”HERRE Sebaot, hur länge skall det dröja innan du förbarmar dig över Jerusalem? … HERREN svarade … med goda och tröstande ord.”
Sak 1:12-13
Vilket underbart svar på en ängslig fråga! Låt oss denna kväll fröjdas i det. O Sion, goda ting väntar dig; snart är all din möda över; dina barn ska föras fram; din fångenskap ska komma till ända. Stå tålmodigt ut med spöet en tid, och ha kvar ditt förtroende för Gud medan mörkret råder, för hans kärlek till dig är glödande varm.
Gud älskar församlingen med en kärlek som övergår all mänsklig föreställningsförmåga. Han älskar henne av hela sitt oändliga hjärta. Därför ska hennes barn vara vid gott mod; hon kan inte vara fjärran från välstånd när Gud säger ”goda och tröstande ord” till henne.
Vilka dessa tröstande ord är, det fortsätter profeten att tala om för oss: ”Jag nitälskar för Jerusalem och brinner av nit för Sion”. Herren älskar sin församling så högt att han inte kan stå ut med att se henne irra sig bort till andra; och när hon har gjort det står han inte ut med att se henne lida alltför mycket eller alltför svårt. Han vill inte tillåta sina fiender att slå henne: han ogillar dem då de gör hennes misär värre.
När Gud som mest verkat ha lämnat sin församling, brinner hans hjärta fortfarande för henne. Historien visar att Gud alltid knäcker det spö han använt för att tukta sina tjänare, när han är färdig. Det är som om han avskytt det spö som givit hans barn smärta.
”Som en far förbarmar sig över sina barn, så förbarmar sig HERREN över dem som fruktar honom”. Gud har inte glömt oss för att han smiskar oss – hans slag är inte tecken på avsaknad av kärlek. Om detta stämmer för hela hans församling som kollektiv, måste det också stämma in på varje enskild medlem.
Du kanske är rädd att Herren har hoppat över dig, men så är det inte: han som räknar stjärnorna och kallar dem vid namn – hur skulle han kunna glömma sina barn. Han känner ditt fall lika ingående som om du var den enda som han någonsin skapat, eller den enda heliga som han någonsin älskat. Dra dig nära honom och bli stilla.