Först och främst ska alla troende ha till tröst att veta att det i denna Kristi tillräknade rättfärdighet finns nog för att tillfredsställa Guds rättvisa till det sista öret och ta bort all Hans juridiska vrede och ilska. Kristi medlade rättfärdighet är så fullkomlig, så fullständig, så exakt, så hel och så helt tillfredsställande för Guds rättvisa att den gudomliga rättvisan utbrister: ”Jag har fått nog och jag kräver ingenting mer! Jag har fått lösensumman och är helt lugnad mot dig!” (Hes 16:61–63; Hebr 10:10-12, 14; Jes 53:4-6). Det är helt säkert att Kristus var ett sant och riktigt syndoffer. Och lika säkert är det att våra synders förtjänst orsakade Hans lidanden. Han ställde Sig verkligen i fattiga syndares ställe; Han tog deras skuld på Sig och genomled verkligen det straff som de borde ha genomlidit. Han dog verkligen och utgöt Sitt blod för att därigenom försona Gud och sona för synden (Rom 5:6-12). Därför kan vi tryggt och frimodigt dra slutsatsen att Jesus Kristus har tillfredsställt Guds rättvisa till det yttersta, så att den troende syndaren nu kan fröjdas och jubla både i Guds rättvisa och barmhärtighet (Hebr 7:25); tveklöst var ju Kristi medlade rättfärdighet oändligt mer gottgörande och behagligt för Gud än vad alla de troendes synder kunnat vara misshagliga för Honom. Gud hade större nöje och glädje i att slå Sin Son, i Sin Sons förnedring, och doften Han förnam i Hans offer var ljuvligare än vad alla våra synder möjligen kunnat förnärma Honom eller reta upp Honom med (Jes 53:10).

När en troende kastar blicken mot sina många tusen syndiga gärningar och underlåtenheter är det inte undra på att han fruktar och bävar. Men sedan, när han tittar på Kristi gottgörelse, får han se sig själv frikänd och kan jubla. För om det inte finns något åtal, ingen anklagelse mot Herren Jesus, kan det inte heller finnas det mot den troende (Rom 8:33-37). Kristi sonande offer har tillfredsställt gudomlig rättvisa till fullo. Och på just denna grund har varje troende orsak att jubla i Kristus Jesus och i Hans rättfärdighet, genom vilken han står rättfärdigad inför Guds tron (2 Kor 2:14; Upp 14:4-5).

Kristus är en person med oändligt värde och en prakt som övergår allt. Och det anstår Hans nåd att rättfärdiga troende på det mest omfattande och ärorika sätt som kan tänkas. Och vilket sätt är det, om inte genom att arbeta fram en rättfärdighet för att sedan iklä dem den – en rättfärdighet som räcker enligt Guds Lag och en rättfärdighet som på alla sätt står i proportion till det eländiga tillstånd som människan fallit i och till den ärorike Gudens heliga plan. Det är en stor heder för den andre Adam att Han återfört den fallna människan till en än mer ärorik rättfärdighet än den hon förlorat i den förste Adam. Och det vore en stor hädelse i änglars och människors ögon om någon dödlig skulle påstå att den andre Adam, vår Herre Jesus Kristus, är mindre mäktig att frälsa än den förste Adam var mäktig att förstöra! Den andre Adam är mäktig att ”frälsa dem som kommer till Gud genom honom” (Hebr 7:25). Han är mäktig att frälsa till Lagens yttersta skyldighet – både föreskrifterna och straffen – och föra in fullkomlig rättfärdighet såväl som fullkomlig oskuld. Han är mäktig att frälsa till den gudomliga rättvisans yttersta genom denna fullkomliga gottgörelse som Han gett till den gudomliga rättvisan. Kristus är ”mäktig att frälsa” (Jes 63:1); och lika mycket som Han är mäktig att frälsa, så älskar Han också att frälsa fattiga syndare på ett sätt som upphöjer Hans egen makt mest. Därför betalar Han för deras förlåtelse med Sitt blod (1 Petr 1:18-19) och kompenserar den gudomliga rättvisan för alla de fel och skador som den fallna människan har gjort mot sin Skapare och Hans kungliga Lag; och skänka henne en bättre rättfärdighet än den som Adam förlorade; och föra henne in i en säkrare, högre, mer hedersfylld och hållfast ställning än den Adam föll ifrån när han var i sin skapade fullkomlighet.

Alla Guds egenskaper samtycker till Kristi tillräknade rättfärdighet, så en troende kan se till Guds helighet, rättvisa och rättfärdighet med fröjd och lägga sig ner i frid (Ps 4:9). Kristus har lagt Sin mantel, Sin rättfärdighets klädnad, på varje troende (Jes 61:10), för vars skull all Guds rättfärdiga ilska, vrede och raseri gentemot troende upphör.

