Fråga en seriös protestant idag vad det största hotet mot renlärig kristendom är i dagsläget och han kan nämna kulturens fientlighet, den sexuella revolutionen eller ytligheten i våra församlingar. Men om du hade ställt samma fråga till en protestant för hundra år sedan hade han mest troligt nämnt den katolska kyrkan. Fram till nyligen var katoliker och protestanter i detta land motståndare, om inte fiender.

Idag har mycket av motsättningarna tinat bort. Och till stor del har upptiningen mellan protestanter och katoliker varit en bra sak. Uppriktiga protestanter och katoliker upptäcker ofta att de är medkämpar i att försvara de ofödda, hålla fast vid det traditionella äktenskapet och stå upp för religionsfrihet. Och i en tid där teologi sätts åt sidan, har evangeliska protestanter ofta mer gemensamt i teologiska frågor med en from katolik som blivit stöpt i historisk renlärighet än med liberala medlemmar i sitt eget samfund. Personligen har jag dragit fördel genom åren från katolska författare som G.K. Chesterton, Richard John Neuhaus och Robert George.

Dock är teologiska skillnader mellan protestanter och katoliker fortfarande vida, och på vissa ställen väldigt djupa. Nu när det snart har gått 500 år sen början av reformationen så är det viktigt att vara förtrogen med några av de huvudfrågor som legitimt delar oss så att vi inte tror att alla teologiska kullar har blivit låga och alla dogmatiska dalar har blivit slätter.

Nedan är några huvudpunkter som fortfarande skiljer katoliker och protestanter. Det finns många romersk-katoliker som inte tror (eller ens känner till) vad deras formella teologi säger. Men genom försöka förstå officiella kyrkodokument kan vi få en bra överblick över vad katoliker borde tro och se hur dessa skiljer sig från traditionella protestantiska läror (om inte annat sägs är citaten tagna (och översatta, övers. anm.) från Katolska kyrkans katekes.

Kyrkan

Sedan Andra vatikankonciliet har den katolska kyrkan mjuknat i sin ståndpunkt mot protestanter genom att kalla dem “främmande bröder”. Trots det måste man vara djupt insatt i det romersk-katolska systemet med sakrament, förordningar och påvens auktoritet för att vara del av kyrkan i sin helhet. ”Helt inlemmade i kyrkans gemenskap blir de som… inom hennes synliga struktur förenas med Kristus som styr henne genom påven och biskoparna.” [Katolska kyrkans katekes, avsnitt 837]

Påven anses även vara ofelbar när han talar “ex cathedra” (från lärostolen), vilket är när han gör officiella utlåtanden om doktriner.

Den katolska kyrkan har även sju sakrament – utöver de två som protestanterna har: eukaristin (eller nattvarden eller Herrens måltid) och dopet, har de dessutom boten, prästvigningen, äktenskapet, konfirmationen samt den sista smörjelsen.

Skriften

Katoliker har en större biblisk kanon. Som tillägg till de 66 böcker som utgör den protestantiska Bibeln, innehåller den katolska Bibeln även apokryferna, med böcker som Tobit, Första och Andra Mackabeerböckerna, Jesus Syraks vishet och Baruk. Katolsk lära betonar även traditioner mer än protestanter gör. Visst är det många evangeliska kristna som lider av att de ignorerar traditioner och visdomar från förr, men den katolska kyrkan går längre än att bara respektera historien, den gör historien helig. ”Båda, Skriften såväl som Traditionen, bör därför tas emot och hållas i ära med samma hängivenhet och vördnad” säger katekesen [avsnitt 82].

På samma sätt har läroämbetet auktoritet att göra avgörande tolkningar. ”Uppdraget att tolka Guds ord, det skrivna och det traderade, har tillerkänts enbart kyrkans levande läroämbete … Detta läroämbete innehas av kyrkans biskopar i gemenskap med Petri efterträdare, biskopen av Rom” [85]. Frågan om auktoritet fortsätter vara den största praktiska frågan som skiljer protestanter och katoliker.

Herrens måltid

Centralt för den katolska tron är mässan (deras gudstjänst), och centralt för mässan är firandet av eukaristin. Katoliker tror att brödet och vinet transsubstantieras till Jesu Kristi verkliga kropp och blod.

