Det är svårt att ta till sig ens 24 timmar av nyhetsflödet utan att drabbas av en djup känsla av förlust. Runt omkring oss möter vi förlust av liv, förlust av rättvisa, förlust av värdighet och förlust av hopp. En hastig blick på våra egna liv och på vår bekantskapskrets bekräftar att förlusten inte bara finns ”därute” och berör andra människor; den är obarmhärtigt närvarande mitt i vårt eget liv. Tragedi, sjukdom, trauma och själva döden drabbar dem som står oss nära. Ibland känns det som om vi släpar oss fram från en sorg till nästa.
Denna känsla av förlust var något som Jesus lärjungar kände intensivt under de timmar som ledde fram till förräderiet och hans arrestering. Under det som skulle visa sig bli deras sista kväll tillsammans, släppte Jesus den chockerande nyheten att han skulle lämna dem och att de inte skulle kunna följa med honom. Det var förkrossande nyheter. De hade bott, ätit och rest med honom under tre år. Några hade till och med lämnat familj och arbete för att bli hans lärjungar. De hade satsat allt på honom.
Detta handlade alltså om något mycket mer än det vi kan känna när typ en omtyckt VD lämnar vårt företag. ”Jag ska inte lämna er faderlösa”, lovar Jesus (Joh 14:18). Det här var inte en sorg som när man säger adjö till en kollega; det liknade mer förlusten av en förälder. Det var den sortens övergivenhet som de både fruktade och kände. Så djup var den känsla av förlust som började uppsluka dem. Inte undra på att deras hjärtan var oroliga.
Våra oroliga hjärtan
Även våra hjärtan är ofta oroliga. Vi är inte i exakt samma situation som lärjungarna; vi har inte varit tillsammans med Jesus i tre år och sedan anat att han kommer att lämna oss. Men vi måste acceptera att Jesus är fysiskt frånvarande. Det finns tillfällen då vi känner oss andligt övergivna här på jorden. Även om vi inte tvivlar på att Gud verkligen finns där så undrar vi om han verkligen är här. Och det finns tillfällen när svårigheterna i det här livet känns som mer än vi kan stå ut med ifall inte Gud finns precis bredvid oss.
“Det finns tillfällen när svårigheterna i det här livet känns som mer än vi kan stå ut med ifall inte Gud finns precis bredvid oss.”
Därför behöver vi höra de dyrbara orden från Jesus: ”Jag ska inte lämna er faderlösa.”
Han säger inte att han inte kommer att lämna oss. Det kommer han att göra. Han säger att han inte kommer att överge oss. Vi kommer att vara utan hans fysiska närvaro, men vi kommer inte att vara ensamma.
Anledningen till detta är det som han sa tidigare: ”Och jag ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande” (Joh 14:16–17). Jesus lovar sända sin helige Ande. Sonen lämnar dem men Anden kommer till dem istället. Andens ankomst var inte bara den historiska händelse då vi skulle utrustas med kraft. Pingsten var Guds sätt att trösta oss. Pingsten visar oss att vi inte är övergivna här på jorden, vi är inte andligt faderlösa.
Kristi Ande
Det första som Jesus betonar är hur personlig Anden är. Han talar om Anden som ”han” och ”honom”, inte som ”den”. Det handlar inte om en opersonlig andlig handelsvara, något som vi ser tydligt även i andra avsnitt i Nya testamentet. Så även om det är rätt att säga att Gud har gett oss Anden för att stärka oss, får vi inte bortse ifrån att denna kraft är personlig.
Men huvudpoängen är vilken slags person Jesus utlovar – han beskriver Anden som ”en annan Hjälpare” (v. 16). Med andra ord, Anden är någon med samma egenskaper som Jesus, någon som ger lärjungarna vad han gav dem när han var hos dem. Han har, på sätt och vis, kommit för att ta Jesus plats, för att efterträda honom. Han är verkligen Jesus egen Ande och Paulus hänvisar till honom som ”Kristi Ande” (Rom 8:9).
“Pingsten var Guds sätt att trösta oss. Pingsten visar oss att vi inte är övergivna här på jorden, vi är inte andligt faderlösa.”
Så Anden är inte som en lärarvikarie, någon som dyker upp med en helt annan inställning, annan stil, andra prioriteringar och fixa idéer. Anden är Kristi Ande. Detta förklarar det som Jesus sedan säger: ”Jag ska inte lämna er faderlösa, jag ska komma till er.” Andens gåva är det sätt på vilket Jesus själv kommer för att vara tillsammans med oss, även när han är fysiskt skild från oss.
Vilket leder fram till nästa sanning som Jesus betonar.
Jesus är hos oss genom sin Ande.
Det är genom Anden som vi gläder oss över att Jesus är hos oss. Jesus stryker under hur Anden kommer att vara närvarande i våra liv: ”Ni känner honom, för han förblir hos er och ska vara i er” (Joh 14:17).
Anden ska vara “hos er”. Vi kommer inte att uppleva ett enda ögonblick av det kristna livet helt ensamma. Som Jesus sa vid ett annat tillfälle, ”Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut” (Matt 28:20). Så är det. Han är med oss genom sin Ande.
“Det är enbart på grund av att Jesus gett oss sin Ande som gåva som en kristen idag är mer av ett tempel än vad som någonsin funnits på tempelplatsen i Jerusalem.”
Detta är fantastiskt i sig. Men Jesus säger ännu mer. Vi kommer inte bara att ha Anden nära oss, som en pålitlig säkerhetsfaktor – han kommer att vara i oss. Genom denne Ande kommer Gud själv att bo i oss: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och ta vår boning hos honom” (Joh 14:23). Varje kristen är en plats där Gud bor (jfr 1 Kor 6:19).
Guds tempel och vår tröst
För några år sedan fick jag möjlighet att besöka Västra muren i Jerusalem. Den är en rest av templet som byggdes av Herodes den store, och som bör ha varit samtida med Jesus. I dag är den en av judarnas heligaste böneplatser. De kommer för att sörja förlusten av templet och allt som det representerar, och för att be för dess återuppbyggnad (därav det äldre smeknamnet ”Klagomuren”). Jag stod där och såg många judar som bad ivrigt och med uppenbar sorg.
När jag stod där i närheten tänkte jag på något som dessa bedjande judar uppenbarligen inte vet, nämligen att Jesus inte bara erbjuder oss att ha ett tempel (hur värdefullt det än må vara) utan att vara ett. Det är enbart på grund av att Jesus gett oss sin Ande som gåva som en kristen idag är mer av ett tempel än vad som någonsin funnits på tempelplatsen i Jerusalem.
Bibeln förnekar aldrig att det som vi upplever i den här världen av förlust och trauma är mycket verkligt. Den lovar oss heller inte att vi från det ögonblick vi blir kristna blir immuna mot sådana förluster. Istället lovar den oss något mitt i förlusten – något som är mer värdefullt än något annat i den här världen och som aldrig kan gå förlorat – Guds närvaro och kärlek inom oss, genom den helige Ande.
Den helige Andes ankomst står mellan oss och andlig faderslöshet. Vi är inte övergivna. Jesus har gett sin egen Ande till oss och kommer att vara hos oss för alltid.
Sam Allberry är redaktör för The Gospel Coalition. Han är författare till ett antal böcker, bland annat Är Gud anti-gay? och 7 Myths About Singleness. Du kan följa honom på Twitter.
Publicerad med tillstånd av The Gospel Coalition.