För det andra, ha till din tröst att veta att denna tillräknade, denna Kristi medlade rättfärdighet tar bort all din orättfärdighet. Den river alla skuldebrev; den tar bort alla överträdelser och svarar för alla dina synder (Jes 53:5-7; Kol 2:12-15). ”Herre, här är mina underlåtenhetssynder, och här är mina begångna synder” men Kristi rättfärdighet har svarat för dem alla. ”Här är mina synder mot Lagen och här är mina synder mot evangeliet. Och här är mina synder mot nådens erbjudanden, nådens anbud, nådens strävanden, nådens innerliga kärlek”; men Kristi rättfärdighet har svarat för dem alla.

O herrar! Det vore en stor hädelse om någon skulle föreställa sig att det fanns mer förlust i någon synd, eller i all synd för att fördöma en troende, än det finns förtjänst i Kristi rättfärdighet för att avlösa honom, rättfärdiga honom (Rom 8:1, 33-35). Kristi rättfärdighet förebådades av översteprästens strålande dräkt och utstyrsel (2 Mos 28). Denna utstyrsel som översteprästen var iklädd då han trädde fram inför Gud, vad var den, om inte en förebild av Kristi rättfärdighet? Josuas smutsiga klädnad, som representerade församlingen, togs inte bara av honom, vilket betecknade våra synders avlägsnande (Sak 3:4-5); utan även en ny, fager klädnad sattes på honom för att beteckna hur vi kläds med Kristi rättfärdighets bröllopsskrud. Om någon skulle säga: ”Hur kan en själ som besudlats med de värsta av synder bli vitare än snö, eller vacker och härlig i Guds ögon?” Svaret ligger nära: Till var och en som Herren ger syndernas förlåtelse, vilket är den första delen av vår rättfärdiggörelse, dem tillräknar Han också Kristi rättfärdighet, vilket är den andra delen av vår rättfärdiggörelse inför Gud.

På detta sätt beskriver David, som aposteln säger, den människans salighet vilken Herren tillräknar rättfärdighet utan gärningar, med orden: ”Saliga är de som fått sina brott förlåtna, sina synder övertäckta” (Rom 4:6-7). Och den människa vars synder Herren förlåter, tillräknar Han även rättfärdighet: ”Ta av honom de orena kläderna” sa Herren om Josua, ”Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag ska klä dig i högtidskläder” (Sak 3:4). Och vilka var dessa högtidskläder? Helt klart var det Herren Jesu fullkomliga lydnad och rättfärdighet, som Gud tillräknar oss; i den bemärkelsen sägs också vi iklä oss Herren Jesus genom den rättfärdiggörande tron (Rom 13:14); och iklä oss Honom som med en klädnad (Gal 3:27). Det är då inte undra på om vi med en sådan utstyrsel framstår som vackra och härliga i Guds ögon: ”Skinande rent linne har hon”, det vill säga Kristi brud, ”fått att klä sig i. Linnet är de heligas rättfärdighet.” (Upp 19:8). Denna Kristi fullkomliga rättfärdighet, som Herren tillräknar oss och med vilken Han iklär oss som med en klädnad, är den enda rättfärdighet som de heliga har att stå inför Gud med. Och med denna rättfärdighetsdräkt på sig kan de stå med stor frimodighet och tillförsikt inför Guds domarsäte.

För det tredje, ha till din tröst att veta att denna Kristi rättfärdighet ställer fram oss som fullkomligt rättfärdiga i Guds ögon. För oss har Han blivit rättfärdighet (1 Kor 1:30). Oskuldens dräkt, likt förlåten i templet, har rivits itu. Vår rättfärdighet är en trasig rättfärdighet; alla våra rättfärdiga gärningar är såsom en fläckad dräkt (Jes 64:6). Se, såsom den nakna kroppen syns under trasorna, så syns dödens kropp under våra rättfärdiga gärningars trasor. Kristus är allt i alla med avseende på rättfärdighet: Kristus är ”lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror” (Rom 10:4). Det vill säga: genom Kristus är vi lika rättfärdiga som om vi som individer själva hade tillfredsställt Lagen. Lagens fullbordan är att rättfärdiga och frälsa de som uppfyller den. Kristus ställde Sig under den: Han uppfyllde den fullkomligt för oss och Hans fullkomliga rättfärdighet tillräknas oss. Kristus uppfyllde morallagen, inte för Sin egen skull, utan för vår skull. Därför gör Kristus det för de troende, så att de uppfyller Lagen i Kristus. Alltså är det Kristus som gör, och de som tror på Honom som gör det, som uppfyller Lagen.

Eller så kan Kristus sägas vara Lagens fullbordan, för att Lagens fullbordan är fullkomlig rättfärdighet, att en människa kan bli rättfärdigad genom den – en fullbordan vi inte kan uppnå av oss själva på grund av vårt kötts svaghet. Men genom Kristus uppnår vi den, Han har ju uppfyllt Lagen för oss. Kristus har fullkomligt uppfyllt Dekalogen för oss, och detta på tre sätt: (1) i Sin rena avlelse, (2) i Sitt gudfruktiga liv (3) i Sina heliga och lydiga lidanden – och allt detta för oss. För det som Lagen krävde att vi skulle vara, göra eller genomlida, har Han utfört å våra vägnar. Vi avlöses av Honom inför Gud. Kristus – med hänseende på Hans naturs integritet och renhet, då Han blivit född utan synd (Matt 1:18); och med hänseende på Hans liv och handlingar, då Han helt följde Lagens absoluta rättfärdighet (Luk 1:35); och med hänseende på det straff Han led, att Han tillfredsställde Guds rättvisa på grund av brytandet mot Lagen (2 Kor 5:21; Kol 1:20) – i dessa hänseenden är Kristus Lagens fullkomnande och ”lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror” (Rom 10:4).

