen man eller kvinna som har en gudagiven passion för att göra Hans nåd känd i världen någonsin känna att de inte fullt ut kan tjäna Kristus till Hans ära och den här fallna världens goda (1 Kor 12:7-21).
10. Vi är övertygade om att en förnekelse eller försummelse av dessa principer kommer att få alltmer förödande konsekvenser i våra familjer, våra församlingar och samhället i stort.

Källa: CBMW

Översatt med tillstånd.

Dela

Facebook

Twitter

Google

Whatsapp

Pinterest

Email

Print