Övertygande, vädjande och predestination (John Piper, svensk text)

Övertygande, vädjande och predestination: mänskliga medel i omvändelsens mirakel (John Piper, Together for the Gospel 2014, svensk text)

Varför finns Romarbrevet 9 i Bibeln? Mer specifikt, varför kommer dessa till synes hårda sanningar – “Jakob älskade jag, men Esau hatade jag” – direkt efter rikedomarna i Romarbrevet 8 – “inget kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre”? John Piper besvarar dessa ärliga frågor i sin beskrivning av läran om villkorslös utkorelse. Denna lära hindrar inte evangelisation för aposteln Paulus, utan den sporrar honom att vädja och övertyga alla som inte ännu är frälsta. Så borde den även göra för oss.

 

 

Be med mig…
Fader i Himlen, jag ber dig nu i slutet av konferensen då vi fortsätter…
…att över en miljon människor ska bli djärva och oblyga för Evangeliet.
Jag ber först att detta händer oss 7000 i detta rum-
-och jag ber för de 700 000 människor som är i våra församlingar.
Jag ber för att ytterligare|300 000 ska bli påverkade.
Vi vill inte slå i marken med pilarna bara några få gånger-
-med låga förväntningar om vad Du vill göra när dessa syskon släpps ut-
-över världen, utan att skämmas för Evangeliets ord.
Kom och gör detta, det ber jag.
Jag ber att vi får kraft från den helige Ande att sörja för de förlorade-
-vädja till de förlorade och be för de förlorade.
Jag ber för mig själv, att jag ska vara trogen Ditt Ord-
-och att det läggs till de andra magnifika kungörelserna som vi hört-
-från Ditt heliga, felfria, mäktiga, förvandlande Ord.
Kom och ge denna hjälp åt oss alla nu, i Jesu namn, amen.
Min titel är: “Övertygande, vädjande och predestination:”
“Mänskliga medel i omvändelsens mirakel”, och jag bjuder er-
-att slå upp Romarbrevet kapitel 9.
Romarbrevet 9 är det fylligaste, mest rättframma, tvära kapitlet-
-om Guds fria, suveräna, frälsande nåd i hela Bibeln.
Det innehåller utlåtanden som detta, vers 3:
Mina landsmän är förbannade och avskurna från Kristus.
Vers 6: Inte alla som härstammar från Israel tillhör Israel.
Vers 10: Innan Jakob och Esau var födda eller gjort gott eller ont-
-blev Jakob utvald till att ärva löftet, inte Esau.
Vers 13: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.
Vers 15: Jag benådar vem jag vill och förbarmar mig över vem jag vill.
Vers 16: Det beror inte på den som vill eller springer, utan på Gud-
-som förbarmar sig.
Vers 17: Jag reste upp dig, Farao, för att visa min makt genom dig-
-och mitt namn ska bli förkunnat över hela jorden.
Vers 18: Gud benådar vem han vill, och förhärdar vem han vill.
Vers 19: Varför klandrar han oss då?
Vem är du, människa, att ifrågasätta Gud?
Sådana uttalanden.
De flesta blir helt chockade när de läser Romarbrevet 9.
Väldigt få är så insatta i Bibelns anda om Guds majestät och frihet-
-att detta blir rimligt.
Här är min huvudfråga: Varför står detta här?
I allmänhet, men också särskilt, varför är det just här i Romarbrevet?
Varför just här?
Jag antar att detta är Skriften, och därför inspirerat, ofelbart-
-eller som Paulus säger: Nyttig till undervisning, tillrättavisning-
-och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir utrustad-
-till varje god gärning inklusive evangelisation och världsmission.
Dessa ord är inte här för att underminera personlig evangelisation.
De är inte här för att underminera världsmissionen.
De är här för att styrka, stabilisera, fördjupa och föra fram-
-och ge mer fruktsamhet åt ditt vittnesbörd och evangelisation-
-och er globala mission. Därför är dessa verser här.
Jag bara antar detta utifrån helheten av Bibeln, allt handlar ju om detta.
Den är nyttig, inget är där av en slump-
-eller för att ta bort andra delar eller plikter i det kristna livet.
Jag antar att om Romarbrevet 9 blev rätt förstått och känt-
-skulle fler människor komma in i Guds rike med brinnande kärlek till Gud-
-än om detta kapitel inte var med i Bibeln.