Den käre Jesu oändliga vishet och makt i att förena Lagen och evangeliet i detta rättfärdiggörelsens storslagna mysterium är till för att upphöjas storligen. Denna rättfärdighet framställer oss i Guds ögon som ”alltigenom vacker” (Höga V 4:7); ”uppfyllda” (Kol 2:10); ”utan fläck eller skrynkla” (Ef 27); ”fläckfria [inför Guds tron]” (Upp 14:5); ”heliga, fläckfria och oantastliga inför honom” (Kol 1:22). Åh, vilken glädje, sällhet, säkerhet och ära de dyrbara själar har som står fullkomligt rättfärdiga inför Gud i Jesu Kristi rättfärdighet!

För det fjärde, ha till din tröst att veta att denna Kristi tillräknade rättfärdighet kommer att besvara alla de rädslor, tvivel och invändningar som era själar har. Hur ska jag kunna lyfta blicken och se Gud? Svaret är: ”I Jesu Kristi rättfärdighet.” Hur ska jag kunna ha gemenskap med en helig Gud i denna värld? Svaret är: ”I Kristi rättfärdighet.” Hur ska jag finna Guds gillande? Svaret är: ”I Kristi rättfärdighet.” Hur ska jag dö? Svaret är: ”I Kristi rättfärdighet.” Hur ska jag bestå inför domarsätet? Svaret är: ”I Jesu Kristi rättfärdighet.” Ditt säkra och enda sätt, under alla frestelser, rädslor, konflikter, tvivel och dispyter, är att genom tron minnas Kristus och Kristi lidanden som din Medlare och Borgensman. Säg: ”O Kristus, Du är min synd då Du blev gjord till synd för mig; och Du är min förbannelse då Du blev en förbannelse i mitt ställe” (2 Kor 5:21; Gal 3:13); eller, snarare: ”Jag är Din synd och Du är min rättfärdighet; jag är Din förbannelse och Du är min välsignelse; jag är Din död, och Du är mitt liv; jag är Guds vrede mot Dig och Du är Guds kärlek till mig; jag är Ditt helvete och Du är min himmel.”

O herrar! Om ni tänker på era synder och Guds vrede; om ni tänker på er skuldfullhet och på Guds rättvisa, kommer era hjärtan att mattas och svikta. De kommer frukta och bäva och sjunka i förtvivlan, om ni inte tänker på Kristus, om ni inte stannar och låter era själar vila på Medlaren, Kristi rättfärdighet, Kristi tillräknade rättfärdighet. Kristi tillräknade rättfärdighet Christ. Kristi tillräknade rättfärdighet bemöter all kritik och alla invändningar även om det så fanns miljontals sådana, som kunde föras fram emot en troendes goda ställning. Detta är en dyrbar sanning – mer än en hel värld – att alla våra synder är förlåtna, inte bara genom sanning och nåd, utan genom rättvisa.

För det femte, ha till din tröst att veta att Kristi tillräknade rättfärdighet är den bästa åtkomsthandling du någonsin kan visa upp på ett rike som inte kan skakas, på rikedomar som aldrig kan förstöras, på ett arv som aldrig kan vissna och en boning som inte är byggd av människohand, utan en evig i himlen (Hebr 12:28; 1 Petr 1:3-5; 2 Kor 5:1-4). Det är det finaste certifikat som du någonsin kan visa på all den glädje och salighet som du ser till i den nästkommande världen. Kristi rättfärdighet är ditt liv, din glädje, din tröst, din krona, din tillförsikt, din himmel, ditt allt. O om du fortfarande vore så vis att du höll blicken fäst och hjärtat vaket på Kristi medlade rättfärdighet! För det är denna rättfärdighet som gör att du kan leva säkert och tryggt och dö i glädje och stillhet.

Om bara troende skulle stanna upp och tänka mycket på detta: de har en rättfärdighet i Kristus som är lika full, perfekt och fullkomlig, som om de hade uppfyllt Lagen. Ja, den rättfärdighet som troende har genom Kristus är i en del avseenden bättre än den som de hade haft genom Adam. Den förste Adam var ju bara en mänska; den andre Adam är Gud och människa. Adam var en föränderlig person. Han förlorade sin rättfärdighet på en enda dag, enligt vissa, och all den ära som hans efterkommande hade haft i sin ägo om han bara hade förblivit i sitt oskyldiga stadie. Men Kristi rättfärdighet kan inte förloras. Hans rättfärdighet är lik Honom själv, från evighet till evighet. När väl denna vita klädnad sätts på en troende, kan den aldrig falla av; den kan aldrig tas av. Denna strålande, ärorika rättfärdighet som Jesus Kristus har tillhör en troende lika mycket som om han själv åstadkommit den (Upp 19:8). En troende är inte en förlorare, utan en vinnare, genom Adams fall. Genom att förlora Adams rättfärdighet förs en mer ärorik och hållbar rättfärdighet än den Adam någonsin haft, ut i ljuset. Och på grund av sin andel i denna rättfärdighet kan en troende utmana all den övre världens ära.

