”Ni måste födas på nytt.”
Johannes 3:7
Pånyttfödelsen hör till frälsningens grunder, och vi bör noggrant försäkra oss om att vi verkligen har blivit ”födda på nytt”. Det är ju många som inbillar sig att de är det, fastän de inte är det. Att du kallas kristen vid namn betyder inte att du är kristen till din natur, det ska du veta. Och att vara född i ett kristet land och erkännas som en bekännare till kristendomen är inte till någon som helst nytta om inte någonting mer finns där. Att vara ”född på nytt” är någonting så mystiskt att mänskliga ord inte kan beskriva det.
”Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.”
Ändå är det en ändring som man kan bli medveten om och känna: man blir medveten om den genom helgelsens verk och känner den genom att uppleva nåden. Detta storslagna verk är övernaturligt. Det är inte ett ingrepp människan gör i sig själv. En ny natur ingjuts, som verkar i hjärtat, förnyar själen och påverkar hela människan. Det är inte ett namnbyte utan en helt ny natur, och jag är inte längre den människa jag en gång var, utan en ny människa i Kristus Jesus. Det är inte samma sak att tvätta och klä på ett lik, som att göra det levande: det förra kan människan göra, men bara Gud kan göra det senare.
Om du alltså blivit ”född på nytt” kommer du att bekänna: ”O Herre Jesus, evige Fader, du är min andlige Förälder. Om din Ande inte hade blåst in sitt andetag av ett nytt, heligt och andligt liv, skulle jag än idag vara död genom mina överträdelser och synder. Mitt himmelska liv kommer helt ifrån dig, jag ger dig äran. Mitt liv är dolt med Kristus i Gud. Nu är det inte längre jag, utan Kristus, som lever i mig.”
Må Herren göra så att vi kan bli riktigt säkra på denna livsviktiga punkt, för är man inte född på nytt, är man inte fräst. Man är inte förlåten, man är utan Gud och utan hopp.