Detta är mina stora antaganden om Skriftens natur och Romarbrevet 9.
Huvudfrågan är: “Varför är detta här, just här, i Romarbrevet?”
Varför tar Paulus oss till dessa tunga frågor om utkorelse, predestination-
-och Guds absoluta suveränitet och frihet? Varför gör han det just här?
Detta är min huvudfråga.
Låt oss bläddra dit. Jag ska sedan också gå vidare.
Jag har en huvudfråga och sedan tre korta frågor i slutet.
Med detta i åtanke, vilken verkan har Romarbrevet 9 på Paulus’ relation-
-till förlorade människor?
Dit är vi på väg.
Paulus har just skrivit klart Romarbrevet 1-8.
Dessa är de största 8 kapitlen i Bibeln, och de når ett crescendo i Rom 8-
-med löften som är spektakulära och enormt dyrbara för oss.
Låt oss gå igenom det och punkta upp dessa dyrbara löften.
Vers 1: Det finns ingen fördömelse för de som är i Kristus Jesus.
Vers 11: Om Hans Ande som väckte Jesus från de döda bor i er-
-ska Han som väckte Kristus från de döda ge liv åt era dödliga kroppar.
Vers 16: Vi är Guds barn, och i så fall arvingar, tillsammans med Kristus-
-vi lider med Honom så att vi ska bli förhärligade med Sonen och ärva allt.
Vers 18: Nutidens lidanden är inte jämförbara med äran som ska uppenbaras.
Vers 21: Skapelsen – hela alltet, allt som Hubble-teleskopet kan se-
-kommer att bli befriat från slaveriet under förgängelsen och få friheten-
-i barnens ära, så att de får en lämplig lekplats för uppståndelsekropparna.
Vers 28: För de som älskar Gud och är kallade enligt Hans beslut-
-samverkar allt till vårt bästa.
Vers 30: De som Han förutbestämt har Han kallat, och de som Han kallat-
-har Han rättfärdigat, och de som Han rättfärdigat, har Han-
-så gott som redan förhärligat!
Vers 31: Om Gud är för oss, vem kan vara emot oss?
Vers 32: Han som inte skonade Sin egen Son utan gav Honom för oss alla-
-ska Han inte med Honom fritt ge oss allting?
Allting är ert! Vare sig Paulus, Apollos, Kefas, saker som nu är och kommer-
-liv, död, allt är ert, och ni tillhör Kristus och Kristus tillhör Gud!
Det var Första Korinthierbrevet…
Vers 33: Vem kan väcka åtal mot Guds utvalda?
Vers 35: Vem kan skilja er från Kristi kärlek?
Vers 37: Jag är viss om att varken död eller liv, änglar, furstar-
-saker som nu är eller kommer, höjd eller djup eller någonting skapat-
-kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus vår Herre.
Det är precis här som Paulus häller ut Romarbrevet 9 om Guds frihet-
-och Guds suveränitet i utkorelsen. Men varför?
Israels Gud har just tagit till Sig världen, sänt Sin Son-
-och utropat ett nytt förbund.
Han har satt igång Sin globala mission för att rädda syndare.
Han utlovar att hela universum ska förhärligas.
Och allt detta är helt beroende på Guds trofasthet och integritet.
Helt beroende på den rättfärdige Guden som håller Sina löften.
Om Gud inte är trofast betyder Romarbrevet 8 ingenting!
Så när Paulus tar upp Rom 9 är frågan just denna hemska möjlighet.
Israel – Guds utvalda förbundsfolk med så många förmåner-
-har förkastat sin Messias och är som helhet förbannad och avskuren-
-från Messias, Jesus.
Hedningar strömmar in i Riket från öst och väst, norr och syd-
-och Rikets barn kastas ut i mörkret utanför. Matt 21:43.
Nej, Matt 8:11…
Så folk ser och säger: “Guds förbundsfolk är förlorat!”
“Vad är ett förbund värt, vad är sådana löften och Israels historia värda?”
“Hans Ord har svikit, Han är inte trogen förbundet.”
Detta bemöter Paulus nu.
Varför? För att om Han inte är trogen Sitt förbund till Israel-
-har ni kristna inte heller någon garanti om Hans trofasthet mot er-
-och Rom 8 faller platt till marken tillsammans med Israel. Detta är frågan.