För det sjätte, ha till din tröst att veta att denna Kristi tillräknade rättfärdighet är den enda sanna basen, bottnen och grunden som den troende kan bygga sin glädje på, sin lycka och tröst på, och den sanna freden och samvetsfriden på. För även om Satan, ditt eget hjärta eller världen fördömer dig, kan du jubla i detta faktum: Gud rättfärdigar dig. Du ser vilken djärv utmaning Paulus kommer med: ”Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner.” (Rom 8:33). Och om domaren frikänner fången vid skranket, bryr han sig inte om fångvakten eller hans medfångar dömer honom. Så här finns det inga anklagare som en troende behöver frukta, då det är Gud Själv Som är den högste Domaren som frikänner honom som rättfärdig. Gud frikänner och därför tjänar det ingenting till för Satan att anklaga oss (Upp 12:10) eller för Mose Lag att anklaga oss (Joh 5:45) eller för våra egna samveten att anklaga oss (Rom 2:25) eller för världen att anklaga oss. Gud är den högste Domaren och Hans tribunaldomstol är den Högsta domstolen. Därför kan man inte överklaga mer efter det. Som det är bland människor, kan människor som åtalas eller blir fällda överklaga ända tills de kommer till den högsta instansen. Men om de blir frikända och frisläppta i den högsta instansen, är de fria, säkra och trygga. Eftersom den troende har blivit frikänd vid Guds tribunaldomstol finns det inga ytterligare anklagelser att frukta, då alla vidare överklaganden är tomma och verkningslösa. Denna tanke bör utrusta oss, trösta oss och styrka oss mot alla samvetets fasor, syndens skuld, Lagens anklagelser och Satans grymhet – eftersom dessa antingen inte vågar träda fram inför Gud och anklaga oss eller åtala oss; eller, om de gör det, bara slösar bort sin möda.

Ah! Vilket starkt hjärtstärkande medel detta hade varit för hela Guds folk, om de bara levde i denna ärorika sannings kraft! Det är Gud som rättfärdigar dem, och det finns ingen anklagelse i himlens rättssal mot dem!

Det största skälet till att många arma kristna lider så mycket modfälldhet, misströstan och rådlöshet, är för att de inte längre dricker ur detta livets vatten: ”Gud är den som frikänner”. Hade kristna levt mer på detta bröst – ”Gud är den som frikänner” – hade de inte längre behövt vara som faraos magra nötkreatur, utan feta och frodiga (1 Mos 41:1-3).

Kristi tillräknade rättfärdighet är en verklig, säker och fast grund som en troende säkert kan bygga sin fred, fröjd och eviga vila på. Ja, den kommer hjälpa honom till att jubla i lidandet och triumfera över alla motgångar. Ja, ni kan få en underbar uppmuntran av detta, och det är den största tröst ni har, att ni har att göra med denne rättfärdige Gud, Som redan har tagit emot gottgörelsen för era synder. Så länge en kristen framhäver sin egen rättfärdighet och inte bygger på Kristi rättfärdighet, kan denne aldrig få lugn och ro (Rom 10:3)! Hur eländigt de kastas upp och ner, ömsom fruktande och ömsom hoppfulla, ömsom antagande sig vara i gott skick, och ömsom seende sig själva på självaste kanten till helvetet! men nu är allt lugnt och fridfullt för den själ som bygger på Kristi rättfärdighet. För när han nu har förklarats rättfärdig av tro, har han frid med Gud (jfr Rom 5:1). Lägg märke till den ädla beskrivningen av Kristus i Jesaja 32:2: ”En man”, det vill säga mannen Kristus Jesus, ”ska vara som en tillflykt i stormen, som ett skydd mot störtskuren, som vattenbäckar i en ödemark, som skuggan av en väldig klippa i ett törstigt land.” När en människa är iklädd Kristi rättfärdighet, Han som är Gudamänniskan, är det ingenting – varken vind eller storm, varken torka eller utmattning – som kan störa hans själafrid. För Kristus och Hans rättfärdighet kommer vara en tillflykt, ett skydd, vattenbäckar och skuggan av en väldig klippa för honom. När han nu är i fullkomlig frid med Gud kan han instämma väl med psalmisten: ”I frid kan jag lägga mig ner och sova, för bara du, Herre, låter mig bo i trygghet” (Ps 4:6-8). En uppväckt syndare kan aldrig ha en fast och stabil frid och tröst, om den inte vilar på en positiv rättfärdighets grundval.

