Första Korintierbrevet 13:4-7:
Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte–
–den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa–
–den söker inte sitt eget, den blir inte uppretad, eller bitter–
–den gläds inte över orätten, men den gläds tillsammans med–
–sanningen; den bär allt, tror allt–
–hoppas på allt, står ut med allt.
Var kommer den här sortens kärlek från?
Paulus säger i Galaterbrevet 5:6:
Det beror inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro–
–som är verksam i kärlek.
Så vad gäller oss: tron—tilliten, vilan, att vara nöjd i Jesus–
–är källan som kärleken flödar genom.
Därför kallas det i Galaterbrevet 5:22 för den helige Andes frukt.
Det är inte bara ett beslut man fattar gång för gång, det är en frukt.
Något som Gud skapar inom oss. En ödmjuk, kristusberoende ande–
–i människans själ, som vill andra väl.
Den här listan är inte val man gör. Titta här…
Den är inte uppblåst—det är en attityd i själen!
Den skryter inte, avundas inte.
De är spontana synder som kärleken inte gör, inga val utan hur man är.
Den gläds tillsammans med sanningen. Den är benägen att glädjas med andra.
Blir inte uppretad, eller bitter. Sånt kommer spontant ur själviska hjärtan.
Kärleken här är ett tillstånd i vår själ.
Det finns böcker med titeln: “Kärlek är ett val.” Det är inte sant!
Kärlek är så mycket djupare än val! Det är någonting som pågår i min själ.
Kärleken håller mig från att vara lättretad, svartsjuk och uppblåst!
Det kommer från att jag litar på någon annan vars kraft förvandlar mitt liv.
Ordningen här är inte att direkt skaffa kärleken.
Vi måste jaga efter denna kärlek indirekt, genom Jesus, genom tro.
Genom en förkrossad ande som är behaglig för Fadern.
Genom att ta emot den helige Ande och be om Hans kraft att bli sådana.
Och sedan handlar vi fritt, i överflöd av denna ödmjuka, kristusberoende–
–kärleksfulla människa som Han vill göra oss till.