Vi läser verserna 1-3…
Rom 9:1: Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte.
Mitt samvete betygar i den helige Ande-
-att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta.
Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus-
-i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet.
Paulus säger att hans sorg och vånda är ständig i hans hjärta-
-för att hans landsmän, till största delen, har förkastat Messias-
-och därför är “anathema” – som han använder som “förbannade”-
-avskilda från Frälsaren. Vers 3:
Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus-
-i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet.
Paulus är redo att bli fördömd för sina landsmäns skull, om möjligt.
Om Gud var sådan att Han fördömde en person som älskade så mycket-
-att de skulle vara villiga att bli fördömda. Han är inte sådan-
-och därför talar Paulus teoretiskt, det kan inte ske.
Men han är villig, i den värld som inte existerar, skulle han vara villig.
Givetvis är de inte alla förlorade. Paulus är israelit-
-och det gör han stor sak av i kapitel 11. Det hade jag önskat tala om med.
Men som helhet har judiska folket vänt sig från Messias.
Riket har tagits ifrån dem och getts åt ett folk som bär frukt, Matt 21.
Detta trots spektakulära välsignelser, låt oss läsa vers 4.
De är israeliter, de har barnaskapet… har fäderna, och från dem…
Förlåt, jag missade en rad…
De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen-
-tempelgudstjänsten och löftena. De har fäderna-
-och från dem har Kristus kommit som människa-
-han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen.
Trots allt detta är de förlorade!
Många, många enskilda judar är förlorade! Förbannade, skilda från Kristus.
Vad kan detta betyda? Messias kommer, den stora massan förkastade.
Den stora massan går till Helvetet. Förbannade, skilda från Frälsaren!
Vad kan detta betyda? Guds Ord har fallit.
I svar till detta läser vi nu vers 6.
Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Eller fallit.
Han förekommer invändningen, vilket visar hur verklig den är.
Nej! Det är inte vad ni bör dra för slutsats utifrån förlusten-
-av så många tusentals judar!
Detta är inte vad som har hänt!
Guds förbundsfolk går under, som helhet. Vad är ett förbund bra till?
Paulus svarar: “Det är inte så att Guds ord fallit.”
Och resten av Romarbrevet 9-11 stöder detta.
Frågan är: Är Gud trogen Sitt förbund? Är Gud trogen Sina löften?
Är Gud i Romarbrevet 8 pålitlig? Åh hur vi älskar Romarbrevet 8.
Vi lever hela våra liv och evigheten i Romarbrevet 8.
Och om Rom 8 faller till marken för att Gud inte håller Israels förbund-
-vad är det då bra till? Därför kommer nästa tre kapitel i Bibeln-
-och därför är verserna, som vi ska titta på, här.
Detta är frågan: Har Guds Ord slagit fel? Har Rom 8 förlorat sin grund-
-i trofastheten hos den Gud som håller Sina löften.
För att besvara frågan och stödja svaret på frågan: “Nej! Så är det inte!”
“Guds Ord har inte fallit!” Detta är tesen i vers 6.
Guds Ord, trots alla dessa tiotusentals judars fördömelse-
-har Guds Ord inte fallit! Detta är tesen som måste försvaras.
Och det gör han, så att vi kan åtnjuta Rom 8.
Hur gör han? Han gör detta i de första 13 verserna-
-genom att argumentera i tre nivåer.
Jag ska ta er igenom dem, en i taget, för de är Paulus’ sätt-
-att röra sig mot läran om villkorslös utkorelse.
Vilket gör att vi i detta sammanhang kan få se hur denna lära-
-hjälper Paulus att förhålla sig till förlorade människor.
Tre nivåer. Nummer ett. Jag ska säga vilka de är och sedan visa i texten.
Nummer 1: Guds Ord har inte fallit, 1: För att förbundslöftena-
-aldrig var avsedda att gälla alla etniska judar. Det är nivå 1.
Nivå 2: Det sanna Israel inom Israel, som de avsågs för, kom till…
Det sanna Israel kom inte till genom något mänskligt medel överhuvudtaget-
-utan genom Guds löftes Ord. Det suveräna löftesordet-
-förde in det sanna Israel i tillvaron. Det är nivå 2 i argumentet.