När en förnuftig syndare kastar blicken mot sin egen rättfärdighet, helighet, fastande, böner, tårar, förödmjukelse, ovisshet, kan han inte finna någon stadig plats att vila foten på, för han ser ju fläckarna, smutsen och skrynklorna som sitter som fasthäftade både mot hans karaktär och handlingar. Han vet att hans böner behöver förlåtelse, att hans tårar behöver tvättas i Lammets blod, och att hans egen rättfärdighet behöver en annans rättfärdighet för att hålla honom i säkert förvar från fördömelsen. ”Om du, Herre, tillräknar synder, Herre, vem kan då bestå?” (Ps 130:3; 1:5). Det vill säga ”bestå” inför domen. Den bäste bland män har sitt liv mer fullt av synder än himlavalvet är fullt av stjärnor eller smältugnen är full av gnistor. Så vem kan bestå inför domen och inte krossas av tyngden under Guds rättvisa vrede, som brinner ända ner till självaste helvetet? Ingen kan bestå. Om den bäste man som lever hade sina fel bara skrivna i pannan, skulle han ändå inte kunna bestå i domen. När en människa kommer till Lagen för att få rättfärdighet, överbevisar den henne om synd.

När han yrkar på sin oskuld, att han inte är en så stor syndare som andra, när han yrkar på sin rättfärdighet, sina utförda plikter, sina goda avsikter och goda önskningar, visar Lagen honom att de alla vägts i helgedomens våg och funnits vara för lätta (Dan 5:27).

Lagen visar honom att de bästa av hans plikter inte kommer att rädda honom och att även de minsta små synder han begått är nog att fördöma honom. Lagen visar honom att hans egen rättfärdighet är som en fläckad dräkt, att det enda de gör är att besudla honom och att hans bästa tjänster enbart vittnar emot honom. Lagen söker fullkomlig och personlig lydnad, och eftersom syndaren inte kan uppnå det, förklarar den honom förbannad (Gal 3:10). Och även om syndaren hårt bönfaller om barmhärtighet kommer Lagen inte visa honom någon – nej, inte ens om han söker den omsorgsfullt med tårar (Hebr 12:17). Men nu, när den troende syndaren kastar sin blick mot Kristi rättfärdighet, ser han den rättfärdigheten vara en fullkomlig och exakt rättfärdighet, lika fullkomlig och exakt som Lagens.

De heliga förr i tiden hade alltid sin glädje, frid och tröst i sin fullkomliga och fullständiga rättfärdiggörelse, aldrig i sin ofullkomliga och ofullständiga helgelse. Denna text är värd att skrivas med guldbokstäver: ”Jag gläder mig stort i Herren”, säger den stabilt troende, ”min själ fröjdar sig i min Gud, för han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel” (Isa 61:10). Han har tillräknat och gett mig den fullkomliga helighet och lydnad som min välsignade Frälsare hade och gjorde den till min.

För det sjunde, ha så till din tröst att veta att du har det högsta skälet i världen att ha din ära och jubla i Kristus Jesus: ”Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar Gud genom hans Ande och har vår ära i Kristus Jesus” (Fil 3:3; Gal 6:14). Vi har vår ära i Kristi Person och har vår ära i Kristi rättfärdighet: ”Men vi tackar Gud, som ständigt för oss fram i Kristi segertåg” (2 Kor 2:14). Guds nåd var alltid på Paulus läppar, och alltid på Augustinus läppar, och de bör alltid vara på den kristnes läppar när hans blick är fäst på Kristi rättfärdighet. Varje troende befinner sig i ett mer välsignat och lyckligt tillstånd genom Kristi rättfärdighet än Adam hade i sitt oskyldiga tillstånd, och detta beror på tre saker, som är rättfärdiga och ädla skäl för varje kristen att fröjdas och jubla i Kristus Jesus.

(1.) Den rättfärdighet som Adam hade var osäker och det var möjligt för honom att förlora den. Han förlorade den ju också (1 Mos 3), och det på en väldigt kort tid (Ps 8:6). Gud gav honom viljans styrka och frihet att antingen behålla eller tappa den. Och vi vet att han kort därefter fick lämna in sin konkursansökan. Men den rättfärdighet vi har genom Jesus Kristus har gjorts mer fast och stadig för oss. Adam syndade bort sin rättfärdighet, men en troende kan inte synda bort Jesu Kristi rättfärdighet. Det är inte möjligt för Guds utvalda att synda så, att de förlorar Kristus eller klär av sig den rättfärdighetsklädnad som Kristus har klätt dem i (1 Joh 3:9; Rom 8:35, 39). Helvetets portar kommer aldrig att kunna bestå mot den själ som är investerad i Kristus, det vill säga är iklädd Kristi rättfärdighet (Matt 16:18). Vilket större skäl kan nu finnas att fröjdas och jubla i Kristus Jesus än detta? Men…

(2.) Den rättfärdighet som Adam hade var i hans eget förvar. Källan och roten till den fanns helt i honom själv, och det var orsaken till att han förlorade den så snabbt. Likt den förlorade sonen (Luk 15:12-13), hade Adam all sin del, sin glädje, sin helighet, sin salighet, sin rättfärdighet i sina egna händer, i sitt eget förvar, och förlorade därför snabbt hela rubbet, som en del uttrycker det.