Elementen offras som ett offer från kyrkan och ett Jesu Kristi offerverk på korset. Det är inte enbart en åminnelse av Kristi offer utan samtidigt ett försoningsverk: “Kristi offer och mässoffret är ett enda offer… mässoffret [har] verkligen sonande karaktär” [1367].

Dop

Katoliker lär att “rättfärdighet tilldelas i dopet.” Dopets vatten tvättar bort arvsynden och förenar oss med Kristus. Dopet är inte enbart ett tecken och sigill på nåd, utan tilldelar verkligen frälsande nåd.

Maria

Maria är inte enbart Kristi mor, utan kyrkans mor. Hon avlades utan arvssynd (den obefläckade avlelsen) och vid slutet av hennes liv på jorden “blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten. Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting” (upptagelse) [966]. Hon medlar för kyrkan, “utverkar … för oss den eviga frälsningens gåvor” och är “vår moder när det gäller nåden” [969].

Maria var mer än bara Jesu moder som var full av tro: “Den välsignade oskulden åberopas i kyrkan under titlarna Advokat, Hjälpare, Välgörerska och Medlerska.”

Skärselden

De som dör i Guds nåd, men som fortfarande är ofullständigt renade, försäkras om evigt liv, men måste först gå igenom en rening i skärselden. Med detta i åtanke har den katolska kyrkan utvecklat utövandet av att be för de döda. ”Kyrkan rekommenderar också allmosor, avlat och botgärningar för de döda” [1032].

Angående frälsningen hos de som aldrig hört evangeliet är den katolska kyrkan inkluderande: ”De som inte vet något om Kristi evangelium och hans kyrka men är utan skuld till detta, kan uppnå den eviga räddningen om de söker Gud med uppriktigt hjärta och under nådens inverkan försöker handla efter Guds vilja som de känner genom samvetets röst” [847].

Förtjänst

Det är inte riktigt rättvist att säga “katoliker lär att du kan förtjäna din frälsning”. Det må vara vad många katoliker tror, men den officiella romerska läran är mer nyanserad, dock är den långt från reformationens förståelse av sola gratia. Katekesen summerar ”I nådens ordning tillkommer initiativet Gud, ingen kan förtjäna den första nåden, vid början av omvändelsen, förlåtelsen och rättfärdiggörelsen. Under den helige Andes och kärlekens inflytande kan vi sedan för oss själva och nästan förtjäna nådegåvor som är till nytta för nådens och kärlekens växt, liksom för att erhålla det eviga livet” [2010]

Rättfärdiggörelse

Katolsk lära förnekar den protestantiska läran om tillräknad rättfärdighet. Frågan är, är rättfärdigheten som vi är förlåten genom och gjord rättfärdig inför Gud en rättfärdighet som verkar i oss eller en rättfärdighet som tillräknas vårt konto? Katoliker säger det första, protestanter det andra. Enligt katolsk lära innebär rättfärdiggörelsen mer än att Gud förklarar oss rättfärdiga baserat på Kristi verk, den är även en förnyelse av den inre mannen och en försoning med Gud. Såklart är dessa saker bra också, men katoliker gör att de kommer i och genom rättfärdiggörelsen, och inte genom tron allena.

Konciliet i Trient, från 1500-talets katolska motreformation, förkunnar: “Om någon säger, att människor rättfärdiggörs, antingen enbart genom tillräknande av Kristi rättfärdighet, eller enbart genom syndernas förlåtelse, utan den nåd och kärlek, som utgjutits i deras hjärtan genom den helige Ande, som också bor i dem, eller att även nåden genom vilken vi blir rättfärdiggjorda helt är en gåva från Gud: förbannad vare han” [Session VI, Canon 11]. Medan enskilda protestanter och katoliker kan verka för att finna en gemensam grund för angående rättfärdiggörelse så är den officiella läran från den Romersk-katolska kyrkan fortfarande emot varje tanke på att tillräknad rättfärdighet kommer genom tron allena.

Slutsats

Borde katoliker och protestanter behandla varandra vänligt och med respekt? Självklart. Kommer vi att arbeta sida vid sida när det gäller viktiga moraliska och sociala frågor? Ganska ofta. Kan vi hitta pånyttfödda kristna som tillber i katolska kyrkor? Det är jag säker på. Men är skillnaderna mellan protestanter och katoliker därför försumbara? Knappast. Skillnaderna finns fortfarande kvar, och de har betydelse.

Helga oss genom din sanning, O Herre, ditt ord är sanning.