Nivå 3: Innan de kom till genom löftets Ord-
-hade de blivit villkorslöst utvalda. Detta är argumentationens tre nivåer.
Uppenbarligen tror Paulus att vi behöver denna visshet-
-och stadiga förtroende för löftet i Romarbrevet 8-
-genom att förstå och ha glädje i den villkorslösa utkorelsen.
Detta grep tag i mig för fyrtio år sedan. Det är argumentet för mitt liv!
Romarbrevet 8 är mitt liv!
Jag hittar inte på något eget skäl att stå på det!
Jag ser Paulus hjälpa mig tro det, hjälpa mig förtrösta!
Dessa dyrbara ord i Rom 8 står på någonting.
Djupet i Rom 9 stöder höjden i Rom 8.
För att bygga en oändligt hög skyskrapa måste du gräva djupa fundament!
Oändligt, hela vägen ner! För att stödja det eviga i Rom 8.
Det är dit vi är på väg.
Låt oss titta på nivåerna. Nr. 1.
Bara läs verserna 6, 7 och 8. Där argumenterar Paulus på första nivån-
-tre gånger, i olika ord.
Guds Ord har inte fallit, eftersom löftesordet, förbundets ord-
-aldrig var menat att gälla varje etnisk israelit. Det är argument 1.
Vers 6b: Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel.
För: Alla som härstammar från Israel är nämligen inte Israel.
Det är argumentet för att ordet inte fallit.
För inte alla av Israel är Israel.
Det gällde inte alla i Israel, utan, vad vi kan kalla “det sanna Israel”.
Gillar du inte det ordvalet? Kom på något bättre på denna smalare grupp-
-som inte är Israel, men som är Israel.
Jag ska använda termen “det sanna Israel”.
Vers 7. Samma poäng i argumenteringen upprepas igen.
Alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn.
Det finns “fysisk avkomma”, och så finns det “barn”!
Det finns barn enligt köttet, och barn enligt… fortsätt till vers 8:
Det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn-
-räknas som hans avkomlingar.
Så det finns köttsliga barn, och så finns det Guds barn.
Eller löftets barn.
Så argumentationens första nivå upprepas i verserna 6, 7 och 8.
Skälet till att Guds ord till Israel inte fallit, trots att tusentals-
-av dem inte tror, är för att löftet gällde det sanna, riktiga Israel.
Abrahams barn, löftets barn, Guds barn. Inte andra judar.
Det är argument nr. 1. Här är nr. 2, nivå 2.
Detta sanna Israel, Guds barn, löftets barn inom det etniska Israel-
-kom inte till genom egen kraft, utan genom löftets mäktiga ord.
Vi tittar på detta. I slutet av vers 7 citerar Paulus 1 Mos 21:12.
Gud säger till Abraham: Genom Isak ska din avkomma räknas.
Kom ihåg sammanhanget. Abraham ville att Ismael skulle räknas som avkomman.
Han hade åstadkommit Ismael, han fixade det!
“Jag har ingen arvinge, så jag får skaffa mig en.” Och han skaffade en.
Gud tittar på denna mänskliga tillverkningsprocess och säger:
“Nej, genom Isak ska din avkomma räknas. Jag bygger inte Mitt folk”-
-“genom sådana mänskliga försök.”
“Jag gör det genom mirakelbarn.”
…vilket inte var Ismael, utan Isak. Genom Isak ska din avkomma räknas.
Nu vers 9.
Här avslutas den andra nivån på argumentationen.
Han citerar 1 Mos 18:10, som är ännu tidigare, om hur löftet fungerar-
-för att göra det sanna Israel. Det sanna Israel skapar inte sig självt.
Det sanna Israel, Guds barn, löftets barn, skapas genom Guds verksamma-
-ofelbara, allsmäktiga löftesord. Hur gör han denna poäng? Vers 9:
Detta ord var nämligen ett löftesord: Vid denna tid ska jag komma tillbaka-
-och då ska Sara ha en son.
Hon är ofruktsam, 90 år gammal!
Hon kan inte få en arvinge! Kameler kommer inte igenom nålsögon.
För människor är det omöjligt. “Därifrån ska arvingen komma.”
“Försök så mycket du vill, det är inte så Jag gör.”
“Jag skapar ett sant Israel genom Mitt Ord! Ett löfte!”