Åh, men nu är det så att den välsignade rättfärdighet som vi har genom Jesus Kristus inte är i vårt eget förvar, utan i vår Faders förvar. Gud Fadern är Herren och Bevararen, inte bara för vår inneboende rättfärdighet, utan också för Jesu Kristi rättfärdighet som tillräknats oss. “Mina får ska aldrig någonsin gå förlorade”, har vår Frälsare sagt, ”och ingen ska rycka dem ur min hand. Min Far som gett mig dem är större än allt, och ingen kan rycka dem ur min Fars hand” (Joh 10:28-29). Även om de heliga stöter på många stötar och vindkast i deras varierande tillstånd i denna värld, är deras slutliga uthållighet tills de kommer till att helt äga evigt liv säkert. Gud är så oföränderlig i Sin kärleks syften och så oövervinnelig i Sin makt att varken Satan, världen eller deras eget kött någonsin ska kunna skilja dem från ”rättfärdighetens segerkrans” (2 Tim 4:7-8), ”livets krona” (Upp 2:10), ”härlighetens segerkrans” (1 Petr 5:4). Guds makt är så mycket högre än allt skapat motstånd, att den med säkerhet kommer bibehålla de heliga i ett nådens tillstånd. Ja, vilken botten och grund här finns för att ha vår ära och jubla i Kristus Jesus! Men…

(3.) Även om den rättfärdighet som Adam hade vid sin skapelse hade varit oföränderlig och om han aldrig hade kunnat förlora den; hade det dock blott varit en människas, en ringa skapelses, rättfärdighet. Och vilken fattig, låg rättfärdighet det hade varit jämfört med den höga och ärorika rättfärdighet som vi har genom Jesus Kristus, som är rättfärdigheten från en sådan Person som både är Gud och människa. Ja, den rättfärdighet som vi har genom Jesus Kristus är en högre och mer förträfflig, överstigande rättfärdighet än änglarnas. Även om änglarnas rättfärdighet är fullkomlig och fulländad i sitt slag, är det ändå blott ringa skapelsers rättfärdighet. Men de heligas rättfärdighet, i vilken de står klädda inför Guds tron är rättfärdigheten från den Person som både är Gud och människa.

Och vilken frälsningskälla här är! Vilka tre ädla grunder och vilka ojämförliga bottnar här finns för att en kristen ska fröjdas och jubla i Kristus Jesus, Som har satt en så ärorik klädnad som Sin egen rättfärdighet på dem! Åh, kristna, låt inte Guds ord av tröst vara små i era ögon  (Job 15:11). Varför hämtar du inte mer tröst och glädje i Kristus Jesus? Varför jublar du inte mer i Honom? Att inte jubla i Kristus Jesus är klart ett brott mot evangeliebudet: ”Gläd er alltid i Herren” – det vill säga ’gläd er i Kristus’ – ”Än en gång säger jag: gläd er!” har ju aposteln sagt (Fil 4:4). Han dubblar på mandatet att visa pliktens nödvändighet och förträfflighet.

Glädjen som har ett evigt föremål varar också för evigt. Ett sådant föremål är vår Herre Jesus Kristus, och därför bör de heligas glädje fortfarande stå till vår Herre Jesus Kristus. Ska den världslige glädjas i sina lador, den rike i sina säckar, den ambitiöse i sina betygelser och den vällustige i sina njutningar och den nyckfulle i sina Delilor – medan den kristne inte skulle glädjas i Kristus Jesus och den rättfärdighetens mantel som Kristus har lagt över honom (Jes 61:10)?

Glädjen hos den kristen som håller blicken fäst på Kristus och Hans rättfärdighet kan inte beskrivas med ord eller avmålas med någon pensel. Ingen människa kan måla av hur söt honungskakan är, hur söt en vindruvsklase från Kanaan är eller hur Sarons ros doftar. På samma sätt som tingens väsen inte kan avmålas, så kan inte heller tingens sötma avmålas. Den helige Andes glädje kan inte avmålas, inte heller den glädje som uppstår i en kristens hjärta, som dagligen är i sällskap med Kristus och Hans rättfärdighet kan avmålas; den kan inte beskrivas med ord! Vem kan se på vår Herre Jesu Kristi förhärligade kropp och på allvar begrunda att varje blodåder i denna välsignade kropp har blött för att föra honom till himlen, utan att jubla i Kristus Jesus? Vem kan se på Kristi ärorika rättfärdighet tillräknad honom utan att fyllas med ett sprudlande övermått av andlig glädje i Gud, hans Frälsare? Varenda förlåtelse för den minsta synden, ja den lägsta grad av nåd, ja den minsta droppe av barmhärtighet, stod Kristus dyrt: för Han måste dö, och Han måste göras till offer. Han måste bli en förbannelse för att förlåtelsen ska bli din, nåden din och barmhärtigheten din! Och åh, hur borde inte detta dra ut ditt hjärta till att ha din ära och jubla i Kristus Jesus!