“Nästa år kommer Jag och hon får en son. Jag har sagt det.”
Det är detta som skapar Guds barn.
Detta var nivå 2.
Löftesordet står fast som absolut säkert för att det skapar vad det lovar.
Ismael illustrerar vad som åstadkoms genom mänsklig förmåga-
-och Isak representerar vad som kommer till genom Guds suveränitet.
Nivå 3:
Det sanna Israel som skapas genom löftets suveräna verksamma ord-
-inte genom mänsklig gärning, var utvalt villkorslöst innan det skedde.
Hur visar han detta? Han går från illustrationen med Isak och Ismael-
-till illustrationen med Jakob och Esau.
Det är fyra saker i denna illustration som gör det till en helt lamslående-
-illustration av poängen han vill få fram.
Nu är det inte längre att löftets barn är av övernaturlig härkomst.
Det var poäng 2, nivå 2.
Nu är poängen: “Dessa som Jag skapat genom Mitt allsmäktiga löftesord”-
-“var utvalda innan detta skedde, utvalda helt utan villkor!”
Det är hans nya poäng. Så hur görs denna poäng?
Dessa 4 saker gör hans illustration med Jakob och Esau så träffande:
1: De var tvillingar, i samma moderliv.
Han försöker bevisa jämlikhet. Ingen var mer kvalificerad än den andre.
Ismael var 13 år äldre än Isak. Han kanske hade tabbat sig-
-så att det behövdes en ny? Det vore fint och villkorat.
2: De hade samma föräldrar. Ismaels mor var hednisk, kanske var det-
-därför han inte blev utvald?
Så Ismael och Isak hade inte kunnat illustrera Paulus’ poäng.
Alltför många skillnader mellan dem och deras ursprung.
Här har vi samma föräldrar, inte en hednisk mor.
3: Gud valde arvingen innan de var födda eller hade gjort gott eller ont.
Tveklöst hade Ismael som 13-åring gjort mycket dåligt för att Gud skulle-
-villkorat utvälja Isak.
Nej, de hade inte gjort nåt, varken gott eller ont för att bli arvinge.
4: Emot alla bestämmelser och prejudikat valde Gud den yngre till arvinge.
Varför gjorde då Gud såhär? Paulus läser GT och undrar vad detta betyder.
Paulus ger ett levande svar på varför Gud gjorde såhär i vers 11.
Innan de var födda och hade gjort gott eller ont-
-så att Guds föresats enligt utväljandet skulle förbli… Stanna…
“Så att” – här är orsaken. Älskar du inte “så att”?
Min favoritkonjunktion i Bibeln är ‘hina’. Jag vill ju veta vad som pågår.
Jag vill veta vad Gud gör. Och så hjälper Han mig hundratals gånger-
-som här. Varför gör Du detta?
“Jag gör det Så att Guds föresats enligt utväljandet…”
Det är första gången ordet används i detta kapitel.
“Min föresats enligt utväljandet skulle förbli”. Stå fast.
Inte på grund av gärningar, utan på grund av Han som kallar.
“Det var därför Jag valde Jakob och inte Esau.”
Utkorelse har ju legat där under ytan sedan vers 6.
Gud utvalde Israel i vers 6. Gud utvalde Abrahams sanna barn i vers 7.
Gud utvalde löftets barn i vers 8 – och nu står det tydligt.
Varför gör Du såhär? “Så att Min föresats enligt utväljandet skulle förbli.”
Hur då? Inte på grund av någon god eller ond handling, för Jag utvalde dem-
-innan de var födda och varken gjort gott eller ont, utan på grund av…
Just här är det intressant. På de flesta ställen hos Paulus, där-
-“inte på grund av gärningar, utan av…” förväntar man sig “…tro”-
-men här är det motsatsen till vad han vill säga så han säger det inte.
En av dem hade inte blivit troende i moderlivet.
Gud utvalde inte på grund av en tro som han såg i moderlivet…
Nej, Han säger: “Jag gör det så att Mitt utväljande ska stå fast”.
Inte falla, som en del säger att Mina planer gjort.
Nej det ska inte falla, utan förbli, inte på grund av någons prestation-
-utan på grund av Gud allsmäktig, som kallar.
Så Gud är grunden här, inte tron.
Så villkorslös utkorelse är inte alls långsökt i dessa verser.
Han understryker detta tre gånger till. Vers 15:
Jag ska … förbarma mig över den jag förbarmar mig över.
Vers 16: Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på-
-Guds barmhärtighet.
18: Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill.
Tillbaka till huvudfrågan: Varför är detta här?
Paulus leder oss till läran om villkorslös utkorelse-
-för att visa att Guds ord inte har fallit.
Guds löftesord har osvikligen skapat Honom ett folk, ett sant Israel-
-löftets barn, Guds barn, och de är villkorslöst utvalda-
-och därför kan Guds frälsningslöfte för dem inte omintetgöras.
För, i slutändan och slutgiltigt – två av mina favoritord…
Det finns inga bättre ord för att undvika motsägelse.
För, i slutändan och slutgiltigt, beror det inte på dem över huvud taget!
Frukta därför inte, ni kristna! Romarbrevet 8 står, det är argumentet.
Detta betyder att läran om villkorslös utkorelse i Paulus’ ögon-
-utan överdrift är väldigt viktig som intyg för er att stå på.
Vi överlämnas åt döden varje dag, vi blir dödade hela dagen.
Vi räknas som slaktfår. Rom 8:35-36.
Här tror Paulus att ni behöver någonting att stå på.
Och han tror att villkorslös utkorelse är denna fasta grund.
Vi ska veta att vi är trygga, därför lärs det villkorslös utkorelse-
-och därför är den obeskrivligt dyrbar.
Det var svaret på min huvudfråga, och här är mina 3 svar på frågan-
Hur påverkar denna sanning Paulus’ förhållande till de förlorade?
Jag har tre svar som jag kan se i tre kapitel: Rom 9, 10, 11.
Jag tar dem ett och ett…
Läran om villkorslös utkorelse håller uppenbarligen uppe Paulus-
-i hans ständiga sorg för sina förlorade landsmän.
John MacArthur fick gå, men var han här skulle jag nu säga till honom:
“Dina sista två minuter gav mig verkligen ett bra utgångsläge.”
Jesus gråter över Jerusalem, Paulus gråter över Jerusalem.
Hur orkar Jesus med det? Så såg vi i v. 65 i Joh 6.
Därför sa jag att ingen kan komma till mig om det inte blir givet av Fadern.
“Detta vilar jag i”, sa John MacArthur att Jesus sa; och detta stämmer!
Vad vilar Paulus i? Dessa människor han älskar, hur orkar han se det?
Hur orkar du med utsikterna? De kanske inte kommer?
Paulus tittade på ett hav av judar som drunknade i ett hav av otro-
-och minns att han rycktes av en osynlig hand upp ur detta hav-
-och kippar efter andan i Judas hus i Damaskus.
Och Ananias ber för honom och Gud avlägsnar fjällen från hans ögon-
-och han blir frälst. Han minns detta!
Och när han frågar: “Varför? Jag var ingen kandidat. Varför just jag?”
Det finns två svar. 1: Ef 3:7 Det är en gåva och nåd som Gud gett.
2: Du är Mitt utvalda redskap, som ska föra Mitt namn till hedningarna.
Jag är nådefull, du är utvald – där har du svaret!
Leta inte längre. Det går illa för ditt hjärta om du försöker leta längre.
Så läran om villkorslös utkorelse förgör all känsla av överlägsenhet.
Vi lämnas gråtande i tacksamhet, och detta gråtande flödar över i-
-stor sorg för de förlorade.
Om vi inte känner detta, vilket vi ofta inte gör. Om vi inte känner-
-hur tårframkallande det är att jag blev utvald utan någonting i mig själv-
-och mitt hjärta därför smärtar för alla de som är lika ovärdiga som jag…
Om detta inte får oss att gråta av förundran och medlidande är det inte för-
-att vi tror på läran om villkorslös utkorelse, utan för att vi inte tror-
-på den tillräckligt för att bli förkrossade av den. Ni måste jobba, bröder!
Jag måste jobba hårt, inför Gud, i bibelverserna som talar-
-om hur den villkorslösa utkorelsen bör påverka mig.
Detta handlar inte om att vinna diskussioner, utan om att gråta!
Jag läste inte ens texten. Verserna 1 och 2: Jag talar sanning i Kristus-
-jag ljuger inte. Mitt samvete betygar i den helige Ande-
-att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta.