För det åttonde: Kristi tillräknade rättfärdighet kan tjäna till tröst, stöd och bära Guds folks hjärtan så att de inte vacklar och sjunker ner under känslan av svaghet och ofullkomlighet som bor i deras egen rättfärdighet. Den forna församlingen sa under klagorop: ”Vi är alla orena, alla våra rättfärdiga gärningar är som en fläckad dräkt” (Jes 64:6). När en kristen på allvar ser de prickar, fläckar, skrynklor, svagheter och den dårskap som sitter som fasthäftade vid hans egen rättfärdighet, uppstår farhågor och skälvningar, vilka leder till att hans själ blir modfälld och sjunker. Men när han kastar en stadig blick på Kristi rättfärdighet tillräknad honom, vaknar trösten för honom till liv och hans hjärta härdar ut. För även om han inte har någon egen rättfärdighet som gör att hans själ kan stå godkänd inför Gud, har han Guds rättfärdighet, som går oändligt högre än hans egen. I Guds räkenskaper står den för hans, som om han uppfyllt den rättfärdighet som Lagen kräver till punkt och pricka. Enligt aposteln: ”Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro” (Rom 9:30).

Tron sveper sig i Kristi rättfärdighet och rättfärdigar oss så. Hedningarna sökte rättfärdighet, inte i sig själva, utan i Kristus, som de grep tag igenom tron och rättfärdigades genom den i Guds ögon. Judarna, som sökte den i sig själva och trodde sig kunna uppnå Lagens rättfärdighet genom sina egna gärningar, gick miste om den. Då ingen människa har makten att helt uppfylla Lagen, är det bara Kristus som helt har uppfyllt den för alla som genom tron sluter sig till Honom och blir frälsta. O herrar! Ingen kan förklaras rättfärdig i Guds ögon genom en rättfärdighet de själva gjort sig.

Kom nu ihåg att denna Kristi tillräknade rättfärdighet anskaffar godtagandet av vår inneboende rättfärdighet. När en uppriktig Kristen kastar sin blick på de svagheter, skavanker och ofullkomligheter som dagligen åtföljer även de bästa av hans tjänster, kan han bara sucka och sörja. Men om han ser uppåt, till Jesu Kristi tillräknade rättfärdighet, kommer detta att föra fram hans sjukliga, svaga och syndiga prestationer som om de vore fullkomliga, fläckfria, syndfria och godkända enligt evangeliets ordalydelse. De blir andliga offer och han kan inte annat än jubla (1 Petr 2:5). För precis som där finns ett tillräknande av rättfärdighet till de troendes personer, så finns där också ett tillräknande till deras tjänster och gärningar, så att de ofullkomliga goda gärningar som görs av troende räknas som rättfärdiga, eller som Calvin säger: ”räknas som rättfärdighet, eftersom de doppats i Kristi blod.” De räknas vara rättfärdiga handlingar; och därför ska kristna dömas efter sina goda gärningar, men dock inte bli frälsta på grund av dem (Upp 11:18; 20:12; Matt 25:34-37).

Och det kan ses i den yttersta domens berömda process (Matt 25:34-37), att den högste Domaren nämner de heligas frikostighet och generositet, och ger dem livets krona och det eviga arvet. Även om Herrens heliga har stor orsak att känna sig ödmjuka och nedslagna av de många svagheter som behäftar även de bästa av deras plikter, är det å andra sidan så att de har en underbar orsak att fröjdas och jubla över att de gjorts fullkomliga genom Jesus Kristus och att Herren ser på dem genom Kristi rättfärdighet som Hans egen Andes frukter (Hebr 13:20-21; 1 Kor 6:11).  (Heb 13:20-21; 1Co 6:11). De heligas böner som är parfymerade med Kristi väldoft får ett varmt välkomnande i himlen (Upp 8:3-4). På denna botten av tillräknad rättfärdighet kan troende ha en mycket stark tröst och gott hopp, genom nåden, om att både deras personer och tjänster verkligen finner enhälligt godkännande hos Gud – de har varken fläck eller skrynkla alls i sig. Tillräknad rättfärdighet måste verkligen vara toppen på vår glädje och salighet!

För det nionde och sista, ha till din tröst att veta att den tillräknade rättfärdigheten kommer att ge dig den största frimodigheten inför Guds domstol. Det är absolut och oumbärligt nödvändigt att ha en fullkomlig rättfärdighet att träda fram inför Gud med. Guds heliga natur, rättfärdiga styre, stränga Lag och fruktansvärda vrede kräver med hög röst att syndaren måste ha en fullkomlig rättfärdighet utan vilken ingen kan bestå i domen (Ps 1:5). Endast den rättfärdighet som är fullkomlig och saknar defekt eller skrynkla kan rättfärdiga oss inför Gud, endast den kan bestå rättsprövningen vid Hans domstol, lämpligen tillfredsställa Hans rättfärdighet och stifta fred mellan oss och Honom. Och följaktligen uppfylls Guds Lag genom en sådan rättfärdighet som Han kräver, som kan bestå inför Honom och tillfredsställa Hans rättvisa (Rom 10:3).