Jag har läst dessa verser otaliga gånger och känt mig bestört-
-och undrat hur han kunde överleva.
Det står “ständig”. Du våndas ju då och då.
Paulus säger “Jag har ständig vånda”.
“Min sorg är stor och ständig”.
John MacArthurs insats i sista predikan var helt rätt och nödvändig!
Hur orkar du med det!? Och hit går han. Jag orkar med det-
-inte genom att förringa förtappelsen, eller tappa medlidandet-
-inte genom att sluta gråta. Jag orkar med det, för att när jag vinglar-
-omkring i mina känslor, har fötterna en viloplats.
Min Gud är mäktig, suverän, vis. Min Gud väljer vem Han vill.
Jag har ingen som helst förklaring på att jag blivit utvald.
Jag vill bara ge mig själv för att rädda så många som möjligt.
Implikation nr. 2 av 3. Den första var gråt, nästa är:
Läran om villkorslös utkorelse ger Paulus’ insats styrka att övertyga-
-de förlorade att tro och bli frälsta.
Läran om villkorslös utkorelse ger Paulus’ insats styrka att övertyga-
-och vädja med de förlorade att bli frälsta.
Vi går till kapitel 11:13-14.
Väldigt underlig evangelisationsstrategi här.
Som hedningarnas apostel sätter jag min tjänst högt, om jag alls ska få-
-reta mina landsmän till svartsjuka och frälsa några av dem.
Ser ni det lilla ordet “alls”?
Paulus är lite pragmatisk, och vi avskyr ju pragmatism, eller hur?
Vi reformerta, bibelsprängda människor avskyr pragmatism.
Men jag vill att ni tar med er detta att ni helst bör vara drömmare.
Tänk er program och strategier, om ni alls ska kunna nå fram.
“Kanske, om jag går in i en synagoga och säger hur många orena hedningar”-
-“som njuter av deras arv. Kanske skulle detta funka!” Pragmatism!
Om ni inte gör detta älskar ni inte människor. Ni förstår inte teologi-
-ni älskar inte människor om ni inte vill försöka nå fram till dem.
Jag vill komma på ett sätt… Läs det igen.
Som hedningarnas apostel sätter jag min tjänst högt, om jag alls…
Ser ni? Jag blev för judarna som jude … För de laglösa som en laglös-
-så att jag på alla sätt, alla sätt, skulle få rädda några.
Han vågar tala så. Han vet mycket väl Vem som frälser syndare.
Men han vet människans roll. Den villkorslösa utkorelsen-
-sådan som den utspelar sig i världen, i apostolisk myndighet-
-hindrar inte alls människors strategier för att nå samhället, barnen-
-de köttsliga församlingsmedlemmarna. Planera nya evangelisationssatsningar.
Det andra jag ser är alltså planerande, predikan, skrivande, kärlek-
-uppsökande, vädjande. “Om jag på alla sätt skulle få rädda några.”
Gud, ge mig ett sätt att bryta igenom.
Nästa gång du sitter med en icke-troende och denne är villig att lyssna-
-använd ord och berätta världens bästa nyheter.
Du är klar med evangelieskildringen, kärnan.
De har hört sanningarna, som du kanske har skrivit ner på servetten.
Människor har blivit frälsta genom sådant. Och så tänker du dig…
…att Gud vädjar genom mig, jag vädjar med dig å Kristi vägnar-
-bli försonad med Gud! Jag vill rekommendera er detta:
Ni har blivit villkorslöst utvalda för att vinna evig glädje.
Om du sitter mitt emot en icke-troende, som kommer att gå förlorad-
-men om han kommer till tro, är han tillsammans med dig för evigt.
Jag vill uppmuntra er nästa gång att se honom i ögonen och säga:
“Jag vill att du…” Detta är vädjan: “Jag vill att du kommer med mig.”
“Jag vill att du blir min syster eller bror. Jag vill ha med dig.”
Den här personen kanske aldrig har hört någon säga: “Jag vill ha med dig.”
Och du talar å Guds vägnar eftersom du upptäckt i Bibeln-
-att Gud sagt dig detta innan du ens var född eller gjort gott eller ont.
Du undrar varför? Det har du inte att göra med!
“Jag berättar aldrig varför, Jag är Gud, Jag vill ha dig!”
Detta bör få oss att häpna.
Säg så till någon. Du vill ju ha dem. De behöver höra det.
Vi kör gärna med objektiv evangelisation men säger aldrig “Jag vill ha dig!”
Till sist…
Läran om villkorslös utkorelse får Paulus att be för sina landsmän.
Först gråter han, sedan vädjar han med mänskliga strategier-
-och för det tredje ber han, kapitel 10:1.
Bröder, mitt hjärtas omtanke och bön till Gud är att de blir räddade.
Lägg märke till dessa två saker: Hjärtat sörjer och bönerna stiger upp.
Mitt hjärtas omtanke och bön till Gud är att de blir räddade.
Jag vill avsluta med en illustration av hur detta går ihop.
Detta har hindrat mig att dra fel slutsatser utifrån villkorslös utkorelse.
Min far var evangelist.
Under 60 år förkunnade han ett underbart evangelium.
Han var inte pastor utan en kringresande mini-Billy Graham.
Han höll tältmöten. Han hade 500 där Billy Graham hade 50 000.
Jag följde med och lyssnade hur han vädjade till syndare.
Han hade en fantastisk gåva som han var trogen ända till slutet.
Vilket fantastiskt liv han levde.
Han var väldigt traditionell, han gav inbjudningar i slutet och de sjöng.
De sjöng ofta:
Ljuvligt och kärleksfullt Jesus hörs kalla, kalla på dig och på mig.
Frälsarefamnen är öppen för alla, öppen för dig och för mig.
Kom hem, kom hem, du som gått vilse, kom hem!
Jesus nu väntar, han manar och kallar, kallar på syndar’n: Kom hem!
Kan en kalvinist sjunga detta? “Kallar och väntar…”
Jag har hört ungdomar håna den här sången. Inte nyligen, men…
Jag har hört folk håna den här sången.
“Den suveräne Kristus, uppstånden, allsmäktig över människohjärtat”-
-“står ju aldrig och bara kallar och väntar och vakar!?”
Till detta säger jag: Vadå “bara”? Sa jag “bara”? Sjöng vi “bara”?
Jag älskar att vara petig.
Låt oss avsluta bilden. Sången börjar, 300 personer är i rummet.
Pappa har gått ner från podiet där han hållit en underbar predikan-
-och han står där framme med armarna öppna, ofta med tårar i ögonen.
Och så säger han till dem “Vill du komma? Vill du kliva fram?”
“Han vill ha dig.” Han stod å Jesu vägnar och bjöd in människor.
På 10:e raden sitter en mor med sin studentson.
Han är icke-troende och avskyr att vara där men hans mamma bad honom.
Han kom med för att göra henne glad.
Min pappa säger: “Alla blundar, böjer huvudena och ber.”
Jesus står med öppna armar, kallar, väntar, vakar.
Han har lyfts upp som den triumferande Kristus i Evangeliet.
Mamman ber. Vad ber hon? Sonen vill hem, men hon ber: “Gode Gud…”
“Utgjut Din Ande, byt ut hans stenhjärta mot ett hjärta av kött.”
“Öppna hans ögon, krossa honom, ta honom, kom, suveräne Gud, kom!”
Den helige Ande öppnar hans ögon och han ser den uppståndne kalla.
Kristus blir oemotståndligt underbar, och han faller i armarna på min far-
-som om han föll i Jesu armar. Vill du vara de armarna?
Jag vädjar till er å Kristi vägnar, låt er försonas med Gud!
Ja, Gud är suverän. Genom utkorelsen, genom den korsfäste, uppståndne-
-Kristus som väntar och vakar genom tårar, vädjan, predikan-
-och genom den helige Ande, är det Gud som frälser syndare.
Låt oss be.
Gud, Du utvalde oss, oberoende av någonting i oss själva.
Dina löften är fasta och i denna trygghet ber jag att vi får tårar-
-för de som är förbannade och skilda från Kristus.
Ge oss gåvan att kunna vädja och be för de förlorade.
För Du är Gud!

 

GDWU2WJohn Piper var under mer än 30 år pastor i Bethlehem Baptist Church, Minneapolis Minnesota, en ursprungligen svensk församling grundad av svenska emigranter på 1800-talet. Han är också författare till ett stort antal böcker, varav Guds stora passion är den första utgiven på svenska. Denna bok kan köpas här.