Det här är krontrösten för en förnuftig och förståndig själ, att han står rättfärdig inför en domstol i denna fulla, exakta, fullkomliga, fullständiga, ojämförliga, fläckfria, makalösa och högst godtagbara rättfärdighet – Kristi rättfärdighet honom tillräknad.

Det är en fullständig och obefläckad rättfärdighet, en oklanderlig rättfärdighet och oskrynklad rättfärdighet. Och därför kan Gud i rättvisans namn varken bortse från eller invända mot den. I denna rättfärdighet lever den troende, i denna rättfärdighet dör den troende och i denna rättfärdighet ska troende uppstå och komma fram inför Kristi domstol till alla de utvalda änglarnas djupa beundran, till alla de förkastades oändliga skräck och fasa och till deras ojämförliga ära och jubel, som står på Kristi högra sida, och då kommer att ropa och sjunga: ”Jag gläder mig stort i Herren, min själ fröjdar sig i min Gud, för han har klätt mig i frälsningens klädnad och svept in mig i rättfärdighetens mantel, som när brudgummen sätter turbanen på sitt huvud, som när bruden pryder sig med sina smycken” (Jes 61:10).

Åh vad Kristus kommer bli beundrad och ärad i alla Sina heliga på Sin stora dag (2 Tess 1:10), när varje helig, insvept i dessa fina plagg, i denna vita klädnad som är Kristi rättfärdighet, kommer skina mer ärorikt än tio tusen solar! På Herrens stora Dag, när de heliga ska stå inför Guds tribunal, iklädda Jesu Kristi fullkomliga rättfärdighet, kommer de därför att bestå och förklaras rättfärdiga, även i den gudomliga rättssalen. Detta utlåtande kommer fylla deras själar med tröst och syndares själar kommer fyllas av förundran (Upp 20:12; 12:10).

Anta att vi såg den troende syndaren hålla upp sin hand vid Guds skrank – böckerna öppnas, brödernas anklagare är närvarande, vittnena redo och Domaren på bänken tilltalar syndaren vid skranket (Rom 7:12, 14, 16; Gal 3:10): ”O syndare, syndare, du står här åtalad inför Mig för många miljoner försyndelser och många miljoner underlåtenhetssynder. Du har brutit mot Mina heliga, rättvisa och rättfärdiga Lagar på ett sätt som inte kan begripas eller beskrivas av människor, och härav är du funnen skyldig. Vad har du nu att säga till ditt försvar, till varför du inte borde bli evigt förkastad?” På detta erkänner syndaren sig skyldig. Men därtill begär han enträget att få tid och frihet att föra sin talan och ge sina ursäkter till att denna fasansfulla dom – ”Gå bort, ni förbannade” – inte ska fällas över honom (Matt 25:41). Domaren tillåter detta och syndaren åberopar att hans Garant, Jesus Kristus, genom Sitt blod och lidande har gett hel och full kompensation till den gudomliga rättvisan och att Han på spiken har get handpenning på hela skulden direkt, och att det aldrig kan anstå Gud i Hans heliga och fläckfria rättvisa att kräva dubbel kompensation (Hebr 10:10, 14).

Om Domaren vidare invänder: ”Jamen syndare, syndare, Lagen kräver en exakt och fullkomlig, personligt uppfylld rättfärdighet. Var är nu, syndare, din exakta och fullkomliga rättfärdighet?” (Gal 3:10). Varpå den troende syndaren snabbt, muntert, ödmjukt och frimodigt svarar: ”Min rättfärdighet sitter på domarsätet: ’I Herren finns rättfärdighet’ (Jes 45:24). Kristus, min Garant, har uppfyllt Lagen å mina vägnar. Hans fullständiga laglydnad, Hans fullkomliga anpassning till dess bud, Hans verk, så väl som Hans döende lydnad, har av nåd överförts och tillräknats mig så att jag blivit rättfärdigad och frälst. Och detta är mitt yrkande, genom vilket jag kan bestå inför hela världens Domare.”

På detta godkänns syndarens yrkande som laga giltigt, och följaktligen förklaras han rättfärdig och går iväg med ära, fröjd och jubel, och ropar ut med hög röst: ”Rättfärdig, rättfärdig, rättfärdig!” ”I Herren ska hela Israels släkt ha sin rättfärdighet, de ska ha sin ära i honom” (Jes 45:25). Och så ser du att det finns nio källor till stark tröst som flödar in i era själar genom att Kristi rättfärdighet tillräknats er.

Ur “The Golden Key to Open Hidden Treasures” i The Works of Thomas Brooks, Vol. 5, Banner of Truth; finns att få som häfte från Chapel Library.

*Aurelius Augustinus (354-430) – biskop i Hippo, tidig kyrkolärare känd av många som den rena lärans fader; född i Tagaste, Nordafrika.